{"id":68633,"date":"2013-03-26T17:40:33","date_gmt":"2013-03-26T15:40:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=68633"},"modified":"2013-03-26T17:40:33","modified_gmt":"2013-03-26T15:40:33","slug":"filmrecension-den-som-soker","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=68633","title":{"rendered":"Filmrecension: Den som s\u00f6ker"},"content":{"rendered":"

\"DEN<\/a>Den som s\u00f6ker
\nBetyg: 3
\nPremi\u00e4r: 12 april<\/p>\n

N\u00e4r folk d\u00f6r \u00e4r man fri att rota i det f\u00f6rflutna p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Den meningen kommer upp med j\u00e4mna mellanrum i mitt huvud n\u00e4r jag ser\u00a0Den som s\u00f6ker<\/em>.
\nFilmen b\u00f6rjar med en v\u00e4g. Inte ens landsv\u00e4g, en v\u00e4g. En mindre landsv\u00e4g. En svensk ”Lost Highway” i det mer reella begreppet, n\u00e5gonstans bland skogar som inte spelar roll.
\nTuva (Josephine Bornebusch) st\u00e5r med en vit bakgrund, en vit omgivning, en vit kl\u00e4dsel. I allt det vita \u00e4r n\u00e4sblodet ett naturligt inslag. Och vackert- inte ens p\u00e5 ett makabert s\u00e4tt. Hon \u00e4r inte d\u00e4r, hennes blick \u00e4r n\u00e5gonstans dit ingen n\u00e5r. Samtidigt p\u00e5 den f\u00f6rlorade landsv\u00e4gen; bilen, mannen, kvinnan, r\u00e5djuret och d\u00f6den. N\u00e4sblodet. D\u00f6den.<\/p>\n

Rollistan \u00e4r imponerande. Den \u00e4r \u00e4ven egal att n\u00e4mna, f\u00f6rutom dem jag n\u00e4mner. Det \u00e4r karakt\u00e4rerna som \u00e4r viktiga. Viktiga och Riktiga. \u00c4rliga. M\u00e4nniskor.
\nAllt som kunde varit utn\u00f6tt i denna film \u00e4r det inte. Uppeldande av foton. M\u00f6rka skogar inklusive ett gammalt torp och en tj\u00e4rn. Byn, full av hemligheter. En pyrande ondska. Och jag kommer till Lynch igen; ”Twin Peaks”. Br\u00f6draskapet mot ondskan i skogarna. The Owls Are Not What They Seem.
\nMed skillnaden att h\u00e4r (p\u00e5 ett typiskt svensk film-man\u00e9r, \u00e4rligt talat) \u00e4r det ingen som motarbetar. Bara d\u00f6ljer. Men vad? Jag gissar och gissar och gissar inte r\u00e4tt en endaste g\u00e5ng. P\u00e5 riktigt, inte EN g\u00e5ng ens.
\nHandlingen i kort \u00e4r att de som d\u00f6r \u00e4r Tuvas adoptivf\u00f6r\u00e4ldrar. Att de \u00e4r just adoptivf\u00f6r\u00e4ldrar vet hon inte. Det kommer fram efter, n\u00e4r hon hittar papper p\u00e5 det. Ett armband med ett delat hj\u00e4rta. Anteckning: F\u00f6r\u00e4ldrar ok\u00e4nda.
\nMellan pappren: ett foto p\u00e5 en m\u00f6rkh\u00e5rig, blek, m\u00e4rkbart t\u00e4rd kvinna vid ett torp i skogen.
\nTuva b\u00f6rjar s\u00f6ka sina r\u00f6tter p\u00e5 ett, till en b\u00f6rjan f\u00f6r vem som helst, begripligt s\u00e4tt. Dock glider hon in i dr\u00f6mmar och dr\u00f6mmarna skapar besatthet. Det \u00e4r n\u00e5gra otroligt unika scener som levereras med stil. Och under alla dr\u00f6mmar och allt det vakna \u00e4r jag inne i filmen. Den sl\u00e4pper inte greppet. Jag b\u00f6rjar sj\u00e4lv s\u00f6ka. Jag f\u00f6ljer med Tuva ut i skogarna, de djupa.<\/p>\n

Det \u00e4r sv\u00e5rt att veta hur mycket jag skall ber\u00e4tta. F\u00f6r jag tycker verkligen om den h\u00e4r filmen. I j\u00e4mf\u00f6relse med annan svensk film hade jag gett den en fyra, f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4tta den i perspektiv till annat i samma stil jag tycker om, det var det sv\u00e5raste. S\u00e5 jag har gjort tv\u00e5 kategorier!<\/p>\n

