{"id":73702,"date":"2013-08-12T21:00:47","date_gmt":"2013-08-12T19:00:47","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=73702"},"modified":"2013-08-19T14:01:52","modified_gmt":"2013-08-19T12:01:52","slug":"poetiskt-konkret-om-havandeskapets-forvantningar-i-hysteros","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=73702","title":{"rendered":"Poetiskt konkret om havandeskapets f\u00f6rv\u00e4ntningar i Hysteros"},"content":{"rendered":"

\"hysteros\"<\/a><\/p>\n

Titel: Hysteros<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Helena Granstr\u00f6m
\nF\u00f6rlag: Natur & Kultur<\/a>
\nUtgiven: 2013-02
\nISBN: 978-91-27-13473-7<\/p>\n

I Helena Granstr\u00f6ms \u201dHysteros<\/a>\u201d samsas tv\u00e5 ber\u00e4ttelser om kvinnan och graviditeten. Den f\u00f6rsta och kortaste handlar om sm\u00e4rta och sjukdom i livets slutskede. H\u00e4r ber\u00e4ttar \u201dhon\u201d f\u00f6r huvudpersonens \u201djag\u201d om sina minnen av f\u00f6dandet: det blir en symbolisk ber\u00e4ttelse som f\u00f6r tankarna till de grekiska myterna. <\/p>\n

Den andra ber\u00e4ttelsen f\u00e5r mer utrymme och beskriver hur huvudpersonens liv gestaltar sig under graviditeten p\u00e5 ett konkret och psykologiskt plan. Det \u00e4r poetiska dagboksanteckningar av ett tillst\u00e5nd som ob\u00f6nh\u00f6rligt r\u00f6r sig fram\u00e5t. Vardaglig stillhet blandas med os\u00e4kerhet och of\u00f6rklarliga hum\u00f6rsv\u00e4ngningar. Mannen \u2013 den framtida fadern \u2013 \u00e4r en del, men samtidigt alltid utanf\u00f6r det liv som alltmer domineras av den havande kroppen. Han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5, men det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r honom att s\u00e4ga och g\u00f6ra r\u00e4tt, n\u00e4r inte ens jaget sj\u00e4lvt har full insikt i vad som h\u00e4nder och varf\u00f6r. <\/p>\n

De typiska fysiska k\u00e4nnetecknen finns d\u00e4r, s\u00e5som illam\u00e5endet med \u201den k\u00e4rv bismak av hunger\u201d, men ocks\u00e5 tankar och f\u00f6rv\u00e4ntningar kring nuet och framtiden. Precis i b\u00f6rjan, n\u00e4r allt \u00e4r stor os\u00e4kerhet, vet jaget inte om det \u00e4r henne han r\u00f6r vid, eller om han letar efter den som finns under huden. Sj\u00e4lv vet hon inte om det \u00e4r p\u00e5 riktigt, eller om det som finns d\u00e4r \u00e4r d\u00f6tt, men snart anas en h\u00e5rd k\u00e4rna. <\/p>\n

Perspektivet riktas in\u00e5t, fr\u00e5n \u201dsten och vatten och solen som stiger\u201d till \u201dmina br\u00f6st och kn\u00e4n och vader, armar, h\u00f6fter, l\u00e5r\u201d. Samtidigt har naturen och det yttre genomg\u00e5ende en stor roll i texten. Jaget badar regelbundet, kissar ibland i gr\u00e4set utanf\u00f6r huset, g\u00e5r promenader. M\u00f6rker och ljus f\u00e5r med hj\u00e4lp av spr\u00e5ket ofta en fysisk gestalt, ibland mjukt som oljigt vatten, ibland spr\u00f6tt och uppsprickande. <\/p>\n

Liknande skiftningar finns i jagets inre, ibland f\u00f6ljsamt men oftare med ett motst\u00e5nd mot det som sker och ska ske; r\u00e4dslan f\u00f6r att f\u00f6rlora sig sj\u00e4lv finns d\u00e4r, r\u00e4dslan \u00f6ver att aldrig mer vara ensam och att inte r\u00e4cka till. Enda s\u00e4ttet att ha kontroll \u00f6ver sin kropp, som nu blivit till n\u00e5gon annans, \u00e4r att v\u00e4gra. Detta sker inte, men r\u00e4dslan finns kvar. Inuti magen l\u00e4ggs en liten hand mot jagets st\u00f6rre, och det skr\u00e4mmer. Fragment av scener l\u00e4ggs ihop, liksom objektivt beskrivande och utan inb\u00f6rdes kopplingar men samtidigt djupt inifr\u00e5n och fram\u00e5triktade. <\/p>\n

