{"id":69945,"date":"2013-04-28T11:39:53","date_gmt":"2013-04-28T09:39:53","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=69945"},"modified":"2013-04-28T11:53:22","modified_gmt":"2013-04-28T09:53:22","slug":"premiaren-pa-lear-blev-en-total-framgang-for-malmo-opera-en-afton-da-allt-stamde","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=69945","title":{"rendered":"Premi\u00e4ren p\u00e5 Lear blev en total framg\u00e5ng f\u00f6r Malm\u00f6 Opera \u2013 en afton d\u00e5 allt st\u00e4mde"},"content":{"rendered":"<p><strong><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/learfredrikzetterstrom.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-69946\" alt=\"learfredrikzetterstrom\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/learfredrikzetterstrom.jpg\" width=\"250\" height=\"167\" \/><\/a><\/strong><\/p>\n<h1><\/h1>\n<div><\/div>\n<div>\n<p><strong>Premi\u00e4r p\u00e5 Lear p\u00e5 Malm\u00f6 Opera 27 april<\/strong><\/p>\n<p><strong>Musik: Aribert Reimann till ett libretto av Claus H Henneberg, baserad p\u00e5 William Shakespeare pj\u00e4s Kung Lear<\/strong><\/p>\n<p>I \u00a0g\u00e5r kv\u00e4ll var det nordisk \u00a0premi\u00e4r p\u00e5 Aribert Reimanns opera Lear.\u00a0 Det r\u00e4knas som en av de nyskrivna mest spelade verken under andra halvan av 1900-talet.<\/p>\n<p>Jag har h\u00f6rt mycket talas om verket sedan det blev k\u00e4nt i v\u00e5ras att detta skulle bli dels det smala operaverket dels Stefan Johanssons andra regiuppgift p\u00e5 Malm\u00f6 Opera.<\/p>\n<p>Av och till har lyssnat p\u00e5 utdrag av verket p\u00e5 Youtube och tagit ur sitt sammanhang som detta inneb\u00e4r, har jag inte direkt blivit direkt imponerad \u00e4ven om det finns en del alldeles utm\u00e4rkta inslag d\u00e4r ocks\u00e5. Det \u00e4r, tror jag helheten som saknas, men det kan redan nu konstateras att det fick vi som stannade kvar hela f\u00f6rest\u00e4llningen., men mer om detta l\u00e4ngre fram.<\/p>\n<p>F\u00f6r en dryg vecka sedan var jag p\u00e5 en s k publiktr\u00e4ff f\u00f6r att \u00a0i akt och mening att f\u00e5 mer k\u00f6tt p\u00e5 benen, men om sanningen skall fram s\u00e5 var det f\u00f6rst i \u00a0g\u00e5r kv\u00e4ll som det var m\u00f6jligt f\u00f6r mig att ta till mig musiken. Dirigenten Erik Nielsen p\u00e5pekade redan d\u00e5 f\u00f6r att vi skulle kunna uppskatta verket fullt ut borde vi se upps\u00e4ttningen tre g\u00e5nger och uppleva den fr\u00e5n\u00a0 tre olika platser i salongen.<\/p>\n<p>Musiken kan l\u00e4ttas beskrivas som pampig maffig eller helt enkelt m\u00e4ktig. Malm\u00f6 Operaorkester som kv\u00e4llen till \u00e4ra var kraftigt f\u00f6rst\u00e4rkt spelade p\u00e5 ett s\u00e4tt huvudrollen och de satt dessutom p\u00e5 scenen\u00a0 medan operans h\u00e4ndelser utspelade sig ovanp\u00e5 orkesterdiket.<\/p>\n<p>Malm\u00f6 Operaorkester leddes av danskamerikanen Erik Nielsen som har dirigerat verket vid flera tillf\u00e4llen.<\/p>\n<p>Till de musikaliska h\u00f6jdpunkterna r\u00e4knar jag de tv\u00e5 intermezzon som h\u00f6rdes i f\u00f6rsta akten, men jag var \u00f6verhuvudtaget djupt imponerad av musikens genomf\u00f6rande som faktiskt i grunden var ganska l\u00e4ttlyssnat. Ett omd\u00f6me som s\u00e4rskilt g\u00e4ller f\u00f6rsta akten.