{"id":66699,"date":"2013-02-17T12:08:03","date_gmt":"2013-02-17T10:08:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66699"},"modified":"2013-02-26T22:33:20","modified_gmt":"2013-02-26T20:33:20","slug":"apatiska-for-nyborjare-nyttig-lektion-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66699","title":{"rendered":"Apatiska f\u00f6r nyb\u00f6rjare: Nyttig lektion p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Apatiska_1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-66700\" alt=\"Apatiska f\u00f6r nyb\u00f6rjare\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Apatiska_1-300x200.jpg\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Apatiska_1-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Apatiska_1-1024x682.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Apatiska f\u00f6r nyb\u00f6rjare<br \/>\n<a href=\"http:\/\/www.stadsteatern.stockholm.se\/ \" target=\"_blank\">Stockholms stadsteater<\/a>, Lilla scenen<br \/>\nPremi\u00e4r den 16 februari 2013<\/p>\n<p>Under 2000-talets f\u00f6rsta \u00e5r insjuknade ett flertal barn i asyls\u00f6kande familjer med apati och uppgivenhetssymptom. Fr\u00e5gan togs upp i medierna, men skriverierna fick en pl\u00f6tslig v\u00e4ndning sedan ett rykte om att barnen drogats av sina f\u00f6r\u00e4ldrar slagit rot.<\/p>\n<p>Hur kommer det sig att detta rykte togs emot s\u00e5 okritiskt av s\u00e5v\u00e4l allm\u00e4nhet som politiker? Och hos vem ligger ansvaret? Det handlar Apatiska f\u00f6r nyb\u00f6rjare om. Manuset av Jonas Hassen Khemiri bygger p\u00e5 en reportagebok av Gellert Tamas, som \u00e4gnat flera \u00e5r \u00e5t att klarg\u00f6ra hur det egentligen gick till n\u00e4r de apatiska barnen och deras familjer deporterades.<\/p>\n<p>Gellert Tamas alter ego, Utredaren, spelas av Mia Ray och hennes samvete av Joel Spira. Samvetet f\u00e5r henne att gr\u00e4va djupare i sin utredning och pj\u00e4sen b\u00f6rjar med att rikta str\u00e5lkastaren p\u00e5 avvisningen av 11-\u00e5riga Mariana 2003. Det misst\u00e4nktes att flickan som legat i koma en m\u00e5nad kunde ha maniupulerats av sina f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6r att f\u00e5 till ett permanent upph\u00e5llstillst\u00e5nd i Sverige.<\/p>\n<p>Vi f\u00e5r m\u00f6ta Marianas klasskamrater, l\u00e4rare, psykolog och barnen till den tj\u00e4nsteman som uts\u00e5gs till nationell samordnare f\u00f6r apatiska flyktingbarn. Det \u00e4r en gripande bild av en utsatt familj som utsattes f\u00f6r \u00e4nnu fler pr\u00f6vningar h\u00e4r i Sverige.<\/p>\n<p>Personerna i pj\u00e4sen pekar ut \u00e4n tj\u00e4nstem\u00e4nnen, \u00e4n politikerna som ansvariga f\u00f6r att fr\u00e5gan hanterats s\u00e5 illa. Samtidigt f\u00e5r vi inblick i att \u00e4ven tj\u00e4nstem\u00e4nnen och politikerna \u00e4r m\u00e4nniskor med sina egna s\u00e5r och sitt eget bagage, som p\u00e5verkar deras handlande och beslut.<\/p>\n<p>De \u00e5ldrande grannarna till migrationsministern Barbro Holmberg f\u00e5r oss att se en skymt av den r\u00f6dh\u00e5riga flicka som tagit sig \u00e4nda upp till regeringen och nu blir ytterst ansvarig f\u00f6r avvisningarna.<\/p>\n<p>Det kan inte vara l\u00e4tt att g\u00f6ra en pj\u00e4s av en reportagebok, men manusf\u00f6rfattaren Jonas Hassen Khemiri och regiss\u00f6ren Sara Giese har lyckats utm\u00e4rkt. Tillsammans med ensemblen har de skapat en v\u00e4ldigt speciell f\u00f6rest\u00e4llning. Alla sex sk\u00e5despelarna har beiga byxor och m\u00f6rkbl\u00e5 tr\u00f6jor. \u00c4nd\u00e5 personifierar de tydligt de olika karakt\u00e4rerna. P\u00e5 ett fyndigt s\u00e4tt gestaltas hur ryktet om att barnen manipulerats och drogats av sina f\u00f6r\u00e4ldrar sprids som en l\u00f6peld.<\/p>\n<p>Utredaren m\u00f6ter i slutscenen ett par bekanta som sett pj\u00e4sen som gjorts utifr\u00e5n utredarens bok. Hon och pj\u00e4sen f\u00e5r mycket ber\u00f6m, men sedan urs\u00e4ktar sig paret f\u00f6r att g\u00e5 och ta ett glas vin och \u00e5terg\u00e5 till sina egna liv.