{"id":66829,"date":"2013-02-19T13:22:59","date_gmt":"2013-02-19T11:22:59","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66829"},"modified":"2013-03-04T16:58:17","modified_gmt":"2013-03-04T14:58:17","slug":"filmrecension-efter-revolutionen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66829","title":{"rendered":"Filmrecension: Efter revolutionen"},"content":{"rendered":"

\"efter1\"<\/a><\/p>\n

Efter revolutionen
\nBetyg: 4
\nPremi\u00e4r: 22 februari<\/p>\n

En dag under maj m\u00e5nad f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan befann jag mig i n\u00e4rheten av Sergels torg. Just denna dag r\u00e5kade torget vara fullt av ungdomar. De tycktes vara mellan 13 och 15 \u00e5r och verkade ha samlats f\u00f6r att demonstrera. Torget var formligen proppfullt av unga, beslutsamma demonstranter. Demonstrationen tycktes inte vara s\u00e4rskilt v\u00e4lorganiserad, men vad gjorde det? Det var ju helt fantastiskt att bevittna att v\u00e5ra ungdomar idag faktiskt verkade engagera sig! Jag funderade \u00f6ver vad det kunde vara de demonstrerade emot? Var det kanske den st\u00e4ndigt v\u00e4xande ungdomsarbetl\u00f6sheten? Alliansens utsugning av v\u00e4lf\u00e4rdsamh\u00e4llet? Eller kunde det handla om de \u00f6kade klyftorna mellan f\u00f6rorterna och innerstan? Det visade sig att de demonstrerade f\u00f6r att Justin Bieber skulle komma och spela i Sverige.<\/p>\n

Efter revolutionen<\/em> utspelar sig i en stad n\u00e4ra Paris och bygger delvis p\u00e5 sanna h\u00e4ndelser. Handlingen tar sin plats \u00e5r 1971 och i dess centrum st\u00e5r en grupp ungdomar. Inspirerade av den tidens politiska anda k\u00e4mpar dem mot vad dem anser det fascistoida polissamh\u00e4llet, mot den of\u00f6rst\u00e5ende vuxenv\u00e4rlden och f\u00f6r en revolution inspirerad av tidens politiska str\u00f6mningar. Det talas ideologier, trycks upplysande tidningar och pamfletter samt utf\u00f6rs politiska aktioner, ibland fredliga och ibland mycket v\u00e5ldsamma.<\/p>\n

\"efter2\"<\/a>I filmens centrum st\u00e5r Gilles, en 18\u00e5rig pojke som befinner sig i slutet av sin ungdom, blickandes med skr\u00e4ckblandad fascination mot en vuxenv\u00e4rld han ofr\u00e5nkomligen snart blir en del av. Gilles ber\u00f6rs av or\u00e4ttvisorna i samh\u00e4llet och f\u00f6rs\u00f6ker hitta ett s\u00e4tt att konfrontera dem. \u00c5 ena sidan \u00e4r han or\u00e4dd och handlingskraftig vilket l\u00e4mpar sig v\u00e4l f\u00f6r politiska aktioner. \u00c5 andra sidan \u00e4r han estetiskt bevandrad, skicklig p\u00e5 att m\u00e5la och ben\u00e4gen att l\u00e4ra sig filmskapandets konst. V\u00e4nner och k\u00e4rleksintressen har ocks\u00e5 en avg\u00f6rande roll ang\u00e5ende vilka livsavg\u00f6rande beslut han st\u00e4lls inf\u00f6r.<\/p>\n

Denna film kommer nog att bli ih\u00e5gkommen mycket p\u00e5 grund av milj\u00f6n som ungdomarna befinner sig i, s\u00e5v\u00e4l den politiska som den faktiska. Detta \u00e4r inte s\u00e5 konstigt d\u00e5 skildringen av 70-talsestetiken \u00e4r otroligt intressant och autentisk. Allt fr\u00e5n kostym, foto, musik och omgivning \u00e4r fullkomligt m\u00e4sterligt.\u00a0 Visserligen \u00e4r detta intressant och v\u00e4l utf\u00f6rt, men i grund och botten \u00e4r filmen fr\u00e4mst en ungdomsskildring, och som s\u00e5dan \u00e4r den fullkomligt briljant. De politiska str\u00f6mningarna som ungdomarna dras in i skulle kunna vara vilka som helst var som helt p\u00e5 jorden i vilken tid som helst. Och ungdomarna agerar i sin entusiasm precis som vilka ungdomar som helst skulle g\u00f6ra: Tjusade, beslutsamma, ibland klokt och ibland dumt. Deras agernade f\u00e5r ibland \u00f6desdigra konsekvenser och ibland inga alls. Ingen karma, bara rysk roulett. Precis som det \u00e4r.<\/p>\n

