{"id":67959,"date":"2013-03-13T12:09:11","date_gmt":"2013-03-13T10:09:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67959"},"modified":"2017-12-01T07:28:16","modified_gmt":"2017-12-01T06:28:16","slug":"tempo-dokumentarfestival-magar-tarar-och-cynism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67959","title":{"rendered":"Tempo Dokument\u00e4rfestival: Magar, t\u00e5rar och cynism"},"content":{"rendered":"<p><strong>Tempo Dokument\u00e4rfestival slog detta \u00e5r publikrekord. Det \u00e4r inte s\u00e5 konstigt d\u00e5 det k\u00e4nns som att dokument\u00e4rer aldrig varit mer popul\u00e4ra \u00e4n vad de \u00e4r idag.<\/strong> <\/p>\n<p>En stor m\u00e4ngd dokument\u00e4rfilmer \u00e4r personportr\u00e4tt. Och med personportr\u00e4tt menar jag att dokument\u00e4rfilmarna \u00e5kt ut till den allra avl\u00e4gsnaste lilla avkroken, polat med den skummaste kufen de kan hitta och f\u00f6ljer denne n\u00e4r hen g\u00f6r kufiga saker som vi bildade storstadsbor kan skratta \u00e5t. Filmerna \u00e4r ofta \u201davskalade\u201d och \u201d\u00e4rliga\u201d. Med detta menas att man ofta st\u00e4ller kameran p\u00e5 l\u00e5ngt avst\u00e5nd helt stillast\u00e5ende s\u00e5 att kufen syns i helbild n\u00e4r han kufar runt. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kan man inte fuska med snygga vinklar eller h\u00e4pnadsv\u00e4ckande kamera\u00e5kningar och det man ser blir mer \u00e4kta. Att man i s\u00e5dana l\u00e4gen \u00e4ven ser betydligt dummare ut \u00e4n de flesta andra man ser p\u00e5 vita duken, att ens klumpiga r\u00f6relser som alla har (\u00e4ven bildade storstadsbor) f\u00e5r full exponering f\u00e5r ses som ett m\u00e4rkligt sammantr\u00e4ffande. Dessa kufar rultar dessutom ofta runt med bar \u00f6verkropp och degig kulmage. Vi f\u00e5r anta att folk p\u00e5 landet oftast har bar \u00f6verkropp. De moderna tr\u00f6jorna kanske inte har hunnit till de sm\u00e5 orterna \u00e4n. F\u00f6r det kan v\u00e4l inte vara s\u00e5 att dokument\u00e4rfilmarna passat p\u00e5 att fiska fram kamerorna just n\u00e4r kufarna en alltf\u00f6r varm sommardag f\u00f6r en liten stud tagit av sig tr\u00f6jan. S\u00e5 att storstadsborna som ser dokument\u00e4ren k\u00e4nner att skildringen av landsbygden blir mer \u201davskalad\u201d och \u201d\u00e4rlig\u201d, samtidigt som de tackar sina gudar f\u00f6r deras p\u00f6siga flanellskjortor som d\u00f6ljer deras egna v\u00e4xande svullbukar.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/polish1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-67960 alignright\" alt=\"polish1\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/polish1-300x168.jpg\" width=\"300\" height=\"168\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/polish1-300x168.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/polish1.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>En dokument\u00e4rfilm som visades p\u00e5 Tempo Dokument\u00e4rfestival var <em>Polish Illusions<\/em>, gjord av Jacob Dammas och Helge Renner. I denna dokument\u00e4r vimlar det av stora magar och bara \u00f6verkroppar. Det vimlar av kufar som i helbild lallar runt p\u00e5 den polska landsbygden och g\u00f6r s\u00e5dana tokiga saker som vi storstadsbor aldrig skulle dr\u00f6mma om. Den st\u00f6rsta lallaren av de andra i filmen heter Jan Konstantynow. Publiken skrattar ofta \u00e5t honom. Detta f\u00f6r att han \u00e4r 