{"id":66856,"date":"2013-02-20T08:18:08","date_gmt":"2013-02-20T06:18:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66856"},"modified":"2013-02-20T08:18:08","modified_gmt":"2013-02-20T06:18:08","slug":"dansrecension-sungshoo-ann-pick-up-groupann-soo-young","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66856","title":{"rendered":"Dansrecension: Sungshoo Ann Pick-Up Group\/Ann Soo Young"},"content":{"rendered":"

\"Body<\/a><\/p>\n

SWAN LAKE
\nKOREOGRAFI Ahn Soo-Young
\nREGI Kim Hyoung-Nam
\nDANSARE Ahn Soo-young, Lee Hyun-Bum, Choi Byeong-Hun, Jo Ju-Yeon, Ryu Dong-Hyun
\nMUSIK Tchaikovsky, Typhoon A
\nFOTO: Sang Yun Park<\/p>\n

BODY CONERTO & ROSE
\nKOREOGRAFI Sungsoo Ahn
\nDANSARE Juhee Lee, Sooin Park, Soyoung Choi, Boram Kim, Kungmin Jang
\nMUSIK Club mix av Kyungmin Jan OST fr\u00e5n ”Mission Impossible”, Take Five”, Sing Sing Sing”
\nFOTO Yi dohee, Do Hee Lee<\/p>\n

Dansens Hus, Stockholm, 19 februari 2013<\/a><\/p>\n

\"IMG_7178-630x360\"<\/a>Sungsoo Ahns Body Concerto \u00f6ppnar kv\u00e4llen d\u00e4r vi direkt och oh\u00e4mmat slungas in i ett filmiskt och suggestivt discotek, d\u00e4r technomusiken pumpar ut ur h\u00f6gtalarna, lika hypnotiskt som det t\u00e4ta koreografin pulserar ut ur dansarnas kroppar. Till en b\u00f6rjan i alla fall. Kontrasterna mellan den h\u00e5rda klubbmusiken och det mjuka, men distinkta r\u00f6relsespr\u00e5ket skapar stringens och genomg\u00e5ende sp\u00e4nning p\u00e5 golvet. S\u00e5 det \u00e4r lite f\u00f6rv\u00e5nande och helt on\u00f6digt, n\u00e4r det pl\u00f6tsligt klipps in Mission Impossible-musik och dansarna b\u00f6rjar mima pistoler med h\u00e4nderna och leka agent. Det blir bara f\u00e5nigt och framf\u00f6r allt avbryts fl\u00f6det. Som dom inte riktigt hittar tillbaka till efter det barnsliga inslaget.<\/p>\n

Att ta sig Svansj\u00f6n, med dess musik och story, \u00e4r ett stort \u00e5tagande och med det tillkommer ett ansvar. Ahn Soo Youngs tolkning, som integrerar modern dans med street, landar helt fel. F\u00f6r det f\u00f6rsta fylls inte vare sig den musikaliska eller koreografiska kostymen p\u00e5 l\u00e5nga v\u00e4gar. Id\u00e9er finns det gott om, men h\u00e4r saknas utf\u00f6randet och elegansen. Det liknar snarare en skolf\u00f6rest\u00e4llning, med spexliknande, sexistisk s.k. humor som slutade vara rolig n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 90-talet. Koreografin \u00e4r tafatt och lam. Streetelementen k\u00e4nns f\u00f6rlegade och helt utan sp\u00e4nning. Det blir i slut\u00e4ndan bara trist och oinspirerande.<\/p>\n

\"body<\/a>Kv\u00e4llens sista akt st\u00e5r Sungsoo Ahn f\u00f6r och \u00e4ven han har i sitt andra av kv\u00e4llens verk tagit sig an ett stycke musik, Stravinskijs V\u00e5roffer, som medf\u00f6r ett monstru\u00f6st ansvar. Men han lyckas definitivt mycket b\u00e4ttre \u00e4n sin landsman Ahn Soo Young, \u00e4ven om han inte lyckas ta hem det hela v\u00e4gen. Hans Rose vibrerar av liv, lust och h\u00e4r lystrar hans beg\u00e5vade danskvintett till, av den distinkta och stundtals lekfulla koreografin. Dock tar musiken till slut \u00f6ver, f\u00f6r att helt bem\u00e4stra stycket, vilket inte \u00e4r bra. Detta leder till att dansen till slut bara f\u00e5r en biroll och jag l\u00e4mnas med en k\u00e4nsla av tomhet och av att vara otillfredsst\u00e4lld. <\/p>\n

Text: Tommi Salmela<\/strong><\/p>\n