{"id":69060,"date":"2013-04-07T16:37:44","date_gmt":"2013-04-07T14:37:44","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=69060"},"modified":"2013-04-08T22:10:40","modified_gmt":"2013-04-08T20:10:40","slug":"verdis-parsifal-simon-boccanegra-pa-goteborgsoperan-gjorde-inget-stort-avtryck-i-min-operavarld","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=69060","title":{"rendered":"Verdis Parsifal \u2013 Simon Boccanegra p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan gjorde inget stort avtryck i min operav\u00e4rld"},"content":{"rendered":"

\"simonboccanegralovecouplego\"<\/a><\/h1>\n
<\/div>\n
\n

 <\/p>\n

Bild: Mats B\u00e4cker<\/p>\n

Operapremi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan (GO) 6 april 2013<\/p>\n

Simon Boccanegra<\/p>\n

Musik: Giuseppe Verdi<\/p>\n

Libretto: F. M Piave efter A.G. Guti\u00e9rrez pj\u00e4s Simon Boccanegra med till\u00e4gg av A Boito 1881<\/p>\n

 <\/p>\n

Prologen \u00e4r en viktig del av operan och f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elsen av verket \u00e4r det ocks\u00e5 av en \u00a0viss betydelse att man som publik f\u00f6rst\u00e5r upprinnelsen och det som senare h\u00e4nder i verket. Detta kan man sj\u00e4lvfallet g\u00f6ra p\u00e5 olika s\u00e4tt, men den v\u00e4gen som den tyske regiss\u00f6ren Claus Guth har valt n\u00e4mligen genom att till exempel genom olika parallella tidsm\u00e5tt ber\u00e4tta historian genom att anv\u00e4nda sig av tv\u00e5 dubbelg\u00e5ngare till Simon Boccanegra \u00e4r enligt min uppfattning inte det b\u00e4sta s\u00e4ttet. Det borde ju vara m\u00f6jligt att ber\u00e4tta handlingen genom att l\u00e5ta prologen vara just prolog dvs ber\u00e4tta vad som har h\u00e4nt innan huvudhandlingen b\u00f6rjar.<\/p>\n

Det ger ett m\u00e4rkligt intryck n\u00e4r tv\u00e5 av huvudpersonerna \u00e4r kl\u00e4dda och agerar som om ingen tid har f\u00f6rflutit i verket, n\u00e4r det i sj\u00e4lva verket handlar om en tidsperiod p\u00e5 tjugofem \u00e5r.<\/p>\n

Operan best\u00e5r allts\u00e5 av en prolog och tre akter varav f\u00f6rsta akten delas upp i tv\u00e5 bilder. Prologen och f\u00f6rsta akten \u00e5tminstone fram t o m 1 bilden \u00e4r b\u00e5de l\u00e5ngsam och tr\u00e5kig och det \u00e4r egentligen f\u00f6rst i f\u00f6rsta aktens andra bild som verket b\u00f6rjar ta fart. Fram till dess \u00e4r det med f\u00f6rlov sagt ganska tr\u00e5kigt och inte helt enkelt att f\u00f6lja med vad som h\u00e4nder p\u00e5 scenen.<\/p>\n

Det \u00e4r scenbilden och dirigentens l\u00e5ngsamma tempi som g\u00f6r detta till en riktig tr\u00e5kig operaupplevelse, trots att det sj\u00f6ngs bra i vissa l\u00e4ge t o m mycket bra. Det som st\u00f6r mig i scenbilden \u00e4r dels livb\u00e5ten i framkanten dels ett frekvent bruk av d\u00f6rrar och speglar och inte minst det bruket av dubbelg\u00e5ngare.<\/p>\n

Jo, jag tror att jag f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r, men det hade ju kunnat gjorts p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Dessutom blir det tr\u00e5kigt n\u00e4r det under en timme blir tv\u00e5 sittpauser, utan att detta tydligt framg\u00e5r. Det hade ju till exempel varit fullt m\u00f6jligt att skriva en rad p\u00e5 textremsan.<\/p>\n

I andra sittpausen b\u00f6rjade en stor del av parkettpubliken resa sig upp, eftersom de f\u00f6rmodligen trodde att det var paus. Det kunde jag i alla fall uppleva som ytterst st\u00f6rande.<\/p>\n

