{"id":67363,"date":"2013-02-28T10:29:13","date_gmt":"2013-02-28T08:29:13","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67363"},"modified":"2013-03-09T11:19:52","modified_gmt":"2013-03-09T09:19:52","slug":"dansrecension-viialafranssons-husbil-pa-dansens-hus","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67363","title":{"rendered":"Dansrecension: Viiala\/Franssons Husbil p\u00e5 Dansens Hus"},"content":{"rendered":"

\"Husbil8_630x360_Foto_Andrea\"<\/a><\/p>\n

VIIALA\/ FRANSSON Husbil
\nTEXT\/R\u00d6RELSE\/MUSIK, P\u00c5 SCEN Mattias Fransson, Kristiina Viiala
\nLJUS Johan Sund\u00e9n
\nSCENOGRAFI Fredric Ekl\u00f6f
\nREGI Jens Sj\u00f6gren, Viiala\/Fransson
\nMUSIK Kristiina Viiala
\nFOTO M\u00e5rten Nilsson, Andreas Nilsson<\/p>\n

Lilla Scenen, Dansens Hus, 27 februari – 2 mars<\/p>\n

Det har g\u00e5tt inflation p\u00e5 torr, saklig danskonst i den absurda skolan. Det ska trendaktigt n\u00f6tas, bl\u00f6tas, v\u00e4ndas och vridas. Inte bara kropp och sinne, utan ord och mening likas\u00e5. I all o\u00e4ndlighet. Till den grad att genren till slut riskerar att bita sig sj\u00e4lv i svansen. Ja, f\u00f6r den nafsar redan. Det finns inget som helst sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l att g\u00f6ra det torrt f\u00f6r torrhetens skull eller kargt f\u00f6r absurditeten. Lite som Husbil till viss m\u00e5n ocks\u00e5 g\u00f6r.<\/p>\n

Kristiina Viiala, som tidigare dansat med bl.a. Birgitta Egerbladh och Dorte Olesen och Klungans Mattias Fransson har samarbetat sedan ett g\u00e4ng \u00e5r tillbaka och debutverket Kunskapsluckan kom 2010. Dom har nu rest runt i en husbil och tagit inspiration fr\u00e5n sin road trip, vilket resulterat i f\u00f6rest\u00e4llningen… ja, Husbil. Inledningen \u00e4r lysande. Duon k\u00f6r in p\u00e5 Dansens hus lila scen i en j\u00e4ttel\u00e5ng soffa som upptar hela kortsidan av scenen. Viiala och Fransson sitter p\u00e5 var sin \u00e4nda och styr soffan med best\u00e4md hand, samtidigt som dom ordl\u00f6st f\u00f6rs\u00f6ker kommunicera om m\u00e5let f\u00f6r soffans resa. Och det sprakar sannerligen om dialogen, som sedan tar \u00f6ver, d\u00e4r Viialas gr\u00e4nsl\u00f6shet \u00e4r lika ljuvlig som Franssons reservationer. Det blir som det oftast blir i genren, d\u00e4r det torra \u00e4r huvudingrediensen, att dialogen, manuset \u00e4r naven, strykan och oljan som f\u00e5r maskineriet att lystra.<\/p>\n

\"Husbil10_630x360_Foto_Andre2\"<\/a>F\u00f6r som oftast l\u00e4mnar dansen mycket att \u00f6nska. H\u00e4r blir ocks\u00e5 genrens Akillesh\u00e4l alldeles f\u00f6r uppenbar. F\u00f6rst pratar vi, sen dansar vi, sen pratar vi igen, sen dansar vi lite igen. Integrationen \u00e4r i princip totalt fr\u00e5nvarande. Medvetet eller ej, s\u00e5 skapar det kantighet och fl\u00f6det uteblir. Rytmen och sv\u00e4nget duon har i dialogen, tunnas ut i dansen, n\u00e4r det bokstavligt talat klivs fram ett steg f\u00f6r att dansa. Lite som om dom inte v\u00e5gar f\u00f6ra en dialog, samtidigt som dom dansar. Konceptet k\u00e4nns igen och det blir f\u00f6ruts\u00e4gbart. Framf\u00f6r allt blir jag till slut uttr\u00e5kad. F\u00f6r Husbilen st\u00e5r still. Den har f\u00e5tt sladd, den st\u00e5r och slirar i en lerh\u00f6g. Med foten p\u00e5 gasen, men den kommer ingenstans. Och visst, syftet med husbil \u00e4r att kunna stanna ibland.. Men \u00e4ven en rekreation har en b\u00e5ge.<\/p>\n

Den h\u00e4r Husbilen kanske har punka?<\/p>\n

Text: Tommi Salmela<\/strong><\/p>\n