{"id":72137,"date":"2013-07-02T14:35:19","date_gmt":"2013-07-02T12:35:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=72137"},"modified":"2013-07-17T11:32:40","modified_gmt":"2013-07-17T09:32:40","slug":"kulturbloggen-moter-jagwar-ma","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=72137","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Jagwar Ma"},"content":{"rendered":"

\"jagwar\"<\/a><\/p>\n

Jagwar Ma – en ur Sydney sprungen duo som utg\u00f6rs av Gabriel Winterfield och Jono Ma – debuterade redan 2011 med singeln Come Save Me<\/em>.\u00a0N\u00e4r debutalbumet\u00a0Howlin<\/em>\u00a0landade tidigare i \u00e5r k\u00e4ndes det lika mycket som ett rymdskepp som en tidsmaskin, ett kalejdoskop av retro-futuristiskt sprakande f\u00e4rger som f\u00f6renade dansmusik med rockinstrument p\u00e5 ett s\u00e4tt v\u00e4rlden inte sk\u00e5dat sedan b\u00f6rjan av 90-talet. Liksom bara av farten tycks alltifr\u00e5n 60-talspop (Let Her Go<\/em>) till chillwave (Backwards Berlin<\/em>)\u00a0och\u00a0sockers\u00f6ta Beach Boys-melodier (That Loneliness<\/em>) ha smugit sig in i deras DNA. I samband med att Hultsfredsfestivalen \u00e4gde rum i Sigtuna utanf\u00f6r Stockholm m\u00f6tte Kulturbloggen, strax innan det var dags f\u00f6r soundcheck, upp\u00a0leds\u00e5ngaren Gabriel Winterfield i ett av alla de t\u00e4lt som fanns uppst\u00e4llda i festivalens backstageomr\u00e5de.<\/p>\n

Kan du ber\u00e4tta lite om hur ni bildades och hur ert debutalbum tog form?<\/strong><\/p>\n

Gabriel: Jono och jag spelade i andra band tidigare, vi b\u00f6rjade bara g\u00f6ra musik tillsammans p\u00e5 skoj men uppt\u00e4ckte snart att vi tyckte om det. I b\u00f6rjan hade vi egentligen inte n\u00e5gra visioner – vi gjorde bara musik som vi sj\u00e4lva tyckte om – sedan spelades albumet in under det g\u00e5ngna \u00e5ret.<\/p>\n

Men ni startade upp bandet 2011, eller hur?<\/strong><\/p>\n

Gabriel: D\u00e5 sl\u00e4ppte vi Come Save Me.<\/em>\u00a0Vi spelade in l\u00e5ten i september vilket \u00e4r sommar i Australien, sedan klippte Jono ihop en video som vi lade ut p\u00e5 YouTube. Klippet drog till sig uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n skivbolagsfolk i Europa. D\u00e5 t\u00e4nkte vi att vi kunde g\u00f6ra ett st\u00f6rre sl\u00e4pp, s\u00e5 vi tog ner videon och g\u00f6mde oss i ett \u00e5r f\u00f6r att sedan komma tillbaka \u00e5teruppst\u00e5dda med ett helt album.<\/p>\n

Hur kom ni i kontakt med europ\u00e9erna?<\/strong><\/p>\n

Gabriel: De kontaktade oss genom YouTube. De skickade ett meddelande och sedan ledde det enda till det andra. Vi hade skrivit ut v\u00e5ra e-postadresser ifall n\u00e5gon skulle visa sitt intresse, vilket de gjorde.<\/p>\n

Ni tycks h\u00e4mta inspiration fr\u00e5n flera olika genrer. Hade ni n\u00e5gra s\u00e4rskilda ljudbilder i \u00e5tanke n\u00e4r ni skrev l\u00e5tarna?<\/strong><\/p>\n

