{"id":67026,"date":"2013-02-23T16:19:50","date_gmt":"2013-02-23T14:19:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67026"},"modified":"2013-02-23T16:23:28","modified_gmt":"2013-02-23T14:23:28","slug":"roller-derby-som-teater-djavlar-pa-hjup-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=67026","title":{"rendered":"Roller Derby som teater: Dj\u00e4vlar p\u00e5 hjul p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"Ola<\/a><\/p>\n

Dj\u00e4vlar p\u00e5 hjul
\nNya Studion p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater
\nPremi\u00e4r den 22 februari 2013<\/p>\n

Scenen \u00e4r ett flipperspel. Det \u00e4r n\u00e4stan n\u00f6dv\u00e4ndigt. Som publik k\u00e4nns det som att du som en flipperkula kastas rakt in bumpers, uppf\u00f6r ramper, genom spinners och tillbaks in i bumpersen igen. Du kliver in i spelet klockan 19.00 och raglar ut ur det n\u00e5got tilltufsad och yr en timme och fyrtio minuter senare. Och b\u00f6rja fundera. Vad handlade egentligen \u201dDj\u00e4vlar p\u00e5 hjul\u201d om? Hade den ett syfte? En politisk underton eller fungerade den som Doobido en fredagskv\u00e4ll? Lite kul underh\u00e5llning och sedan var den borta?<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4g till Stadsteatern vid G\u00f6taplatsen i G\u00f6teborg skriver jag en statusrad p\u00e5 Facebook: \u201dRoller Derby som teater \u2013 kan det funka?\u201d Om man inte k\u00e4nner till fenomenet \u201dRoller Derby\u201d kan man f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4sa sig till vad det handlar om, men enklast \u00e4r att kolla in den h\u00e4r dokument\u00e4rvideon<\/a><\/strong>.<\/p>\n

Roller Derby \u00e4r kaxigt, aggressivt, sexuellt laddat och v\u00e5ldsamt. Totalt politiskt inkorrekt med andra ord. Samtidigt \u00e4r det en sport enbart f\u00f6r kvinnor. Vilket i sig \u00e4r totalt politiskt korrekt.<\/p>\n

De h\u00e4r motpolerna b\u00e4rs med in p\u00e5 scenen och \u00e4r fundamentet som pj\u00e4sen, eller scenerna eller pj\u00e4serna vilar p\u00e5. Genom massvis med sm\u00e5 korta scener d\u00e4r vi m\u00f6ter s\u00e5v\u00e4l en kvinna som varit gravid sedan 30 talet och v\u00e4grar f\u00f6da sitt barn, en tystl\u00e5ten indianh\u00f6vding med ett imponerande ordf\u00f6rr\u00e5d, en kvinnlig sovjetisk stridspilot och ett mansslem till cowboy. Som utmanar sin egen heteronorm. Vi studsar via flipperbumprarna och kastas in i ett filmat avsnitt av sexuellt frustrerade amerikanska hemmafruar, en dialog med dj\u00e4vulen sj\u00e4lv och f\u00e5r en f\u00f6rel\u00e4sning om Simone de Beaviours banbrytande tankar men ocks\u00e5 en tydlig klackspark \u00e5t de manliga feministernas f\u00f6rtvivlade vilja att k\u00e4nna tillh\u00f6righet, oavsett p\u00e5 vilket vis. Det \u00e4r mycket. Hela tiden. I bakgrunden eller mitt i scenerna glider tjejerna f\u00f6rbi p\u00e5 mjuka tysta hjul, kastandes en likgiltlig blick ut \u00f6ver publiken.<\/p>\n

Den ena scenen g\u00e5r in i den andra, En r\u00f6d tr\u00e5d knyter ihop det hela av mannen som forskar i feminism och som till slut har listat ut vad det \u00e4r som kvinnor har gemensamt: klitoris! D\u00e4r sitter den, p\u00e5 samma st\u00e4lle hos s\u00e5v\u00e4l moder Theresa, Rosa Parks och Ulrice Meinhoff. S\u00e5 sj\u00e4lvklart, s\u00e5 tydligt men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 sv\u00e5r att finna! Eller \u00e4r det indianh\u00f6vdingen som knyter ihop det hela? De amerikanska hemmafruarna? I grund och botten kretsar det hela kring en Thanksgivingfest. \u00c4r det kalkonen som \u00e4r den r\u00f6da tr\u00e5den? Eller rullskridskorna? Det \u00e4r mycket. Hela tiden. In och ut i bumprarna. Ackompanjerat av ljudet ifr\u00e5n flipprarna som jagar oss som publik in och ut ur spelet.<\/p>\n

