{"id":68126,"date":"2013-03-15T22:25:35","date_gmt":"2013-03-15T20:25:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=68126"},"modified":"2013-03-15T22:26:45","modified_gmt":"2013-03-15T20:26:45","slug":"skapande-dramatik-for-vuxna-pa-playhouse-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=68126","title":{"rendered":"Skapande dramatik f\u00f6r vuxna p\u00e5 Playhouse Teater"},"content":{"rendered":"

\"skapande\"<\/a><\/p>\n

Skapande dramatik f\u00f6r vuxna
\nPlayhouse Teater
\nPremi\u00e4r: 16 mars 2013<\/p>\n

Annie Baker, manusf\u00f6rfattaren, beskriver sin pj\u00e4s med orden: \u201dSo the play is actually kind of about six weeks of group therapy with five people who would be too embarresed to actually sign up for group therapy.\u201d \u2013 Och det \u00e4r precis vad dramat handlar om. Fem m\u00e4nniskor som m\u00f6ts i en teatergrupp, l\u00e4r k\u00e4nna varandra och l\u00e4r av varandra. Gruppen drivs av Maggie (Katarina S\u00f6derberg) som genom olika \u00f6vningar l\u00e5ter deltagarna spegla varandra och deras relationer: i n\u00e4rvaro utforskar de sin s\u00e5rbarhet, r\u00e4dsla f\u00f6r ensamhet och sj\u00e4lvf\u00f6rakt – men \u00e4ven dr\u00f6mmar, f\u00f6rhoppningar och l\u00e4ngtan. Under de sex veckor som pj\u00e4sen utspelas \u00f6ppnas och avslutas relationer, relationerna f\u00f6r\u00e4ndras och reproduceras, de blir till n\u00e5got nytt och stannar kvar i n\u00e5got gammalt.<\/p>\n

Dock \u00e4r det mycket jag inte f\u00f6rst\u00e5r med \u201dSkapande dramatik f\u00f6r vuxna\u201d. Jag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r de gett pj\u00e4sen det namnet n\u00e4r originaltiteln \u00e4r \u201dCircle Mirror Transformation\u201d (och syftar p\u00e5 en teater\u00f6vning f\u00f6r total och absolut n\u00e4rvaro), jag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r man inte valt att f\u00f6rflytta pj\u00e4sen till Sverige ist\u00e4llet f\u00f6r USA \u2013 det hade inte gjort n\u00e5got f\u00f6r handlingen f\u00f6rutom l\u00e5tit den vara n\u00e4rmre publiken. Jag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r dialogen ofta k\u00e4nns s\u00e5 krystad (\u00e4r det en d\u00e5lig \u00f6vers\u00e4ttning?), jag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r karakt\u00e4ren \u201dRalf\u201d som k\u00e4nns som en komplex person \u2013 ofta v\u00e4ljs att portr\u00e4tteras som buskis. Jag f\u00f6rst\u00e5r inte de konstanta scenbytena och jag f\u00f6rst\u00e5r inte den spretiga k\u00e4nslan som sprids inom mig.<\/p>\n

Men det finns ocks\u00e5 scener som jag mycket v\u00e4l f\u00f6rst\u00e5r. Jag f\u00f6rst\u00e5r att jag \u00e4r otroligt ber\u00f6rd n\u00e4r orden \u201dGulash\u201d och \u201dAck mack\u201d framf\u00f6rs mellan Therese (Charlotte Jonsson) och Ralf (Rune Jakobsson) och att det med de orden ber\u00e4ttas en hel historia \u2013 dem emellan eller dem f\u00f6r varandra. Det \u00e4r ett k\u00e4nslospel utan riktiga ord men \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r jag. Och alla i publiken med mig.<\/p>\n

F\u00f6rhoppningsvis landar rollerna hos sk\u00e5despelarna fram\u00f6ver, f\u00f6r i s\u00e5 fall har pj\u00e4sen potential att bli n\u00e5got bra och n\u00e5got mycket mindre spretigt.<\/p>\n

Manus: Annie Baker
\nRegi: Anders Bj\u00f6rne
\nProducent: Teater Playhouse<\/p>\n

Medverkande:
\nJasmine Heikura
\nDonald H\u00f6gberg
\nRune Jakobsson
\nCharlotta Jonsson
\nKatarina S\u00f6derberg<\/p>\n

Foto: Viktor Kjellberg<\/p>\n

Text: Anna Turell<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Skapande dramatik f\u00f6r vuxna Playhouse Teater Premi\u00e4r: 16 mars 2013 Annie Baker, manusf\u00f6rfattaren, beskriver sin pj\u00e4s med orden: \u201dSo the play is actually kind of about six weeks of group therapy with five people who would be too embarresed to actually sign up for group therapy.\u201d \u2013 Och det \u00e4r precis vad dramat handlar om. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-68126","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/68126","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=68126"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/68126\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":68132,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/68126\/revisions\/68132"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=68126"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=68126"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=68126"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}