{"id":70377,"date":"2013-05-08T16:43:47","date_gmt":"2013-05-08T14:43:47","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70377"},"modified":"2013-05-21T10:29:12","modified_gmt":"2013-05-21T08:29:12","slug":"kulturbloggen-moter-nina-wiemer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70377","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Nina Wiemer"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/nina.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-70378\" alt=\"nina\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/nina-300x199.jpg\" width=\"300\" height=\"199\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/nina-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/nina-1024x682.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/nina.jpg 1280w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Nina Wiemer v\u00e4xte upp i Malm\u00f6, men eftersom b\u00e5da hennes f\u00f6r\u00e4ldrar var missbrukare \u2013 och s\u00e5ledes inte hade m\u00f6jlighet att ta hand om henne \u2013 spenderade hon sin uppv\u00e4xt hos sin mormor. \u00c4ven om kontakten med f\u00f6r\u00e4ldrarna var liten utvecklade hon en relation till sin far som var musiker, men n\u00e4r Nina var tolv gick han ov\u00e4ntat bort. Hon fick \u00e4rva hans gitarr och b\u00f6rjade p\u00e5 egen hand l\u00e4ra sig att spela.<\/p>\n<p>Men \u00f6det kan vara nyckfullt \u2013 n\u00e4r Nina var arton vann hon tre miljoner p\u00e5 Triss. En sann solskenshistoria efter en uppv\u00e4xt fylld av motg\u00e5ngar. F\u00f6r pengarna kunde hon f\u00f6rverkliga sina dr\u00f6mmar. En del av pengarna anv\u00e4nde hon f\u00f6r att resa till Indien och l\u00e4ra sig sitar och klassisk folkmusik, men fr\u00e4mst gav pengarna henne chansen att spela in ett eget album. 2011 sl\u00e4ppte Nina sitt egenproducerade debutalbum <em>Electrotherapy<\/em>. Titeln kom av att l\u00e5tarna var elektroniskt inspirerade och att skriva albumet hade fungerat som ett slags terapiarbete f\u00f6r henne. Ett s\u00e4tt att bearbeta sin uppv\u00e4xt, sin anstr\u00e4ngda relation till modern och pappans bortg\u00e5ng.<\/p>\n<p>Det som kunde ha blivit en framg\u00e5ngshistoria krossades n\u00e4r hennes tjugo\u00e5riga lillasyster gick bort till f\u00f6ljd av en \u00f6verdos, endast n\u00e5gon vecka efter releasen. Den planerade turn\u00e9n st\u00e4lldes in och Nina hoppade av sin utbildning p\u00e5 musikh\u00f6gskolan. \u00c4nnu en g\u00e5ng skrev hon l\u00e5tar i terapeutiskt syfte och musiken skulle komma att bli v\u00e4gen tillbaka mot en hanterlig vardag. Nu \u00e4r Nina Wiemer aktuell med sitt andra album <em>Processing Eleven<\/em>. Ett personligt album om f\u00f6rlust, musikaliskt s\u00f6kande, saknad, missbruk, relationer \u2013 och en hyllning till systern. Kulturbloggen passade p\u00e5 att st\u00e4lla n\u00e5gra fr\u00e5gor via mail.<\/p>\n<p><strong>Ditt liv har hittills varit v\u00e4ldigt otursf\u00f6rf\u00f6ljt, hur g\u00f6r du f\u00f6r att h\u00e5lla skenet uppe och p\u00e5 vilka s\u00e4tt hj\u00e4lper det att skriva l\u00e5tar i terapeutiskt syfte?<\/strong><\/p>\n<p>Jag har varit lyckosam p\u00e5 m\u00e5nga fronter ocks\u00e5. Min lottovinst gav mig m\u00f6jligheten att f\u00f6rverkliga m\u00e5nga av mina dr\u00f6mmar. En av dem var att var att spela in mitt album och n\u00e5 ut med min musik. L\u00e5tskrivandet hj\u00e4lper mig att f\u00f6rst\u00e5 mig sj\u00e4lv b\u00e4ttre och att komma n\u00e4rmare mitt k\u00e4nsloliv. Det \u00e4r som att n\u00e4r jag skriver en l\u00e5ttext s\u00e5 f\u00f6rklarar jag f\u00f6r mig sj\u00e4lv vad som egentligen h\u00e4nt. Varje g\u00e5ng jag framf\u00f6r l\u00e5ten k\u00e4nner jag samma k\u00e4nslor igen och f\u00f6rst\u00e5r mig sj\u00e4lv lite b\u00e4ttre.<\/p>\n<p><strong>Ditt nya album heter <em>Processing Eleven<\/em>, kan du ber\u00e4tta vad du hade i \u00e5tanke n\u00e4r du b\u00f6rjade arbeta med skivan? Hur ville du att det skulle l\u00e5ta?