{"id":66561,"date":"2013-02-16T10:36:07","date_gmt":"2013-02-16T08:36:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66561"},"modified":"2013-02-16T10:37:47","modified_gmt":"2013-02-16T08:37:47","slug":"filmrecension-faro","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=66561","title":{"rendered":"Filmrecension: Faro"},"content":{"rendered":"

\"faro2\"<\/a>FARO
\nBetyg: 2
\nPremi\u00e4r: 15 mars<\/p>\n

Det finns en dr\u00f6mlik kvalit\u00e9 i Fredrik Edfledts senaste film Faro<\/i>. En sorgesam st\u00e4mning som stundtals \u00e4r bl\u00e4ndande vacker, men i l\u00e4ngden tyv\u00e4rr ganska trist.<\/p>\n

Det \u00e4r synd. Jag vill g\u00e4rna tycka om Faro<\/i>. Det m\u00e4rks att det \u00e4r en film som f\u00f6rs\u00f6ker n\u00e5got. Det \u00e4r ingen massproducerad produkt ute efter att dra biopublik och h\u00e5va in pengar, utan n\u00e5got annat. Exakt vad \u00e4r sv\u00e5rare att s\u00e4tta fingret p\u00e5.<\/p>\n

Jakob Cedergren (”Dark Horse”, ”Submarino”) spelar en pappa som har m\u00f6rdat en man. N\u00e4r polisen ska h\u00e4mta honom, tar han sin dotter, spelad av Clara Christiansson, och rymmer ut i skogen. De vandrar runt i motljus till pianokl\u00e4dd str\u00e5kmusik. De badar i sj\u00f6n. Pappan \u00e4r h\u00e5rt ansatt. Dottern \u00e4lskar sin pappa. Ja, sen \u00e4r det inte s\u00e5 mycket mer \u00e4n s\u00e5.<\/p>\n

G\u00f6ran Stangertz spelar polis i sin sista roll. Gunnel Fred dyker upp som en tokig skogstant i en stuga. Hon lyckas injicera filmen med en gnutta v\u00e4lbeh\u00f6vd energi, men f\u00f6rsvinner innan n\u00e5got riktigt intressant hinner intr\u00e4ffa.<\/p>\n

Jag gillade regiss\u00f6ren Fredrik Edfeldt och manusf\u00f6rfattaren Karin Arrhenius f\u00f6reg\u00e5ende film ”Flickan” v\u00e4ldigt mycket. D\u00e4r fanns det n\u00e5got magiskt i skildringen av dr\u00f6mlandskapet mellan barn- och ungdom. N\u00e5got som f\u00e4ste uppm\u00e4rksamheten och tog v\u00e5r hand, ledsagade oss genom livets m\u00e4rkliga uppenbarelse. Den p\u00e5minde om tidiga verk av beg\u00e5vade amerikanen David Gordon Green.<\/p>\n

H\u00e4r trampas det dock mest vatten. Trots att Faro<\/em> i grunden \u00e4r en thriller, blir den aldrig sp\u00e4nnande. Det finns en ansats att lyfta den svenska skogen och g\u00f6ra den n\u00e4rvarande, likt en karakt\u00e4r i dramat, men tyv\u00e4rr utnyttjas aldrig detta till fullo. I st\u00e4llet har skogen en t\u00e4mligen menl\u00f6s biroll som \u00e5sk\u00e5dare till det som utspelar sig i den. Sant \u00e4r att det regnar ibland. Sant \u00e4r att den \u00e4r vacker. Sant \u00e4r att vi som \u00e5sk\u00e5dare spenderar st\u00f6rre delen av filmen mitt i den. Men det lyfter aldrig.<\/p>\n

\"faro1\"<\/p>\n

Dessutom lider Faro<\/i> av flertal transportstr\u00e4ckor och i slut\u00e4ndan k\u00e4nns det som att filmen hade gjort sig b\u00e4st i ett\u00a0kortare format. T\u00e4nk 45 minuter tevefilm som s\u00e4nds en s\u00f6ndagskv\u00e4ll p\u00e5 SVT. Det beh\u00f6ver inte vara ett d\u00e5ligt betyg.<\/p>\n

Det \u00e4r trist n\u00e4r s\u00e5dant h\u00e4r h\u00e4nder. Men jag kommer \u00e4nd\u00e5 att h\u00e5lla utkik efter Edfeldt och Arrhenius i framtiden. Deras samarbete har utan undantag varit intressanta, \u00e4ven om just Faro<\/em>\u00a0kanske inte n\u00e5r de h\u00f6jder den str\u00e4var efter.\u00a0Med de Terrence Malick-kvalit\u00e9er Edfeldt redan visat prov p\u00e5, hoppas jag p\u00e5 intressantare projekt i framtiden. \u00a0Den dr\u00f6mlika kvalit\u00e9n till trots hindrar inte bioaktuella\u00a0Faro<\/i>\u00a0fr\u00e5n att vara en stundtals vacker men i slut\u00e4ndan r\u00e4tt avslagen naturthriller. Det \u00e4r den tr\u00f6tta planl\u00f6sheten filmen slutligen faller p\u00e5.<\/p>\n

Text: Robert Warreb\u00e4ck<\/strong><\/p>\n