{"id":67574,"date":"2013-03-03T20:19:26","date_gmt":"2013-03-03T18:19:26","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67574"},"modified":"2013-03-03T20:19:26","modified_gmt":"2013-03-03T18:19:26","slug":"parsifal-fran-new-york-oavgjort-mellan-sverige-tyskland","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67574","title":{"rendered":"Parsifal fr\u00e5n New York oavgjort mellan Sverige \u2013 Tyskland"},"content":{"rendered":"

\"parsifaljonaskaufmann\"<\/a><\/h1>\n
<\/div>\n
\n

\"parsifalrickardsoderberglloan\"<\/a><\/p>\n

Parsifal \u00e4r inte bara Richard Wagners sista verk utan kanske kan man p\u00e5st\u00e5 att det d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 \u00e4r hans musikaliska testamente. Oavsett hur man ser p\u00e5 Parsifal s\u00e5 tror jag att vi som var d\u00e4r, var och en har sin h\u00f6gst personliga tolkning och upplevelse av detta verk.<\/p>\n

Detta \u00e4r min femte upplevelse av Parsifal och det l\u00e4r bli ytterligare en Parsifal innan detta jubileums\u00e5r \u00e4r till \u00e4nda, eftersom Kungliga Operan l\u00e4r ge just Parsifal till h\u00f6sten.<\/p>\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag upplevde Parsifal var vid p\u00e5sktiden 2001 och det var en upplevelse som gav mig en n\u00e4rmast en religi\u00f6s upplevelse i en f\u00f6rsta akt som \u00e4r lika l\u00e5ng som en vanligt f\u00f6rekommande repertoaropera. Jag minns att jag satt h\u00f6gst uppe p\u00e5 en tr\u00e4b\u00e4nk ovanf\u00f6r Galleriet, som \u00e4r de billigaste platserna p\u00e5 Gamle Scene vid Kongens Nytorv i K\u00f6penhamn..<\/p>\n

N\u00e5gra \u00e5r senare upplevde jag Parsifal i \u201dhusgreken\u201d Yannis Houvardas upps\u00e4ttning p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan, s\u00e5ngligt och musikaliskt en mycket stor upplevelse, men scenografiskt en n\u00e4stan obegriplig upps\u00e4ttning med undantag av Klingsors palats och tr\u00e4dg\u00e5rd.<\/p>\n

Sedan dr\u00f6jde det till 2011 d\u00e5 jag med n\u00e5gon m\u00e5nads mellanrum upplevde herrar Johansson respektive Warners upps\u00e4ttningar p\u00e5 respektive sida av \u00d6resund. Upps\u00e4ttningar som tillsammans hade blivit en stor s\u00e5ngarfest och musikalisk upplevelse om det hade g\u00e5tt att v\u00e4lja de b\u00e4sta delarna fr\u00e5n respektive upps\u00e4ttnning. N\u00e4r nu detta f\u00f6rmodligen inte \u00e4r m\u00f6jligt s\u00e5 blir det Stefan Johanssons upps\u00e4ttning som stannar kvar i minnet.<\/p>\n

Metropolitan Opera nyinstudering av regiss\u00f6ren Francois Girard och hans produktionsteam med en handling f\u00f6rlagd till modern tid, men f\u00f6rmodligen l\u00e5ngt fram i tiden blev en stor musikalisk upplevelse och n\u00e5got av en s\u00e5ngarfest, men scenografiskt blev det en mycket f\u00f6rvirrande upplevelse med sina videorojektioner som f\u00f6rmodligen skulle spegla musikens utveckling.<\/p>\n

N\u00e4r jag l\u00e4ser handlingen\/synopsis i programbladet s\u00e5 beskrivs den p\u00e5 ett s\u00e4tt men detta st\u00e4mmer sedan inte \u00f6verens med vad jag f\u00e5r se p\u00e5 scen. F\u00f6r mig blir detta ytterst f\u00f6rvirrande speciellt som jag d\u00e5 till varje pris vill f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 regiss\u00f6rens tankar. Detta misslyckades jag totalt med i g\u00e5r kv\u00e4ll och det tog p\u00e5 flera s\u00e4tt fokus fr\u00e5n den underbart vackra musiken. Att f\u00f6rl\u00e4gga handlingen i en framtida modern tid kan man ju i och f\u00f6r sig t\u00e4nka sig, men detta \u00e4r ett tilltag som jag varken gillade eller uppskattade, samtidigt som jag f\u00f6rst\u00e5r lockelsen med att f\u00f6rl\u00e4gga handlingen i en annan tid \u00e4n den ursprungligen t\u00e4nkta.<\/p>\n

Jovisst, fanns det saker som jag uppskattade, till exempel\u00a0 scenerna d\u00e4r Gurnemanz och de andra riddarna inv\u00e4ntade Amfortas ankomst genom att sitta p\u00e5 stolar i en rund cirkel och \u00f6ppna och st\u00e4nga sig som en blomma.<\/p>\n

Peter Mattei\u00b4s sceniska gestaltande av den lidande Amfortas lidande gavs en helt ny inneb\u00f6rd genom att han med st\u00f6d av tv\u00e5 riddare m\u00f6dosamt stapplade fram och tillbaka med som det verkade ett m\u00f6dosamt steg fram och tv\u00e5 tillbaka. Det var oerh\u00f6rt gripande och ett h\u00f6gt pris att betala f\u00f6r ett avsteg eller m\u00f6jligen felsteg.<\/p>\n

