{"id":72167,"date":"2013-06-29T00:52:50","date_gmt":"2013-06-28T22:52:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=72167"},"modified":"2013-06-29T00:52:50","modified_gmt":"2013-06-28T22:52:50","slug":"dagbok-fran-en-nystartad-festival","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=72167","title":{"rendered":"Dagbok fr\u00e5n en nystartad festival"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/rammstein.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-72168\" alt=\"rammstein\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/rammstein-300x200.jpg\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/rammstein-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/rammstein-1024x682.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Det f\u00f6rsta som m\u00f6ter mig n\u00e4r jag anl\u00e4nder till Norrk\u00f6pings centralstation med t\u00e5g torsdagen den 26:e juni \u00e4r informationen om att bussar och sp\u00e5rvagnar \u00e4r inst\u00e4llda till och fr\u00e5n Br\u00e5vallafestivalen som arrangeras av tyska FPK Scorpio p\u00e5 ett gammalt flygf\u00e4lt strax utanf\u00f6r centrala Norrk\u00f6ping p\u00e5 grund av strejk. En fem kilometer l\u00e5ng promenad f\u00f6ljer.<\/p>\n<p>V\u00e4l p\u00e5 plats \u00e4r det sv\u00e5rt att tro att detta \u00e4r en festival som arrangeras av en s\u00e5 stor akt\u00f6r som Scorpio \u00e4nd\u00e5 \u00e4r; bandutl\u00e4mningen \u00e4r ov\u00e4ntat ineffektiv, trots valet att bara l\u00e5ta bes\u00f6kare som k\u00f6pt tredagars-biljett med camping h\u00e4mta ut kv\u00e4llen innan, och bara de med tredagars-biljett och torsdagsbiljett h\u00e4mta ut denna f\u00f6rsta dag. Mycket otroligt! Och \u00e4ven om det s\u00e5klart inte r\u00f6r den gemene bes\u00f6karen s\u00e5 tog det \u00e4nd\u00e5 ov\u00e4ntat l\u00e5ng tid f\u00f6r oss journalister att h\u00e4mta ut v\u00e5ra presspass, trots att det bara var ett tjog skribenter i k\u00f6n tog det \u00e4nd\u00e5 en timme. D\u00e4rav fick jag h\u00f6ra Eldkvarn-konserten fr\u00e5n den k\u00f6n. L\u00e5ngtifr\u00e5n optimalt. Detta \u00e4r allts\u00e5 n\u00e5gonting arrang\u00f6rerna kan f\u00f6rb\u00e4ttra p\u00e5 alla s\u00e4tt och vis till n\u00e4sta \u00e5r.<\/p>\n<p>P\u00e5 den r\u00f6da, en av totalt sex scener (varav tv\u00e5 \u00e4r bel\u00e4gna i gamla hangarer), scenen framtr\u00e4der sedan Miriam Bryant som slog igenom tidigare i \u00e5r med debutalbumet <em>Raised in Rain<\/em> d\u00e4r hon anv\u00e4nder sin \u00e4nglalika r\u00f6st f\u00f6r att hamra ig\u00e5ng publiken som med ett ryck vaknar till. Som trollbundna av hennes s\u00e5ng vaggar hon senare varenda \u00e5h\u00f6rare in i en sorts trans d\u00e4r hennes l\u00e5tmaterial blir ledsagaren till en sm\u00e5tt magisk spelning. Om n\u00e5got bevisar hon att hon \u00e4r v\u00e4rd all hype, och att hon \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n sin hit <em>Finders Keepers<\/em>. Vilket alltid \u00e4r ett gott omd\u00f6me.<\/p>\n<p>P\u00e5 samma scen spelar senare Charli XCX &#8211; som skrev den otroliga hiten <em>I Love It<\/em> som hon gav bort till Icona Pop (utan att \u00e5ngra sig, hon tyckte inte att den passade in p\u00e5 sitt album) &#8211; och nog klarar hon sig gott utan den l\u00e5ten. Efter att ha skrivit l\u00e5tar \u00e5t den v\u00e4rldsliga musikeliten har hon samlat material till sitt debutalbum <em>True Romance<\/em> som producerats av Ariel Reichstadt (som bland annat producerat \u00e5t Usher tidigare) och Patrik Berger (som jobbat med bland annat Robyn och Lana Del Ray) &#8211; och anv\u00e4nder den skrala l\u00e5tskatten f\u00f6r att skapa dans och fest. Hon lyckas verkligen. Dansen \u00e4r kaxig och sexig, men aldrig billig. Det \u00e4r en attityd som g\u00e5r hand i hand med hennes musik.