{"id":65798,"date":"2013-01-29T13:11:33","date_gmt":"2013-01-29T11:11:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65798"},"modified":"2013-03-04T21:03:45","modified_gmt":"2013-03-04T19:03:45","slug":"filmrecension-zero-dark-thirty","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65798","title":{"rendered":"Filmrecension: Zero Dark Thirty"},"content":{"rendered":"

\"zerodark2\"<\/a>
\n\"zerodarkcover\"<\/a><\/p>\n

Zero Dark Thirty
\nBetyg: 3
\nPremi\u00e4r: 1 Februari<\/p>\n


\nZero Dark Thirty<\/i> f\u00f6ljer CIA-agenten Maya (Jessica Chastain) i jakten p\u00e5 v\u00e4rldens mest ber\u00f6mda n\u00e5l i h\u00f6stack \u2013 Usama bin Laden. Att filmen \u00e4r baserad p\u00e5 sanna h\u00e4ndelser har nog knappast undg\u00e5tt n\u00e5gon. Men vad skedde egentligen bakom kulisserna? Regiss\u00f6ren Kathryn Bigelow, numera mest k\u00e4nd f\u00f6r krigsfilmen \u201cHurt Locker\u201c som n\u00e5got \u00f6verraskande slog \u201cAvatar\u201c p\u00e5 fingrarna under Oscarsgalan 2009, reder ut begreppen i sin senaste film.<\/p>\n

Zero Dark Thirty<\/i> g\u00f6r det inte l\u00e4tt f\u00f6r sig. Med en l\u00e4ngd p\u00e5 157 minuter \u00e4r det en kr\u00e4vande upplevelse och knappast n\u00e5got f\u00f6r den ot\u00e5lige actionfantasten, vilka kan t\u00e4nkas lockas av den \u201dBourne\u201d-doftande trailern. I st\u00e4llet koncentrerar sig filmen p\u00e5 det omst\u00e4ndliga arbetet kring att ringa in f\u00f6r\u00f6varna bakom terrord\u00e5det p\u00e5 World Trade Center den elfte september 2001.<\/p>\n

Mycket av filmen best\u00e5r av v\u00e4ntan. M\u00e4n och kvinnor i kostym g\u00e5r runt och \u00e4r fokuserade. De stirrar in i datorsk\u00e4rmar och pratar i telefon. I l\u00e4ngden blir det lite torrt. Zero Dark Thirty<\/i> h\u00e5ller sig p\u00e5 avst\u00e5nd och lyckas aldrig riktigt engagera. Kanske \u00e4r det f\u00f6r att Kathryn Bigelow helt skalat bort sentimentaliteten i karakt\u00e4rernas agerande. Trots de h\u00e5rt sl\u00e5ende f\u00f6rsta minuterna, d\u00e4r autentiska n\u00f6dsamtal fr\u00e5n attackerna i WTC spelas upp, k\u00e4nns filmen aldrig riktigt tillfredsst\u00e4llande. Slutet f\u00f6r bin Laden (och d\u00e4rmed filmens m\u00e5l) betyder ingenting. Kvar finns enbart n\u00e4sta steg. Bigelow planterar ocks\u00e5 sm\u00e5 detaljer f\u00f6r att p\u00e5verka oss, de \u00e4r skickligt utf\u00f6rda, knappt m\u00e4rkbara \u2013 efter en amerikansk soldat skjutit en kvinna i ryggen, l\u00e5ter hon kameran stanna kvar ett \u00f6gonblick p\u00e5 hans ansikte. I det ser vi n\u00e5got \u00f6verraskande; n\u00e5got m\u00e4nskligt. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt ger hon m\u00e4nnen bakom avtryckarna ett hj\u00e4rta. Till skillnad fr\u00e5n \u201dDe Andra\u201d, de som figurerar i kikarsiktet.<\/p>\n

Anv\u00e4ndandet av tortyr i jakten p\u00e5 bin Laden \u00e4r b\u00e5de chockerande och h\u00f6gintressant. Det \u00e4r inte sv\u00e5rt f\u00f6r v\u00e5ra karakt\u00e4rer att utf\u00f6ra dessa d\u00e5d. Den historieintresserade vet att man inte f\u00e4ller t\u00e5rar \u00f6ver sina fiender s\u00e5 l\u00e4nge de \u00e4r tillr\u00e4ckligt avhumaniserade. Att amerikanarna effektivt m\u00e5lat en bild av det muslimska samh\u00e4llet som \u201dDe Andra\u201c och som ett hot mot demokratin efter elfte september, \u00e4r antagligen inga nyheter f\u00f6r n\u00e5gon. Det ligger i en nations intresse att skapa en skarp kontrast till sina m\u00e5ltavlor, att svartm\u00e5la sina fiender.<\/p>\n

