{"id":72440,"date":"2013-07-06T03:48:54","date_gmt":"2013-07-06T01:48:54","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=72440"},"modified":"2013-07-08T10:25:53","modified_gmt":"2013-07-08T08:25:53","slug":"roskilde-crystal-castles-forsatter-publiken-i-trans","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=72440","title":{"rendered":"Roskilde: Crystal Castles kalla electro f\u00f6rsatte den euforiska festivalpubliken i trans"},"content":{"rendered":"

\"crystal\"<\/a><\/p>\n

Crystal Castles, Arena Stage<\/strong>
\nRoskildefestivalen 5 juli 2013<\/em>
\nBetyg: 4<\/p>\n

P\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandevis kort tid har den kanadensiska duon\u00a0i Crystal Castles\u00a0hunnit samla p\u00e5 sig\u00a0en stor fanskara, s\u00e5 det \u00e4r ingen slump att de\u00a0i likhet med amerikanska Animal Collective och isl\u00e4ndska Sigur R\u00f3s f\u00e5tt \u00e4ran att avsluta\u00a0en av\u00a0kv\u00e4llarna p\u00e5 Roskildefestivalens n\u00e4st st\u00f6rsta scen – samtliga tre band har varit med att s\u00e4tta en lika stor pr\u00e4gel p\u00e5 00-talets indiescen.<\/p>\n

Sl\u00e5 bara upp\u00a0en sida i\u00a0valfritt svenskt musikmagasin s\u00e5 talas det om festivald\u00f6den och f\u00f6r\u00e5ldrade farbr\u00f6der som v\u00e4grar sl\u00e4ppa ifr\u00e5n sig sina gitarrer. Crystal Castles \u00e4r raka motsatsen –\u00a0en v\u00e5ldsam hybrid mellan rock’n’roll och blytung techno, dystopi och eufori, med Alice Glass som med sin f\u00f6rvr\u00e4ngda s\u00e5ng, eller kanske egentligen med\u00a0sin blotta scenn\u00e4rvaro,\u00a0st\u00e4ndigt lyckas mana p\u00e5 publiken.<\/p>\n

Under de \u00e5r jag f\u00f6ljt Crystal Castles utveckling har jag hunnit se dem i alla m\u00f6jliga sorters konsertlokaler; i s\u00e5v\u00e4l dagsljus som i m\u00f6rker, p\u00e5 festivaler, klubbar och som f\u00f6rband \u00e5t andra – och trots att Roskilde-spelningen kanske inte hamnar allra \u00f6verst p\u00e5 topplistan s\u00e5 k\u00e4nns Arena Stage som\u00a0avsedd f\u00f6r just Crystal Castles. Redan i inledande Plague<\/em>, fr\u00e5n bandets senaste album III<\/em> som sl\u00e4pptes ifjol, f\u00f6rvandlas det proppfulla t\u00e4ltet till en ravelokal, och i efterf\u00f6ljande Baptism<\/em> lyfter st\u00e4mningen om m\u00f6jligt \u00e4nnu mer. Wrath of God<\/em>, som spelas n\u00e5gon l\u00e5t senare in i setet och \u00e4ven den h\u00e4mtas fr\u00e5n bandets tredje album, har f\u00f6r sina symfoniska inslag av brittiska NME passande nog kallats ”Debussy f\u00f6r Pok\u00e9mon-generationen”.<\/p>\n

H\u00f6jdpunkterna \u00e4r m\u00e5nga – men Black Panther<\/em>, d\u00e5 Alice f\u00f6r enda g\u00e5ngen under spelningen hoppar ner i publikhavet, efterf\u00f6ljande Celestica<\/em> som med sina kontraster mellan det dr\u00f6mskt eteriska och det typiskt Crystal Castles-\u00f6siga f\u00f6rs\u00e4tter hela publiken i trans – eller avslutande Not in Love<\/em>, bandets egentligen enda mainstream-hit som utan The Cure-s\u00e5ngaren Robert Smiths r\u00f6st \u00e4nd\u00e5 \u00e4r en sj\u00e4lvklar publikfavorit \u00e4r n\u00e5gra av de mest utstickande \u00f6gonblicken. S\u00e5 nu kan vi sluta prata om festivald\u00f6den, Crystal Castles har potentialen att axla rollen som morgondagens headliner.<\/p>\n