Det p\u00e5g\u00e5r, det b\u00f6rjar om. Igen. DJ:en matar p\u00e5 musik, h\u00f6gt, effektivt. Alla d\u00f6r. Alla \u00f6verlever. H\u00e4mtar sig. Ett barn v\u00e4grar f\u00f6das, en indianh\u00f6vdingen v\u00e4grar d\u00f6da barnet men g\u00f6r det \u00e4nd\u00e5. Varf\u00f6r ska man leva f\u00f6r om inte flickor f\u00e5r \u00e5ka rullskridskor hela dagarna? Ska man ha en revolver ska man ha en Magnum 44. Men ska man sl\u00e5ss mot nazister s\u00e5 \u00e4r det bra att vara kvinna. Nazister \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r kvinnor med bomber. Och alla har en klitoris. Eller en kuk. Som man kan h\u00e4lsa manligt med. Det inneb\u00e4r inte att man \u00e4r homosexuell. Bara manlig. Om man inte har l\u00e4mnat ifr\u00e5n sig den under en porrfilmsinspelning d\u00e4r det \u00e4r kvinnorna som styr.<\/p>\n

Det \u00e4r intensivt, det \u00e4r roligt och det \u00e4r v\u00e4lspelat. Att Stadsteatern har duktiga sk\u00e5despelare, regiss\u00f6rer och scenografer \u00e4r ingen hemlighet. Oftast \u00e4r ju \u00e4ven publiken duktig. V\u00e4letablerad. Jag k\u00e4nner igen flera politiker i publiken. De \u00e4r d\u00e4r som medlemmar i styrelsen. Eller deras m\u00e4n eller fruar \u00e4r. Premi\u00e4rkv\u00e4llar \u00e4r sv\u00e5ra att l\u00e4sa av publiken p\u00e5. Det \u00e4r m\u00e5nga v\u00e4nner d\u00e4r. V\u00e4nner till f\u00f6rest\u00e4llningen, till sk\u00e5despelare, teatern eller beslutsfattare. Skratten \u00e4r utspridda, kommer i sm\u00e5 kluster, s\u00e4llan hela publiken samtidigt. Det k\u00e4nns tydligt att det \u00e4r en blandad publik. S\u00e4kert en och annan som g\u00e5r av plikt, p\u00e5 uppdrag, uppbunden p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt.<\/p>\n

Det skrattas, det appl\u00e5deras kraftigt n\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen, pj\u00e4sen eller scenerna \u00e4r slut. Det \u00e4r habilt, kompetent och bra. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got jag saknar. Jag kan inte s\u00e4tta fingret p\u00e5 det. Kanske \u00e4r det k\u00e4nslan av att man vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 med sig publiken att skrika kommentarer, vissla eller bua? Och vi \u00e4r f\u00f6r v\u00e4luppfostrade eller f\u00f6r os\u00e4kra f\u00f6r att spela med? F\u00f6r s\u00e4kerhets skull har man spelat in publikreaktioner, kanske var det bara otydligt, kanske v\u00e5gade man inte ta ut sv\u00e4ngarna tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att f\u00e5 med publiken eller kanske var det inte meningen? S\u00e5 vitt jag f\u00f6rst\u00e5r \u00e4r publiken v\u00e4ldigt aktiv p\u00e5 en Roller Derby t\u00e4vling, likt tornerspelen s\u00e5 buar man ut motst\u00e5ndarna och hyllar sina egna. Jag vet inte om det \u00e4r den svenska folksj\u00e4len som \u00e4r lite f\u00f6r v\u00e4lpolerad f\u00f6r det? Vi \u00e4r lite f\u00f6r blyga?<\/p>\n

