{"id":71476,"date":"2013-06-10T19:11:28","date_gmt":"2013-06-10T17:11:28","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=71476"},"modified":"2013-06-19T14:03:52","modified_gmt":"2013-06-19T12:03:52","slug":"filmrecension-the-bling-ring","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=71476","title":{"rendered":"Filmrecension: The Bling Ring"},"content":{"rendered":"

\"blingring\"<\/a><\/p>\n

The Bling Ring<\/strong>
\nBetyg: 4<\/em>
\nSvensk biopremi\u00e4r 14 juni 2013<\/p>\n

\u201cI\u2019m a firm believer in Karma,\u201d she said, \u201cand I think this situation was attracted into my life because it was supposed to be a huge learning lesson for me to grow and expand as a spiritual human being. I see myself being like an Angelina Jolie,\u201d she said, \u201cbut even stronger, pushing even harder for the universe and for peace and for the health of our planet.\u201d She was sounding almost like a real celebrity. \u201cGod didn\u2019t give me these talents and looks to just sit around being a model or being famous. I want to lead a huge charity organization. I want to lead a country, for all I know.\u201d<\/p>\n

N\u00e4r filmen inleds \u00e4r det med en kaxig attityd fr\u00e5n Nicki (spelad av Emma Watson som blev k\u00e4nd genom Harry Potter-filmerna) som \u00e5terger det exakta citat fr\u00e5n h\u00e4r ovan – som i sin tur \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n den Vanity Fair-artikel<\/a><\/strong> filmen bygger p\u00e5 – och sen b\u00f6rjar resan genom ett tidshopp p\u00e5 ett \u00e5r bak\u00e5t i tiden.<\/p>\n

Som stor beundrare utav Sofia Coppola och hennes filmkonst var jag orolig hur slutresultatet av denna film skulle bli: ett halvlyckat stilexperiment som Marie Antoinette<\/em> eller kanske till och med f\u00e5 ligga och skvalpa uppe med Somewhere<\/em>? Lyckligtvis n\u00e5r den \u00e4nda dit upp, \u00e4ven om de tv\u00e5 filmerna inte alls p\u00e5minner om varandra. Faktum \u00e4r att den inte alls p\u00e5minner om hennes tidigare filmer, utan \u00e4r mycket mer rivig och fartfull. Teman med privilegierade kvinnors tristess, ytlighet och k\u00e4ndisskap samt stark musikalisk inramning \u00e5terfinns i s\u00e5v\u00e4l hennes \u00e4ldre filmer som denna. Och med huvudtemat Crown on the Ground<\/a><\/strong>\u00a0av Sleigh Bells s\u00e4tts tonen direkt: kaxigt obrytt, punkigt och lite trasigt.<\/p>\n

\u00c4ven om detta inte \u00e4r hennes b\u00e4sta film (se: Lost in Translation<\/em>) \u00e4r det inte heller den s\u00e4msta. Faktum \u00e4r att det \u00e4r riktigt kul att se hur v\u00e4l hon lyckas g\u00f6ra en film om inbrott hemma hos k\u00e4ndisar s\u00e5 h\u00e4ndelserik och intressant – vilket f\u00e5r ses som en konst i sig. Men sj\u00e4lvklart \u00e4r det inte bara p\u00e5 inbrotten fokus ligger, vi f\u00e5r ocks\u00e5 f\u00f6lja ungdomarna i skolan, p\u00e5 klubbar och hemma hos sig. Till exempel hemma hos Nicki d\u00e4r hennes mamma f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e4ra sina d\u00f6ttrar om vikten av att vara en bra m\u00e4nniskor som g\u00f6r gott gentemot andra och inte fixera sig vid ytlighet. Gentemot henne \u00e4r de trevliga, men inombords skriker de efter exklusivt mode och kroppsfixering. Dock f\u00e5r Nicki anv\u00e4ndning av dessa lektioner fr\u00e5n sin moder, d\u00e5 hon anv\u00e4nder allt godhetssnack f\u00f6r att frik\u00e4nnas fr\u00e5n sitt f\u00e4ngelsestraff och d\u00e4refter anv\u00e4nda h\u00e4ndelsen f\u00f6r att bli k\u00e4nd \u201dp\u00e5 riktigt\u201d via media. Dock skiner hennes ytlighet genom i en intervju med just Vanity Fair n\u00e4r hon pratar om att hj\u00e4lpa till, men i n\u00e4sta sekund inte ens vet vilket land hennes syster har rest till f\u00f6r att st\u00f6dja dem. Hennes okunskap och icke-engagemang lyser igenom. \u00c4nd\u00e5 blir hon behandlad som en stj\u00e4rna, som ett offer som blivit utsatt f\u00f6r ungdomsligan med samma namn som filmen – fast hon egentligen var med d\u00e4r sj\u00e4lv.<\/p>\n

