{"id":69669,"date":"2013-04-21T11:09:52","date_gmt":"2013-04-21T09:09:52","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=69669"},"modified":"2013-04-21T11:20:10","modified_gmt":"2013-04-21T09:20:10","slug":"frammande-sprak-pa-dramaten-en-vemodig-pjas-om-att-prata-forbi-varandra","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=69669","title":{"rendered":"Fr\u00e4mmande spr\u00e5k p\u00e5 Dramaten &#8211; en vemodig komedi om att prata f\u00f6rbi varandra"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/FSK_1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-69670\" alt=\"Fr\u00e4mmande spr\u00e5k\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/FSK_1-200x300.jpg\" width=\"200\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/FSK_1-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/FSK_1-682x1024.jpg 682w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/dramaten.se\/Dramaten\/Forestallningar\/Frammande-sprak\/\" target=\"_blank\">Fr\u00e4mmande spr\u00e5k<\/a><br \/>\nDramaten, Lilla scenen<br \/>\nPremi\u00e4r den 20 april 2013<\/p>\n<p>G\u00f6sta Ekman regisserar n\u00e4r Quartermaine&#8217;s Terms av Simon Gray s\u00e4tts upp i Sverige f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Dramatens upps\u00e4ttning har f\u00e5tt namnet Fr\u00e4mmande spr\u00e5k och pj\u00e4sen handlar om en grupp l\u00e4rare i Cambridge som undervisar just i engelska f\u00f6r utl\u00e4ndska elever.<\/p>\n<p>Eleverna ser vi dock inget av utan handlingen utspelar sig i l\u00e4rarrummet, f\u00f6re och efter undervisningen, totalt under ett par \u00e5rs tid. P\u00e5 ytan har de sju kollegerna det trevligt ihop. De fr\u00e5gar varandra hur det senaste lovet varit och vad de ska hitta p\u00e5 i helgen. Under ytan har de var och en sin egna privata tragedi, men trots att de m\u00f6rka sidorna lyser igenom allt mer tydligt \u00e4r det ingen av kollegorna som l\u00e5tsas om dem.<\/p>\n<p>Alla rollerna \u00e4r huvudroller. Den gamla ungkarlen John Quartermaine \u00e4r den av l\u00e4rarna som f\u00e5tt ge originalnamnet till pj\u00e4sen. Han \u00e4r den som finns p\u00e5 plats f\u00f6rst och \u00e4r kvar l\u00e4ngst i l\u00e4rarrummet. Han trevar f\u00f6rsynt efter gemenskap med de andra samtidigt som han s\u00e4tter upp en fasad av att klara sig fint sj\u00e4lv. De andra har ett socialt liv utanf\u00f6r l\u00e4rarrummet, men ingen av dem ett s\u00e4rskilt lyckligt:<\/p>\n<p>Anitas man \u00e4r otrogen, Marks hustru l\u00e4mnar honom p\u00e5 grund av hans f\u00f6rfattardr\u00f6mmar \u2013 som \u00e4nd\u00e5 inte tycks g\u00e5 i uppfyllelse, l\u00e4rarvikarien Derek kan inte leva p\u00e5 sin l\u00e5ga timl\u00f6n, Henrys ton\u00e5rsdotter lider av depression, Melanie har en komplicerad hat\/k\u00e4rleksrelation till sin sjuka mamma och rektor Eddies liv styrs helt av hans partner (b\u00e5de p\u00e5 jobbet och privat) rektor Thomas.<\/p>\n<p>Humorn i denna gr\u00e5 komedi bygger fr\u00e4mst p\u00e5 spr\u00e5ket \u2013 p\u00e5 det som s\u00e4gs och inte s\u00e4gs, bortgl\u00f6mda namn och p\u00e5 hur man hela tiden pratar f\u00f6rbi varandra. Det finns ocks\u00e5 inslag av G\u00f6sta Ekmansk snubbelhumor, framf\u00f6r allt utf\u00f6rd av komikern Henrik Dorsin som spelar l\u00e4rarvikarien. Men egentligen \u00e4r det en ganska vemodig pj\u00e4s. Ingen av rollkarakt\u00e4rerna utvecklas under handlingens g\u00e5ng och l\u00e4rarrummet \u00e4r hela tiden lika opersonligt med sina bruna skinnf\u00e5t\u00f6ljer och andra m\u00f6bler i brunt tr\u00e4. \u00c4ven musiken som \u00f6ppnar varje scen \u00e4r densamma varje g\u00e5ng \u2013 Fats Wallers I\u2019m gonna sit down and write myself a letter.<\/p>\n<p>G\u00f6sta Ekman menar att pj\u00e4sen avspeglar v\u00e5r samtid: \u201dDet \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga som bara pratar och pratar \u2013 men allt f\u00e4rre som lyssnar\u201d, s\u00e4ger han i en intervju i <a href=\"http:\/\/www.dn.se\/kultur-noje\/scen\/vilse-i-ordboken-med-gosta-ekman\" target=\"_blank\">Dagens Nyheter<\/a>.\u00a0 Detta fenomen \u00e4r v\u00e4ldigt tydligt i Fr\u00e4mmande spr\u00e5k och n\u00e5got som \u00e4r v\u00e4rt att fundera p\u00e5 &#8211; hur vi i m\u00e5nga fall tr\u00e4ffar samma m\u00e4nniskor \u00e5r efter \u00e5r, p\u00e5 arbetsplatser och i andra sammanhang, utan att egentligen lyssna p\u00e5 varandra.<\/p>\n<p>Fr\u00e4mmande spr\u00e5k av Simon Gray<br \/>\nI rollerna:<br \/>\nJohn Quartermaine Per Svensson<br \/>\nAnita Manchip Nina Fex<br \/>\nMark Sackling Andreas Rothlin Svensson<br \/>\nEddie Loomis Per Mattsson<br \/>\nDerek Meadle Henrik Dorsin<br \/>\nHenry Windscape Jan Waldekranz<br \/>\nMelanie Garth Kristina T\u00f6rnqvist<\/p>\n<p>\u00d6vers\u00e4ttning Lolo Amble<br \/>\nRegi G\u00f6sta Ekman<br \/>\nScenografi Jan Lundberg<br \/>\nKostym Kajsa Larsson<br \/>\nLjus Torkel Blomkvist<br \/>\nPeruk och mask Lena Strandmark<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/FSK_2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-69675\" alt=\"Fr\u00e4mmande spr\u00e5k\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/FSK_2-300x200.jpg\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/FSK_2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/FSK_2-1024x682.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fr\u00e4mmande spr\u00e5k Dramaten, Lilla scenen Premi\u00e4r den 20 april 2013 G\u00f6sta Ekman regisserar n\u00e4r Quartermaine&#8217;s Terms av Simon Gray s\u00e4tts upp i Sverige f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Dramatens upps\u00e4ttning har f\u00e5tt namnet Fr\u00e4mmande spr\u00e5k och pj\u00e4sen handlar om en grupp l\u00e4rare i Cambridge som undervisar just i engelska f\u00f6r utl\u00e4ndska elever. Eleverna ser vi dock inget [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366],"class_list":["post-69669","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-dramaten","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69669","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=69669"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69669\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":69678,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69669\/revisions\/69678"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=69669"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=69669"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=69669"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}