{"id":71723,"date":"2013-06-18T14:29:02","date_gmt":"2013-06-18T12:29:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=71723"},"modified":"2013-07-08T09:56:33","modified_gmt":"2013-07-08T07:56:33","slug":"kulturbloggen-moter-savages","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=71723","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Savages"},"content":{"rendered":"

\"savages\"<\/a><\/p>\n

”V\u00e4rlden brukade vara tyst, men nu har den alltf\u00f6r m\u00e5nga r\u00f6ster och bullret \u00e4r en st\u00e4ndig distraktion” – med de orden inleds den dikt, som tillsammans med en svartvit bild p\u00e5 bandet, pryder omslaget till Savages debutalbum Silence Yourself<\/em><\/a>. Ett intensivt, genuint och r\u00e5barkat album som aldrig f\u00f6rs\u00f6ker v\u00e4rja sig fr\u00e5n att ta oss lyssnare p\u00e5 st\u00f6rsta allvar; och att omslagsfotografiet \u00e4r svartvitt \u00e4r ingen slump, bandets image \u00e4r lika kraftfull och kompromissl\u00f6s som musiken i sig. Efter en klubbspelning p\u00e5 Way Out West f\u00f6rra \u00e5ret gjorde de p\u00e5 Hultsfredsfestivalen den 14 juni sin andra spelning p\u00e5 svensk mark och Kulturbloggen passade d\u00e5 p\u00e5 att m\u00f6ta upp bandets franskf\u00f6dde s\u00e5ngerska Jehnny Beth.<\/p>\n

Skulle du kunna b\u00f6rja med att ber\u00e4tta lite om varf\u00f6r ni d\u00f6pte albumet till\u00a0Silence Yourself<\/em>?<\/strong><\/p>\n

Jehnny: Dels \u00e4r det en rad ur den sista l\u00e5ten, men p\u00e5 albumets omslag st\u00e5r \u00e4ven en text, en slags undertitel, som avser f\u00f6rklara titelns inneb\u00f6rd. Har du l\u00e4st den?<\/p>\n

Ja, jag uppfattar det n\u00e4stan som ett manifest.\u00a0<\/strong><\/p>\n

Jehnny: Ja, det blev ett slags manifest. Vi har skrivit olika texter som ackompanjerar alla v\u00e5ra sl\u00e4pp. Den h\u00e4r g\u00e5ngen ville vi ha en artwork som p\u00e5minde om kontempor\u00e4r jazz-artwork, s\u00e5 jag gick f\u00f6rbi en skivbutik och kollade igenom deras experimentella avdelning – med min mobiltelefon tog jag sedan bilder p\u00e5 olika omslag, bland annat saker fr\u00e5n Glenn Branca och Stockhausen, som jag skickade till Gemma [Thompson, bandets gitarrist].\u00a0Tanken var att ha texten till v\u00e4nster och en v\u00e4ldigt simpel, svartvit bild till h\u00f6ger.\u00a0Vi efterstr\u00e4vade den d\u00e4r klassiska vibben d\u00e5 musiken \u00e4r helig. Sedan tycker jag att dikten beskriver titeln r\u00e4tt bra, men man ska inte ta den f\u00f6r seri\u00f6st, jag vill att alla ska kunna bilda sin egen uppfattning av dess inneb\u00f6rd.<\/p>\n

Det sista sp\u00e5ret –\u00a0Marshal Dear<\/em>\u00a0– h\u00e5ller en ton som skiljer sig fr\u00e5n resten av albumet, skrevs den som en epilog efter ni hade skrivit resten av albumet?<\/strong><\/p>\n

Jehnny: Den skrevs faktiskt i ett r\u00e4tt tidigt skede fast f\u00f6rst hade den inte n\u00e5got piano, det var n\u00e4r vi testade att spela den med piano som vi blev \u00f6vertygade om att vi skulle anv\u00e4nda den. Vi bj\u00f6d \u00e4ven in Duke Garwood<\/a> som spelade klarinett.\u00a0Han \u00e4r en fantastisk musiker, du borde kolla upp honom om du \u00e4r intresserad av avant garde, jazz och blues. Fantastisk gitarrist och s\u00e5ngare, v\u00e4ldigt m\u00f6rk. Vi ville egentligen inte ha med s\u00e5 m\u00e5nga ballader, tv\u00e5 p\u00e5 sin h\u00f6jd, men pianot gav l\u00e5ten en annorlunda ton.\u00a0F\u00f6rst var den inte \u00e4mnad att avsluta albumet,\u00a0vi t\u00e4nkte placera den som en tidig \u00f6verraskning, men sedan ins\u00e5g vi att den passade som epilog.\u00a0Jag har spelat piano sedan jag var \u00e5tta och \u00e4r skolad inom jazzmusik, det var min introduktion till musik innan jag ens hade b\u00f6rjat lyssna p\u00e5 rock, s\u00e5 det k\u00e4ndes naturligt att ha med l\u00e5ten.<\/p>\n

