{"id":67848,"date":"2013-03-09T11:17:20","date_gmt":"2013-03-09T09:17:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67848"},"modified":"2013-03-10T20:19:07","modified_gmt":"2013-03-10T18:19:07","slug":"stark-enmansteater-med-amanda-ooms-i-dramatens-lejonkula","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67848","title":{"rendered":"Stark enmansteater med Amanda Ooms i Dramatens Lejonkula"},"content":{"rendered":"

\"T\u00e5la<\/a><\/p>\n

T\u00e5la mod
\nMed: Amanda Ooms
\nDramaten, Lejonkulan
\nPremi\u00e4r 8 mars 2013<\/p>\n

I musikens suggestivt dunkande rytm kommer Fr\u00f6ken O, likt en mannek\u00e4ng p\u00e5 catwalken, g\u00e5ende emot oss ur dunklet p\u00e5 Lejonkulans scen. I sin f\u00f6rsta replik ber\u00e4ttar hon att hon ska tatuera sig n\u00e4r hon blir gammal. Anknytningen till tatuering \u00e5terkommer flera g\u00e5nger i pj\u00e4sen, i vilken vi f\u00e5r f\u00f6lja fr\u00f6ken O under en natt i livet. Det \u00e4r en viktig natt s\u00e5 till vida att hon ska f\u00e4rdigst\u00e4lla ett sista konstverk till sin vernissage p\u00e5f\u00f6ljande dag. Fr\u00f6ken O \u00e4r allts\u00e5 konstn\u00e4r, liksom sk\u00e5despelerskan Amanda Ooms, som dessutom \u00e4r manusf\u00f6rfattare till dagens pj\u00e4s och \u00e4ven f\u00f6rfattare bl.a. till boken med samma namn fr\u00e5n 2006.<\/p>\n

Scenografin best\u00e5r av en stor spegel och ett staffli med ett uppsp\u00e4nt pappersark, p\u00e5 vilket fr\u00f6ken O ska m\u00e5la sitt sj\u00e4lvportr\u00e4tt. Hon g\u00f6r det under spelets g\u00e5ng och kliver allts\u00e5 in och ur sig sj\u00e4lv, hela tiden f\u00e5r vi f\u00f6lja hennes tankeg\u00e5ngar i den kreativa processen. H\u00e4r och nu byts ut mot minnen av disparata h\u00e4ndelser i barndomen, av uppdykande starka k\u00e4nslor, inte minst sexuella, och dr\u00f6mmar som blandas med verkligheten p\u00e5 ett smart genomf\u00f6rt s\u00e4tt. Konstverket utf\u00f6rs i kol, vilket symboliskt kan f\u00f6rst\u00e5s som sj\u00e4lva livet, det g\u00e5r inte att sudda kol, liksom man inte kan radera en tatuering. Det \u00e4r det som redan finns d\u00e4r som man har att utg\u00e5 ifr\u00e5n och arbeta med.<\/p>\n

Vi sugs in mer och mer i den hektiska nervositet, som framst\u00e4lls naket och of\u00f6rblommerat i Amanda Ooms svettiga och sotiga ansikte. Fr\u00f6ken O f\u00e5r hj\u00e4lp i sitt skapande av sin aggressivitet p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n ilskan som inte \u00e4r tillr\u00e4cklig.<\/p>\n

Det \u00e4r ett intensivt och kraftfullt sk\u00e5despeleri av Amanda Ooms, hon inger oss hopp om v\u00e5ra egna liv, det finns en enorm energik\u00e4lla inom oss sj\u00e4lva att arbeta med \u2013 \u201dshow must go on\u201d \u2013 och det g\u00f6r den!<\/p>\n

Sk\u00e5despelaren Lena Endre g\u00f6r sin regidebut med denna pj\u00e4s \u2013 och det med den \u00e4ran! Emellan\u00e5t h\u00f6r vi hennes r\u00f6st ljuda fr\u00e5n en liten radioapparat p\u00e5 scenen med sm\u00e5 p\u00e5minnelser till fr\u00f6ken O om att det ocks\u00e5 finns en omv\u00e4rld.<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6vrigt s\u00e5 s\u00e4ljs Amanda Ooms p\u00e5 scenen-utf\u00f6rda konstverk, ett nytt varje kv\u00e4ll, till h\u00f6gstbjudande efter f\u00f6rest\u00e4llningarna. Beh\u00e5llningen g\u00e5r oavkortat till Klara soppk\u00f6k.<\/p>\n

Regi Lena Endre
\nScenografi Jan Lundberg
\nLjus Emma Weil
\nMusik av Th\u00e5str\u00f6m, Per H\u00e4gglund
\nPeruk och mask Eva Maria Holm<\/p>\n

Text: Vivian Gustin<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

T\u00e5la mod Med: Amanda Ooms Dramaten, Lejonkulan Premi\u00e4r 8 mars 2013 I musikens suggestivt dunkande rytm kommer Fr\u00f6ken O, likt en mannek\u00e4ng p\u00e5 catwalken, g\u00e5ende emot oss ur dunklet p\u00e5 Lejonkulans scen. I sin f\u00f6rsta replik ber\u00e4ttar hon att hon ska tatuera sig n\u00e4r hon blir gammal. Anknytningen till tatuering \u00e5terkommer flera g\u00e5nger i pj\u00e4sen, […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366,3256],"class_list":["post-67848","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-dramaten","tag-lena-endre","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67848","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=67848"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67848\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":67861,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67848\/revisions\/67861"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=67848"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=67848"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=67848"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}