Vanligtvis skildras denna scen genom att Amfortas b\u00e4rs fram och tillbaka fr\u00e5n badet p\u00e5 en b\u00e5r men denna scen framst\u00e4lldes som en verklig nyckelscen i verket.<\/p>\n

I \u00f6vrigt \u00e4r mitt intryck att det genomg\u00e5ende var dystert och m\u00f6rkt och att det egentligen bara var hoppl\u00f6sheten som skildrades och d\u00e4r ljuset och hoppet om framtiden helt lyste med sin fr\u00e5nvaro.<\/p>\n

Andra akten brukar ju i motsats till f\u00f6rsta aktens ber\u00e4ttelse vara fylld av kl\u00e4der i vackra och stimulerande f\u00e4rger, men h\u00e4r karakteriserades upps\u00e4ttningen av blod och symmetriska r\u00f6relser av damer i vitt och medf\u00f6rande spjut. Klingsors gestaltning imponerade inte heller i varje fall inte som Krister St Hill i GO:s upps\u00e4ttning f\u00f6r ett antal \u00e5r sedan.<\/p>\n

P\u00e5 ett s\u00e4tt blev det en stor s\u00e5nglig upplevelse och d\u00e4r Ren\u00e9 Pape svarade f\u00f6r den l\u00e4ngsta och b\u00e4sta prestationen, s\u00e4rskilt med tanke p\u00e5 omfattningen av Gurnemanz parti. Tillsammans med operak\u00f6ren betraktar jag detta som en mycket stark s\u00e5nglig och musikalisk upplevelse<\/p>\n

Katarina Dalayman gjorde en av sina allra b\u00e4sta prestationer som jag \u00e5tminstone har upplevt henne i. Det var helt enkelt magnifikt fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Andra aktens duett med Jonas Kaufmann tillh\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningens andra h\u00f6jdpunkt.<\/p>\n

Rollen som Parsifal fordrar ju en mycket bra hj\u00e4ltetenor och det\u00a0 \u00e4r ju ingen tvekan om att Jonas Kaufmann f\u00e5r och skall r\u00e4knas till den kategorien. Tyv\u00e4rr blev hans framtr\u00e4dande delvis en stor besvikelse s\u00e4rskilt om jag j\u00e4mf\u00f6r honom med andra och n\u00e5gra \u00e5r \u00e4ldre wagnertenorer, som Thomas Mohr och Stig Fogh Andersen. Personligen tror jag att Jonas Kaufmann beh\u00f6ver ytterligare n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 nacken innan han \u00e4r redo att axla Parsifals parti<\/p>\n

Kanske \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 Peter Mateti\u00b4s tolkning av Amfortas parti, som jag kommer att minnas b\u00e4st \u00e5tminstone n\u00e4r dimmorna har skringrats, men jag fick v\u00e4nta l\u00e4nge p\u00e5 detta, men den som v\u00e4ntar p\u00e5 n\u00e5got gott v\u00e4ntar ju aldrig f\u00f6rg\u00e4ves.<\/p>\n

Om Evgeny Nikitin har jag tyv\u00e4rr inte mycket att orda om annat \u00e4n han var kv\u00e4llens besvikelse och det verkar som det \u00e4r problematiskt att rolls\u00e4tta just detta parti f\u00f6r DKT:s Klingsor, Harry Peeters imponerade inte s\u00e4rskilt heller. H\u00e4r \u00e4r mina favoriter i tidsm\u00e4ssig ordning: Sten Byrel, Krister St Hill och nu senast Lars Arvidson.<\/p>\n

Det blev en stor musikalisk upplevelse \u00e4ven om Daniele Gatti inte tillh\u00f6r mina absoluta Parsifaldirigenter, men egentligen kan jag ju inte klaga p\u00e5 honom annat \u00e4n konstatera att hans tempi genomg\u00e5ende var ytterst l\u00e5ngsamma, som de ju ocks\u00e5 skall vara, men kanske inte s\u00e5 l\u00e5ngsamma, vilket ju ocks\u00e5 bevisas av att f\u00f6rest\u00e4llningen tog i det n\u00e4rmaste sex timmar att genomf\u00f6ra.<\/p>\n

Bj\u00f6rn Ekblom, en av mina operav\u00e4nner avslutar sitt inl\u00e4gg i morgondagens recension i NLT med f\u00f6ljande konstaterande och fr\u00e5ga:<\/p>\n

Sammantaget \u00e4r det bara att konstatera: Fr\u00e5gan \u00e4r om Wagner kan g\u00f6ras b\u00e4ttre?<\/p><\/blockquote>\n

Mitt svar \u00e4r allts\u00e5 absolut ja, men jag kan ju ha fel. Det har jag tydligen haft tidigare.<\/p>\n

Du kan l\u00e4sa mer om mina Parsifal-upplevelser p\u00e5 min\u00a0operasida<\/a><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Parsifal \u00e4r inte bara Richard Wagners sista verk utan kanske kan man p\u00e5st\u00e5 att det d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 \u00e4r hans musikaliska testamente. Oavsett hur man ser p\u00e5 Parsifal s\u00e5 tror jag att vi som var d\u00e4r, var och en har sin h\u00f6gst personliga tolkning och upplevelse av detta verk. Detta \u00e4r min femte upplevelse av Parsifal […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[9605],"class_list":{"0":"post-67574","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"tag-parsifal-fran-new-york","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67574","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=67574"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67574\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":67576,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67574\/revisions\/67576"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=67574"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=67574"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=67574"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}