<\/p>\n<p>Apatiska f\u00f6r nyb\u00f6rjare f\u00e5r oss att f\u00f6rst\u00e5 att ansvaret f\u00f6r hur de asyls\u00f6kande behandlas inte bara ligger hos tj\u00e4nstem\u00e4nnen och politikerna \u2013 det ligger hos oss alla, och det ber\u00f6r hela samh\u00e4llet. P\u00e5 Stadsteatern f\u00e5r sk\u00e5despelarna ta emot st\u00e5ende ovationer efter f\u00f6rest\u00e4llningen. Uppenbarligen uppskattar vi\u00a0 i publiken pj\u00e4sen, men vad h\u00e4nder sedan?<\/p>\n<p>Agneta Pleijel skriver i en t\u00e4nkv\u00e4rd artikel om behandlingen av asyls\u00f6kande i Sverige i <strong><a href=\"http:\/\/etikkommissionenisverige.se\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/Pleijel-Ruttnande-r%C3%A4ttstat1.pdf\" target=\"_blank\">Tidningen 10-tal, <\/a><\/strong>publicerad av <strong><a href=\"http:\/\/etikkommissionenisverige.se\/?page_id=163\" target=\"_blank\">Etikkommissionen<\/a><\/strong> i Sverige:<\/p>\n<blockquote><p>N\u00e5gon klok m\u00e4nniska \u2013 kanske var det professorn i juridik Anna Christensen \u2013 sa att om man ska se var ett samh\u00e4lle och en r\u00e4ttsordning b\u00f6rjar ruttna ska man rikta \u00f6gonen mot de omr\u00e5den d\u00e4r insynen \u00e4r minst och d\u00e4r de svagaste befinner sig: det \u00e4r \u00e5ldringsv\u00e5rden, kriminalpolitiken och flyktingpolitiken. Man ska intressera sig f\u00f6r dem som mest av alla saknar r\u00f6st, allts\u00e5 f\u00f6r de dementa, f\u00f6r f\u00e5ngarna och f\u00f6r flyktingarna. Behandlingen av dem visar var vi befinner oss eller \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. S\u00e5 l\u00e5t oss se p\u00e5 behandlingen av flyktingar och asyls\u00f6kande i Sverige. D\u00e4r \u00e4r tillst\u00e5ndet i stark f\u00f6rruttnelse.<\/p><\/blockquote>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Apatiska_2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-66701\" alt=\"Apatiska f\u00f6r nyb\u00f6rjare\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Apatiska_2-300x199.jpg\" width=\"300\" height=\"199\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Apatiska_2-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/02\/Apatiska_2.jpg 425w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Apatiska f\u00f6r nyb\u00f6rjare<\/p>\n<p>Medverkande: Shima Niavarani, Vanna Rosenberg \/ Mia Ray, David Lenneman, Ole Forsberg, Ann Petr\u00e9n, Joel Spira<br \/>\nAv Jonas Hassen Khemiri<br \/>\nRegi Sara Giese<br \/>\nScenografi och kostym Sven Haraldsson<br \/>\nLjus Patrik Bog\u00e5rdh<br \/>\nLjud Ola Stenstr\u00f6m<br \/>\nMask Sara Englund<\/p>\n<p>Foton: Petra Hellberg<\/p>\n<p>Se \u00e4ven <a href=\"http:\/\/teatermagasinet.se\/?p=6040\" target=\"_blank\">Teatermagasinet<\/a>. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Apatiska f\u00f6r nyb\u00f6rjare Stockholms stadsteater, Lilla scenen Premi\u00e4r den 16 februari 2013 Under 2000-talets f\u00f6rsta \u00e5r insjuknade ett flertal barn i asyls\u00f6kande familjer med apati och uppgivenhetssymptom. Fr\u00e5gan togs upp i medierna, men skriverierna fick en pl\u00f6tslig v\u00e4ndning sedan ett rykte om att barnen drogats av sina f\u00f6r\u00e4ldrar slagit rot. Hur kommer det sig att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1787],"class_list":["post-66699","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-flyktingpolitik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/66699","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=66699"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/66699\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":67289,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/66699\/revisions\/67289"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=66699"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=66699"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=66699"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}