82 \u00e5r och helt efter sin tid. Han har i yngre \u00e5r varit illusionist under sovjettiden och k\u00e4nner sig ingen tillh\u00f6righet med det kapitalistiska samh\u00e4lle som finns idag. Han f\u00f6rs\u00f6ker g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng \u00e5terintr\u00e4da i rampljuset. Detta tycker publiken \u00e4r otroligt lustigt. Det \u00e4r lustigt f\u00f6r att filmmakarna mestadels visar sekvenser d\u00e4r Jan missuppfattar saker, inte h\u00e4nger med i sv\u00e4ngarna eller d\u00e5 hans illusionstrick inte fungerar. Detta alltid visat i helbild utan n\u00e5gon musik som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skulle kunna f\u00f6rst\u00e4rka Jans inre bryderier. F\u00f6rmodligen f\u00f6r att det blir mer \u00e4rligt och \u00e4kta s\u00e5h\u00e4r. Att Jan verkar besitta en enorm kunskap och komplexa funderingar kring skillnaderna mellan Polen under Sovjettiden och Polen idag samt sitter p\u00e5 ett livsl\u00e5ngt kunskapsf\u00f6rr\u00e5d kring detta tycks inte intressera filmens upphovsm\u00e4n lika mycket. Vi f\u00e5r anta att de inte finner detta tillr\u00e4ckligt \u00e4kta eller \u00e4rligt.<\/p>\n<p>Anh\u00e4ngare till denna form av cyniska galghumor brukar ofta f\u00f6rsvara portr\u00e4tteringen av kufarna med att de som tittare faktiskt sympatiserar med dem. De skrattar med dem, inte \u00e5t dem. Att skratta \u00e5t n\u00e5gons kroppsfigur, att personen misslyckas i sina \u00e5taganden och att personen inte f\u00f6rst\u00e5r samh\u00e4llet de lever i \u00e4r allts\u00e5 okej s\u00e5 l\u00e4nge man tycker om dem och skrattar med dem.<\/p>\n<p>H\u00e5ll fast vid den tanken, vi \u00e5terkommer till det.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/nowhere1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-67961 alignleft\" alt=\"nowhere1\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/nowhere1-300x199.jpg\" width=\"300\" height=\"199\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/nowhere1-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/nowhere1.jpg 320w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>En annan dokument\u00e4rfilm jag s\u00e5g p\u00e5 Tempo Dokument\u00e4rfestival var <em>Nowhere Home<\/em>, en norsk dokument\u00e4r av Margreth Olin. Denna film handlar om ensamkommande flyktingbarn i Norge. Dessa under\u00e5riga barn har inget hem, kommer fr\u00e5n l\u00e4nder i krig och stor fattigdom. M\u00e5nga av dem har inga f\u00f6r\u00e4ldrar. Andra har f\u00f6r\u00e4ldrar som vill d\u00f6da dem. M\u00e5nga \u00e4r b\u00e5de mentalt och fysiskt skadade av de trauman som de upplevt. P\u00e5 sin 18-\u00e5rsdag kommer de skickas hem till de l\u00e4nder som de kommer ifr\u00e5n. Livet de har nu \u00e4r bara till l\u00e5ns och snart kommer det att sl\u00e5s i spillror av ett system v\u00e4l medvetet om vad det sysslar med och till vilken milj\u00f6 de skickar tillbaka dessa unga m\u00e4nniskor. Bild- och ljudspr\u00e5ket i <em>Nowhere Home<\/em> \u00e4r gripande och kreativt. Svartvita bilder blandas med f\u00e4rgbilder, stillbilder blandas med r\u00f6rliga bilder. Ljudet \u00e4r majest\u00e4tiskt, bombastiska str\u00e5kar och pianocresendon avl\u00f6ser varandra. Varje val till bild- och ljudspr\u00e5k \u00e4r gjort med \u00e5tanke att \u00e5terge barnens inre \u00e5ngest, oro och trauman. Man \u00e4r fullt \u00f6vertygad om att Margreth Olin st\u00e5r p\u00e5 barnens sida och verkligen anstr\u00e4nger sig f\u00f6r att \u00e5terge deras ber\u00e4ttelser och livs\u00f6den p\u00e5 ett r\u00e4ttvist s\u00e4tt. Jag gr\u00e4t innan filmen var slut.