{"id":65054,"date":"2013-01-12T11:27:24","date_gmt":"2013-01-12T09:27:24","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65054"},"modified":"2013-01-18T09:59:23","modified_gmt":"2013-01-18T07:59:23","slug":"martyrer-pa-stockholms-stadsteater-staller-fragor-om-tolerans-och-extremism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=65054","title":{"rendered":"Martyrer p\u00e5 Stockholms stadsteater st\u00e4ller fr\u00e5gor om tolerans och extremism"},"content":{"rendered":"

\"Martyrer\"<\/a><\/p>\n

Martyrer
\nStockholms stadsteater, Lilla scenen
\nPremi\u00e4r den 11 januari 2013<\/p>\n

Martyrer \u00e4r skriven av den tyska dramatikern Marius von Mayenburg och det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen som pj\u00e4sen s\u00e4tts upp utanf\u00f6r Tyskland. Pj\u00e4sen tar upp fr\u00e5gan hur vi hanterar vi n\u00e4r n\u00e5gon i v\u00e5r n\u00e4rhet blir extremist.<\/p>\n

Benjamin, som g\u00e5r i nionde klass, f\u00e5r pl\u00f6tsligt allas \u00f6gon p\u00e5 sig n\u00e4r han v\u00e4grar delta i simundervisningen \u2013 p\u00e5 grund av sedlighetssk\u00e4l. Fr\u00e5n vilsen 15-\u00e5ring utvecklas han snabbt till kristen fundamentalist. Hans religion bygger inte p\u00e5 att han s\u00f6ker Gud utan p\u00e5 att han l\u00e4ser bibeln och l\u00e4r sig bibelord utantill. Och de bibelorden handlar inte om Guds k\u00e4rlek utan om Hans vrede och straff.<\/p>\n

Benjamins pl\u00f6tsliga extremism m\u00f6ts av villr\u00e5dighet fr\u00e5n hemmet och skolan. Antingen bagatelliserar de situationen eller s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker tysta honom. Men han f\u00e5r ocks\u00e5 en l\u00e4rjunge: den l\u00e5ghalte klasskamraten Georg som \u00e4r utst\u00f6tt p\u00e5 grund av sitt handikapp tar tacksamt emot den n\u00e4rhet han kan f\u00e5 av Benjamin n\u00e4r han f\u00f6ljer honom.<\/p>\n

Egentligen \u00e4r det ingen som ser eller lyssnar p\u00e5 Benjamin och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 vad som ligger bakom hans vrede. Hans mamma vill inte ta till sig att sonen blivit bibelfanatiker. Hon skulle hellre sett att det handlade om droger. Skolpr\u00e4sten ler och uppmanar honom att komma till kyrkan. Rektor vill inte alls se det som ett problem, medan f\u00f6rtroendel\u00e4raren Erika inleder en kamp mot Benjamin.<\/p>\n

Kanske \u00e4r det deras relation som \u00e4r den mest intressanta i pj\u00e4sen. Erika, som skulle kunna definieras som vetenskapsfundamentalist, \u00e4r snart lika fanatisk som sin elev. P\u00e5 kv\u00e4llarna l\u00e4ser hon bibeln f\u00f6r att hitta citat som mots\u00e4ger Benjamin, allt medan hennes eget liv kommer i skymundan och hennes sambo l\u00e4mnar hemmet.<\/p>\n

I programmet citeras den israeliske f\u00f6rfattaren Amos Oz:<\/p>\n

Se noga upp, fanatism \u00e4r extremt smittsamt, mer smittsamt \u00e4n n\u00e5got virus. Man kan l\u00e4tt \u00e5dra sig fanatism samtidigt som man f\u00f6rs\u00f6ker besegra den eller sl\u00e5ss mot den. L\u00e4s tidningarna eller se p\u00e5 nyheterna p\u00e5 teve hur l\u00e4tt det \u00e4r att m\u00e4nniskor utvecklas till antifanatiska fanatiker, anti-fundamentalistiska fundamentaliser, anti-Jihad-korsfarare.<\/p><\/blockquote>\n

Michael Jonsson g\u00f6r en stark rollprestation som den fanatiske unge Benjamin och \u00e4ven de andra sk\u00e5despelarna \u00e4r skickliga i sina roller. Det \u00e4r en v\u00e4lgjord f\u00f6rest\u00e4llning som st\u00e4ller intressanta fr\u00e5gor. Regiss\u00f6ren Drit\u00ebro Kasapi s\u00e4ger i ett pressmeddelande fr\u00e5n Stockholms stadsteater:<\/p>\n

\u2212 Det som \u00e4r tydligt \u00e4r hur of\u00f6rm\u00f6get v\u00e5rt samh\u00e4lle \u00e4r att hantera och bem\u00f6ta extrema \u00e5sikter. Var g\u00e5r gr\u00e4nsen f\u00f6r v\u00e5r tolerans? N\u00e4r s\u00e4ger vi stopp? Och vad h\u00e4nder d\u00e5 med v\u00e5r tolerans? Pj\u00e4sen s\u00e4tter fingret p\u00e5 en paradox i v\u00e5rt samh\u00e4lle, en br\u00e4nnhet fr\u00e5ga f\u00f6r oss idag. Har vi redskap f\u00f6r att hantera extrema \u00e5sikter? Har vi n\u00e5got annat val \u00e4n att s\u00e4tta h\u00e5rt mot h\u00e5rt?<\/p><\/blockquote>\n

MARTYRER
\nAv: Marius von Mayenburg
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Monica Ohlsson
\nRegi: Drit\u00ebro Kasapi
\nScenografi och kostym: Sven Haraldsson
\nLjus: Patrik Bog\u00e5rdh
\nLjud: Ola Stenstr\u00f6m
\nMask: Sara Englund<\/p>\n

I rollerna
\nBenjamin: Michael Jonsson
\nGeorg: Shebly Niavarani
\nMamman: Kajsa Reingardt
\nLydia: Bianca Kronl\u00f6f
\nErika Roth: Sofi Helleday
\nDorfinger: Jonas Kruse
\nPr\u00e4sten: Christer Fant
\nRektorn: Jacob Nordenson<\/p>\n

Bild: Kajsa Reingardt, Michael Jonsson och Christer Fant Foto: Petra Hellberg<\/p>\n

Relaterat: recension i Expressen<\/a><\/strong>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Martyrer Stockholms stadsteater, Lilla scenen Premi\u00e4r den 11 januari 2013 Martyrer \u00e4r skriven av den tyska dramatikern Marius von Mayenburg och det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen som pj\u00e4sen s\u00e4tts upp utanf\u00f6r Tyskland. Pj\u00e4sen tar upp fr\u00e5gan hur vi hanterar vi n\u00e4r n\u00e5gon i v\u00e5r n\u00e4rhet blir extremist. Benjamin, som g\u00e5r i nionde klass, f\u00e5r pl\u00f6tsligt allas […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,31],"tags":[5420],"class_list":["post-65054","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teaterrecension","tag-stockholms-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/65054","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=65054"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/65054\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":65270,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/65054\/revisions\/65270"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=65054"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=65054"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=65054"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}