Men Bigelow \u00e4r inte intresserad av att ta st\u00e4llning. Zero Dark Thirty<\/i>, liksom \u201dHurt Locker\u201d, skildrar hellre mekaniken bakom skeendet. Karakt\u00e4rerna \u00e4r inte mer \u00e4n m\u00e4nniskor som envetet jagar nya namn till fotsoldater att avr\u00e4tta. S\u00e4llan f\u00e5r m\u00e4nsklig v\u00e4rme ta plats i ber\u00e4ttelsen. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt; i jakten p\u00e5 Usama bin Laden spelar m\u00e4nniskoliv eller konsekvenser knappast n\u00e5gon roll. N\u00e4r Maya f\u00e5r en fr\u00e5ga om sitt privatliv av en kollega, stramar hennes ansikte \u00e5t \u2013 det \u00e4r k\u00e4nslor och sociala spel som varken tillh\u00f6r hennes rollkarakt\u00e4r eller beh\u00f6ver utrymme i filmen. Medm\u00e4nsklighet har ingenting med detta att g\u00f6ra. Det vet Kathryn Bigelow, och Zero Dark Thirty<\/i> h\u00e5ller sig p\u00e5 mattan. Karakt\u00e4rerna fyller sina funktioner, inte mer. De \u00e4r trov\u00e4rdiga, men sitter i baks\u00e4tet; fokus ligger p\u00e5 s\u00f6kandet efter bin Laden och hans m\u00e4n, inget annat.<\/p>\n

Zero Dark Thirty<\/i> har f\u00e5tt en del negativ uppm\u00e4rksamhet kring tortyrscenerna. Inte f\u00f6r att de \u00e4r s\u00e4rskilt explicita i sig, j\u00e4mf\u00f6r man med den v\u00e5g av tortyrporr som \u00f6versk\u00f6ljt skr\u00e4ckfilmsgenren det senaste decenniet, \u00e4r de inte s\u00e4rskilt grafiska. Det som g\u00f6r dem provocerande \u00e4r hur Bigelow och manusf\u00f6rfattaren Mark Boal framst\u00e4ller tortyr som ett effektivt medel att tillskansa sig information. I efterhand har detta dementerats; den tortyr som anv\u00e4ndes i jakten p\u00e5 bin Laden ledde uteslutande till felaktiga uppgifter, och inte, som h\u00e4r; till att bin Laden slutligen m\u00f6tte sitt \u00f6de (spoiler-alert).<\/p>\n

Samtidigt \u00e4r det sv\u00e5rt att uppr\u00f6ras \u00f6ver hur filmen handskas med tortyren som s\u00e5dan. Det \u00e4r min \u00f6vertygelse att tortyrscenerna hems\u00f6ker tittaren till den grad att det \u00e4r sv\u00e5rt att k\u00e4nna tillfredsst\u00e4llelse \u00f6ver slutresultatet. Filmens sista scen bekr\u00e4ftar detta.<\/p>\n

En nyckelfigur \u00e4r CIA-agenten Dan (Jason Clarke). Han leder f\u00f6rh\u00f6ren med misst\u00e4nkta och ger \u00f6vergreppen ett ansikte. Att Dan \u00e4r filmens intressantaste (och skr\u00e4mmande nog i mitt tycke, mest sympatiska) karakt\u00e4r \u00e4r paradoxalt p\u00e5 flera plan. Efter ett tag f\u00f6rsvinner han ur filmen men dyker snart upp igen i Washington DC. Borta \u00e4r det vildvuxna sk\u00e4gget och den vilda blicken fr\u00e5n de fasansfulla f\u00f6rh\u00f6rsscenerna. I st\u00e4llet b\u00e4r han kostym och slips, och sitter tillsammans med andra h\u00f6gt uppsatta politiker. Det \u00e4r en snygg detalj, Bigelow exponerar h\u00f6jdarna i Washington p\u00e5 flera plan; under v\u00e4lkammade frisyrer och st\u00e4rkta skjortor, \u00e4r \u00e5tminstone en del av dem kallhamrade sadister. I Errol Morris intressanta dokument\u00e4r \u201dThe Fog of War\u201d n\u00e4mner den kontroversiella amerikanske politikern Robert McNamara n\u00e5got intressant: \u201dLemay said If we’d lost the war we’d all be prosecuted as war criminals. And I think he is right.<\/i>\u201d McNamara syftar p\u00e5 Curtis Lemay, en h\u00f6gt uppsatt general under andra v\u00e4rldskriget. F\u00f6r hur definierar vi v\u00e5ra hj\u00e4ltar? Vinnare skriver historien. Det \u00e4r \u00e4ven vinnare som delar ut utm\u00e4rkelser, vilka i sin tur definierar hj\u00e4ltar.<\/p>\n

Zero Dark Thirty<\/i> \u00e4r en bra film. Tro inget annat. Den \u00e4r bara inte s\u00e4rskilt underh\u00e5llande, i st\u00e4llet ligger dess beh\u00e5llning i sin egenskap som ett inl\u00e4gg i en l\u00e5ngt st\u00f6rre diskussion.<\/p>\n

Usama bin Laden \u00e4r d\u00f6d. Hj\u00e4ltarna har korats. \u00c4nd\u00e5 oroar tanken \u2013 vad s\u00e4ger det om v\u00e5rt samh\u00e4lle om vi skapar hj\u00e4ltar som inte kan m\u00f6ta sin egen blick i spegeln?<\/p>\n

Text: Robert Warreb\u00e4ck<\/b><\/p>\n