Pl\u00f6tslig och of\u00f6rklarlig lust blir till samlag, eller senare, f\u00f6rnedring n\u00e4r han inte vill. Det \u00e4r en privat skildring av dessa tv\u00e5 personers relation. Att de inte har n\u00e5gra namn ger en allm\u00e4ngiltighet, men g\u00f6r dem ocks\u00e5 anonyma inf\u00f6r l\u00e4saren. Man l\u00e4r k\u00e4nna karakt\u00e4rerna p\u00e5 djupet, i denna avgr\u00e4nsade del av deras gemensamma liv. Huvudpersonen framst\u00e5r som isolerad i sitt tillst\u00e5nd n\u00e4r textens tv\u00e5 ber\u00e4ttelser fokuseras till n\u00e5gra f\u00e5 platser och personer: huset, naturen och sjukhuset; jag, han och hon.<\/p>\n

F\u00f6r mig som l\u00e4sare blir trov\u00e4rdigheten en icke-fr\u00e5ga. Huvudpersonerna lever, pratar och ber\u00e4ttar f\u00f6r varandra eller f\u00f6r sig sj\u00e4lva snarare \u00e4n att kommunicera med en l\u00e4sare. Trots detta r\u00e5der full \u00f6ppenhet i alla tankar, k\u00e4nslor och handlingar kring havandeskapet. Jagets och mannens relation \u00e4r tydligast, den d\u00f6ende kvinnan i sjukhuss\u00e4ngen \u00e4r sv\u00e5rare att f\u00f6rst\u00e5. Kanske \u00e4r hon en mor eller syster, kanske \u00e4r hon huvudpersonen sj\u00e4lv som gammal. Hennes ber\u00e4ttelse om mannen som slukar de nyf\u00f6dda \u00e4r grym och st\u00e5r i skarp kontrast mot den andra ber\u00e4ttelsens \u00f6msinthet. Hon kommer p\u00e5 ett s\u00e4tt att lura mannen, men det betyder ocks\u00e5 att hon m\u00e5ste l\u00e4mna bort sitt barn \u2013 ett barn vars \u00f6de blir att d\u00f6da sin far. <\/p>\n

Kanske ska dessa tv\u00e5 ber\u00e4ttelser illustrera skilda sidor av bokens tema: den ena en myt om kvinnan, mannen och moderskapet; den andra en modern gestaltning av f\u00f6rv\u00e4ntningarna kring moderskapet, med mannen som kamrat och medhj\u00e4lpare snarare \u00e4n antagonist. Men det stannar vid f\u00f6rv\u00e4ntningar. Eftersom texten upph\u00f6r vid f\u00f6delsens \u00f6gonblick f\u00e5r l\u00e4saren aldrig reda p\u00e5 om dessa infrias eller inte. Ett nytt tillst\u00e5nd tar sin b\u00f6rjan.<\/p>\n

Text: Frida Niblaeus<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Hysteros F\u00f6rfattare: Helena Granstr\u00f6m F\u00f6rlag: Natur & Kultur Utgiven: 2013-02 ISBN: 978-91-27-13473-7 I Helena Granstr\u00f6ms \u201dHysteros\u201d samsas tv\u00e5 ber\u00e4ttelser om kvinnan och graviditeten. Den f\u00f6rsta och kortaste handlar om sm\u00e4rta och sjukdom i livets slutskede. H\u00e4r ber\u00e4ttar \u201dhon\u201d f\u00f6r huvudpersonens \u201djag\u201d om sina minnen av f\u00f6dandet: det blir en symbolisk ber\u00e4ttelse som f\u00f6r tankarna […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-73702","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/73702","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=73702"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/73702\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":73708,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/73702\/revisions\/73708"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=73702"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=73702"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=73702"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}