{"id":70127,"date":"2013-05-03T10:53:01","date_gmt":"2013-05-03T08:53:01","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70127"},"modified":"2013-05-03T10:53:01","modified_gmt":"2013-05-03T08:53:01","slug":"filmrecension-djupet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70127","title":{"rendered":"Filmrecension: Djupet"},"content":{"rendered":"

\"djupet1\"<\/a>Djupet
\nBetyg: 5
\nPremi\u00e4r: 10 maj<\/p>\n

Djupet<\/em> \u00e4r en perfekt titel p\u00e5 denna film. Inte f\u00f6r att den handlar om en b\u00e5t som g\u00e5r i kvav och sjunker med alla sj\u00f6m\u00e4n utom en, utan f\u00f6r att den p\u00e5 ett oefterh\u00e4rmligt s\u00e4tt visar hur m\u00e4ktig naturen \u00e4r. Hur vacker, hur grym. Hur vi m\u00e4nniskor \u00e4r s\u00e5 sm\u00e5 inf\u00f6r den, och v\u00e5ra b\u00f6ner s\u00e5 f\u00e5f\u00e4nga. Att m\u00e5sarna \u00e4r sj\u00f6m\u00e4nnens \u00e4nglar, och k\u00e4rleken det sista man kommer till d\u00e5 gr\u00e4nsen n\u00e4stan \u00e4r n\u00e5dd.
\nJag \u00e4r s\u00e5 tagen av Djupet<\/em> att jag fortfarande \u00e4r alldeles skakig. Hur skall jag beskriva detta enorma som Baltasar Korm\u00e1kur sk\u00e4nker mig p\u00e5 enbart 93 minuter? Metaforspr\u00e5ket \u00e4r otroligt skickligt, alla bilder s\u00e5 varsamt hanterade, sammanfogade \u00f6mt, k\u00e4rleksfullt.
\nGulli \u00e4r den siste som lever. Det tar s\u00e5 kort tid f\u00f6r de andra att d\u00f6. Kylan, den hemska kylan. Havet utan \u00e4nde. Det tar aldrig slut, precis som universum. Ensamheten d\u00e4r, n\u00e4r ovanifr\u00e5n Gulli \u00e4r likt ett orange trafikljus i det kompakta m\u00f6rkret, en insekt som f\u00e5f\u00e4ngt kr\u00e4lar i tj\u00e4ra.<\/p>\n

\"djup2\"<\/a><\/p>\n

Djupet<\/em> g\u00e5r fr\u00e5n klarhet till klarhet. Vulkanutbrottet m\u00e5nga \u00e5r tidigare talas om med l\u00e4tt ton bland sj\u00f6m\u00e4nnen, som i f\u00f6rbifarten. Elden och lavan kommer f\u00f6rst n\u00e4r Gulli \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g ned\u00e5t i det svarta. Att visa ett liv som passerar revy p\u00e5 ett trov\u00e4rdigt och nyskapande s\u00e4tt k\u00e4nns n\u00e4stan som en om\u00f6jlighet, men Korm\u00e1kur l\u00e4gger sitt pussel vidare med samma fingertoppsk\u00e4nsla, utan att en enda g\u00e5ng tappa bort sig.
\nGulli n\u00e5r land. Han vandrar med blodiga fotsulor. \u00d6ver svarta lavaf\u00e4lt. D\u00f6dsskuggans dal, som han f\u00f6r timmar sedan, en livstid sedan, ett \u00f6gonblick sedan, sade sig inte frukta. Han lever och blir ett mirakel. En g\u00e5ta, f\u00f6r dem som s\u00f6ker vetenskapliga f\u00f6rklaringar. Vad \u00e4r han? En man, en s\u00e4l, ett troll, ett sj\u00f6odjur? Han testas och analyseras och kallas hj\u00e4lte. Han kallas nationalhj\u00e4lte f\u00f6r att han besegrade havet, s\u00e4ger de. Alla vill veta hur man lurar d\u00f6den.
\nGulli svarar det jag t\u00e4nker; vem skulle inte f\u00f6rs\u00f6kt r\u00e4dda sig sj\u00e4lv? Ett s\u00e5 enkelt svar, sammanfattningen av sex timmar i havets svalg och det som h\u00e4nder, k\u00e4nns, visas:
\nOavsett vad vi ber till eller tror p\u00e5 \u00e4r naturen inte vare sig god eller ond. Ett hav slukar ingen f\u00f6r sitt eget n\u00f6jes skull, ingen vulkan t\u00e4cker st\u00e4der i aska med n\u00e5gon form av upps\u00e5t. Det \u00e4r en pr\u00f6vning att \u00f6verleva det som inte visar n\u00e5d; just d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6vs b\u00f6nerna. Gulli ber till en fr\u00e5nvarande gud. Han talar med fiskm\u00e5sarna, han lovar att om de leder honom i land skall han aldrig skada n\u00e5gon av dem igen.
\nDet sista han lovar, lovar han sig sj\u00e4lv. Han ber om livet av sj\u00e4lva livet. Sn\u00e4lla, jag vill inte l\u00e4mna saker oavslutade. Avbetalningen p\u00e5 motorcykeln. Jag skall dricka mj\u00f6lk ur glaset f\u00f6r att g\u00f6ra mamma glad. Ta hand om den gamla hunden. Knacka p\u00e5 den d\u00e4r d\u00f6rren jag aldrig v\u00e5gat. Att prata med henne. Hon, som jag s\u00e5g natten innan djupet tog mina kamrater.<\/p>\n