Gabriel: Jag och Jono f\u00f6rs\u00f6kte imponera p\u00e5 varandra i studion, v\u00e5r musiksmak t\u00e4cker det mesta och dessutom kommer vi ju b\u00e5da fr\u00e5n DJ-bakgrunder. Vi kunde ta en lunch eller n\u00e5got och lyssna p\u00e5 en l\u00e5t f\u00f6r att sedan g\u00e5 tillbaka in i studion och g\u00f6ra den exakta motsatsen till l\u00e5ten vi precis lyssnat p\u00e5 –\u00a0vid andra tillf\u00e4llen kunde vi s\u00e4ga ”vi g\u00f6r ett gitarrsolo som p\u00e5minner om den d\u00e4r James Brown-l\u00e5ten”. Uncertainty<\/em> handlade till exempel helt och h\u00e5llet om att g\u00f6ra n\u00e5gonting funky med staccato-gitarrer. Vi k\u00e4nde – och dansade oss – fram genom hela albumet. Dans \u00e4r en konstform som jag verkligen gillar, att anv\u00e4nda kroppen som ett instrument – jag \u00e4r nog mer primal av mig – jag gillar att k\u00e4nna, sjunga och dansa medan Jono \u00e4r mer insatt i techno-biten, s\u00e5 han gillar att programmera elektroniska ljud. Det \u00e4r lite som m\u00e4nniska m\u00f6ter maskin, vi r\u00f6r oss fram och tillbaka hela tiden. N\u00e4r det kommer till inspiration finns det nog ett antal band vi skulle \u00f6verv\u00e4ga att kalla v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der, vi \u00e4lskar till exempel Chemical Brothers och Aphex Twin, men \u00e4ven band som Portishead – att f\u00e5 spela med s\u00e5v\u00e4l dem som My Bloody Valentine idag \u00e4r en \u00e4ra.<\/p>\n

Vissa element i er musik p\u00e5minner mycket om 90-talet d\u00e5 dans och rock m\u00f6ttes p\u00e5 ett s\u00e4tt som v\u00e4rlden inte hade sk\u00e5dat tidigare.<\/strong><\/p>\n

Gabriel: Jag k\u00e4nner mig definitivt hemmastadd i vissa delar av 90-talet – men jag \u00e4r tjugotre \u00e5r s\u00e5 jag \u00e4r f\u00f6r ung f\u00f6r att egentligen kunna minnas n\u00e5got. Jono \u00e4r visserligen ett par \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n vad jag \u00e4r, men han \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6r ung. Vi \u00e4lskar 90-talet, men jag tror att vi blickar tillbaka p\u00e5 samma s\u00e4tt som\u00a0folk i mina f\u00f6r\u00e4ldrars \u00e5lder som precis missade 60-talet, men som \u00e4lskar det just d\u00e4rav. De som faktiskt upplevde 60-talet s\u00e4ger snarare ”det var h\u00e4ftigt, men inte s\u00e5 h\u00e4ftigt”. K\u00e4nner du till uttrycket ”rose-tinted glasses”? Att du bara ser det positiva i n\u00e5got. S\u00e5 \u00e4r det nog f\u00f6r mig n\u00e4r det g\u00e4ller 90-talet. Jag \u00e4lskar slutet av 90-talet d\u00e5 allting skulle vara s\u00e5 futuristiskt.<\/p>\n

Jag upplever er musik som b\u00e5de futuristisk och retro p\u00e5 samma g\u00e5ng.<\/strong><\/p>\n

Gabriel: Jag tror bara att vi gillar v\u00e4ldigt mycket olika typer av musik,\u00a0jag kan inte h\u00e4rleda det till n\u00e5gonting annat – samtidigt lyssnar jag egentligen inte l\u00e4ngre p\u00e5 lika mycket musik som jag brukade. Det \u00e4r lite ironiskt att i intervjuer s\u00e5 ofta bli tillfr\u00e5gad vilken slags musik man lyssnar p\u00e5 – jag skapar musik, om jag vill h\u00f6ra n\u00e5got skriver jag det sj\u00e4lv. Man I Need<\/em> \u00e4r definitivt en l\u00e5t som handlar om att g\u00f6ra slut med n\u00e5gon. Min flickv\u00e4n som jag hade d\u00e5 sa ordagrant ”you’re not the man I need” eftersom jag aldrig var hemma, jag var bara iv\u00e4g och gjorde musik hela tiden, s\u00e5 det blev v\u00e5r version av The Supremes Respect<\/em>.\u00a0Hela tiden sa jag till henne att det skulle l\u00f6sa sig, att jag en dag skulle komma hem med sk\u00f6rden, men jag antar att hon inte kunde v\u00e4nta. Hela den perioden var ganska rolig faktiskt. Jag och Jono levde i isolation medan v\u00e5ra privatliv h\u00f6ll p\u00e5 att rasa samman – vi \u00e4r ganska n\u00f6jda nu, men det \u00e4r mycket sorg p\u00e5 albumet –\u00a0Come Save Me<\/em> \u00e4r v\u00e5r version av The Beatles\u00a0Help!<\/em>.<\/p>\n

Det \u00e4r mycket 60-tal \u00f6ver albumet, ut\u00f6ver redan n\u00e4mnda The Beatles f\u00f6rs tankarna ofta till The Beach Boys.<\/strong><\/p>\n