Den enda manliga medlemmen, Marc (spelad av Israel Broussard), \u00e4r \u00e4ven han intresserad av mode och styling – och snor \u00e4ven han med sig kvinnliga skor med sig hem. Han \u00e4r \u00e4ven den mest flitiga fotografen fr\u00e5n klubbar och hemifr\u00e5n – skrytsamma bilder som sprids sj\u00e4lvmant via sociala n\u00e4tverk som Facebook. Precis som att ha sina ansikten s\u00e5 gott som oskyddade, \u00e4ven efter att media rapporterar om att de blivit f\u00e5ngade p\u00e5 \u00f6vervakningskamera, \u00e4r det \u00f6desdigra misstag som kostade ligan deras frihet. S\u00e5 \u00e4ven att de inte anv\u00e4nde handskar utan l\u00e4mnade massvis utav fingeravtryck och andra sp\u00e5r efter sig. En lika stor nackdel som smart drag i filmens narrativ \u00e4r hur \u00f6verlappande intervjuer med ligan \u201df\u00f6rklarar\u201d l\u00e4get: som n\u00e4r Marc ber\u00e4ttar om hur deras egon v\u00e4xte efter att undkommit polisen, vilket borde te sig sj\u00e4lvklart f\u00f6r alla som har n\u00e5got slags f\u00f6rm\u00e5ga att k\u00e4nna av m\u00e4nniskor men ist\u00e4llet dumf\u00f6rklarar filmen tittaren. Det \u00e4r ett genialt grepp f\u00f6r att kritisera amerikansk mainstreamfilm som oftast dumf\u00f6rklarar sin publik i lika stor utstr\u00e4ckning, om inte h\u00f6gre, och l\u00e4mnar s\u00e5 lite reflektion till publiken som m\u00f6jligt. Precis som hennes mindfullnes-l\u00e5ngsamma kamerasvep bytts ut mot snabbare och intensivare klipp: med endast en statisk tagning som s\u00e4kert varar i ett par minuter d\u00e4r vi f\u00e5r se Orlando Blooms hus i en \u00f6verblicksbild medan ungdomsligan tar sig in f\u00f6r att stj\u00e4la saker och sedan l\u00e4mnar platsen. Ist\u00e4llet f\u00f6r att \u00e5terigen zooma in och f\u00f6lja dem steg f\u00f6r steg, materiella ting efter materiella ting, backar hon med kameran och f\u00e4ster filmkameran p\u00e5 ett berg ovanf\u00f6r den stora lyxvillan – lite som en \u00f6vervakningskamera. Faktum \u00e4r att det klena anv\u00e4ndandet utav hennes mer traditionella l\u00e5ngsamma stil ger stark kontrast till den \u00f6vriga filmen – och filmindustrin. Liksom den sp\u00e4nda scenen d\u00e4r ligan hittar en pistol och riskerar att skada sig sj\u00e4lva, eller huset sj\u00e4lvt, men ingenting h\u00e4nder. Det \u00e4r lika sp\u00e4nnande som okonventionellt: i vilken annan film som helst hade den lekfulla inst\u00e4llningen till det d\u00f6dliga vapnet eskalerat till en olycka; vilket Sofia Coppola lekfullt medvetet leker med.<\/p>\n

Eftersom Paris Hilton och Sofia Coppola \u00e4r gamla v\u00e4nner har hon inte bara g\u00e5tt med p\u00e5 att medverka i filmen – utan \u00e4ven l\u00e5tit henne filma i Paris egna lyxhus. Alla scener utspelar sig allts\u00e5 i hennes riktiga hem. Adressen letar ungdomsligan upp \u00f6ver n\u00e4tet, som med \u00f6vriga k\u00e4ndisar de \u201dbes\u00f6ker\u201d, efter att de via diverse skvallersidor f\u00e5tt bekr\u00e4ftat att de olika k\u00e4ndisarna \u00e4r bortresta p\u00e5 fester eller filminspelningar.<\/p>\n

Trots att filmen egentligen b\u00e4r p\u00e5 ett h\u00f6gst allvarligt tema, kriminalitet och anv\u00e4ndande av droger, \u00e4r k\u00e4nslan \u00e4nd\u00e5 oftast l\u00e4ttsam och underh\u00e5llande komisk. \u00c4nda till slutet n\u00e4r d\u00f6rrarna st\u00e4ngs vid r\u00e4tteg\u00e5ngen – och sekunden senare \u00f6ppnas igen och ungdomarna vandrar ut och vi f\u00e5r h\u00f6ra slutpl\u00e4deringarna fr\u00e5n en allvarsam voice-over. B\u00f6ter och f\u00e4ngelse. Allra v\u00e4rst blir det f\u00f6r Marc, inte f\u00f6r att hans straff \u00e4r h\u00e5rdare \u00e4n de andras, utan f\u00f6r att han med en lidelsefull insikt reflekterar \u00f6ver det faktum att manliga interner i regel \u00e4r mycket v\u00e5ldsamma av sig – och enligt samma ytliga filmindustri hans v\u00e4rldsbild kretsar kring (han ber\u00e4ttar tidigare under filmen att hans far jobbar f\u00f6r ett filmbolag, vilket ger han r\u00e4tt till att g\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rhandsvisningar) ocks\u00e5 mycket ben\u00e4gna att v\u00e5ldta interner. Han har mycket mer \u00e4n straffet i sig att v\u00e4nta och ser, helt r\u00e4ttm\u00e4tigt, orolig ut i bussen som ska ta honom till f\u00e4ngelset. Leken \u00e4r \u00f6ver – dock inte f\u00f6r Nicki som f\u00e5r ytterligare exponeringstid i rampljuset. Ist\u00e4llet \u00e5terger hon den url-adressen som leder till hennes hemsida\/blogg i b\u00e4sta s\u00e4ndningstid – f\u00f6r att, liksom en halvk\u00e4nd dokus\u00e5pak\u00e4ndis, slippa bli bortgl\u00f6md. Vilket \u00e4r en spiks\u00e4ker tidsmark\u00f6r f\u00f6r att cementera bloggens roll i det moderna samh\u00e4llet. Liksom hela Nickis inst\u00e4llning till k\u00e4ndisskap och ytlighet: rik och k\u00e4nd f\u00f6r sakens skull, inte f\u00f6r att ha utr\u00e4ttat n\u00e5gonting av vikt…<\/p>\n

Text: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n