<\/p>\n<p>Skulle det g\u00e5 att ber\u00e4tta <em>Polish Illusions<\/em> med samma bild- och ljudspr\u00e5k som f\u00f6rekommer i <em>Nowhere Home<\/em>? Absolut. Man skulle genom st\u00e4mningsfull musik och en r\u00f6rlig ber\u00e4ttande kamera kunna f\u00e5 en djup insikt i Jan Konstantynows alienation fr\u00e5n den moderna v\u00e4rlden och hans resonemang kring skillnaderna mellan systemet som fanns i det forna Sovjet och det kapitalistiska systemet. Skulle man kunna ber\u00e4tta <em>Nohwhere Home<\/em> med samma bild- och ljudspr\u00e5k som f\u00f6rekommer i <em>Polish Illusions<\/em>? Skulle man kunna st\u00e4lla kameran l\u00e4ngre bak, l\u00e5ta alla traumatiserade flyktingbarn synas i helbild s\u00e5 att man m\u00e4rker hur klumpiga och lustiga r\u00f6relser de har? Skulle man kunna visa dem i bar \u00f6verkropp p\u00e5 ett s\u00e4tt s\u00e5 att de ser lite h\u00e4rligt l\u00f6jliga ut i sin ofullkomliga kroppshydda? Skulle det vara okej att strunta i att skildra deras \u00e5ngest och b\u00e4van inf\u00f6r att skickas tillbaka till sina heml\u00e4nder, deras sorg \u00f6ver att deras familjemedlemmar blivit m\u00f6rdade och deras kval \u00f6ver att de f\u00f6rmodligen inte kommer bli \u00e4ldre \u00e4n 18 \u00e5r? Skulle man ist\u00e4llet med gott samvete kunna fokusera p\u00e5 hur tokigt det kan bli eftersom de inte f\u00f6rst\u00e5r hur det norska samh\u00e4llet fungerar och vilka dr\u00e5pliga situationer som d\u00e5 kan uppst\u00e5? Jag menar, det var ju tydligen okej att tycka att det \u00e4r otroligt lustigt med personer med konstig kroppsfigur som misslyckas i sina \u00e5taganden och inte f\u00f6rst\u00e5r samh\u00e4llet de lever i.<\/p>\n<p>F\u00f6rhoppningsvis kommer Tempo Dokument\u00e4rfestival att v\u00e4xa sig \u00e4nnu st\u00f6rre n\u00e4sta \u00e5r. Och f\u00f6rhoppningsvis kommer dokument\u00e4rfilmens frammarsch leda till att fler filmmakare fattar att stora magar och bara \u00f6verkroppar inte \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla \u00e4rligt.<\/p>\n<p><strong>Text: Franz Ung<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Tempo Dokument\u00e4rfestival slog detta \u00e5r publikrekord. Det \u00e4r inte s\u00e5 konstigt d\u00e5 det k\u00e4nns som att dokument\u00e4rer aldrig varit mer popul\u00e4ra \u00e4n vad de \u00e4r idag. En stor m\u00e4ngd dokument\u00e4rfilmer \u00e4r personportr\u00e4tt. Och med personportr\u00e4tt menar jag att dokument\u00e4rfilmarna \u00e5kt ut till den allra avl\u00e4gsnaste lilla avkroken, polat med den skummaste kufen de kan hitta [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50],"tags":[],"class_list":["post-67959","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67959","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=67959"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67959\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":67975,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67959\/revisions\/67975"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=67959"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=67959"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=67959"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}