{"id":7272,"date":"2009-02-21T08:59:44","date_gmt":"2009-02-21T07:59:44","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=7272"},"modified":"2009-02-21T08:59:44","modified_gmt":"2009-02-21T07:59:44","slug":"veckans-skivtips-m-ward-morrissey-och-mikael-wiehe","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=7272","title":{"rendered":"Veckans skivtips: M. Ward, Morrissey och Mikael Wiehe"},"content":{"rendered":"

\"holdtime290\"
\nTre m\u00e4n vars namn b\u00f6rjar p\u00e5 bokstaven M har sl\u00e4ppt nya skivor den h\u00e4r veckan och alla tre skivorna har f\u00e5tt bra mottagande och jag har ocks\u00e5 hunnit lyssna p\u00e5 albumen: Morrissey med Years of refusal, M. Ward med Hold Time och Mikael Wiehe med
\n
\nDen skivan jag rankar h\u00f6gst av dessa tre \u00e4r M. Ward med ”Hold Time.” Han \u00e4r en mycket egen singer\/songwriter. Jag l\u00e4ste i en intervju<\/a> med honom att han som liten lyssnade mycket p\u00e5 musik av Buddy Holly och andra fr\u00e5n rockens tidiga r\u00f6tter. Det m\u00e4rks, f\u00f6r det finns mycket av den tidens influenser i hans l\u00e5tar, som p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt k\u00e4nns mycket mer tidsl\u00f6sa och varaktiga.<\/p>\n

Dessutom \u00e4r texterna genomt\u00e4nkta och med hans sk\u00f6na raspiga r\u00f6st k\u00e4nns det som att sitta och lyssna p\u00e5 honom live, n\u00e4stan.<\/p>\n

Han har f\u00f6r \u00f6vrigt en snygg hemsida<\/a> och finns f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 MySpace ocks\u00e5<\/a><\/p>\n

Och lite kortfakta finns om p\u00e5 Wikipedia<\/a> ocks\u00e5:<\/p>\n

M. Ward \u00e4r den Portland, Oregon-baserade singer-songwritern Matt Wards artistnamn. Matt var tidigare med i bandet Rodriquez, som sl\u00e4ppte albumet Swing Like A Metronome \u00e5r 2000. Duet for Guitars #2 sl\u00e4pptes av Howe Gelb p\u00e5 dennes skivbolag, Ow Om. Wards album fr\u00e5n 2001, End of Amnesia, sl\u00e4pptes av Future Farmer Records och hans efterf\u00f6ljande album sl\u00e4pptes p\u00e5 Merge Records. En kollektion av live-spelningar, Live Music & The Voices of Strangers, sl\u00e4ppte han p\u00e5 egen hand, han s\u00e5lde skivan p\u00e5 spelningar. Han har g\u00e4stat p\u00e5 inspelningar av The Court & Spark, Bright Eyes, Jenny Lewis och My Morning Jacket. Spelar nu tillsamman med sk\u00e5despelerskan Zooey Deschanel i bandet She & Him.<\/p><\/blockquote>\n

Recensioner finns bland annat i Dagens Nyheter<\/a> och Svenska Dagbladet<\/a>.<\/p>\n

Morrissey med ”Years of Refusal”<\/strong>
\nEtt av alla Morrisseys fans efterl\u00e4ngtat album f\u00f6rst\u00e5s. Sj\u00e4lv gillar jag nog Morrissey b\u00e4st fr\u00e5n tiden i The Smiths. Hans solokarri\u00e4r tycker jag best\u00e5r av lite f\u00f6r m\u00e5nga album som \u00e4r lite f\u00f6r lika varandra.
\nYears of Refusal har ju f\u00e5tt ett mittimellan-mottagande av m\u00e5nga kritiker, men m\u00e5nga betyg 3. Jag f\u00f6rst\u00e5r det.
\nF\u00f6rsta halvan tycker jag \u00e4r m\u00e5nga sp\u00e5r som l\u00e5ter precis som v\u00e4ldigt m\u00e5nga tidigare sp\u00e5r p\u00e5 tidigare skivor av Morrissey.
\nMen p\u00e5 andra halvan \u00e4r det ett par s\u00e5nger, mer l\u00e5ngsamma, mer ballader, d\u00e4r det hettar till f\u00f6r mig, i alla fall. D\u00e5 fastnar jag och vill h\u00f6ra sp\u00e5ren om igen.
\nJag tror att Years of Refusal \u00e4r ett album som f\u00f6r Morrissey-fans \u00e4r perfekt, och f\u00f6r oss andra ger ett par sp\u00e5r som \u00e4r riktigt bra.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5ret \u00e4r nog ”That’s How People Grow Up” .
\nFler recensioner: Dagens Nyheter<\/a>, Svenska Dagbladet<\/a> och Aftonbladet<\/a>.<\/p>\n

Mikael Wiehe: ”S\u00e5nger fr\u00e5n en inst\u00e4lld skilsm\u00e4ssa”<\/strong><\/p>\n