N\u00e4r andra akten b\u00f6rjar \u00e4r dramat i full g\u00e5ng och jag imponeras av s\u00e5ngarprestationer, men ocks\u00e5 det starka sceniska agerandet hos s\u00e5ngarna. H\u00e4r t\u00e4nker jag fr\u00e4mst p\u00e5 Mats Perssons ondskefulla gestaltning av Paolo Boccanegras kansler och f\u00f6rtrogne. Skiftningarna i agerandet n\u00e4r Paulo f\u00e5r klart f\u00f6r sig att Boccanegra mots\u00e4tter sig gifterm\u00e5let mellan Paolo och Amelia lyfter f\u00f6rest\u00e4llningen till oanade h\u00f6jder, men \u00e4r ocks\u00e5 en nyckelpunkt f\u00f6r den fortsatta f\u00f6rst\u00e5elsen av dramat.<\/p>\n

Anders Lorentzson svarar som vanligt en alldeles utm\u00e4rkt prestation och det g\u00e4ller s\u00e5v\u00e4l det s\u00e5ngliga och agerandet och detta g\u00e4ller f\u00f6rest\u00e4llningen genom. Han g\u00f6r ett starkt och trov\u00e4rdig insats som representant f\u00f6r aristokratin, men i de tv\u00e5 sista akterna ocks\u00e5 en insats v\u00e4rdig en stor m\u00e4nniska, till exempel, n\u00e4r han avb\u00f6jer Paolos f\u00f6rslag att l\u00f6nnm\u00f6rda Simon Boccanegra, f\u00f6r att f\u00e5 l\u00e4mna sin f\u00e4ngelsecell, eller n\u00e4r han till sist f\u00f6rl\u00e5ter Simon Boccanegra.<\/p>\n

Marco Stella g\u00f6r en kraftfull s\u00e5nglig insats, men kanske inte s\u00e5 mycket \u00e5t det sceniska, men ingen skugga m\u00e5 falla p\u00e5 honom f\u00f6r detta. Ansvaret f\u00f6r detta l\u00e4gger jag helt och h\u00e5llet p\u00e5 en svag personinstruktion, men det \u00e4r kanske inte s\u00e5 mycket att g\u00f6ra \u00e5t hans karakt\u00e4r?<\/p>\n

Den svagaste insatsen framf\u00f6rallt sceniskt svarar kv\u00e4llens huvudperson f\u00f6r den italienske barytonisten Stefano Antonucci. Han ger ett gammalt och slitet intryck redan fr\u00e5n b\u00f6rjan, trots att han i prologen f\u00f6rmodligen bara \u00e4r i\u00a0 tjugofem\u00e5rs\u00e5ldern. Det \u00e4r mycket m\u00f6jligt att han rent s\u00e5ngligt fyller sina skor, men hans sceniska gestaltning drar kraftigt ned helhetsintrycket. M\u00f6jligen \u00e4r jag nu aningen or\u00e4ttvis, men det kan kanske bero p\u00e5 att jag hade st\u00e4llt mina f\u00f6rv\u00e4ntningar f\u00f6r h\u00f6gt, men helt klart anser jag att det \u00e4r att den tr\u00e5kiga inledningen medverkar till att det i praktiken blir om\u00f6jligt att kompensera detta i de kvarvarande tv\u00e5 akterna, \u00e5tminstone vad det g\u00e4ller hans insatser.<\/p>\n

Det som lyfter f\u00f6rest\u00e4llningen till mina f\u00f6rv\u00e4ntningar \u00e4r Malin Bystr\u00f6m och Arturo Chac\u00f3n- Cruz individuella och gemensamma insatser. Den mexikanske tenoren inh\u00f6star kv\u00e4llens f\u00f6rsta bravorop och det gick att h\u00f6ra ett sus n\u00e4r han hade klarat av sina stora aria. Malin Bystr\u00f6m imponerar som vanligt med sin kanske f\u00f6r kraftfulla sopran st\u00e4mma. Det sceniska agerandet och det g\u00e4ller b\u00e5da Malin Bystr\u00f6ms och Arturo Ch\u00e1cons insatser imponerade inte s\u00e4rskilt mycket, men regiss\u00f6ren hade f\u00f6rmodligen lagt ner all sin kraft och utryck p\u00e5 att ber\u00e4tta historien om Simon Boccanegra, och \u00e4gnat allt f\u00f6r lite tid p\u00e5 att beskriva k\u00e4rleksber\u00e4ttelsen i verket.<\/p>\n

