{"id":70251,"date":"2013-05-09T23:53:50","date_gmt":"2013-05-09T21:53:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70251"},"modified":"2013-06-05T09:54:10","modified_gmt":"2013-06-05T07:54:10","slug":"kulturbloggen-moter-kashmir","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70251","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Kashmir"},"content":{"rendered":"

\"kashmir\"<\/a><\/p>\n

Sedan de bildades i b\u00f6rjan av 90-talet har danska alternativrockarna i Kashmir hunnit sl\u00e4ppa sju album. N\u00e4r de 1999 slog igenom p\u00e5 stor front med det sexfaldigt Grammys-bel\u00f6nade albumet\u00a0The Good Life<\/em>\u00a0stod de inf\u00f6r valet att mala p\u00e5 och g\u00f6ra liknande skivor, men ist\u00e4llet har de f\u00f6rnyat sig sj\u00e4lva f\u00f6r varje sl\u00e4pp. Deras senaste album heter E.A.R<\/em> – en f\u00f6rkortning f\u00f6r E<\/strong>ternally A<\/strong>mplified R<\/strong>estlessness som syftar till bandets musikaliska rastl\u00f6shet. Kulturbloggen\u00a0m\u00f6tte upp Henrik Lindstrand, deras svenska multi-instrumentalist,\u00a0i samband med en intim klubbspelning p\u00e5 Debaser Slussen den 4 maj.<\/p>\n

Hade ni n\u00e5gon s\u00e4rskild bild av vad ni ville \u00e5stadkomma n\u00e4r ni p\u00e5b\u00f6rjade arbetet med E.A.R.<\/em>?<\/strong><\/p>\n

Henrik: Man kan nog inte s\u00e4ga att vi hade ett specifikt sound i \u00e5tanke, vi hade mer en tanke av att inte vara s\u00e5 bundna vad det g\u00e4ller genrer. Det var inte s\u00e5 viktigt f\u00f6r oss att ha en r\u00f6d tr\u00e5d. P\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rra skiva – Trespassers<\/em> – d\u00e5 var vi ganska fokuserade p\u00e5 att g\u00f6ra en helst\u00f6pt skiva som hade ett genomg\u00e5ende sound. Vi jobbade med en producent – Andy Wallace – som var med och skapade ett speciellt sound. N\u00e4r vi b\u00f6rjade med E.A.R.<\/em> f\u00f6rs\u00f6kte vi uppl\u00f6sa alla formler som handlar om komposition. Vi ville frig\u00f6ra oss fr\u00e5n normala vers-refr\u00e4ng-uppbyggnader. Vi kunde h\u00e4mta inspiration fr\u00e5n ljudkollage ute p\u00e5 stan. S\u00e5 om n\u00e5got ville vi utmana formeln f\u00f6r hur vi normalt g\u00f6r musik.<\/p>\n

Kashmir har funnits som band sedan 1991. Ser man tillbaka p\u00e5 era album s\u00e5 har de ju lite olika inriktningar. Har ni medvetet f\u00f6rs\u00f6kt undvika att fastna i en viss sf\u00e4r?<\/strong><\/p>\n

Henrik: Absolut, det ligger i bandets DNA. E.A.R.<\/em> st\u00e5r f\u00f6r E<\/strong>ternally A<\/strong>mplified R<\/strong>estlessness och det \u00e4r lite av en rubrik f\u00f6r vad vi handlar om som band. Vi \u00e4r hela tiden i r\u00f6relse p\u00e5 v\u00e4g mot n\u00e5gonting nytt. Vi \u00e4r v\u00e4ldigt nyfikna p\u00e5 vad vi kan g\u00f6ra musikaliskt. P\u00e5 varje skiva \u00e4r det som att vi v\u00e4ljer ut vissa element som vi k\u00e4nner att vi f\u00e5tt en stark koppling till, sedan bygger vi vidare p\u00e5 det. Det \u00e4r klart att det \u00e4r en enorm skillnad p\u00e5 den f\u00f6rsta skivan och var vi hamnade nu. Den f\u00f6rsta skivan jag var med och spelade in var Zitilites<\/em>\u00a0som kom 2003 och jag tror att man kan s\u00e4ga att det var d\u00e4r som det nuvarande Kashmir blev etablerat. De tv\u00e5 f\u00f6rsta skivorna var ju radikalt annorlunda. Trion – som de var innan jag kom med – blev signade n\u00e4r de var v\u00e4ldigt unga och de byggde upp en underground-r\u00f6relse i Danmark. De spelade mycket p\u00e5 sm\u00e5 klubbar och det gjorde att vi fick fotf\u00e4ste bland unga kids. P\u00e5 The Good Life<\/em> som kom 1999 blev det v\u00e4ldigt brett. Soundet var bredare och l\u00e5tskrivandet handlade mer om vuxna teman. Humorn som pr\u00e4glade de f\u00f6rsta albumen var borta och det blev lite mer allvarligt. Det \u00e4r v\u00e4l fr\u00e5n och med d\u00e5 som v\u00e5r melankoliska \u00e5dra varit ett genomg\u00e5ende tema. Oavsett om vi f\u00f6rs\u00f6ker hitta andra grepp – vissa texter \u00e4r ju positiva – s\u00e5 har vi n\u00e5gon slags skandinavisk melankoli i v\u00e5r DNA.<\/p>\n

