{"id":65076,"date":"2013-01-14T23:35:58","date_gmt":"2013-01-14T21:35:58","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65076"},"modified":"2013-01-20T08:04:11","modified_gmt":"2013-01-20T06:04:11","slug":"skivrecension-villagers-awayland","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65076","title":{"rendered":"Skivrecension: Villagers – {Awayland}"},"content":{"rendered":"

\"villagers\"<\/a><\/p>\n

Artist: Villagers<\/strong>
\n Titel: {Awayland}<\/strong>
\n Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

Conor O’Brien och g\u00e4nget i Villagers f\u00f6ljer upp sitt Mercury-nominerade debutalbum Becoming a Jackal<\/em> fr\u00e5n 2010. Visst grundar sig {Awayland}<\/em> p\u00e5 samma folkmusik som f\u00f6reg\u00e5ngaren, men det \u00e4r sm\u00e5tt makal\u00f6st hur l\u00e5ngt Villagers har kommit p\u00e5 tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r. Musikalisk nyfikenhet och experimentlusta har tagit irl\u00e4ndarna till en plats d\u00e4r hemlandets rika folktradition, maffiga arrangemang och subtila elektroniska influenser lever i fullst\u00e4ndig symbios.<\/p>\n

\u00d6ppningssp\u00e5ret My Lighthouse<\/em> \u00e4r en folkvisa som likt titeln f\u00f6resl\u00e5r lugnar \u00f6ronen inf\u00f6r den anstormning av id\u00e9er och musikaliska utflykter som stundar. Redan i efterf\u00f6ljande Earthly Pleasure<\/em> k\u00e4nner vi av de elektroniska inslag som tillsammans med texterna – best\u00e5ende av delvis besynnerliga, delvis relaterbara sm\u00e5 historier – kommer att pr\u00e4gla resten av albumet.<\/p>\n

The Waves<\/em>, som i min mening \u00e4r albumets h\u00f6jdpunkt, \u00e4r en l\u00e5t som medan den tar en fr\u00e5n parti till parti ocks\u00e5 v\u00e4gleder en genom olika sinnesst\u00e4mningar. Fr\u00e5n att b\u00f6rja lite nervigt kommer pl\u00f6tsligt en vibratodr\u00e4nkt gitarr och ett plinkande piano in som genast tar l\u00e5ten i en ny riktning. N\u00e4r den sedan slutar med bombastiska trummor f\u00f6ljt av ett hav av noise k\u00e4nns det som att du just \u00e5kt en berg-och-dalbana.<\/p>\n

Nothing Arrived<\/em> \u00e4r en annan h\u00f6jdpunkt. Redan vid en f\u00f6rsta lyssning sticker den ut med sitt genomg\u00e5ende pianomotiv. Med sitt euforiska outro och sin simpla refr\u00e4ng (”I waited for something \/ and something died \/ so I waited for nothing \/ and nothing arrived”)\u00a0<\/em>k\u00e4nns l\u00e5ten som \u00e4mnad f\u00f6r Billboard-listorna.<\/p>\n

Genom albumets g\u00e5ng g\u00e5r O’Briens r\u00f6st fr\u00e5n intima viskningar – ibland spricker den av sorg, ibland fylls den av n\u00e5gonting nostalgiskt – till att blomma ut. Faktum \u00e4r att\u00a0{Awayland}<\/em> \u00f6vergl\u00e4nser debutalbumet p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt; refr\u00e4ngerna har blivit mer grandiosa, influenserna kommer fr\u00e5n fler st\u00e4llen. K\u00e4nner jag lukten av Mercury?<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: The Waves, Nothing Arrived, Passing a Message<\/p>\n