{"id":71018,"date":"2013-05-29T22:53:56","date_gmt":"2013-05-29T20:53:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=71018"},"modified":"2013-05-29T23:34:32","modified_gmt":"2013-05-29T21:34:32","slug":"filmrecension-only-god-forgives","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=71018","title":{"rendered":"Filmrecension: Only God forgives"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/ONLYGODFORGIVES_STILLS_otherGLOacc__4.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-71021 alignright\" alt=\"ONLYGODFORGIVES_STILLS_otherGLOacc__4\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/ONLYGODFORGIVES_STILLS_otherGLOacc__4-300x158.jpg\" width=\"300\" height=\"158\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/ONLYGODFORGIVES_STILLS_otherGLOacc__4-300x158.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/ONLYGODFORGIVES_STILLS_otherGLOacc__4-1024x540.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Only God forgives<br \/>\nBetyg: 4<br \/>\nPremi\u00e4r: 31 maj<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Dansken Nicholas Winding Refn slog igenom f\u00f6r den breda massan med <em>Drive<\/em> h\u00e4rom\u00e5ret d\u00e4r han l\u00e4t Ryan Gosling axla rollen som f\u00e5ordig men handlingskraftig protagonist, en flitigt anv\u00e4nd karakt\u00e4r inom amerikansk actionfilm. Det briljanta med <em>Drive<\/em> var hur den dekonstruerade hj\u00e4ltemyten och egentligen handlade om en emotionellt st\u00f6rd v\u00e5ldsverkare som filtrerade filmens h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp genom stils\u00e4kert designad popkultur i olika former.<br \/>\nAtt Winding Refn tog Ryan Goslings myscharmiga look och laddade den med underliggande fara imponerade p\u00e5 fler \u00e4n enbart undertecknad \u2013 Gosling har uppenbarligen en viss fingertoppsk\u00e4nsla n\u00e4r det g\u00e4ller att v\u00e4lja intressanta manus och artistiskt utmanande projekt \u2013 och f\u00f6rv\u00e4ntningarna inf\u00f6r deras nya samarbete har varit skyh\u00f6ga.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Jag f\u00f6rutsp\u00e5r att m\u00e5nga kommer att bli, inte bara besvikna, utan rent av f\u00f6rbannade n\u00e4r eftertexterna rullar. Ack och ve!<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Ryan Gosling spelar Julian, en tystl\u00e5ten gangster som tillsammans med sin psykotiska bror \u00e4r tunga pj\u00e4ser i Bangkoks undre v\u00e4rld. N\u00e4r brodern m\u00f6rdas anl\u00e4nder deras mor, briljant gestaltad av Kristin Scott Thomas, fr\u00e5n USA f\u00f6r att h\u00e4mta hem kroppen. Samtidigt pressar hon Julian att h\u00e4mnas. Men den thail\u00e4ndska polischefen som ges skulden visar sig vara n\u00e5got alldeles extra. Han skipar egendefinierad r\u00e4ttvisa med sitt vapen; ett sv\u00e4rd, osynligt till \u00f6gonblicket det anv\u00e4nds. Lemmar sk\u00e4rs av och kroppar spr\u00e4ttas upp, v\u00e5ldet \u00e4r smutsigt och of\u00f6rl\u00e5tande. \u00c4ven de som tv\u00e5r sina h\u00e4nder f\u00e5r dem kapade och blodet pumpar lakoniskt ur blottade \u00e5dror.<br \/>\nDet hela l\u00e5ter, trots det extrema v\u00e5ldet, v\u00e4ldigt konventionellt. Tro mig, det \u00e4r det inte.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Refn har i intervjuer sagt att <em>Only God forgives<\/em> \u00e4r en westernfilm om en man som vill sl\u00e5ss mot Gud. Med det i \u00e5tanke blir det f\u00f6rvirrade h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet n\u00e5got enklare att greppa. Den delar sin h\u00e5rdf\u00f6ra logik med s\u00e5v\u00e4l westernfilmer som isl\u00e4ndska h\u00e4mndsagor. Men allt detta \u00e4r egentligen oviktigt. I centrum, filmens nav, st\u00e5r v\u00e5ld och obehag. Lidandet kommer i m\u00e5nga olika former. Karakt\u00e4rer interagerar till synes utan mening eller m\u00e5l och l\u00e5ngsamma tagningar d\u00e4r Gosling och allsk\u00f6ns gangstrar och poliser sitter och stirrar p\u00e5 ingenting bidrar till filmens skeva och illasittande rytm.