{"id":66665,"date":"2013-02-16T13:34:08","date_gmt":"2013-02-16T11:34:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66665"},"modified":"2013-02-21T18:24:42","modified_gmt":"2013-02-21T16:24:42","slug":"hjalp-sokes-pa-orionteatern-ett-poetiskt-allkonstverk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66665","title":{"rendered":"Hj\u00e4lp s\u00f6kes p\u00e5 Orionteatern – ett poetiskt allkonstverk"},"content":{"rendered":"

\"Hjalp<\/a><\/p>\n

Hj\u00e4lp s\u00f6kes
\nOrionteatern<\/a>
\nPremi\u00e4r den 8 februari 2013<\/p>\n

Full av f\u00f6rv\u00e4ntan sitter jag p\u00e5 f\u00f6rsta parkett p\u00e5 Orionteaterns rosade f\u00f6rest\u00e4llning \u201dHj\u00e4lp s\u00f6kes\u201d. En tjock dimma, genomlyst med isbl\u00e5tt m\u00e5nljus, skymmer scenen. Dimman l\u00e4ttar efterhand och fram tr\u00e4der synen av en gammal, d\u00e5ligt underh\u00e5llen bondg\u00e5rd – loge, g\u00e5rdshus, vedtrave\u2026 En v\u00e4lgjord och fin scenografi av John Engberg.<\/p>\n

Tv\u00e5 br\u00f6der, Axel och Engelbrekt, spelade av Johan Ulveson och Magnus Roosmann, g\u00f6r entr\u00e9. Ikl\u00e4dda smutsiga, uttj\u00e4nta kl\u00e4der ger de intryck av livstr\u00f6tthet och uppgivenhet. Dialogen dem emellan, av omissk\u00e4nnlig Kristina Lugn-karakt\u00e4r, \u00e4r n\u00e4stan Nor\u00e9nsk i sin intensiva sv\u00e4rta. Deras samtal forts\u00e4tter pj\u00e4sens hela f\u00f6rsta del, fram tonar tv\u00e5 m\u00e4nniskor med djupa, filosofiska tankar, som mer s\u00e4tter hinder f\u00f6r \u00e4n utvecklar deras sinnen. De har uppenbara relationsproblem, klarar inte kommunikationen sinsemellan utan att oupph\u00f6rligt t\u00e4vla inf\u00f6r de d\u00f6da f\u00f6r\u00e4ldrarna. \u2013 Jag \u00e4r faktiskt civilingenj\u00f6r, utropar Roosmans Engelbrekt och Ulvesons Axel kontrar med att han n\u00e4stan skrivit klart en trebetygsuppsats om genusproblematik i August Strindbergs dramatik. Allt har g\u00e5tt i st\u00e5.<\/p>\n

Br\u00f6derna tar emellertid itu med sakernas el\u00e4ndiga tillst\u00e5nd och annonserar \u2013 i b\u00e4sta \u201dBonde s\u00f6ker fru\u201d-stil – efter hj\u00e4lp i Uppsala Nya Tidning. I pj\u00e4sens andra del intr\u00e4der ljuset, i form av Sofia Pekkaris Hillevi och hennes stumma mor, Suzanne Berdino samt deras \u201dchef\u201d den charmige Kalleman, som \u00e4r en get. Hillevi \u00e4r en sagans fe och en r\u00e4ddande \u00e4ngel, liksom upplyst inifr\u00e5n och med spjuveraktig, lekfull blick. Pekkari sjunger med sin klara r\u00f6st f\u00f6rtjusande ballader av Benny Andersson med text av Bj\u00f6rn Ulvaeus. Ulveson och Roosman \u00e4r h\u00e4rliga att se i sina s\u00e5ngnummer, b\u00e5de rockiga och mer burleska. Orkestern, som sitter p\u00e5 en balkong p\u00e5 sidan om scenen spelar Benny Anderssons musik, l\u00e4tt igenk\u00e4nnbar men ocks\u00e5 nyskapande i detta sammanhang.<\/p>\n

Den m\u00f6rka st\u00e4mning som r\u00e5tt \u00f6verg\u00e5r alltmer i euforisk uppsluppenhet och till slut samlas g\u00e5rdens alla djur och m\u00e4nniskor till en f\u00e4rgsprakande cirkusshow. Br\u00f6dernas smutsiga kl\u00e4der \u00e4r f\u00f6rvandlade till glittrande, r\u00f6da sidenkostymer och i crescendot upptr\u00e4der g\u00e5rdens tv\u00e5 j\u00e4ttelika kossor, lika graci\u00f6sa som cirkuselefanter. \u00c4ven sedan de tre hj\u00e4lparna \u00e5ter givit sig iv\u00e4g finns ljuset kvar hos br\u00f6derna, de har l\u00e4rt sig se det positiva i livet, t.o.m. den f\u00f6rfallna g\u00e5rden tycks vacker i deras \u00f6gon. Livet blir aldrig med lika fult och outh\u00e4rdligt, som det var f\u00f6re f\u00f6rvandlingen. Pj\u00e4sens sensmoral uttalas av Axel i en slutreplik; vi b\u00f6r inte f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 m\u00e4nniskan utan inse att hon \u00e4r ett mysterium.<\/p>\n

Det \u00e4r en underbar teaterf\u00f6rest\u00e4llning, annorlunda \u00e4n n\u00e5got jag sett tidigare. Att djuren ocks\u00e5 har namn ger \u00e4ven dem en m\u00e4nsklig dimension och f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslan av of\u00f6ruts\u00e4gbarhet, vilket har stor betydelse f\u00f6r helheten i detta poetiska allkonstverk.<\/p>\n

MEDVERKANDE
\nText Kristina Lugn
\nMusik Benny Andersson
\nS\u00e5ngtexter Bj\u00f6rn Ulvaeus
\nId\u00e9 & Regi Lars Rudolfsson<\/p>\n

P\u00e5 scen Johan Ulveson, Sofia Pekkari, Magnus Roosmann och Suzanne Berdino samt tv\u00e5 kor, tv\u00e5 grisar, en get, en h\u00e4st, tre hundar och fyra g\u00e4ss.<\/p>\n

Orkestern Viktor Sand, Anna Rodell, Mats Lundgren, Johan Granstr\u00f6m och J\u00f6rgen Stenberg.<\/p>\n

Foto: Martin Skoog<\/p>\n

Text: Vivian Gustin<\/strong><\/p>\n

Relaterat: recension i SvD<\/a>. http:\/\/www.svd.se\/kultur\/scen\/djuriskt-och-manskligt-i-makalost-scenmote_7901772.svd<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hj\u00e4lp s\u00f6kes Orionteatern Premi\u00e4r den 8 februari 2013 Full av f\u00f6rv\u00e4ntan sitter jag p\u00e5 f\u00f6rsta parkett p\u00e5 Orionteaterns rosade f\u00f6rest\u00e4llning \u201dHj\u00e4lp s\u00f6kes\u201d. En tjock dimma, genomlyst med isbl\u00e5tt m\u00e5nljus, skymmer scenen. Dimman l\u00e4ttar efterhand och fram tr\u00e4der synen av en gammal, d\u00e5ligt underh\u00e5llen bondg\u00e5rd – loge, g\u00e5rdshus, vedtrave\u2026 En v\u00e4lgjord och fin scenografi av John […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[4202],"class_list":{"0":"post-66665","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-orionteatern","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/66665","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=66665"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/66665\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":66946,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/66665\/revisions\/66946"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=66665"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=66665"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=66665"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}