Det \u00e4r i det h\u00e4r l\u00e4get som jag b\u00f6rjar f\u00f6rst\u00e5 vad jag saknar. Jag har iakttagit n\u00e5gra av medlemmarna i Gothenburg Roller Derby, de sitter p\u00e5 f\u00f6rsta rad med rullskridskorna p\u00e5 sig, dressed to kill. Vi byter n\u00e5gra ord efter\u00e5t. De verkar sn\u00e4lla. De \u00e4r imponerade \u00f6ver hur duktiga sk\u00e5despelarna har blivit p\u00e5 att \u00e5ka. Jag ser hur de skrattar \u00e5t en del saker i pj\u00e4sen som inte andra g\u00f6r. Detaljer. N\u00e4r den of\u00f6dda 75 \u00e5riga bebisen s\u00e4ger att hon inte vill leva i en v\u00e4rld om hon inte f\u00e5r vara flicka och \u00e5ka rullskridskor runt, runt i v\u00e4nstervarv s\u00e5 \u00e4r det ingen id\u00e9. D\u00e5 glittrar tjejerna med \u00f6gonen och ler mot varandra.
\nJag f\u00f6rst\u00e5r nu vad jag saknar, hela pj\u00e4sen har ett feministiskt anslag, man b\u00e5de driver med den men tar den samtidigt p\u00e5 fullt allvar. Starka tjejer med kontroll \u00f6ver sin egen sexualitet. Oavsett om det g\u00e4ller att f\u00f6rf\u00f6ra en machopolis, lura en stackars cowboy att spela in porrfilm eller ligga med varandra. Klitoris \u00e4r i centrum. Publiken \u00e4r duktig. Sn\u00e4ll. Sitter still och v\u00e4luppfostrad. Det \u00e4r det jag saknar. \u00c5terigen \u00e4r det den \u201dvita, v\u00e4letablerade medelklassen\u201d som g\u00e5r och tittar p\u00e5 teater. Det \u00e4r inte deras fel, men det sl\u00e5r mig efter\u00e5t. Alla tjejer har inte klitoris. En del har f\u00e5tt den avskuren. Stympade och kuvade. Det \u00e4r det jag k\u00e4nner saknas b\u00e5de i pj\u00e4sen och samh\u00e4llet. Klassperspektivet. Analysen av att det inte enbart \u00e4r en fr\u00e5ga om k\u00f6n, sexualitet och attityd. Det finns n\u00e5got annat d\u00e4runder som styr. Det missar man. Eller ocks\u00e5 \u00e4r det jag som missar det. Annars tycker jag nog att \u201dDj\u00e4vlar p\u00e5 hjul\u201d \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rt ett bes\u00f6k i G\u00f6teborg och Nya Studion p\u00e5 Stadsteatern. Det \u00e4r bra och underh\u00e5llning och vill man s\u00e5 kan man starta upp o\u00e4ndliga diskussioner med sina n\u00e4ra och k\u00e4ra efter\u00e5t.<\/p>\n

Jag tror ocks\u00e5 att en Roller Derby t\u00e4vling \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd att bes\u00f6ka. Det t\u00e4nker i alla fall jag g\u00f6ra.<\/p>\n

Text: Rasmus Andersson<\/strong><\/p>\n

Av: Malin Stenberg och Lucas Svensson
\nregi: Malin Stenberg
\nSk\u00e5despelare: Mia H\u00f6glund-Melin, Amelie Thor\u00e9n, Nina Jeppsson, Mattias Nordkvist, Johan Karlberg, Gustav Ekman Mellbin<\/p>\n

Bild: Mattias Nordkvist, Nina Jeppsson, Mia H\u00f6glund-Melin, Amelie Thor\u00e9n
\nFoto: Foto: Ola Kjelbye<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dj\u00e4vlar p\u00e5 hjul Nya Studion p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater Premi\u00e4r den 22 februari 2013 Scenen \u00e4r ett flipperspel. Det \u00e4r n\u00e4stan n\u00f6dv\u00e4ndigt. Som publik k\u00e4nns det som att du som en flipperkula kastas rakt in bumpers, uppf\u00f6r ramper, genom spinners och tillbaks in i bumpersen igen. Du kliver in i spelet klockan 19.00 och raglar ut […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,31],"tags":[],"class_list":["post-67026","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67026","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=67026"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67026\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":67034,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/67026\/revisions\/67034"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=67026"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=67026"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=67026"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}