{"id":70300,"date":"2013-05-06T15:46:50","date_gmt":"2013-05-06T13:46:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70300"},"modified":"2013-05-27T09:48:18","modified_gmt":"2013-05-27T07:48:18","slug":"skivrecension-mikal-cronin-mcii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70300","title":{"rendered":"Skivrecension: Mikal Cronin – MCII"},"content":{"rendered":"

\"mcii\"<\/a><\/p>\n

Artist: Mikal Cronin<\/strong>
\n Titel: MCII<\/strong>
\n Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

Vanligaste definitionen av dagens powerpop brukar vara att den tar melodierna fr\u00e5n 60-talets tre stora B (Beatles, Byrds och Beach Boys) och sammanfogar dem med r\u00e5heten och energin fr\u00e5n samma \u00e5rtiondes garagerock. Mikal Cronin har precis lagom av b\u00e5da ingredienserna. Genren kan l\u00e4tt uppfattas som nedlusad av amat\u00f6rm\u00e4ssiga pojkrumstrubadurer, missf\u00f6rst\u00e5dda av alla f\u00f6rutom deras egna mammor, men Cronin har faktiskt s\u00e5 mycket som en h\u00f6gskoleexamen i musik, genom vilken han l\u00e4rt sig komponera och arrangera f\u00f6r multipla instrument.<\/p>\n

MCII<\/em> \u00e4r hans blott andra soloalbum, men 27-\u00e5ringen fr\u00e5n Kalifornien har i \u00f6ver tio \u00e5r spelat tillsammans med olika band, inklusive bas f\u00f6r sin kompis Ty Segall, n\u00e5got de b\u00f6rjade med redan i high school. D\u00e4r Segall \u00e4r riktigt lo-fi \u00e4r Cronin betydligt mer st\u00e4dad, och det m\u00e4rks att han benyttjat sin utbildning – till sina f\u00f6r\u00e4ldrars gl\u00e4dje, enligt honom sj\u00e4lv – genom att anamma str\u00e5kar och annat som g\u00f6r en organisk ljudbild. F\u00f6rutom ett par gitarrsolon av Segall och n\u00e5gra trump\u00e5l\u00e4gg har han spelat alla instrument sj\u00e4lv.<\/p>\n

Albumet f\u00e5r en riktig raketstart med singlarna Weight<\/em> och Shout It Out<\/em>, f\u00f6ljd av lika vassa Am I Wrong<\/em>\u00a0och s\u00e5 d\u00e4r h\u00e5ller det p\u00e5 \u00e4nda tills det blir tyst och man inser att albumet tagit slut precis n\u00e4r man vill ha mer. \u00c4ven om Cronin i \u00e4rlighetens namn inte \u00e4r n\u00e5gon stor s\u00e5ngare \u00e4r det helt egalt s\u00e5 l\u00e4nge han g\u00f6r sina l\u00e5tar r\u00e4ttvisa och l\u00e4gger andrast\u00e4mmor av h\u00f6gsta klass. Produktionen \u00e4r riktigt lyckad med akustisk gitarr l\u00e5ngt fram i mixningen ist\u00e4llet f\u00f6r dubbla elgitarrer med \u00f6ppna ackord; upplevelsen blir s\u00e5ledes mycket varmare. Peace of Mind<\/em> \u00e4r \u00e5rets New Slang<\/em>, medan avslutande Piano Mantra<\/em> \u00e4r ett vackert exempel p\u00e5 att han beh\u00e4rskar \u00e4ven den l\u00e5ngsamma pianoballaden.<\/p>\n

Precisa melodier i The Shins-divisionen \u00e4r inget man \u00e4r alltf\u00f6r bortsk\u00e4md med, s\u00e5 beh\u00e5llningen \u00e4r desto st\u00f6rre n\u00e4r n\u00e5gon som Mikal Cronin visar att den sista stora treminutaren till popsingel \u00e4nnu inte \u00e4r skriven. Det beh\u00f6ver man inte ens en h\u00f6gskoleexamen f\u00f6r att konstatera, lita p\u00e5 mig. Eller som Cronin sj\u00e4lv sjunger i tredje l\u00e5ten: ”Am I wrong? I don’t think so”.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Am I Wrong, Weight, Peace of Mind<\/p>\n

Text: Tommy Juto<\/strong><\/p>\n