{"id":66749,"date":"2013-02-18T13:49:08","date_gmt":"2013-02-18T11:49:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66749"},"modified":"2013-02-18T13:49:08","modified_gmt":"2013-02-18T11:49:08","slug":"mycket-svart-nar-lars-norens-demoner-tar-plats-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66749","title":{"rendered":"Mycket svart n\u00e4r Lars Nor\u00e9ns Demoner tar plats p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Demoner.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-66750\" alt=\"Demoner\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Demoner-300x199.jpg\" width=\"300\" height=\"199\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Demoner-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Demoner.jpg 425w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Demoner<br \/>\n<a href=\"http:\/\/www.stadsteatern.stockholm.se\/ \" target=\"_blank\">Stockholms stadsteater<\/a>, Stora scenen<br \/>\nPremi\u00e4r den 9 februari 2013<\/p>\n<p>Lars Nor\u00e9ns Demoner b\u00f6rjar med att Frank kommer hem med sin mors aska i en urna. Hemma v\u00e4ntar hustrun Katarina i den tjusiga l\u00e4genhet, som p\u00e5 Stockholms stadsteater \u00e4r uppbyggd som en karusell som vrider sig runt p\u00e5 scenen. N\u00e4sta dag ska det bli jordf\u00e4stning av modern och st\u00e4mningen \u00e4r sp\u00e4nd. N\u00e4r Franks bror och hans fru inte dyker upp som planerat lyser desperationen igenom. Paret klarar inte av att vara ensamma med varandra och sina demoner.<\/p>\n<p>I st\u00e4llet bjuder de \u00f6ver grannparet Jenna och Tomas, som \u00e4r tacksamma att f\u00e5 komma bort fr\u00e5n sina sjuka sm\u00e5barn. Men det blir l\u00e5ngt ifr\u00e5n en trevlig kv\u00e4ll tillsammans. Snarare lyckas Frank \u00f6verf\u00f6ra sin egen \u00e5ngest p\u00e5 alla omkring sig.<\/p>\n<p>Det \u00e4r en m\u00f6rk pj\u00e4s med en lika m\u00f6rk scenografi. Allt \u00e4r svart \u2013 de tjusiga m\u00f6blerna, allas kl\u00e4der (utom Tomas skjorta som \u00e4r bl\u00e5 och Katarinas br\u00f6llopskl\u00e4nning som hon byter om till mot slutet). I centrum finns en f\u00f6rf\u00e4rlig designstol med taggarna ut\u00e5t som tycks om\u00f6jlig att sitta i.<\/p>\n<p>Johan Rabeus g\u00f6r en allt mer galen Frank, mest n\u00f6jd n\u00e4r han f\u00e5r de andra att hetsa upp sig. Marie Richardsons Katarina sv\u00e4ljer den ena f\u00f6rol\u00e4mpningen efter den andra, besatt som hon \u00e4r av att komma igenom Franks skal och f\u00e5 honom att s\u00f6ka sig till henne. Jenna och Tomas, spelade av Sofia Ledarp och Gustaf Hammarsten, framst\u00e5r till en b\u00f6rjan som ett par vanliga utarbetade sm\u00e5f\u00f6r\u00e4ldrar, men sl\u00e4pper snart fram sina egna demoner. Samtidigt f\u00e5r Jenna st\u00e5 f\u00f6r det naturliga med sina rinnande amningsbr\u00f6st och besv\u00e4rande svettningar.<\/p>\n<p>Pj\u00e4sen inneh\u00e5ller m\u00e5nga symboler som \u00e4r mer eller mindre sv\u00e5rtolkade. Skor \u2013 som bland annat Katarina tar av och p\u00e5 hela tiden \u2013 har en framtr\u00e4dande roll. Glas krossas i flera omg\u00e5ngar. Franks mammas aska finns hela tiden med i bakgrunden och till sist t\u00f6mmer Frank hela urnan \u00f6ver sin hustru.<\/p>\n<p>Symbolik finns \u00e4ven i scenen n\u00e4r Frank och Jenna l\u00e4mnar den svarta l\u00e4genheten och f\u00f6rsvinner in i mitten av l\u00e4genhetskarusellen d\u00e4r en gr\u00f6n oas \u00f6ppnar sig. Och den symboliska slutscenen som f\u00f6ljer skulle kunna tolkas som att Frank befrias fr\u00e5n sina demoner av att inte r\u00e4cka till och att hans mamma \u00e4ntligen sl\u00e4pper taget om honom. Det tycker i alla fall jag k\u00e4nns sk\u00f6nt att t\u00e4nka, f\u00f6r att f\u00e5 se en ljus \u00f6ppning i allt det m\u00f6rka.<\/p>\n<p>Medverkande:<br \/>\nFrank Johan Rabaeus<br \/>\nKatarina Marie Richardson<br \/>\nThomas Gustaf Hammarsten<br \/>\nJenna Sofia Ledarp<\/p>\n<p>Av Lars Nor\u00e9n<br \/>\nRegi Hugo Hans\u00e9n<br \/>\nScenografi och kostym Christian Friedl\u00e4nder<br \/>\nLjus Antonio Rodrigues Andersen<br \/>\nLjudTomas Bj\u00f6rkdal, Simon M\u00e5rtensson<br \/>\nMask Ulrika Ritter<\/p>\n<p>Foto: Petra Hellberg<\/p>\n<p>Relaterat: <a href=\" http:\/\/www.svd.se\/kultur\/scen\/demoner-med-ansats-till-stort-spel_7903648.svd\" target=\"_blank\">recension i SvD<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Demoner Stockholms stadsteater, Stora scenen Premi\u00e4r den 9 februari 2013 Lars Nor\u00e9ns Demoner b\u00f6rjar med att Frank kommer hem med sin mors aska i en urna. Hemma v\u00e4ntar hustrun Katarina i den tjusiga l\u00e4genhet, som p\u00e5 Stockholms stadsteater \u00e4r uppbyggd som en karusell som vrider sig runt p\u00e5 scenen. N\u00e4sta dag ska det bli jordf\u00e4stning [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[2695,3224,3507,5420],"class_list":["post-66749","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-johan-rabaeus","tag-lars-noren","tag-marie-richardson","tag-stockholms-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/66749","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=66749"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/66749\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":66785,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/66749\/revisions\/66785"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=66749"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=66749"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=66749"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}