{"id":69374,"date":"2013-04-14T10:09:19","date_gmt":"2013-04-14T08:09:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=69374"},"modified":"2013-04-18T21:26:57","modified_gmt":"2013-04-18T19:26:57","slug":"halla-42-pa-zebradans-har-tyngd-charm-och-stuns","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=69374","title":{"rendered":"Hall\u00e5 42 p\u00e5 Zebradans har tyngd, charm och stuns"},"content":{"rendered":"

\"halla_42\"<\/a><\/p>\n

CARL OLOF BERG HALL\u00c5 42
\nSpelas p\u00e5 Zebradans, Stockholm t.o.m. 27\/4
\nKoreografi, scenografi, kostym: Carl Olof Berg
\nDansare: Andrea Aja Svensson, Jennie Lindstr\u00f6m
\nFoto: Martin Brunn
\nProduktion: Scenit<\/p>\n

Dans \u00e4r som matematik, fick jag l\u00e4ra mig tidigt i mina forna dans\u00e5r. Det handlar lika mycket om att r\u00e4kna takter, slag och impulser, som att bygga strategiska, matematiska kompositioner med en eller flera kroppar. Koreografen Carl Olof Berg v\u00e4ver in den matematiska strukturen tillsammans med en lek med siffror, d\u00e4r vi b\u00f6rjar med att r\u00e4knas in av styckets tv\u00e5 dansare, Andrea och Jennie; ”Ni \u00e4r tv\u00e5 d\u00e4r. Ni \u00e4r en, tv\u00e5, tre, fyra, fem, sex, sju. Bra! Och d\u00e4r har vi fyra ungef\u00e4r lika l\u00e5nga.” \u00d6ppningen \u00e4r avskalad och \u00f6ppen. Och v\u00e4lkomnande.<\/p>\n

V\u00e4l inr\u00e4knade och p\u00e5 plats, bjuds vi sedan p\u00e5 ett klurigt stycke dansf\u00f6rest\u00e4llning, d\u00e4r den Carl Olof Bergska-stegkartan \u00e4r lika elegant som den \u00e4r humoristisk. Lika distinkt som den \u00e4r torr. Och d\u00e5 menar jag torr i den b\u00e4sta bem\u00e4rkelsen. Lite som brittisk humor n\u00e4r den biter ifr\u00e5n. Det finns n\u00e5got pragmatiskt och lakoniskt \u00f6ver Bergs r\u00f6relsematerial. Kom till k\u00e4rnan p\u00e5 n\u00e5gra enstaka slag, finns ingen anledning att fylla ut med tomma gester, verkar Berg t\u00e4nka. Och det \u00e4r d\u00e4r torrheten kommer in. Koreografin k\u00e4nns ibland n\u00e4stan som en markering, lite som om vi tar det p\u00e5 halvfart och ansvaret ligger mycket hos ut\u00f6varen att fylla ut och ge det liv.<\/p>\n

Och liv f\u00e5r vi. Pillemariskt karismatiska Andrea Aja Svensson och sakligt komiska Jennie Lindstr\u00f6m ger tyngd, charm och stuns till de kroppsliga och matematiska knorrar vi f\u00e5r uppleva. Och tack och lov f\u00f6r n\u00e4rheten. Att f\u00e5 uppleva dessa uttrycksfulla damer p\u00e5 en arml\u00e4ngdsavst\u00e5nd \u00e4r en ynnest. Inte ett \u00f6gonbryn, kn\u00e4veck eller fingervisning g\u00e5r dig f\u00f6rbi, bara du \u00e4r uppm\u00e4rksam. F\u00f6r det dansarna bjuder p\u00e5 \u00e4r finlir och tjusig s\u00e5dan. Helt i linje med Bergs lakoniska \u00e5dra.<\/p>\n

Okej, de stora matematiska fr\u00e5gorna l\u00e4mnas d\u00e4rh\u00e4n och vi f\u00e5r framf\u00f6r allt en n\u00e4rmast filosofisk och eftert\u00e4nksam lek med siffror, f\u00f6r visst ser v\u00e4l en 4 ut som en kjol p\u00e5 n\u00e5gon som st\u00e5r p\u00e5 ett ben eller alla ser v\u00e4l att siffran 6 ser ut som snigel som str\u00e4cker ut sina spr\u00f6t? F\u00f6r att inte tala om den finfina l\u00e5dan-i-l\u00e5dan-i-l\u00e5dan-scenen, som f\u00e5r mig att fnissa hejdl\u00f6st. Det h\u00e4r \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som inte skriver det i pannan p\u00e5 m\u00e5lpubliken, som \u00e4r 5-6 \u00e5r, utan ist\u00e4llet ger barnen chansen att skapa sin egen uppfattning. Med det i \u00e5tanke blir den surrealistiska finalen en ljuvlig knorr.<\/p>\n

Text: Tommi Salmela<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

CARL OLOF BERG HALL\u00c5 42 Spelas p\u00e5 Zebradans, Stockholm t.o.m. 27\/4 Koreografi, scenografi, kostym: Carl Olof Berg Dansare: Andrea Aja Svensson, Jennie Lindstr\u00f6m Foto: Martin Brunn Produktion: Scenit Dans \u00e4r som matematik, fick jag l\u00e4ra mig tidigt i mina forna dans\u00e5r. Det handlar lika mycket om att r\u00e4kna takter, slag och impulser, som att bygga […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[],"class_list":["post-69374","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69374","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=69374"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69374\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":69585,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69374\/revisions\/69585"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=69374"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=69374"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=69374"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}