{"id":68203,"date":"2013-03-23T19:54:08","date_gmt":"2013-03-23T17:54:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=68203"},"modified":"2013-04-01T14:02:59","modified_gmt":"2013-04-01T12:02:59","slug":"skivrecension-peace-in-love","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=68203","title":{"rendered":"Skivrecension: Peace – In Love"},"content":{"rendered":"

\"peace\"<\/a><\/p>\n

Artist: Peace<\/strong>
\n Titel: In Love<\/strong>
\n Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5 det fungerar, ett nytt band kommer och verkar f\u00f6r en stund ha hela v\u00e4rlden framf\u00f6r sina f\u00f6tter. Just nu \u00e4r det Birmingham-killarna i Peace som \u00e4r det bandet med stort B. \u00c5tminstone i popnationen Storbritannien d\u00e4r de redan haft fler spaltmetrar i New Musical Express \u00e4n vad de flesta andra band ens kan dr\u00f6mma om att f\u00e5 under en hel karri\u00e4r.\u00a0De st\u00e5r p\u00e5 randen att bli indiepopstj\u00e4rnor i en tid d\u00e5 man helst genom att vara sv\u00e5rmodig eller str\u00e4ngt anonym ska skapa n\u00e5gon slags upph\u00f6jd mystik kring sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Musikaliskt \u00e4r liknelser med s\u00e5v\u00e4l Vampire Weekend och Foals oundvikliga, men bandet h\u00e4mtar lika mycket inspiration fr\u00e5n 90-talet och band som Happy Mondays och Blur, i synnerhet\u00a0Waste of Paint<\/em><\/a>\u00a0l\u00e5ter mer 90-tal \u00e4n det mesta som sl\u00e4ppts p\u00e5 den h\u00e4r sidan av\u00a0There’s No Other Way<\/em><\/a>.<\/p>\n

Hittills har de gjort alla r\u00e4tt, efter buzzen som uppstod n\u00e4r de f\u00f6rra \u00e5ret sl\u00e4ppte EP Delicious<\/em> kommer nu deras debutalbum\u00a0In Love <\/em>genom ett\u00a0majorbolag –\u00a0och det bjuds p\u00e5 precis vad titeln skvallrar om: ett indie-album som fullkomligt uts\u00f6ndrar k\u00e4rlek.\u00a0Lovesick<\/em>, som knappt str\u00e4cker sig f\u00f6rbi tv\u00e5-minuter-str\u00e4cket, \u00e4r en n\u00e4stintill farligt smittsam historia som f\u00e5r en att vilja hoppa d\u00e5raktigt in i k\u00e4rlek.\u00a0Men allt kretsar inte kring ”att vara k\u00e4r”.\u00a0Avslutningsl\u00e5ten California Daze<\/em><\/a>\u00a0– med textraden ”She’s always gonna be there in the back of your mind”<\/em>\u00a0– \u00e4r till exempel en nostalgisk tillbakablick p\u00e5 en gammal flamma. Och refr\u00e4ngstarka ledsingeln Wraith<\/em> handlar snarare om de mer nerv\u00f6sa aspekterna av att bli k\u00e4r.<\/p>\n

Huruvida Peace kommer l\u00e4mna ett avtryck p\u00e5 musikhistorien \u00e4r kanske f\u00f6r tidigt att svara p\u00e5, men nog mostvarar\u00a0In Love<\/em>\u00a0alla f\u00f6rv\u00e4ntningar. Frontmannen Harrison Koisser sjunger snyggt och l\u00e5tarna \u00e4r melodiska och l\u00e4ttsm\u00e4lta utan att trilla i n\u00e5gon fallgrop. Smekm\u00e5naden i brittisk musikpress har nog bara b\u00f6rjat.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Lovesick<\/p>\n