\"djup3\"<\/a><\/p>\n

Djupet<\/em> skulle kunna gestalta en helt och h\u00e5llet sj\u00e4lslig resa. Allt \u00e4r genuint. Jag gr\u00e5ter \u00f6ver s\u00e5 mycket, i slutet \u00f6ver att Gulli f\u00f6rst inte blir trodd. Behandlad som ett barn. Man kan inte simma s\u00e5 l\u00e5ngt. Det g\u00e5r inte. Man d\u00f6r. Du m\u00e5ste varit f\u00f6rvirrad, osv. Han fr\u00e5gar efter sina v\u00e4nner. Har ni hittat dem? Oroa dig inte du, svarar alla. Det \u00e4r bortom din makt.
\nGulli har sett vad n\u00e4stan ingen annan levande m\u00e4nniska sett. Han har m\u00f6tt d\u00f6den och livet i en \u00e4ndl\u00f6s cirkel, d\u00e4r de b\u00f6t av varandra, lekte tafatt med v\u00e5gorna, m\u00e5sarna och den svarta stenen. Nattens m\u00f6rker till morgonens bleka ljus. Ensamheten som alltid kommer stanna. En viss sorts k\u00e4nsla g\u00e5r aldrig att sudda ut. Du har upplevt den. Jag med. Fast olika. Olika Gullis, olika andras. Men vi k\u00e4nner den. Om vi v\u00e5gar.
\nDjupet<\/em> avslutas med att Gulli b\u00f6rjar arbeta p\u00e5 en fiskeb\u00e5t \u00e5terigen. F\u00f6r mig handlar det inte om att Gulli vet om att han \u00e4r ovanligt uth\u00e5llig ifall samma sak skulle h\u00e4nda igen, nej, det handlar om den urgamla \u00f6verenskommelsen mellan sj\u00f6mannen och havet. Att havet inte tillh\u00f6r honom. Han tillh\u00f6r havet. Cirkeln sluts. Mina t\u00e5rar forts\u00e4tter rinna. De smakar salt.<\/p>\n

Djupet<\/em> \u00e4r baserad p\u00e5 verkliga h\u00e4ndelser.<\/p>\n

Text: Klara Norling<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Djupet Betyg: 5 Premi\u00e4r: 10 maj Djupet \u00e4r en perfekt titel p\u00e5 denna film. Inte f\u00f6r att den handlar om en b\u00e5t som g\u00e5r i kvav och sjunker med alla sj\u00f6m\u00e4n utom en, utan f\u00f6r att den p\u00e5 ett oefterh\u00e4rmligt s\u00e4tt visar hur m\u00e4ktig naturen \u00e4r. Hur vacker, hur grym. Hur vi m\u00e4nniskor \u00e4r s\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51],"tags":[],"class_list":["post-70127","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/70127","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=70127"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/70127\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":70135,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/70127\/revisions\/70135"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=70127"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=70127"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=70127"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}