<\/p>\n<p>\u00c4ven Icona Pop framtr\u00e4de p\u00e5 festivalens f\u00f6rsta dag, dock p\u00e5 den vita scenen, i lika fina som modernistiska kl\u00e4nningar designade av Ann-Sofie Back &#8211; och de \u00f6ppnar starkt med hitsingeln <em>We Got the World<\/em> som f\u00e5ngar publiken fr\u00e5n f\u00f6rsta sekund. Och eftersom de inte fixerar sig vid sina synthmaskiner utan dansar p\u00e5 scenen och framf\u00f6r sin egna s\u00e5ng engagerar de ocks\u00e5 sin publik mer \u00e4n sedvanliga house-artister som lever p\u00e5 ganska s\u00e5 klena DJ-framtr\u00e4danden snarare \u00e4n artistisk sp\u00e4nning. Men de tar sig absolut inte p\u00e5 alltf\u00f6r stort allvar: de sl\u00e5r sig f\u00f6r br\u00f6stet (bildligt talat) n\u00e4r de stolt proklamerar att detta \u00e4r den f\u00f6rsta svenska festivalspelningen f\u00f6r dem i \u00e5r &#8211; och publiken jublar. Vilket de ocks\u00e5 g\u00f6r n\u00e4r duon skriker ut att \u201dni f\u00f6rst\u00e5r inte hur bra det har g\u00e5tt f\u00f6r oss\u201d och sedan f\u00f6ljer n\u00e5gra helt nya l\u00e5tar som \u00e4r delar av den nya stundande skivan som ska sl\u00e4ppas senare i \u00e5r. Dessa blandas ocks\u00e5 med n\u00e5gra \u00e4ldre som \u00e4ven de skapar festst\u00e4mning, speciellt som duon sk\u00e5lar mot publiken och d\u00e4refter tar in fadersgestalten bakom bandet &#8211; som f\u00e5r sl\u00e5 p\u00e5 trummorna medans \u00e4ldre l\u00e5tar framf\u00f6rs till m\u00e5nga f\u00f6rtjusan. Det \u00e4r n\u00e4stan s\u00e5 jag tror att Charli XCX ska tr\u00e4da in p\u00e5 scenen n\u00e4r <em>I Love It<\/em> framf\u00f6rs &#8211; men hon uteblir. Det \u00e4r dock inte till n\u00e5gon f\u00f6rdel d\u00e5 de g\u00f6r den s\u00e5 fint sj\u00e4lva &#8211; vilket publiken helt uppenbarligen h\u00e5ller med om. \u00c4ven ocks\u00e5 att de \u00e4r en v\u00e4ldigt produktiv duo som f\u00f6rtj\u00e4nar all framg\u00e5ng de f\u00e5tt &#8211; och att det \u00e4r fr\u00e4scht att se dem b\u00e5de blicka bak\u00e5t samtidigt som de fokuserar p\u00e5 att forts\u00e4tta sin karri\u00e4r fram\u00e5t ist\u00e4llet f\u00f6r att bara f\u00f6rlita sig gamla l\u00e5tar och kr\u00e4ma det sista ur dem. Det g\u00f6r dem sv\u00e5ra, f\u00f6r att inte s\u00e4ga om\u00f6jliga, att inte \u00e4lska.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n ett stort festivalt\u00e4lt ser jag de framg\u00e5ngsrockarna i Ghost &#8211; som brukligt f\u00f6rkl\u00e4r sig i gothiska sp\u00f6kkl\u00e4der. Och med sina klassiska l\u00e5tar g\u00f6r de en v\u00e4ldigt s\u00e4ker spelning, som \u00e4nd\u00e5 fungerar bra &#8211; speciellt med det fylliga ljudet som g\u00f6r deras gitarrer och h\u00e5rda trummor r\u00e4ttvisa. Showen erbjuder dock inte s\u00e5 mycket, och mellansnacket \u00e4r inte n\u00e5gonting som kommer g\u00e5 till historien p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. En n\u00e5got platt konsert som helt f\u00f6rlitade sig p\u00e5 det musikaliska &#8211; vilket inte helt r\u00e4cker p\u00e5 en festival som redan fr\u00e5n start drar runt 46.000 bes\u00f6kare.<\/p>\n<p>N\u00e5gra som d\u00e4remot g\u00f6r en riktig fyllig och intressant show \u00e4r brittiska White Lies &#8211; som jag inte sett framtr\u00e4da sen de agerade f\u00f6rband till Coldplay p\u00e5 Stockholm Stadion 2009 &#8211; som f\u00f6rst leverar flertalet \u00e4ldre l\u00e5tar med en hypnotisk ljusshow som dels f\u00f6rblindar publiken &#8211; och dels f\u00f6rminskar bandet till en skugga av en dr\u00f6m &#8211; d\u00e4r de (rent bildligt) tar ett steg tillbaka och helt lyftar fram sitt starka l\u00e5tmaterial som lockat ett publikhav som inte riktigt f\u00f6r plats i det t\u00e4lt som scenen \u00e4r placerad i. Flera nya l\u00e5tar framf\u00f6rdes ocks\u00e5 &#8211; vilket vittnar om en sp\u00e4nnande utveckling av bandets sound som g\u00e5r utanf\u00f6r s\u00e4kra mallar och att de absolut inte stagnerat efter tv\u00e5 lika m\u00f6rka som bombastiskt upplyftande album.