P\u00e5 en punkt anser jag att regiss\u00f6ren v\u00e4l f\u00f6rvaltar sitt pund och det handlar om instruktionen till k\u00f6ren och statistinsatserna. Det \u00e4r i sina b\u00e4sta \u00f6gonblick helt lysande s\u00e4rskilt g\u00e4ller det upprorsf\u00f6rs\u00f6ket i andra akten, men redan i \u00f6ppningsscenen kittlar det till och f\u00f6rv\u00e4ntningarna st\u00e4rks, men sedan rinner mycket ut i havet eller sanden.<\/p>\n

Vanligtvis brukar jag ha n\u00e5gra ber\u00f6mmande ord att skriva om dirigenten och i synnerhetr orkesterinsatsen, men tyv\u00e4rr s\u00e5 \u00e4r helhetsintrycket av dirigentens insatser inte mycket att kommentera, men ingen skugga faller p\u00e5 G\u00f6teborgsOperans orkester och egentligen inte heller p\u00e5 dirigenten och hans tolkning av partituret \u00e4r f\u00f6rmodligen helt korrekt, men personligen gillade jag det inte.<\/p>\n

Sammanfattningsvis s\u00e5 blev tyv\u00e4rr inte detta den stora operaupplevelse som jag hade f\u00f6rv\u00e4ntat mig och f\u00f6rklaringen till detta anser jag ligger att finna i \u00a0uppl\u00e4ggningen och regikonceptet. Det \u00e4r dessutom litet m\u00e4rkligt att man m\u00e5ste l\u00e4sa det,, i \u00f6vrigt utm\u00e4rkta programbladet, f\u00f6r att i efterhand f\u00f6rst\u00e5 vad man borde ha upplevt, men allts\u00e5 inte gjorde.<\/p>\n

 <\/p>\n

Andra recensioner<\/strong><\/p>\n

Magnus Haglund i GP<\/a><\/p>\n

Per Feltzin i Kulturnytt<\/a><\/p>\n

Produktionsteam<\/strong><\/p>\n

Dirigent: Giancarlo Andretta<\/p>\n

Regiss\u00f6r: Claus Guth. Bitr\u00e4dande : Wolfgang B\u00fccker<\/p>\n

Scenografi och kostymdesign: Christian Schmidt<\/p>\n

Ljusdesign: Wolfgang G\u00f6bbel. Pia Virolainen<\/p>\n

Medverkande<\/strong><\/p>\n

Simon Boccanegra:Stefano Antonucci<\/p>\n

Maria Boccanegra: Malin Bystr\u00f6m<\/p>\n

Jacopo Fiesco: Anders Lorentzson<\/p>\n

Gabriele Adorno: Arturo Chac\u00f3n-Cruz<\/p>\n

Paolo Albani: Mats Persson<\/p>\n

Pietro: Marco Stella<\/p>\n

En f\u00f6rman: Joachim Ottosson<\/p>\n

En uppasserska: Karin Hammarlund<\/p>\n

Statister<\/p>\n

Amelias mor: Kajsa Berg<\/p>\n

Dubbelg\u00e5ngare I och II Simon Boccanegra<\/p>\n

G\u00f6sta Zackrisson, Andreas K:son Edman<\/p>\n

G\u00f6teborgsOperans K\u00f6r, Extrak\u00f6r<\/p>\n

G\u00f6teborgsOperans Orkester<\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

  Bild: Mats B\u00e4cker Operapremi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan (GO) 6 april 2013 Simon Boccanegra Musik: Giuseppe Verdi Libretto: F. M Piave efter A.G. Guti\u00e9rrez pj\u00e4s Simon Boccanegra med till\u00e4gg av A Boito 1881   Prologen \u00e4r en viktig del av operan och f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elsen av verket \u00e4r det ocks\u00e5 av en \u00a0viss betydelse att man som […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[9810],"class_list":["post-69060","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","tag-operapremiar-pa-goteborgsoperan-simon-boccanegra","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69060","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=69060"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69060\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":69133,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/69060\/revisions\/69133"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=69060"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=69060"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=69060"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}