Ledsingeln fr\u00e5n albumet heter Seraphina<\/em>. Skulle du kunna ber\u00e4tta lite om hur den l\u00e5ten kom till?<\/strong><\/p>\n

Henrik: Det var en l\u00e5t som jag och Asger som spelar trummor b\u00f6rjade med. Vi satt sj\u00e4lva i studion och var sugna p\u00e5 att g\u00f6ra n\u00e5gonting groovy. N\u00e5got beat-orienterat och lite l\u00e5ngsamt. F\u00f6rst hade vi egentligen t\u00e4nkt att det skulle vara en instrumental l\u00e5t, sedan hade jag den hemma hos mig i min studio och spelade lite trumpet. D\u00e5 kom jag p\u00e5 det d\u00e4r huvudtemat. Vi byggde liksom ett pussel – och s\u00e5 har vi gjort med m\u00e5nga l\u00e5tar p\u00e5 skivan – vi till\u00e4t oss att bygga det i olika riktningar. S\u00e5 kom Kasper in ganska sent i processen och h\u00f6rde vad vi hade gjort. Han blev extremt hooked p\u00e5 melodin och st\u00e4mningen. Han gick ut i k\u00f6ket i v\u00e5ran studio och skrev texten v\u00e4ldigt snabbt, sedan spelade vi in det. Det man h\u00f6r p\u00e5 skivan \u00e4r faktiskt andra tagningen, allts\u00e5 tio minuter efter texten \u00e4r skriven och \u00e4ven om den inte \u00e4r perfekt s\u00e5 beh\u00f6ll vi den eftersom vi tyckte att den hade precis r\u00e4tt uttryck. Temat i texten \u00e4r avsked. Det kan vara med en flickv\u00e4n, en sl\u00e4kting eller en relation man har haft som tar slut av den ena eller den andra orsaken. Men ist\u00e4llet f\u00f6r att gr\u00e4va ner sig och t\u00e4nka f\u00f6r mycket negativt f\u00f6rs\u00f6ka ta fram de positiva sakerna man har haft gemensamt. Det \u00e4r en textrad som g\u00e5r ”don’t mourn the dead but celebrate the life they gave” som inkapslar temat.<\/p>\n

Tv\u00e5 albumsp\u00e5r har ordet ”Peace” i sin titel medan en l\u00e5t heter Piece of the Sun<\/em>. Var dessa titlar n\u00e5got ni medvetet hade uttalat p\u00e5 f\u00f6rhand?<\/strong><\/p>\n

Henrik: Det var en av grundstenarna n\u00e4r vi b\u00f6rjade med skivan. Vi hade satt massa dogmer f\u00f6r hur vi skulle jobba; den skulle spelas in p\u00e5 tolv m\u00e5nader, den skulle inneh\u00e5lla tolv l\u00e5tar och det fick max vara tolv sp\u00e5r p\u00e5 varje l\u00e5t. Sedan skulle skivan heta Peace 12<\/em>, men som det ofta \u00e4r med kreativa projekt b\u00f6rjade musiken ta kontrollen. Vi b\u00f6rjade skriva alla m\u00f6jliga texter och helt pl\u00f6tsligt hade vi mycket mer material s\u00e5 vi \u00f6vergav sj\u00e4lva id\u00e9en om Peace 12<\/em> men n\u00e5gra titlar h\u00e4ngde kvar hela v\u00e4gen. F\u00f6r oss var det en fantastisk kreativ katapult att ha de h\u00e4r ramarna f\u00f6r hur vi skulle g\u00f6ra. Det var mycket l\u00e4ttare att f\u00e5 inspiration och kickstarta kreativiteten p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, vilket fungerade v\u00e4ldigt bra f\u00f6r oss \u00e4ven om vi inte h\u00f6ll det hela v\u00e4gen in i m\u00e5l.<\/p>\n

Vissa l\u00e5tar \u00e4r mer l\u00e5gm\u00e4lda \u00e4n vad vi \u00e4r vana vid, det pianobaserade kontrasterar liksom det rockiga fr\u00e5n era tidigare album. Var det en ambition att bitvis g\u00f6ra musiken mer avskalad?<\/strong><\/p>\n