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Att <em>Only God forgives<\/em> kallats f\u00f6r v\u00e5ldspornografisk machofantasi av ilskna kritiker \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt. Samtidigt beh\u00f6ver det inte vara helt negativt. Filmen levererar knappast \u2013 medvetet fr\u00e5n Winding Refns sida skulle jag vilja p\u00e5st\u00e5 \u2013 den tillfredsst\u00e4llelse man f\u00f6rv\u00e4ntar sig fr\u00e5n s\u00e5dana epitet.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Den som v\u00e4ntar sig en ny <em>Drive<\/em> blir besviken. Winding Refn n\u00e4rmar sig ett abstrakt ber\u00e4ttande och verkar knappast intresserad av att uppfylla n\u00e5gra f\u00f6rv\u00e4ntningar. Det sticker s\u00e5klart i m\u00e5ngas \u00f6gon. \u00c4ven den som hoppas p\u00e5 en actionfilm, gangsterfilm, eller f\u00f6r den delen \u00f6nskar sig lite underh\u00e5llning, har inte heller mycket att h\u00e4mta.<br \/>\nLikt Winding Refns arthouse-projekt <em>Valhalla Rising<\/em> \u00e4r <em>Only God forgives<\/em> en starkt polariserande film. Den kommer inte att omfamnas av den breda massan och troligen kritiseras h\u00e5rt av f\u00f6rst\u00e5sigp\u00e5arna i pressen (jag hoppas f\u00e5 \u00e4ta upp detta). N\u00e4r eftertexterna rullar \u00e4r du antingen p\u00e5 t\u00e5get eller har l\u00e4mnat stationen f\u00f6r l\u00e4nge sen.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\"><em>Only God forgives<\/em> \u00e4r en l\u00e5ngsam och monoton mardr\u00f6m som bryts av med j\u00e4mna mellanrum av bisarra s\u00e5ngupptr\u00e4danden och absurda scener d\u00e4r klumpig symbolik och visuell briljans g\u00e5r hand i hand.<br \/>\nWinding Refn skapar en inkapslad k\u00e4nsla, hypnotisk och obehaglig, ett sorts opiatrus utan eufori d\u00e4r sj\u00e4lvdestruktiva demoner och otydligt konstruerade, men ofantligt snygga, karakt\u00e4rer irrar runt i ett tryckande helvete d\u00e4r humorn som bubblar upp i de allra m\u00f6rkaste \u00f6gonblicken g\u00f6r filmen till en nattsvart och absurd p\u00e4rla. Dessa m\u00e4rkliga och l\u00e5ngsamma 90 minuter, som mer \u00e4n ofta frestar p\u00e5 tittarens t\u00e5lamod, blir f\u00f6r mig en stor upplevelse.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">I en tidig scen binds Julian fast i en stol av en prostituerad som sedan onanerar framf\u00f6r honom. Det \u00e4r en passning till \u00e5sk\u00e5daren. Vi kan inte ingripa i det som sker, bara se p\u00e5. En betalande publik b\u00f6r, i det h\u00e4r l\u00e4get, k\u00e4nna sig provocerad. Att Winding Refn likst\u00e4ller sitt eget filmskapande med prostitution \u00e4r knappast chockerande, men att jag faktiskt k\u00f6per scen efter scen med liknande publikhatande galenskaper, m\u00e5ste s\u00e4gas vara n\u00e5got f\u00f6rv\u00e5nande.<br \/>\nS\u00e5, b\u00f6r man g\u00e5 och se <em>Only God forgives<\/em>? Tycker du att det l\u00e5ter intressant att sjunka ner i en l\u00e5ngsam feberdr\u00f6m utan riktning och inte hitta ut? F\u00f6r all del. Do it.<\/p>\n<p><strong><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70499\">Text: Robert Warreb\u00e4ck<\/a><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Only God forgives Betyg: 4 Premi\u00e4r: 31 maj Dansken Nicholas Winding Refn slog igenom f\u00f6r den breda massan med Drive h\u00e4rom\u00e5ret d\u00e4r han l\u00e4t Ryan Gosling axla rollen som f\u00e5ordig men handlingskraftig protagonist, en flitigt anv\u00e4nd karakt\u00e4r inom amerikansk actionfilm. Det briljanta med Drive var hur den dekonstruerade hj\u00e4ltemyten och egentligen handlade om en emotionellt [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51],"tags":[],"class_list":["post-71018","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/71018","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=71018"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/71018\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":74429,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/71018\/revisions\/74429"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=71018"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=71018"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=71018"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}