\"densom2\"<\/a><\/p>\n

1.Vad som talar f\u00f6r en fyra: Dr\u00f6mska bilder som blandas med verkligheten p\u00e5 ett skickligt s\u00e4tt. Sagas (Tuvas dotter, spelad av Tyra Olin) fascination av insekter av alla slag, och de sm\u00e5 saker hon g\u00f6r, s\u00e5som barn g\u00f6r, och det hon s\u00e4ger, s\u00e5som barn s\u00e4ger. Tyra Olin \u00e4r fantastiskt duktig- den b\u00e4sta barnsk\u00e5despelare jag sett, n\u00e5gonsin, alla kategorier. En femma p\u00e5 henne.
\nVidare: Ett rum fyllt av dockor. (OT\u00c4CKT) Det enkla grepp som dockorna i kombination med en stum kvinna med ett underligt beteende \u00e4r egentligen gammalt, men hur nytt det k\u00e4nns. S\u00e5 mycket som k\u00e4nns nytt! V\u00e4ndningar som \u00e4r imponerande, klorna som sitter i \u00f6gonen och intresset hela v\u00e4gen.
\nSk\u00f6nheten. Den rena, oerh\u00f6rda sk\u00f6nheten. En pr\u00e4st som inf\u00f6r en of\u00f6rst\u00e5ende f\u00f6rsamling g\u00f6r avb\u00f6n p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt. Sk\u00f6nheten, musiken. Musiken som p\u00e5 ett subtilt s\u00e4tt f\u00f6rst\u00e4rker allt- f\u00f6r att den kombineras med tystnad. Ljudet av skogen. Tj\u00e4rnens ljud och andetagens. Titta med filt-stunderna. Ja allts\u00e5, n\u00e4r jag tittar p\u00e5 n\u00e5got som skr\u00e4ms\/kan skr\u00e4mmas s\u00e5 drar jag alltid upp filten och kikar genom tyget. Jag \u00e4r en mes. Det finns s\u00e5dana stunder. Crescendon av pirrig r\u00e4dsla. Det allra b\u00e4sta \u00e4r en l\u00e5ngsam \u00f6verg\u00e5ng ljust-m\u00f6rkt rent fysiskt hos Tuva samtidigt som hela hennes v\u00e4rld m\u00f6rknar.<\/p>\n

\"densomsoker\"<\/a>2. Vad som talar emot en fyra: \u00c4r inte Bj\u00f6rn Granath alltid en sur elak j\u00e4vel? Jag skulle vilja se honom som en gullig typ ist\u00e4llet. F\u00f6r m\u00e5nga varf\u00f6r. Varf\u00f6r behandlar Tuva Saga p\u00e5 ett s\u00e5 konstigt s\u00e4tt i b\u00f6rjan? \u00c4r det f\u00f6r att man skall f\u00f6rst\u00e5 att vissa saker senare i filmen f\u00f6r dem n\u00e4rmare varandra? Det blir bara konstigt. Vadan adoptivmammans uppenbara motvilja mot Tuva? En tr\u00e5d som inte f\u00f6ljs upp och dinglar fritt. Ett telefonsamtal Tuva ber\u00e4ttar om f\u00f6r sin mormor, ett jag hade velat veta vad hon k\u00e4nde inf\u00f6r- Vad k\u00e4nner hon inf\u00f6r det? det \u00e4r lite f\u00f6r m\u00e5nga l\u00f6sa tr\u00e5dar i Den som s\u00f6ker<\/em>. Jag tycker om n\u00e4r tolkningsm\u00f6jligheterna \u00e4r o\u00e4ndliga, n\u00e4r jag som tittare inte blir underskattad. Men jag tycker inte om n\u00e4r det bara blir jobbigt, n\u00e4r jag beh\u00f6ver en liten ledtr\u00e5d till, bara en. N\u00e4r det blir fransigt i \u00e4nden av v\u00e4ven jag v\u00e4vt alldeles sj\u00e4lv.<\/p>\n

Oavsett vad som helst \u00e4r detta en mycket bra film. Det som kunde blivit pretto blir det inte. Det som \u00e4r vardagligt lindas in. K\u00e4nslorna \u00e4r genuina. Sorgen r\u00e4dslan k\u00e4rleken. Josephine Bornebusch som suddar ut mina s\u00e5paminnen av henne, grundligt f\u00f6r evigt halleluja och amen.<\/p>\n

Den som s\u00f6ker<\/em> \u00e4r Johan Lundhs l\u00e5ngfilmsdebut. Och jag tror att detta bara \u00e4r b\u00f6rjan. Lyckas han undvika snubbeltr\u00e5dar och andra f\u00e4llor, (ge Bj\u00f6rn Granath en gullegull-roll ist\u00e4llet, n\u00e4sta g\u00e5ng!) inte ge efter men forts\u00e4tta ge, om han l\u00e5ter oss vandra p\u00e5 egna stigar, ja, d\u00e5 skulle jag med st\u00f6rsta s\u00e4kerhet s\u00e4ga att detta bara \u00e4r b\u00f6rjan.
\nB\u00f6rjan p\u00e5 n\u00e5got stort.<\/p>\n

Text: Klara Norling<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den som s\u00f6ker Betyg: 3 Premi\u00e4r: 12 april N\u00e4r folk d\u00f6r \u00e4r man fri att rota i det f\u00f6rflutna p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Den meningen kommer upp med j\u00e4mna mellanrum i mitt huvud n\u00e4r jag ser\u00a0Den som s\u00f6ker. Filmen b\u00f6rjar med en v\u00e4g. Inte ens landsv\u00e4g, en v\u00e4g. En mindre landsv\u00e4g. En svensk ”Lost Highway” […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51],"tags":[],"class_list":["post-68633","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/68633","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=68633"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/68633\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":68652,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/68633\/revisions\/68652"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=68633"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=68633"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=68633"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}