Ni uppm\u00e4rksammades snabbt f\u00f6r era konserter, f\u00f6rs\u00f6kte ni beh\u00e5lla k\u00e4nslan ni har p\u00e5 scen n\u00e4r det v\u00e4l kom till att spela in albumet?<\/strong><\/p>\n

Jehnny: N\u00e4r vi b\u00f6rjade skriva l\u00e5tar var v\u00e5r enda m\u00e5ls\u00e4ttning att spela live. Det enda vi n\u00e5gonsin t\u00e4nkte p\u00e5 var att upptr\u00e4da. Vi brydde oss bara om att skriva l\u00e5tar som uttryckte s\u00e5 m\u00e5nga k\u00e4nslor att folk inte kunde undg\u00e5 att uppfatta de olika nyanserna; genom att sakta ner, trappa upp, spela tyst, spela h\u00f6gljutt – vi lekte med kontraster. Med siktet p\u00e5 att spela live skrev vi ihop l\u00e5tarna och turnerade i ett \u00e5r, sedan spelade vi in en live-EP. Eftersom vi ville \u00f6vers\u00e4tta live-energin till n\u00e5gonting som fanns dokumenterat k\u00e4ndes\u00a0det som ett naturligt f\u00f6rsta steg innan vi gick in i studion.\u00a0V\u00e4l inne i studion var tanken att f\u00f6rs\u00f6ka \u00e5terskapa det soundet och den energin, vi hade faktiskt n\u00e5gra referenspunkter – vi t\u00e4nkte p\u00e5 Nirvana, Johnny Hostile f\u00f6rde in hardcore-gitarrer i produktionen och vi lyssnade p\u00e5 Pop Crimes<\/em> av Rowland S. Howard. F\u00f6r mig var \u00e4ven The Modern Lovers en influens.<\/p>\n

Vad betyder Savages f\u00f6r dig j\u00e4mf\u00f6rt med dina tidigare band?<\/strong><\/p>\n

Jehnny: 2006 flyttade jag till London f\u00f6r att spela med John & Jehn. Vi spelade in tv\u00e5 album, fick skivkontrakt, rev kontraktet och hamnade i trubbel med advokater. S\u00e5 vi startade upp v\u00e5rt egna skivbolag Pop Noire<\/a>. F\u00f6rsta \u00e5ret skrev vi filmmusik f\u00f6r att f\u00e5 in pengar till skivbolaget, sedan producerade vi ett album med den franska artisten Lescop som vi gav ut p\u00e5 v\u00e5r label.\u00a0Runt den tiden hade vi \u00e4ven ett tredje John & Jehn-album som aldrig sl\u00e4pptes. Gemma, som hade varit v\u00e5r gitarrist i tv\u00e5 \u00e5r, ber\u00e4ttade att hon hade p\u00e5b\u00f6rjat ett projekt tillsammans med Ayse Hassan p\u00e5 bas. F\u00f6rst undrade hon om John kunde sjunga, men eftersom han var upptagen testade hon med mig, s\u00e5 jag b\u00f6rjade leta runt efter en kvinnlig trummis och hittade Fay Milton. D\u00e5 var vi en kvartett och redan p\u00e5 f\u00f6rsta repet var det uppenbart att vi hade n\u00e5got speciellt.<\/p>\n

Vad tror du om framtiden f\u00f6r Savages? Kommer ni bli ett band som h\u00e5ller p\u00e5 l\u00e4nge och sl\u00e4pper massa album?<\/strong><\/p>\n

Jehnny: Ingen aning, vi har ju massa sidoprojekt ocks\u00e5. Vi har ett John & Jehn-album vi skulle vilja ge ut n\u00e5gon g\u00e5ng, jag har n\u00e5gra sologrejer p\u00e5 g\u00e5ng och sedan har Gemma, Johnny och jag ett sidoprojekt som heter HTB – ett Throbbing Gristle-inspirerat,\u00a0experimentellt projekt d\u00e4r vi har helt fria tyglar vilket sl\u00e4pper l\u00f6s kreativiteten – vissa av id\u00e9erna vi f\u00e5r d\u00e4r tar vi med oss till Savages. Sedan har vi ytterligare ett projekt som heter Words to the Blind vilket jag hoppas kommer sl\u00e4ppas senare i \u00e5r. Det \u00e4r ett fyrtio minuter l\u00e5ngt stycke musik vi skrivit med Bo Ningen, ett japanskt band som bor i London, som bygger p\u00e5 dadaisternas spontana poesi. Det \u00e4r tv\u00e5 band som spelar tillsammans p\u00e5 franska och japanska, musiken sm\u00e4lter samman och det blir som ett battle of the bands med publiken i mitten, v\u00e4ldigt abstrakt och v\u00e4ldigt intensivt, det blir n\u00e4stan teatraliskt. Sedan ska vi b\u00f6rja skriva nya l\u00e5tar. Vi kommer h\u00e5lla p\u00e5 s\u00e5 l\u00e4nge vi k\u00e4nner oss inspirerade, s\u00e5 l\u00e4nge vi har n\u00e5gonting att s\u00e4ga.\u00a0Savages v\u00e4xte fram ur ett behov att uttrycka sig, har vi inte det behovet finns det ingen po\u00e4ng i att forts\u00e4tta.<\/p>\n