Gabriel: Definitivt, sakerna de gjorde var riktigt h\u00e4ftiga. Hela grejen med 60-talet \u00e4r att inspelningarna fr\u00e5n den tiden l\u00e5ter s\u00e5 \u00e4rofulla, f\u00f6rst\u00e5r du vad jag menar? V\u00e4ldigt runda och varma – de l\u00e5ter bokstavligen talat gyllene – och jag tror det \u00e4r sv\u00e5rt att \u00e5terskapa det soundet idag \u00e4ven om det helt klart var n\u00e5got vi efterstr\u00e4vade, speciellt genom att l\u00e4gga flera olika lager av harmonier p\u00e5 varandra.<\/p>\n

Det dyker alltid upp massa australienska band som sl\u00e5r igenom internationellt. Tycker du att Australien \u00e4r en mer inspirerande plats f\u00f6r musiker \u00e4n andra platser i v\u00e4rlden?<\/strong><\/p>\n

Gabriel: I vissa fall, men det beror p\u00e5 vad du vill g\u00f6ra, jag skulle k\u00f6pa ett album \u00e4ven om det var tolv l\u00e5tar inspelade akustiskt p\u00e5 en \u00f6de \u00f6 – bara l\u00e5tskrivandet var tillr\u00e4ckligt intressant – och hur mycket skulle det kosta? Ingenting, det \u00e4r n\u00e5got du kan g\u00f6ra i ditt eget sovrum, s\u00e5 jag tror att det i slut\u00e4ndan bara har att g\u00f6ra med hur kreativ du kan vara. Jag gillar begr\u00e4nsningar. Ikutaro Kakehashi som grundade Roland-f\u00f6retaget skrev en bok f\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan som heter I Believe in Music<\/em> d\u00e4r han ur en v\u00e4ldigt filosofisk st\u00e5ndpunkt beskriver hur begr\u00e4nsningar kan fostra kreativitet. Ist\u00e4llet f\u00f6r att k\u00f6pa en synth som kan g\u00f6ra allting \u00e5t dig k\u00f6per du en synth som enbart har en ljudinst\u00e4llning och en upps\u00e4ttning parametrar – det driver faktiskt kreativiteten, s\u00e5 f\u00f6r att\u00a0\u00e5terknyta\u00a0till det du sa tror jag p\u00e5 s\u00e4tt och vis – eftersom Australien \u00e4r s\u00e5 isolerat – att vi l\u00e4rt oss att hush\u00e5lla med begr\u00e4nsade resurser. Fast vi spelade in det mesta av albumet i Frankrike \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n

Varf\u00f6r d\u00f6pte ni albumet till Howlin<\/em>?<\/strong><\/p>\n

Gariel: I b\u00f6rjan var det namnet p\u00e5 Uncertainty<\/em>, den andra l\u00e5ten p\u00e5 skivan, sedan tyckte vi att det var en passande titel f\u00f6r hela albumet. Det \u00e4r en referens till Howlin’ Wolf – s\u00e5klart – men ocks\u00e5 till det faktum att det p\u00e5 g\u00e5rden i Frankrike d\u00e4r vi spelade in majoriteten av albumet bodde en hund som hette Whiskey. P\u00e5 morgnarna brukade vi yla \u00e5t henne s\u00e5 svarade hon. Det tyckte jag om, det k\u00e4ndes lite som att \u00e5terv\u00e4nda till naturen.<\/p>\n

Vilka \u00e4r Jagwar Mas ambitioner f\u00f6r den n\u00e4rmsta framtiden?<\/strong><\/p>\n

Gabriel: Jag vill bara att det ska bli st\u00f6rre och st\u00f6rre – inga reservationer, jag vill spela inf\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor som m\u00f6jligt – sedan \u00e4r ambitionen att f\u00e5 alla som kommer och ser oss att k\u00e4nna att de \u00e4r del av n\u00e5gonting. Sj\u00e4lvklart ska vi g\u00f6ra ett till album, men det blir om ett tag. N\u00e4r en film g\u00e5r bra och om handlingen till\u00e5ter vill du ju att det ska komma en uppf\u00f6ljare. Kanske det h\u00e4r \u00e4r som den f\u00f6rsta Terminator-filmen, kanske n\u00e4sta album blir som tv\u00e5an – den ena \u00e4r lite r\u00e5are – men det \u00e4r tv\u00e5 av mina favoritfilmer s\u00e5 det kanske kan bli en cool mall.<\/p>\n