Henrik: Det kan man s\u00e4ga, eller avskalat, f\u00f6r att vara konkret s\u00e5 \u00e4r det v\u00e4ldigt lite distad gitarr p\u00e5 skivan vilket \u00e4r det man traditionellt kanske brukar associera med rock. Vi var v\u00e4ldigt intresserade av att jobba med hypnos i musiken. I m\u00e5nga l\u00e5tar har vi till\u00e5tit att st\u00e4mningar kan f\u00e5 st\u00e5 still och inte r\u00f6ra sig s\u00e5 mycket, till exempel en l\u00e5t –\u00a0Pedestals<\/em>\u00a0– som \u00e4r nio minuter l\u00e5ng. Det b\u00f6rjade som en fri improvisation mellan Kasper och mig, han spelar gitarr men det l\u00e5ter inte riktigt som en gitarr och jag spelar p\u00e5 en gammal synth. Det var en del av lusten att g\u00f6ra n\u00e5gonting som kanske inte hade s\u00e5 m\u00e5nga olika skiften. Om vi hittade en sk\u00f6n sonisk bild kunde vi l\u00e5ta den st\u00e5 och l\u00e5ta folk f\u00e5 absorbera den och f\u00e5 egna id\u00e9er och tankar. Det tycker jag har varit en av de viktigaste utvecklingarna f\u00f6r bandet p\u00e5 den h\u00e4r skivan – att v\u00e5ga l\u00e5ta det st\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandevis avskalat och l\u00f6st.<\/p>\n

Skulle du s\u00e4ga att s\u00e4ttet ni skriver l\u00e5tar har utvecklats genom \u00e5ren?\u00a0<\/strong><\/p>\n

Henrik: Det blev en radikal utveckling till den h\u00e4r skivan i och med att Kasper f\u00f6reslog id\u00e9n med Peace 12<\/em> som \u00e4ven innebar att alla kunde komma med id\u00e9er som kunde anv\u00e4ndas som byggstenar till l\u00e5tar. Tidigare har Kasper varit primus motor n\u00e4r det g\u00e4ller l\u00e5tskrivandet.\u00a0Kasper och jag har co-write:at mer och mer genom \u00e5ren men p\u00e5 E.A.R.<\/em> har vi suttit i alla m\u00f6jliga olika konstellationer och skrivit. Det var ganska roligt att tv\u00e5 personer kunde b\u00f6rja p\u00e5 en l\u00e5t och sedan l\u00e4mna den vidare till andra personer i bandet. Jag tror det \u00e4r viktigt f\u00f6r \u00e4r ett band som h\u00e5llit p\u00e5 i flera \u00e5r att det fortfarande k\u00e4nns lekfullt. Det f\u00e5r inte bli f\u00f6r slentrianm\u00e4ssigt, det \u00e4r kanske \u00e5terigen det h\u00e4r med v\u00e5r rastl\u00f6shet musikaliskt, att vi hela tiden vill f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rnya oss och utmana hur vi g\u00f6r musik.<\/p>\n

Vad skulle du s\u00e4ga ger upphov till f\u00f6rnyelse – \u00e4r det s\u00e5 att ni kommer \u00f6ver ny musik som ni inspireras av eller lyssnar ni fortfarande p\u00e5 samma gamla musik bara att ni kommer p\u00e5 andra saker ni vill g\u00f6ra?<\/strong><\/p>\n

Henrik: Det handlar om s\u00e5 mycket mer \u00e4n att h\u00f6ra ny musik. Det \u00e4r klart att man genom livet f\u00e5r nya influenser – man hittar nya artister och man gr\u00e4ver sig tillbaks i historien och lyssnar p\u00e5 klassisk musik – men det kan ju lika g\u00e4rna vara att livet f\u00f6r\u00e4ndras.\u00a0Vi har familjer allihopa s\u00e5 vi \u00e4r andra individer nu \u00e4n n\u00e4r vi var tjugofem \u00e5r. Jag har tv\u00e5 barn sj\u00e4lv, det livet jag har nu ger mig andra f\u00f6ruts\u00e4ttningar att skapa musik. Jag har aldrig riktigt f\u00f6rst\u00e5tt band som kan l\u00e5ta likadant genom m\u00e5nga \u00e5r – det \u00e4r ingen kritik – vi kunde ju ha valt att efter The Good Life<\/em>\u00a0d\u00e5 1999 mala p\u00e5 och g\u00f6ra liknande skivor. Vi hade kanske hittat ett sound, det gick bra och vi b\u00f6rjade f\u00e5 fotf\u00e4ste internationellt – s\u00e5 gick det fyra \u00e5r innan vi d\u00f6k upp igen med Zitilites<\/em> och d\u00e5 hade vi verkligen rivit ner allting och b\u00f6rjat om fr\u00e5n b\u00f6rjan. Det har varit d\u00e5ligt rent kommersiellt men det har varit n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r oss.\u00a0Det har verkligen varit p\u00e5 de konstn\u00e4rliga premisserna.<\/p>\n