{"id":68522,"date":"2013-03-24T15:52:01","date_gmt":"2013-03-24T13:52:01","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=68522"},"modified":"2013-03-24T15:53:01","modified_gmt":"2013-03-24T13:53:01","slug":"hjartats-dubbla-slag-pa-stockholms-stadsteater-skicklig-blottlaggning-av-idealiserat-50-tal","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=68522","title":{"rendered":"Hj\u00e4rtats dubbla slag p\u00e5 Stockholms stadsteater – Skicklig blottl\u00e4ggning av idealiserat 50-tal"},"content":{"rendered":"

\"Hj\u00e4rtats<\/a><\/p>\n

Hj\u00e4rtats dubbla slag
\nPremi\u00e4r 23 mars 2013
\nStockholms stadsteater, Klarascenen<\/p>\n

P\u00e5 70-talet blev Margareta Garpe k\u00e4nd som en av bildarna av den kampfeministiska Grupp 8 och f\u00f6rfattare till bl.a. de klassiska pj\u00e4serna J\u00f6sses flickor och Fabriksflickorna. Nu \u00e4r hon tillbaka med den nyskrivna pj\u00e4sen Hj\u00e4rtats dubbla slag, som hon ocks\u00e5 regisserat.<\/p>\n

Det handlar om det unga paret Sonja och Stellan, ett \u201dtypiskt\u201d femtiotalspar, fint spelade av Liv Mj\u00f6nes och Bj\u00f6rn Bengtsson, inflyttade fr\u00e5n landsbygden, han fr\u00e5n Sk\u00e5ne hon fr\u00e5n \u00f6vre Norrland, med dr\u00f6mmar och f\u00f6rhoppningar om ett ljusare och l\u00e4ttare liv \u00e4n det deras f\u00f6r\u00e4ldrar genomlevt.<\/p>\n

Genom l\u00e5n fr\u00e5n Stellans strama, ensamst\u00e5ende syster Asta, som Elisabet Carlsson skickligt gestaltar, lyckas de med stora anstr\u00e4ngningar bygga ett litet hus i Herr\u00e4ngen, granne med mentalsjukhuset L\u00e5ngbro, d\u00e4r Sonja ocks\u00e5 har sitt arbete som nattbitr\u00e4de, l\u00e5ngt ner i den samh\u00e4lleliga hierarkin. P\u00e5 sjukhuset f\u00e5r vi stifta bekantskap med Grynet, psykiskt sjuk konstn\u00e4r, besv\u00e4rlig f\u00f6r sig sj\u00e4lv och omgivningen, trov\u00e4rdigt spelad av Odile Nunes. <\/p>\n

V\u00e4rd att n\u00e4mna \u00e4r ocks\u00e5 Christer Fants l\u00e4kare, oskuldsfullt inf\u00f6rst\u00e5dd med tidens krav och regler, som spelas s\u00e5 bra att man tror det \u00e4r p\u00e5 riktigt.
\nFamiljen har tv\u00e5 barn, som naturligtvis, i tidens anda, mamman har huvudansvaret f\u00f6r, vilket medf\u00f6r att pappa Stellan, som ju slipper ifr\u00e5n besv\u00e4ren och ser allt i rosenr\u00f6tt (han har ett bra arbete p\u00e5 framtidsf\u00f6retaget LM Ericson), \u00e4r den som vill ha en stor familj med m\u00e5nga barn. Sonjas h\u00f6gsta \u00f6nskan \u00e4r att f\u00e5 vidareutbilda sig och f\u00e5 ett eget liv. N\u00e4r hon s\u00e5 olyckligtvis blir med barn igen inneb\u00e4r det katastrof f\u00f6r henne, som nyss blivit antagen till den eftertraktade kursen.<\/p>\n

Garpe har skickligt iscensatt den tidens problematik, i f\u00f6rsta akten visas f\u00f6ruts\u00e4ttningarna upp, i andra akten st\u00e4lls allt p\u00e5 sin spets d\u00e5 vi f\u00e5r se konsekvenserna av de olycksaliga val som gjorts. Katten, som \u00e4r lika besv\u00e4rlig och br\u00e5kig som mentalpatienten, oskadligg\u00f6rs genom att den avlivas och sys om till en mjuk och gullig m\u00f6ssa – en effektiv metafor som kan f\u00e5 oss att f\u00f6rs\u00f6ka s\u00f6ka svar p\u00e5 fr\u00e5gan om vad frihet \u00e4r och vilket pris vi \u00e4r beredda att betala. F\u00f6r mentalpatienten blir motsvarande \u00f6de lobotomering och f\u00f6r Sonja st\u00e5r valen, i den tidens auktorit\u00e4ra samh\u00e4lle, mellan att kunna utbilda sig eller att aldrig mer kunna f\u00e5 barn (sterilisering \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att hon ska beviljas abort).<\/p>\n

Hur kunde detta ske, fr\u00e5gar vi oss nu, men det finns j\u00e4mf\u00f6relser att g\u00f6ra med v\u00e5rt nutida samh\u00e4lle, vi f\u00e5r inte gl\u00f6mma v\u00e5r historia, menar Garpe, utan i st\u00e4llet anv\u00e4nda oss av den f\u00f6r vidare reflektioner i samtiden.<\/p>\n

Efter det dramatiska slutet ser vi Sonja och Stellan l\u00e5ngsamt tona bort i dunkel, p\u00e5 v\u00e4g mot revoltens 60-tal. <\/p>\n

Jag har sv\u00e5rt att sluta t\u00e4nka p\u00e5 pj\u00e4sen och fundera \u00f6ver vad som blivit b\u00e4ttre och s\u00e4mre i dag. Olika tider och samh\u00e4llen har sina olika metoder att f\u00f6rs\u00f6ka tygla det besv\u00e4rliga livet. Vi vill ha frihet men vad \u00e4r priset?<\/p>\n

Hj\u00e4rtats dubbla slag \u00e4r en oerh\u00f6rt bra och t\u00e4nkv\u00e4rd pj\u00e4s, som kommer att leva kvar l\u00e4nge i sinnet. Se den!<\/p>\n

Text: Vivian Gustin<\/strong><\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hj\u00e4rtats dubbla slag Premi\u00e4r 23 mars 2013 Stockholms stadsteater, Klarascenen P\u00e5 70-talet blev Margareta Garpe k\u00e4nd som en av bildarna av den kampfeministiska Grupp 8 och f\u00f6rfattare till bl.a. de klassiska pj\u00e4serna J\u00f6sses flickor och Fabriksflickorna. Nu \u00e4r hon tillbaka med den nyskrivna pj\u00e4sen Hj\u00e4rtats dubbla slag, som hon ocks\u00e5 regisserat. Det handlar om det […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[5420],"class_list":["post-68522","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-stockholms-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/68522","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=68522"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/68522\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":68527,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/68522\/revisions\/68527"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=68522"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=68522"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=68522"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}