H\u00e4r intervjuar Aftonbladet Mikael Wiehe om nya skivan<\/a>:<\/p>\n

Mikael Wiehe och hans fru Maya gifte sig i b\u00f6rjan av 1990-talet. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan l\u00e4mnade hon honom, i mars 2006 skickades det in papper om skilsm\u00e4ssa, men sedan hittade makarna tillbaka till varandra.
\nI 13 s\u00e5nger ber\u00e4ttar Mikael Wiehe hur han k\u00e4nde sig under de h\u00e4r \u00e5ren. Bit f\u00f6r bit, i r\u00e4tt tidsordning fr\u00e5n den f\u00f6rsta sm\u00e4rtan till ilska och bitterhet f\u00f6r att sluta i ett par t\u00e5r\u00f6gt vackra k\u00e4rlekss\u00e5nger.<\/p><\/blockquote>\n

Jag tyckte f\u00f6rst det var lite konstigt att lyssna p\u00e5 Wiehes nya album. Det var Wiehe men \u00e4nd\u00e5 inte Wiehe. N\u00e4r han skriver om samh\u00e4llsfr\u00e5gor har han ett engagemang som vibrerar i r\u00f6sten, som g\u00f6r att man antingen \u00e4lskar eller hatar honom. N\u00e4r han skriver om sitt personliga, privata k\u00e4nsloliv vibrerar han inte av denna revolutionslusta.
\nJag hade lite sv\u00e5rt f\u00f6r det f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag lyssnade p\u00e5 skivan. Men om man ger den lite tid och lyssnar ett par g\u00e5nger uppt\u00e4cker man att Wiehe gjort n\u00e5got nytt, och som breddar hans register.<\/p>\n

Dan Backman i Svenska Dagbladet gav betyg 3 och skrev<\/a>:<\/p>\n

Wiehe har n\u00e5got f\u00f6r honom viktigt att ber\u00e4tta och jag lyssnar g\u00e4rna. Men den textm\u00e4ssiga och musikaliska gestaltningen av dramat framst\u00e5r med upprepade lyssningar som \u00f6verteatralisk och stelt programmatisk.<\/p><\/blockquote>\n


\nDagens Nyheter gav betyg 4<\/a>:<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 \u00e4r det h\u00e4r ett album som inte liknar n\u00e5got han tidigare har gjort. Eftersom han st\u00e4ller sig s\u00e5 oskyddad och \u00f6mklig inf\u00f6r v\u00e5ra blickar, stundtals b\u00e5de bitter och \u00e4ltande. Att relationen sannolikt var mer komplicerad \u00e4n den framst\u00e5r h\u00e4r spelar mindre roll, detta \u00e4r en rapport fr\u00e5n ena sidan och den \u00e4r som allra starkast n\u00e4r han sj\u00e4lv \u00e4r som svagast.
\nDet \u00e4r knappt man f\u00f6rst\u00e5r hur han ska kunna \u00e5ka ut och turnera med de h\u00e4r s\u00e5ngerna.<\/p><\/blockquote>\n

—
\nOch ja, det har ju sl\u00e4ppts n\u00e5gra andra intressanta skivor av artister som inte b\u00f6rjar p\u00e5 M. Perssons Pack har till exempel f\u00e5tt bra betyg <\/a>n\u00e4stan \u00f6verallt f\u00f6r sitt nya album, men jag st\u00e5r inte p\u00e5 recensionslistan hos deras skivleverant\u00f6r s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r har jag inte hunnit lyssna p\u00e5 den skivan.<\/p>\n

Dundert\u00e5get har ocks\u00e5 sl\u00e4ppt ett album<\/a> (det vill s\u00e4ga Thunder Express, med Robert \u201dStr\u00e4ngen\u201d Dahlqvist fr\u00e5n Hellacopters i spetsen, har helt enkelt bytt namn och spr\u00e5k.) och Hammerfall verkar sl\u00e4ppt en klart godk\u00e4nd skiva<\/a>.<\/p>\n

M. Ward – Hold Time
\n<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

Morrissey Performs ”Something is Squeezing My Skull” on Jimmy Kimmel Live<\/p>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

\"holdtime600\"<\/p>\n

Andra bloggar om: recensioner<\/a>, skivnytt<\/a>, musikvideo<\/a>, musik<\/a>, singer\/songwriter<\/a>, Morrissey<\/a>, M.Ward<\/a>, Mikael Wiehe<\/a>, skilsm\u00e4ssa<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tre m\u00e4n vars namn b\u00f6rjar p\u00e5 bokstaven M har sl\u00e4ppt nya skivor den h\u00e4r veckan och alla tre skivorna har f\u00e5tt bra mottagande och jag har ocks\u00e5 hunnit lyssna p\u00e5 albumen: Morrissey med Years of refusal, M. Ward med Hold Time och Mikael Wiehe med<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,22],"tags":[12282,3868,4670,5075,5121],"class_list":["post-7272","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-skivor","tag-musik","tag-musikvideo","tag-recensioner","tag-singersongwriter","tag-skivnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/7272","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=7272"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/7272\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=7272"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=7272"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=7272"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}