<\/strong><\/p>\n<p>F\u00f6rsta l\u00e5ten skrev jag bara n\u00e5gon vecka efter min syster g\u00e5tt bort. Det var n\u00e4stan som en n\u00f6dv\u00e4ndighet f\u00f6r att kunna hantera alla k\u00e4nslor. Viktigast f\u00f6r mig var att f\u00e5 s\u00f6rja p\u00e5 mitt s\u00e4tt och att f\u00e5 ber\u00e4tta min historia genom musiken.<\/p>\n<p><strong>P\u00e5 vilka s\u00e4tt skiljer sig <em>Processing Eleven<\/em> fr\u00e5n debutalbumet <em>Electrotherapy<\/em> fr\u00e5n 2011? Har du uppt\u00e4ckt n\u00e5gra nya saker som influerar dig?<\/strong><\/p>\n<p><em>Processing Eleven<\/em> \u00e4r mer avskalad \u00e4n f\u00f6rra plattan. Jag ville f\u00e5 fram det som var viktigt &#8211; texten och k\u00e4nslan. Jag var livr\u00e4dd att f\u00f6r att vara s\u00e5 personlig i mitt skapande, men i efterhand \u00e4r jag glad att jag v\u00e5gade. Jag inspirerades mycket av Rebekka Karijord. Hennes musik \u00e4r s\u00e5 avskalad &#8211; trots f\u00e5 instrument upph\u00f6r den aldrig att vara intressant. Och John Mayer! Hans texter \u00e4r v\u00e4ldigt enkla men blir p\u00e5 n\u00e5tt s\u00e4tt djupa i sin enkelhet. Han sjunger, utan att kr\u00e5ngla till det, om sm\u00e5 vardagsproblem och k\u00e4nslor vi alla upplevt. Genialiskt!<\/p>\n<p><strong>Skivan \u00f6ppnar ju med en l\u00e5t som heter <em>Prologue<\/em> och slutar med en l\u00e5t som heter <em>Epilogue<\/em>, ser du albumet som en ber\u00e4ttelse? Kan du i s\u00e5 fall ber\u00e4tta om hur du utvecklas genom ber\u00e4ttelsens g\u00e5ng och vilka l\u00e4rdomar det finns att h\u00e4mta?<\/strong><\/p>\n<p>Skivan \u00e4r t\u00e4nkt att lyssnas p\u00e5 som en ber\u00e4ttelse. De olika l\u00e5tarna representerar olika skeden jag gick igenom under mitt sorgearbete. Fr\u00e5n inledande <em>Prologue<\/em> som \u00e4r en summering av vad som egentligen h\u00e4nde till <em>The News<\/em> som handlar om d\u00e5 jag fick d\u00f6dsbeskedet. Sista l\u00e5ten <em>Epilogue<\/em> \u00e4r en summering, en tillbakablick och mina tankar kring varf\u00f6r det gick som det gick. Jag har l\u00e4rt mig mycket om mig sj\u00e4lv och hur jag ska hanterar k\u00e4nslor. Genom musiken har jag funnit ett f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt.<\/p>\n<p><strong>Du har tidigare rest till Indien f\u00f6r att l\u00e4ra sig sitar och klassisk folkmusik, hur p\u00e5verkades du av den resan och vilka intryck har f\u00f6ljt med dig hem till Sverige?<\/strong><\/p>\n<p>Jag kom dit som ensam 20-\u00e5ring utan guidebok och hade inte ens v\u00e4xlat in pengar. Jag l\u00e4rde mig vara sj\u00e4lvst\u00e4ndig och jag tr\u00e4ffade m\u00e4nniskor som blev v\u00e4nner f\u00f6r livet. Jag tror jag tog med mig hem den k\u00e4rlek och respekt som indierna har inf\u00f6r sin musik och dess terapeutiska egenskaper. Jag f\u00f6rs\u00f6ker anamma deras g\u00e4stv\u00e4nlighet och att v\u00e5rda mina v\u00e4nskaps- och familjeband.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"http:\/\/www.youtube.com\/embed\/LCXGXJNTh_A\" height=\"315\" width=\"560\" allowfullscreen=\"\" frameborder=\"0\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Nina Wiemer v\u00e4xte upp i Malm\u00f6, men eftersom b\u00e5da hennes f\u00f6r\u00e4ldrar var missbrukare \u2013 och s\u00e5ledes inte hade m\u00f6jlighet att ta hand om henne \u2013 spenderade hon sin uppv\u00e4xt hos sin mormor. \u00c4ven om kontakten med f\u00f6r\u00e4ldrarna var liten utvecklade hon en relation till sin far som var musiker, men n\u00e4r Nina var tolv gick [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[9708,9709],"class_list":["post-70377","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","category-musik","tag-nina-wiemer","tag-processing-eleven","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/70377","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=70377"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/70377\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":70771,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/70377\/revisions\/70771"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=70377"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=70377"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=70377"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}