De vuxna betraktar ungdomarnas politiska engagemang utan f\u00f6rst\u00e5else. Och ungdomarna betraktar de vuxna som idioter som inte fattar n\u00e5gonting. Denna konflikt \u00f6ppnar f\u00f6r en viktig fr\u00e5ga som filmen p\u00e5 ett mycket listigt s\u00e4tt n\u00e4rmar sig. Samh\u00e4llet \u00e4r uppbyggt p\u00e5 s\u00e5 vis att ungdomar redan i ton\u00e5ren f\u00f6rv\u00e4ntas fatta beslut som kommer att p\u00e5verka dem resten av deras liv. Sj\u00e4lvfallet kommer de unga d\u00e5 de fostras till ett s\u00e5dant beslutsfattande \u00e4ven att fatta beslut som de vuxna inte kan st\u00e4lla sig bakom. De kommer anse att ungdomarna \u00e4r omogna, uppstudsiga och ansvarsl\u00f6sa. Men har inte samh\u00e4llet som de vuxna st\u00e5r bakom och f\u00f6rsvarar st\u00f6rst skuld i det hela? Om samh\u00e4llet drillar barnen till att i tidig \u00e5lder fatta egna beslut och egna prioriteringar, hur kan de d\u00e5 f\u00f6rd\u00f6ma ungdomar n\u00e4r egna beslut fattas och egna prioriteringar g\u00f6rs.<\/p>\n

Dessa aspekter av filmen \u00e4r dock enbart inramningen medan k\u00e4rnan till och med \u00e4r intressantare. Filmens centrala ber\u00f6ringspunkt ligger i ungdomsskildringen. Det fanns n\u00e5got visst i att befinna sig i gr\u00e4nslandet mellan att vara ung och vuxen. Tiden d\u00e5 man kunde ge sig av med sina v\u00e4nner n\u00e5gonstans d\u00e4r inga f\u00f6r\u00e4ldrar n\u00e5gonsin kunde hitta en. Tiden d\u00e5 man fortfarande hade en naivt romantiserad bild av k\u00e4rlek och kunde tillbringa timmar med att m\u00e5la portr\u00e4tt av sin \u00e4lskade d\u00e5 verbala tillk\u00e4nnagivanden var f\u00f6r futtiga. Tiden d\u00e5 det k\u00e4ndes som att framtiden l\u00e5g framf\u00f6r ens f\u00f6tter, som att livet skulle bli fantastiskt och att man aldrig skulle hamna i samma ekorrhjul som de idiotiska vuxna. Filmen skildrar denna k\u00e4nsla p\u00e5 ett s\u00e5dant sant och gripande s\u00e4tt att jag k\u00e4nner mig n\u00e4rmast patetisk n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6ker \u00e5terge det. Jag hoppas verkligen inte att Efter revolutionen<\/em> kommer att framst\u00e5 som n\u00e5got s\u00e5 banalt som en skildring av en tidsperiod. Filmen \u00e4r en skildring av ett tidl\u00f6st tillst\u00e5nd, n\u00e4stan i klass med Stephen Kings ”Stand by me” och Hjalmar S\u00f6derbergs ”F\u00f6rvillelser”.<\/p>\n

N\u00e4r visningen \u00e4r \u00f6ver och jag sitter p\u00e5 tunnelbanan p\u00e5 v\u00e4g hem m\u00e4rker jag att filmen gjorde mig deprimerad. Inte f\u00f6r att den p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var d\u00e5lig, tv\u00e4rtom. Skildringen av ungdomens tid \u00e4r s\u00e5 stark att jag blir kusligt medveten om var jag befinner mig nu. Och vad jag blivit. Jag t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 demonstrationen vid Sergels torg f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan. N\u00e4r demonstranternas agenda uppenbarade sig suckade jag och skakade p\u00e5 huvudet \u00e5t de ungas prioriteringar idag. Jag sade till mig sj\u00e4lv att jag tyckte att de var idioter. Att det minsann var b\u00e4ttre f\u00f6rr. Nu t\u00e4nker jag att jag inte vet n\u00e5gonting om dagens ungdom. Att jag inte har n\u00e5gon r\u00e4tt i v\u00e4rlden att d\u00f6ma dem eller deras prioriteringar. Att jag blivit en idiotisk vuxen.<\/p>\n

Text: Franz Ung<\/strong><\/p>\n

 
\n