<\/p>\n<p>Det var en mycket enkel scenografi egentligen bestod ju scenografin bara av ett antal tr\u00e4pallar eller l\u00e5ga tr\u00e4bord placerade som jag tidigare n\u00e4mnde p\u00e5 taket till orkesterdiket och d\u00e4r handlingen utspelades sig. Den enkla scenografin f\u00f6rst\u00e4rktes alldeles utm\u00e4rkt av den varierande ljusdesignen<\/p>\n<p>Tillsammans med scenografi och ljusdesignen noterade jag dessutom de fantastiskt eleganta kostymerna som mycket v\u00e4l illustrerade de m\u00e4ktiga m\u00e4nnen, men ocks\u00e5 handlingen fr\u00e5n h\u00f6jdpunkten till d\u00f6ds\u00f6gonblicket f\u00f6r Lear. Elegantast av alla var best\u00e4mt Bengt Krantz, men s\u00e5 var han ju ocks\u00e5 kung av Frankrike,<\/p>\n<p>Vanligtvis n\u00e4r jag har upplevt en operaf\u00f6rest\u00e4llning s\u00e5 brukar mitt omd\u00f6me bli att det sj\u00f6ngs bra i de ledande partierna, men n\u00e4r det g\u00e4ller Lear s\u00e5 var alla s\u00e5nginsatserna mycket bra. H\u00e4r fanns inte en enda svag insats och helhetsintrycket var imponerande bra.<\/p>\n<p>Bland damerna s\u00e5 imponerades jag s\u00e4rskilt av de tv\u00e5 systrarna som fick dela p\u00e5 riket, n\u00e4mligen Goneril och Regan som sj\u00f6ngs av Annlouice L\u00f6gdlund respektive Karolina Andersson, men det finns inga anm\u00e4rkningar att rikta mot Cordelia, som sj\u00f6ngs av Elisabeth Dreisig, tv\u00e4rtom, men hennes partier \u00e4r ju avsev\u00e4rt mindre \u00e4n vad som g\u00e4ller de andra systrarna.<\/p>\n<p>P\u00e5 den manliga sidan gjorde tenoren Rickard S\u00f6derberg en alldeles utm\u00e4rkt insats s\u00e5v\u00e4l s\u00e5ngligt som sceniskt om \u00e4n i kortaste laget, som hertigen av Cornwall. En lika fin insats svarade hertigen av Albany som sj\u00f6ngs av barytonen Daniel H\u00e4llstr\u00f6m.<\/p>\n<p>De tv\u00e5 andra tenorerna gjorde ocks\u00e5 en mycket bra insats och h\u00e4r vill jag s\u00e4rskilt framh\u00e5lla Christian Juslin som sj\u00f6ng det l\u00e4ngre partiet som Edmund Glosters o\u00e4kting. Stefan Dahlberg svarade f\u00f6r en fin lyrisk insats som greven av Kent.<\/p>\n<p>En annan greve som ocks\u00e5 gjorde en utm\u00e4rkt insats, som greven av Gloster var Lars Arvidson, som ju Malm\u00f6publiken v\u00e4l k\u00e4nner till sedan tidigare operaupplevelser nu senast i Luisa Miller, men framf\u00f6rallt i Parsifal.<\/p>\n<p>F\u00f6r kv\u00e4llens starkaste prestation svarade egentligen tv\u00e5 manliga s\u00e5ngare f\u00f6r n\u00e4mligen Fredrik Zetterstr\u00f6m, som sj\u00f6ng titelpartiet som Lear med all den k\u00e4nsla och pondus som h\u00f6r till partiet. Att Fredrik Zetterstr\u00f6m skulle var kv\u00e4llens huvudperson kan v\u00e4l ingen betvivla, men han fick en stark konkurrent i den amerikanske countertenoren Matthew Shaw som sj\u00f6ng partiet som Edgar Glousters legitime son. Som helhet vill jag nog betrakta Fredrik Zetterstr\u00f6ms insats ocks\u00e5 som huvudinsatsen, men som enskilda s\u00e5ngnummer toppade Matthew Shaw. Detta kan ju ocks\u00e5 beror p\u00e5 tjusningen av att f\u00e5 uppleva en helt ny s\u00e5ngare d\u00e5 alla de andra s\u00e5ngarna \u00e4r v\u00e4l k\u00e4nda och mycket uppskattade sedan tidigare operabes\u00f6k.