{"id":70938,"date":"2013-05-28T11:25:50","date_gmt":"2013-05-28T09:25:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70938"},"modified":"2013-06-05T10:08:11","modified_gmt":"2013-06-05T08:08:11","slug":"primavera-sound-2013","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70938","title":{"rendered":"Primavera Sound 2013"},"content":{"rendered":"

\"merchandise\"<\/a><\/p>\n

”Somewhere there’s a perfect country and it’s right by the sea” sjunger Carson Cox och pekar ut mot Barcelona-kusten (se bilden ovan). Detta under Anxiety’s Door<\/em><\/a><\/strong> vilken Merchandise \u00f6ppnar sin tredje av totalt fyra spelningar p\u00e5 Primavera Sound med. Efter f\u00f6rra \u00e5rets Children of Desire<\/em> har saker och ting g\u00e5tt v\u00e4ldigt snabbt f\u00f6r Tampa-kvartetten. Det var bara under \u00e5rets upplaga av Austin-festivalen SXSW som de ens gjorde sin f\u00f6rsta spelning med trummis, innan dess hade de live bara anv\u00e4nt sig av trummaskiner, men de har definitivt vuxit ihop till en kraftfull enhet. Med femsp\u00e5rs-EP:n Totale Nite<\/em> i bagaget har soundet dessutom blivit lite r\u00e5are, lite friare och lite mer psykedeliskt.\u00a0Att se dem live \u00e4r som att \u00f6versk\u00f6ljas av storslaget st\u00f6kiga gitarrer, phaser-dr\u00e4nkta The Cure-melodier och – framf\u00f6r allt – Carson Coxs baritonr\u00f6st som ofta liknas vid en korsbefruktning mellan Morrisseys vibrato och Ian Curtis djup.<\/p>\n

Ytterligare ett band som forts\u00e4tter sitt segert\u00e5g \u00e4r Savages – och likt Merchandise har de sina r\u00f6tter i postpunken. Debutalbumet\u00a0Silence Yourself<\/em> sl\u00e4pptes nu i maj men deras spelningar har sedan l\u00e4nge varit omtalade. P\u00e5 Primavera\u00a0hade de visserligen tekniska problem med en gitarr som inte fungerade som den skulle vilket resulterade i att n\u00e5gra l\u00e5tar fick strykas fr\u00e5n setlisten, men annars ingav de ett kompromissl\u00f6st intryck.\u00a0Frontkvinnan Jehnny Beth, eller Camille Berthomier som hon egentligen heter, ser ut som Ian Curtis och sjunger som Siouxsie Sioux – framf\u00f6r allt var det de kraftfulla tappningarna av Flying to Berlin<\/em>, She Will<\/em> och avslutningsnumret\u00a0Husbands<\/em>\u00a0som stack ut. Den 14 juni spelar Savages p\u00e5 Hultsfredsfestivalen.<\/p>\n

Ut\u00f6ver Savages bj\u00f6d f\u00f6rsta dagen bland annat p\u00e5 upptr\u00e4danden fr\u00e5n Wild Nothing, Tame Impala, Jessie Ware, The Postal Service, Phoenix och Animal Collective. Det som skiljer Primavera fr\u00e5n andra festivaler \u00e4r just spelschemat som st\u00e4ndigt tycks vara fullsp\u00e4ckat; dag tv\u00e5 hann vi fr\u00e5n Kulturbloggen med att se\u00a0Kurt Vile and the Violators, Peace, den f\u00f6re detta Girls-s\u00e5ngaren Christopher Owens, The Jesus and Mary Chain och britpop-legenderna Blur medan sista festivaldagen kom att handla om\u00a0Melody’s Echo Chamber, Mac DeMarco, Wu-Tang Clan, Nick Cave and the Bad Seeds, Phosphorescent och My Bloody Valentine. Det \u00e4r tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga bra band f\u00f6r att man inte ska ha tid att t\u00e4nka p\u00e5 festivalens negativa aspekter s\u00e5som k\u00f6bildningarna och nedskr\u00e4pningen. Dessutom hade Mini stage, som i \u00e5r hade d\u00f6pts om till Heineken stage, f\u00f6rflyttats s\u00e5 den stod sida vid sida med ATP stage.<\/p>\n

Under My Bloody Valentines spelning r\u00e5kade vi hamna bredvid n\u00e5gra engelsm\u00e4n som mellan l\u00e5tarna skrek ”h\u00f6j s\u00e5ngen” – de hade uppenbarligen inte sett My Bloody Valentine tidigare. S\u00e5ngen g\u00f6mmer sig bakom de h\u00f6gljudda gitarrmattorna, men det som d\u00e4remot var beklagligt var att den hafsiga mixen gjorde att hooks och melodier inte kom fram s\u00e5 tydligt. Perfektionisten\u00a0Kevin Shields s\u00e5g rent av lite bekymrad ut p\u00e5 scen. \u00c4nd\u00e5 tillh\u00f6rde de festivalens h\u00f6jdpunkter \u00e4ven om det inte levde upp till London-spelningarna tidigare i \u00e5r.\u00a0Av de nya l\u00e5tarna fr\u00e5n m b v<\/em> – bandets f\u00f6rsta album p\u00e5 \u00f6ver tjugo \u00e5r – spelades New You<\/em> och Only Tomorrow<\/em>.<\/p>\n

Dagen innan My Bloody Valentine skulle spela g\u00e4stade Bilinda Butcher dessutom de f\u00f6re detta Creation-kompisarna The Jesus and Mary Chain p\u00e5 scen under Just Like Honey<\/em> (vilket du kan se l\u00e4ngst ned i inl\u00e4gget). Med ett gigantiskt lysande kors bakom sig p\u00e5 scenen bj\u00f6d skottarna faktiskt p\u00e5 en av mina h\u00f6jdpunkter under hela festivalen. De distade gitarrerna l\u00e4t mer vitala \u00e4n jag hade v\u00e5gat hoppas p\u00e5 och l\u00e5tar som Head On, Some Candy Talking<\/em> och Never Understand<\/em> kan inte g\u00e5 fel. Fr\u00e5gan \u00e4r bara n\u00e4r n\u00e5gon svensk festival ska boka dem?<\/p>\n

N\u00e4sta \u00e5r \u00e4ger Primavera Sound rum mellan den 29 och den 31 maj. Redan nu har de g\u00e5tt ut med att \u00e5terf\u00f6renade indie-legenderna Neutral Milk Hotel kommer spela den 31 maj.<\/p>\n