{"id":65629,"date":"2013-01-26T11:31:39","date_gmt":"2013-01-26T09:31:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65629"},"modified":"2013-01-31T10:55:16","modified_gmt":"2013-01-31T08:55:16","slug":"dubbelbottnat-om-svek-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65629","title":{"rendered":"Dubbelbottnat om Svek p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"Svek\"<\/a><\/p>\n

Svek
\nStockholms stadsteater<\/a>, Klarascenen
\nPremi\u00e4r den 25 januari 2013<\/p>\n

Som titeln indikerar handlar Harold Pinters pj\u00e4s om svek \u2013 svek mellan makar, mellan v\u00e4nner och av sig sj\u00e4lv och sina ideal. Pinter menar enligt programmet att om man medverkar till ett f\u00f6rr\u00e4deri b\u00f6rjar det snart infektera allt annat som ett elakt virus.<\/p>\n

Detta virus genomsyrar helt de tre personerna i triangeldramat i f\u00f6rest\u00e4llningens f\u00f6rsta scener \u2013 som i sj\u00e4lva verket \u00e4r de sista i tid. Emma och Jerry har haft ett l\u00e5ngt f\u00f6rh\u00e5llande och tr\u00e4ffas p\u00e5 en bar tv\u00e5 \u00e5r efter f\u00f6rh\u00e5llandet upph\u00f6rt. Nu ska Emma skiljas fr\u00e5n Robert, som \u00e4r Jerrys b\u00e4sta v\u00e4n.<\/p>\n

Historien rullas sedan upp i bakv\u00e4nd kronologisk ordning. P\u00e5 ytan \u00e4r pj\u00e4sen ganska l\u00e4ttsam med en dialog som aldrig visar vad de tre egentligen k\u00e4nner. Scenen inramas av f\u00e4rgglada glitterrid\u00e5er och \u00c5ke Lundqvists kypare bidrar som ett extra humorelement. Men det mesta \u00e4r l\u00f6gner och under ytan lyser det av hoppl\u00f6shet och desperation.<\/p>\n

Harold Pinter fick Nobelpriset i litteratur 2005 med motiveringen \u201di sina dramer fril\u00e4gger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i f\u00f6rtryckets slutna rum\u201d. Dessa ord beskriver Svek p\u00e5 pricken.<\/p>\n

N\u00e4r Louise Peterhoffs Emma, Shanti Roneys Jerry och Andreas Kundlers Robert fr\u00e5gar varandra hur det \u00e4r, \u201dhur m\u00e5r barnen\u201d, \u201dhur g\u00e5r det med jobbet\u201d \u00e4r det bara en falsk fasad. Vad som finns under ytan kan vi bara ana. Vi anar att Jerry och Robert l\u00e4ngtar tillbaka till sin ungdom d\u00e5 de brann f\u00f6r poesi och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6lja sina ideal. Vi anar att de m\u00e4n som de blivit och som Emma f\u00f6rs\u00f6kt \u00e4lska egentligen bara \u00e4r skuggor av sina jag.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna lyckas v\u00e4l med att gestalta denna dubbelbottnade dialog. Harold Pinter, som sj\u00e4lv hade en l\u00e5ngvarig k\u00e4rlekshistoria under sitt f\u00f6rsta \u00e4ktenskap, har f\u00f6rmodligen plockat mycket material d\u00e4rifr\u00e5n. Men pj\u00e4sens svektema omfattar inte bara individen utan str\u00e4cker sig ut i hela samh\u00e4llet. I f\u00f6rest\u00e4llningen refereras till William Butler Yeats The Second Coming (\u00f6versatt till svenska som Den andra f\u00f6delsen eller \u00c5terkomsten ), en stark dikt om civilisationens f\u00f6rfall .<\/p>\n

Roterar och roterar i den utvidgande virveln
\nFalken kan inte h\u00f6ra falkeneraren;
\nSaker faller samman; mittpunkten kan ej l\u00e4ngre b\u00e4ra;
\nRen anarki sl\u00e4pps l\u00f6s upp\u00e5 v\u00e4rlden,
\nDen blodsskumma floden \u00e4r l\u00f6s, och \u00f6verallt
\n\u00c4r ceremonierna av oskuld nu drunknade;
\nDe b\u00e4sta saknar all \u00f6vertygelse, medan de v\u00e4rsta
\n\u00c4r fulla utav en passionerad intensitet.<\/p>\n

S\u00e4kerligen s\u00e5 \u00e4r n\u00e5gon uppenbarelse n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende;
\nS\u00e4kerligen s\u00e5 \u00e4r \u00c5terkomsten n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende.
\n\u00c5terkomsten! Knappt \u00e4r dessa ord yttrade
\nD\u00e5 en v\u00e4ldig skepnad ur Spiritus Mundi
\nPl\u00e5gar min syn: en sand\u00f6ken d\u00e4r \u00f6dslig;
\nEn gestalt med lejonkropp och med m\u00e4nniskohuvud,
\nEn blick tom och skoningsl\u00f6s som solen,
\nR\u00f6r nu sina sl\u00f6a l\u00e5r fram\u00e5t, och runt omkring den
\nVindskuggor fr\u00e5n indignerade \u00f6kenf\u00e5glar.
\nM\u00f6rkret faller \u00e5ter men nu s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r jag
\nAtt tjugo \u00e5rhundraden av stenfast s\u00f6mn
\nAnsattes av en mardr\u00f6m om en gungande vagga,
\nOch vilken r\u00e5 best, dess \u00f6destimma kom s\u00e5 till slut,
\nHasar sig mot Betlehem f\u00f6r att d\u00e4r f\u00f6das?<\/p><\/blockquote>\n

Svek
\nAv Harold Pinter
\n\u00d6vers\u00e4ttning Carl Johan L\u00e5ng
\nRegi Alexander M\u00f8rk-Eidem
\nScenografi och kostym Christian Friedl\u00e4nder
\nMusik Goran Kajfes
\nLjus Ellen Ruge
\nLjud Michael Breschi och H\u00e5kan \u00c5slund
\nMask Daniela Mengarelli
\nI rollerna
\nEmma Louise Peterhoff
\nJerry Shanti Roney
\nRobert Andreas Kundler
\nEn kypare \u00c5ke Lundqvist<\/p>\n

Foto: Christian Friedl\u00e4nder<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Svek Stockholms stadsteater, Klarascenen Premi\u00e4r den 25 januari 2013 Som titeln indikerar handlar Harold Pinters pj\u00e4s om svek \u2013 svek mellan makar, mellan v\u00e4nner och av sig sj\u00e4lv och sina ideal. Pinter menar enligt programmet att om man medverkar till ett f\u00f6rr\u00e4deri b\u00f6rjar det snart infektera allt annat som ett elakt virus. Detta virus genomsyrar […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[6684,5420],"class_list":["post-65629","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-harold-pinter","tag-stockholms-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/65629","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=65629"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/65629\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":65638,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/65629\/revisions\/65638"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=65629"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=65629"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=65629"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}