<\/p>\n<p>Lars Humble, Lears narr, gjorde en fantastisk fin insats och n\u00e4r jag upplevde hans starka rollportr\u00e4tt s\u00e5 var det inte utan att jag st\u00e4llde mig fr\u00e5gan om det inte \u00e4r dags att \u00e5terv\u00e4nda f\u00f6r att uppleva talteater eller kanske heter det dramatisk teater igen. Det var en mycket fin insats och hans tyska l\u00e4mnade intet i \u00f6vrigt att \u00f6nska.<\/p>\n<p>Det h\u00e4r \u00e4r en upps\u00e4ttning som jag kommer att minnas l\u00e4nge b\u00e5de f\u00f6r den v\u00e4l framf\u00f6rda musiken men ocks\u00e5 f\u00f6r de utm\u00e4rkta s\u00e5nginsatserna av solister och operak\u00f6r. Av dessa verk som kallas f\u00f6r det b\u00e4sta under 1900-talet s\u00e5som Den stora makabern, Lulu, och Dj\u00e4vlarna fr\u00e5n Loudon vill jag nog p\u00e5st\u00e5 att \u00e4ven om de nyss n\u00e4mnda verken har sina kvaliteter, med ett undantag. s\u00e5 \u00e4r det absolut Lear som \u00e4ven forts\u00e4ttningsvis kommer att tillh\u00f6ra mina favoritverk bredvid verk av Korngold, Mozart, Puccini, Strauss Verdi och Wagner.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Recensioner<\/strong><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/www.skanskan.se\/article\/20130428\/NOJE\/130429394\/-\/en-ny-triumf-for-malmo-opera\">Lars-Erik Larsson i Sk\u00e5nska Dagbladet<\/a><\/p>\n<p><strong>Produktionsteam<\/strong><\/p>\n<p>Scenografi: Richard Andersson<\/p>\n<p>Ljus: Torben Lendorph<\/p>\n<p>Kostym: Dina Sandberg och Michael Glas<\/p>\n<p>Regi: Stefan Johansson<\/p>\n<p>Dirigent: Erik Nielsen<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Medverkande<\/strong><\/p>\n<p>Lear: Fredrik Zetterstr\u00f6m<\/p>\n<p>Kungen av Frankrike: Bengt Krantz<\/p>\n<p>Hertigen av Albany: Daniel H\u00e4llstr\u00f6m<\/p>\n<p>Hertigen av Cornwall: Rickard S\u00f6derberg<\/p>\n<p>Greven av Gloster: Lars Arvidson<\/p>\n<p>Edgar: Matthew Shaw<\/p>\n<p>Edmund: Christian Juslin<\/p>\n<p>Goneril: AnnLouice L\u00f6gdlund<\/p>\n<p>Regan: Karolina Andersson<\/p>\n<p>Cordelia: Elsebeth Dreisig<\/p>\n<p>Narren: Lars Humble<\/p>\n<p>Tj\u00e4nare: Xhelal Bakraqi<\/p>\n<p>Riddaren: Max Sch\u00f6ning<\/p>\n<p>Malm\u00f6 Operak\u00f6r<\/p>\n<p>Malm\u00f6 Operaorkester<\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Premi\u00e4r p\u00e5 Lear p\u00e5 Malm\u00f6 Opera 27 april Musik: Aribert Reimann till ett libretto av Claus H Henneberg, baserad p\u00e5 William Shakespeare pj\u00e4s Kung Lear I \u00a0g\u00e5r kv\u00e4ll var det nordisk \u00a0premi\u00e4r p\u00e5 Aribert Reimanns opera Lear.\u00a0 Det r\u00e4knas som en av de nyskrivna mest spelade verken under andra halvan av 1900-talet. Jag har h\u00f6rt [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[3470,9914],"class_list":{"0":"post-69945","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"tag-malmo-opera","8":"tag-premiaren-pa-lear-stor-framgang","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69945","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=69945"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69945\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":69953,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69945\/revisions\/69953"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=69945"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=69945"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=69945"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}