Ser du p\u00e5 er musik som tidl\u00f6s?<\/strong><\/p>\n

Jehnny: Musiken handlar bara om nuet och det som finns runtomkring, s\u00e5 jag vet inte om den \u00e4r tidl\u00f6s. F\u00f6r mig \u00e4r det punk, n\u00e5gonting som handlar om sanningen och nuet.\u00a0Ingen mytbildning.\u00a0Det \u00e4r n\u00e5gonting v\u00e4ldigt brutalt och direkt. Dess enda syfte \u00e4r att uppmana folk att ansluta sig med sig sj\u00e4lva och sin samtid.<\/p>\n

Hade ni n\u00e5gon ram f\u00f6r vad ni ville skriva om? N\u00e5gra s\u00e4rskilda teman?<\/strong><\/p>\n

Jehnny: De konstruerade sig sj\u00e4lva p\u00e5 v\u00e4gen, det var ingenting jag hade planerat. Det var en reaktion p\u00e5 vad som h\u00e4nde med bandet och med mig sj\u00e4lv i mitt liv.\u00a0Det enda s\u00e4ttet f\u00f6r mig att hantera vissa situationer var att s\u00e4ga ”ok, jag skriver en l\u00e5t om det”. Det kan vara v\u00e4ldigt kraftgivande och frig\u00f6rande att s\u00e4ga\u00a0”jag har en mikrofon s\u00e5 jag kan uttrycka mig sj\u00e4lv”. Jag tror att hela id\u00e9en var att \u00e5teransluta sig sj\u00e4lv med tanken om erfarenheter, vi har allt f\u00e4rre riktiga erfarenheter, s\u00e5 att faktiskt skr\u00e4mma sig in i handlingen att g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e4r v\u00e4ldigt uppfyllande.<\/p>\n

P\u00e5 en av era konserter hade ni satt upp lappar som uppmanade folk till att inte spela in konserten med sina mobiltelefoner, hade det att g\u00f6ra med det du nyss n\u00e4mnde om erfarenheter?<\/strong><\/p>\n

Jehnny: V\u00e4ldigt mycket. Det var en riktlinje, v\u00e5rt m\u00e5l var att hitta b\u00e4ttre s\u00e4tt att uppleva musiken, f\u00f6r hur kan du prata med dina barn om allting du upplever idag om du inte upplever det till fullo. Att lyfta upp mobiltelefonen f\u00f6r att spela in refr\u00e4ngen i din favoritl\u00e5t\u00a0hindrar dig fr\u00e5n att minnas \u00f6gonblicket, men det var inget f\u00f6rbud utan snarare en markering.\u00a0En fotograf som heter Kevin Cummins, han \u00e4r fr\u00e5n Manchester men nu bor han i London, han var delaktig i musikscenen p\u00e5 80-talet. Han f\u00f6rklarade f\u00f6r mig att det p\u00e5 den tiden var en \u00e4ra att bli inbjuden backstage f\u00f6r att fota ett band, det var n\u00e5gonting s\u00e4llsynt, nuf\u00f6rtiden fotar band sig sj\u00e4lva hela tiden och l\u00e4gger ut det p\u00e5 internet. N\u00e4r han ber\u00e4ttade det s\u00e5 f\u00f6rstod jag vilken massiv skillnad det \u00e4r idag.\u00a0Musiken och konsten har skadats av en attityd. N\u00e4r vi startade upp Savages m\u00e4rkte jag hur unga personer inom gitarr-musiken har censurerat sig sj\u00e4lva utan att sj\u00e4lva inse det. De f\u00f6ljer inte l\u00e4ngre n\u00e5gon rocktradition, de serverar bara sina egon och \u00e4r ute efter smicker.\u00a0De pressades av industrin och av en \u00e4ldre generation som drar f\u00f6rdel av det faktum att det kr\u00e4vs mindre och mindre pengar f\u00f6r att ta kontroll, men n\u00e4r du inser det inser du \u00e4ven hur mycket makt du sj\u00e4lv har.<\/p>\n