{"id":70096,"date":"2013-05-02T18:59:38","date_gmt":"2013-05-02T16:59:38","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70096"},"modified":"2013-05-16T13:19:28","modified_gmt":"2013-05-16T11:19:28","slug":"jag-vill-ju-vara-fri-en-levnadsteckning-over-en-begavad-scenkonstnar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=70096","title":{"rendered":"Jag vill ju vara fri &#8211;  en levnadsteckning \u00f6ver en beg\u00e5vad scenkonstn\u00e4r"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/Lena-N.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-70115\" alt=\"Lena N\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/Lena-N-195x300.jpg\" width=\"195\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/Lena-N-195x300.jpg 195w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/Lena-N.jpg 224w\" sizes=\"auto, (max-width: 195px) 100vw, 195px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/www.adlibris.com\/se\/product.aspx?isbn=9113046209\" target=\"_blank\">Jag vill ju vara fri &#8211; En bok om Lena Nyman<\/a><br \/>\nF\u00f6rfattare: Annika Persson<br \/>\nF\u00f6rlag: <a href=\"http:\/\/www.norstedts.se\/bocker\/utgiven\/2013\/Var\/persson_annika-jag_vill_ju_vara_fri-inbunden\/\" target=\"_blank\">Norstedts<\/a><br \/>\nUtgiven: 201304<br \/>\nISBN 978-91-1-304620-4<\/p>\n<p>Det \u00e4r vintern 1963, jag \u00e4r femton \u00e5r, min klasskompis Margita sexton. Jag har sett en annons i tidningen om att en regiss\u00f6r som heter Vilgot Sj\u00f6man s\u00f6ker en ung tjej till en roll i en l\u00e5ngfilm han ska g\u00f6ra. Jag \u00f6vertalar Margita, som inte \u00e4r s\u00e4rskilt h\u00e5gad till en b\u00f6rjan, att vi ska \u00e5ka ut till SF i R\u00e5sunda och s\u00f6ka rollen. Det \u00e4r massor med ton\u00e5rsflickor i v\u00e4ntrummet, vi tilldelas varsin stencil med n\u00e5gra repliker, som vi ska l\u00e4sa upp n\u00e4r det blir v\u00e5r tur. Jag \u00e4r v\u00e4ldigt blyg, stel och inte alls den typen av flickor som s\u00f6ks, jag f\u00f6rst\u00e5r genast vid Sj\u00f6mans \u201dtack &#8211; det \u00e4r bra\u201d, att jag inte kommit i fr\u00e5ga. Margita d\u00e4remot, som har en tuff och kaxig framtoning och dessutom ser bra ut kommer gl\u00e4djestr\u00e5lande ut med ett manus p\u00e5 flera sidor som hon ska l\u00e4sa in hemma och sedan \u00e5terkomma efter en vecka till en ytterligare gallring. Avundsjukan som br\u00e4nner i mig g\u00f6r det lite sv\u00e5rt att dela gl\u00e4djen med henne, men jag tycker ju samtidigt att det \u00e4r j\u00e4ttesp\u00e4nnande, t\u00e4nk om hon skulle f\u00e5 rollen!<\/p>\n<p>Nu blir det inte s\u00e5, rollen g\u00e5r till en flicka med betydligt mer erfarenhet av teater, arton\u00e5riga Lena Nyman.<\/p>\n<p>M\u00e5nga \u00e5r har g\u00e5tt sedan dess, f\u00f6r Lena Nymans del ett helt liv, hon \u00e4r d\u00f6d sedan tv\u00e5 \u00e5r tillbaks. I boken \u201dJag vill ju vara fri\u201d f\u00e5r vi en inblick i detta liv, genom journalisten Annika Perssons \u00f6gon.<\/p>\n<p>Lena Nyman v\u00e4xte upp i en liten l\u00e4genhet i arbetarstadsdelen Kristineberg med mamma, pappa och bror. Hon var f\u00f6dd 1944 och gick in i ton\u00e5ren i en tid n\u00e4r betoningen p\u00e5 frihet blev allt starkare, frihet fr\u00e5n auktoriteter, frihet att g\u00f6ra det man sj\u00e4lv k\u00e4nde f\u00f6r, inte det andra best\u00e4mde \u00e5t en. Lena anammade de nya idealen fullt ut, hennes pappa Lennart, som hon beundrade, var konstn\u00e4r och levde den tidens konstn\u00e4rsliv, fri fr\u00e5n band och ansvar. Han till\u00e4t och \u00f6nskade ocks\u00e5 att hans dotter skulle g\u00f6ra detsamma. Hon skulle utvecklas till en fri och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt t\u00e4nkande kvinna.