{"id":71761,"date":"2013-06-17T13:13:43","date_gmt":"2013-06-17T11:13:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=71761"},"modified":"2013-07-03T09:25:36","modified_gmt":"2013-07-03T07:25:36","slug":"skivrecension-sigur-ros-kveikur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=71761","title":{"rendered":"Skivrecension: Sigur R\u00f3s – Kveikur"},"content":{"rendered":"

\"sigur\"<\/a><\/p>\n

Artist: Sigur R\u00f3s
\nTitel: Kveikur
\nBetyg: 4<\/strong><\/p>\n

Och s\u00e5 finns det de som p\u00e5st\u00e5r att en bra s\u00e5ngtext \u00e4r j\u00e4tteviktig. Som om hela v\u00e4rlden kunde isl\u00e4ndska. Sigur R\u00f3s \u00e4r ett levande bevis p\u00e5 att musik g\u00e5r ut p\u00e5 att f\u00f6rmedla k\u00e4nslor. F\u00f6r s\u00e5nt finns inga regelb\u00f6cker. Hade n\u00e5gra funnits \u00e4r jag t\u00e4mligen s\u00e4ker p\u00e5 att trion fr\u00e5n Reykjavik \u00e4nd\u00e5 struntat i dem. Precis som f\u00f6r kollegorna i skotska Mogwai handlar deras musik om uttrycket snarare \u00e4n att lyssnarna m\u00e5ste anm\u00e4la sig till snabbkurser i v\u00e4rldens minoritetsspr\u00e5k. Man kan bli r\u00e4tt stora \u00e4nd\u00e5, som synes. H\u00e4r var jag snubblande n\u00e4ra att referera till Gangnam Style<\/em>, innan jag hejdade mig.<\/p>\n

Ljudbilden f\u00f6r tankarna till den klassiska musiken, men samtidigt vore det ot\u00e4nkbart med ett helt instrumentalt Sigur R\u00f3s. J\u00f3nsi besitter en s\u00e5 s\u00e4rpr\u00e4glad r\u00f6st att den, med h\u00e4nsyn till spr\u00e5kf\u00f6rbistringarna, inf\u00f6rlivats som ett eget instrument i deras sound. Kveikur<\/em>, isl\u00e4nningarnas sjunde studioalbum, fr\u00e5ng\u00e5r inte deras tidigare vad uppbyggnad betr\u00e4ffar. L\u00e5ngsamt v\u00e4xande l\u00e5tar, som hela tiden utvecklar sig som en gryende dag. Inledande Brennisteinn<\/em> b\u00f6rjar med radiost\u00f6rningar som \u00f6verg\u00e5r till gitarrst\u00f6rningar i en saktmodig marsch mot ett vackert klimax.<\/p>\n

D\u00e4remot \u00e4r anslaget lite h\u00e5rdare i vissa partier, och l\u00e4mnar intrycket av att man vill ropa ut n\u00e5got \u00e4nnu viktigare \u00e4n f\u00f6rut. Resultatet \u00e4r indirekt ocks\u00e5 att vissa l\u00e5tar blir\u2026 inte poppiga, men poppigare. Den fantastiska Stormur<\/em> kunde exempelvis utan vidare ha ing\u00e5tt p\u00e5 Kents Du och jag d\u00f6den<\/em> (som sjungs p\u00e5 ett annat minoritetsspr\u00e5k). Singeln \u00cdsjaki<\/em> gav redan i f\u00f6rv\u00e4g en f\u00f6raning om riktningen man antagit, men hamnar n\u00e4stan i skuggan av de episka, mystiska l\u00e5tkollegorna p\u00e5 albumet som Hrafnstinna, Rafstraumur<\/em> och Bl\u00e1\u00der\u00e1\u00f0ur<\/em>.\u00a0Sigur R\u00f3s \u00e4r millennieversionen av de klassiska m\u00e4stare som aldrig existerade p\u00e5 Island f\u00f6r ett par \u00e5rhundraden sedan.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Stormur, Bl\u00e1\u00der\u00e1\u00f0ur, Rafstraumur<\/p>\n

Text: Tommy Juto<\/p>\n