{"id":65694,"date":"2013-01-29T00:38:39","date_gmt":"2013-01-28T22:38:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65694"},"modified":"2013-02-12T19:36:08","modified_gmt":"2013-02-12T17:36:08","slug":"skivrecension-local-natives-hummingbird-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65694","title":{"rendered":"Skivrecension: Local Natives – Hummingbird"},"content":{"rendered":"

\"hummingbirfd\"<\/a><\/p>\n

Artist: Local Natives<\/strong>
\n Titel: Hummingbird<\/strong>
\n Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

Sedan kompisg\u00e4nget i Local Natives gav ut sitt sj\u00e4lvfinansierade debutalbum Gorilla Manor<\/em>\u00a02009 har de hunnit uppleva n\u00e5gra turbulenta \u00e5r. Enorma framg\u00e5ngar och hyllningar fr\u00e5n till synes alla h\u00e5ll och kanter har avl\u00f6sts av b\u00e5de den ena och den andra tragedin. Framf\u00f6r allt har de p\u00e5verkats av basisten\u00a0Andy Hamms avhopp och leds\u00e5ngaren\u00a0Kelcey Ayers mors bortg\u00e5ng, med dessa tunga erfarenheter i bagaget \u00e4r Hummingbird<\/em> b\u00e5de ett dystrare och maffigare album \u00e4n f\u00f6reg\u00e5ngaren.<\/p>\n

De l\u00e4ttsamma och bitvis naiva inslagen som pr\u00e4glade delar av debuten \u00e4r som bortbl\u00e5sta. Ist\u00e4llet\u00a0k\u00e4nns det som att Los Angeles-bandet har hittat sitt sound, trots att de i m\u00e5nga avseenden f\u00f6ljer samma m\u00f6nster som p\u00e5 Gorilla Manor<\/em>.\u00a0Deras signerade melodier och ooh-k\u00f6rer kommer fortfarande igen i var och varannan l\u00e5t.<\/p>\n

Hummingbird<\/em> b\u00f6rjar vackert, redan \u00f6ppningssp\u00e5ret You & I<\/em>\u00a0 – med en vibrato-gitarr som inger rysningar samtidigt som Ayers med sin falsetto sjunger textraden\u00a0”the closer I get the farther I have to go to places I don’t know” –\u00a0\u00e4r ett av albumets absoluta h\u00f6jdpunkter.\u00a0Efterf\u00f6ljande Heavy Feet<\/em>\u00a0\u00e4r lite mer upptempo och b\u00e4rs fram av mer drivande trummor inte helt olika de p\u00e5 The Nationals Bloodbuzz Ohio\u00a0<\/em>(f\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4r det The Nationals\u00a0Aaron Dessner som st\u00e5r bakom den detaljrika produktionen p\u00e5 Hummingbird,<\/em>\u00a0d\u00e4rav kopplingen).<\/p>\n

”If you never felt all of my love, I pray now you do” sjunger Ayer till sin mor i himlen p\u00e5 albumets n\u00e4st sista sp\u00e5r Colombi<\/em>a och det \u00e4r alldeles r\u00f6rande emotionellt. Om det \u00e4r n\u00e5gon textrad som sammanfattar hela Hummingbird<\/em> s\u00e5 \u00e4r det just den. Frustrationen och desperationen \u00f6ver att inte hunnit s\u00e4ga hur mycket man \u00e4lskar en person som g\u00e5tt bort \u00e4r ju albumets genomg\u00e5ende tema.<\/p>\n

Huruvida Hummingbird<\/em> \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n Gorilla Manor<\/em> l\u00e5ter jag f\u00f6rbli osagt, det viktigaste \u00e4r trots allt att Local Natives bevisar att de \u00e4r s\u00e5 mycket mer \u00e4n bara en eng\u00e5ngsf\u00f6reteelse. De \u00e4r ett band som mognat och helt klart \u00e4r att r\u00e4kna med. Dessutom tror jag att n\u00e5gra av de nya l\u00e5tarna verkligen har potential att n\u00e5 ytterligare niv\u00e5er live, jag t\u00e4nker till exempel p\u00e5 det instrumentala crescendot i Black Spot<\/em> och alls\u00e5ngsk\u00f6ren i Breakers<\/em>.<\/p>\n

Vid en f\u00f6rsta lyssning sm\u00e4lter de elva sp\u00e5ren p\u00e5 Hummingbird<\/em> samman i en enda dimma av melodi\u00f6s indie rock, men snart tar n\u00e5gonting st\u00f6rre och mer komplext skepnad.\u00a0Melodierna m\u00e5 p\u00e5minna om varandra men uppbackat av de in\u00e5ts\u00f6kande texterna f\u00e5r var och en av l\u00e5tarna en egen karakt\u00e4r. Ju mer jag lyssnar p\u00e5 Hummingbird<\/em>, desto mer gillar jag den.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: You & I, Heavy Feet, Colombia<\/p>\n