<\/p>\n<p>Kv\u00e4llen avslutar jag, liksom m\u00e5nga andra, vid den st\u00f6rsta scenen: Blue Stage &#8211; som d\u00e5 intogs av <strong><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=72144\">Rammstein<\/a><\/strong> lagom till nattens int\u00e5g. Inledningen med de flertalet fyrverkerier som lyser upp hela omr\u00e5det \u00e4r verkligen bara b\u00f6rjan p\u00e5 den bombastiska scenshow tyskarna bjuder p\u00e5. Eld sprutar upp p\u00e5 scenen lite titt som t\u00e4tt, speciellt n\u00e4r s\u00e5ngaren sj\u00e4lv kl\u00e4r ut sig till en kock i blodiga kl\u00e4der och f\u00f6rst dr\u00e4mmer den glittriga syntharens huvud i sina instrument (som han spelar p\u00e5 samtidigt som han g\u00e5r p\u00e5 ett springband) och d\u00e4refter eldar p\u00e5 n\u00e4r han st\u00e5r i en stor pl\u00e5tsk\u00e5l med sin eldkastare. Att f\u00f6rst se hur han brukar v\u00e5ld, och sedan trippar runt likt en ballerina \u00e4r v\u00e4ldigt komiskt &#8211; och tydligt upproriskt mot en stereotypisk mansbild som vanligtvis sprids i media, reklam och filmer. Det \u00e4r en k\u00e4nsla som ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e4rks av n\u00e4r han senare i showen f\u00e5r ner en annan man p\u00e5 alla fyra f\u00f6r att d\u00e4refter riva av byxorna p\u00e5 honom. Han visar p\u00e5 maktstrukturer och manliga ideal p\u00e5 ett lika kritiskt vis som v\u00e4lsammansv\u00e4tsat med l\u00e5tarna som framf\u00f6rs. Speciellt roligt blir det n\u00e4r han dessutom sprutar ut en vit sm\u00f6rja ur en beh\u00e5llare mot samma man &#8211; vilket s\u00e5klart drar tankarna till sperma. Eller n\u00e4r han sjunger om att han har en stor kuk och d\u00e4refter sprutar konfetti mot publiken ur en penisliknande kanon. Det g\u00f6r konserten lika explosiv, och estetiskt v\u00e4lformulerad, som intellektuellt berikande. Vilket \u00e4r lite ovanligt!<\/p>\n<p><strong>Text: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Det f\u00f6rsta som m\u00f6ter mig n\u00e4r jag anl\u00e4nder till Norrk\u00f6pings centralstation med t\u00e5g torsdagen den 26:e juni \u00e4r informationen om att bussar och sp\u00e5rvagnar \u00e4r inst\u00e4llda till och fr\u00e5n Br\u00e5vallafestivalen som arrangeras av tyska FPK Scorpio p\u00e5 ett gammalt flygf\u00e4lt strax utanf\u00f6r centrala Norrk\u00f6ping p\u00e5 grund av strejk. En fem kilometer l\u00e5ng promenad f\u00f6ljer. V\u00e4l [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[8756,7664,9227,7372,9336,4638,6394],"class_list":{"0":"post-72167","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-bravalla","8":"tag-charli-xcx","9":"tag-ghost","10":"tag-icona-pop","11":"tag-miriam-bryant","12":"tag-rammstein","13":"tag-white-lies","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/72167","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=72167"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/72167\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":72169,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/72167\/revisions\/72169"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=72167"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=72167"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=72167"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}