<\/p>\n<p>Att hon antog utmaningen med rollen i Sj\u00f6mans film 491 s\u00e4ger en del om hennes ideal. Hon var ung, stark och fram\u00e5t, k\u00e4nde att hon klarade av den utmaningen och flera andra som f\u00f6ljde d\u00e4rp\u00e5, Sj\u00f6man gjorde tv\u00e5 filmer till tillsammans med henne, Nyfiken-filmerna gul och bl\u00e5, som inneh\u00f6ll f\u00f6r den tiden avancerade nakenscener. Kritikerna var inte n\u00e5diga, Lena tog kritiken fr\u00e5n tv\u00e5 av tidens intellektuella, f\u00f6rfattaren Artur Lundkvist och teaterkritikern Nils Beyer v\u00e4ldigt h\u00e5rt. I en obegripligt ok\u00e4nslig recension skrev Lundkvist att han efterlyste den intelligenta kroppen och att Lena Nymans kropp var sj\u00e4ll\u00f6s och lite dum.<\/p>\n<p>Man f\u00e5r en mots\u00e4gelsefull bild av Lena Nyman i boken. Hon utbildar sig, g\u00e5r p\u00e5 statens scenskola och f\u00e5r stora, seri\u00f6sa roller p\u00e5 Dramaten och Stadsteatern, hon arbetar med regiss\u00f6rer som Alf Sj\u00f6berg och Ingmar Bergman och f\u00e5r str\u00e5lande recensioner, blir emellan\u00e5t n\u00e4rmaste genif\u00f6rklarad. Hon l\u00e4ser mycket, vill framst\u00e5 som intellektuell. Men hon \u00e4r gr\u00e4nsl\u00f6s, hon f\u00f6r\u00e4lskar sig, inte en g\u00e5ng eller tv\u00e5 utan g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Hon \u00e4lskar med m\u00e5nga m\u00e4n, i mer eller mindre stadiga f\u00f6rh\u00e5llanden, ibland har hon tv\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llanden p\u00e5 g\u00e5ng samtidigt. Och hon \u00e4lskar alkohol, \u00e4nda fr\u00e5n b\u00f6rjan. Alkoholen blir hennes st\u00e4ndiga f\u00f6ljeslagare och b\u00e4sta v\u00e4n.<\/p>\n<p>Det \u00e4r ocks\u00e5 spriten och de m\u00e5nga cigaretterna som bryter ner hennes lilla kropp, hon som haft s\u00e5dana problem med sin vikt att hon k\u00e4nt sig tvungen till st\u00e4ndiga bantningskurer blir de sista \u00e5ren av sitt liv mager, liten och br\u00e4cklig. Men kraftfull i sitt sk\u00e5despeleri in i det sista.<br \/>\nLena Nyman kom att bli en av v\u00e5ra mest k\u00e4nda och folkk\u00e4ra sk\u00e5despelare och artister, inte minst genom samarbetet med Hasse Alfredsson och Tage Danielsson. \u201d<a href=\"http:\/\/www.bokus.com\/bok\/9789113046204\/jag-vill-ju-vara-fri-en-bok-om-lena-nyman\/\" target=\"_blank\">Jag vill ju vara fri<\/a>\u201d \u00e4r den f\u00f6rsta biografi som skrivits om henne. Annika Persson har anv\u00e4nt sig av ett gediget material, best\u00e5ende av 17 kassar dagb\u00f6cker, anteckningar, foton och brev, som Lena Nyman donerat till forskningen f\u00f6re sin d\u00f6d. Dessutom har Persson tr\u00e4ffat och intervjuat en hel del v\u00e4nner och kollegor till Nyman och h\u00e4mtat material fr\u00e5n annan litteratur och artiklar.<\/p>\n<p>Jag tyckte det var mycket intressant l\u00e4sning. \u00c4ven om inneh\u00e5llet i Lena Nymans liv framst\u00e5r som i m\u00e5nga stycken tragiskt och lite sorgligt s\u00e5 har jag f\u00e5tt en ny bild av henne, som jag \u00e4r tacksam \u00f6ver. En beg\u00e5vad och sk\u00e4rpt konstn\u00e4r med b\u00e5de bredd och djup, v\u00e4rd att bli ih\u00e5gkommen i framtiden.<\/p>\n<p><strong>Text: Vivian Gustin<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jag vill ju vara fri &#8211; En bok om Lena Nyman F\u00f6rfattare: Annika Persson F\u00f6rlag: Norstedts Utgiven: 201304 ISBN 978-91-1-304620-4 Det \u00e4r vintern 1963, jag \u00e4r femton \u00e5r, min klasskompis Margita sexton. Jag har sett en annons i tidningen om att en regiss\u00f6r som heter Vilgot Sj\u00f6man s\u00f6ker en ung tjej till en roll i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[3259],"class_list":{"0":"post-70096","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"tag-lena-nyman","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/70096","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=70096"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/70096\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":70117,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/70096\/revisions\/70117"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=70096"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=70096"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=70096"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}