![\"vikingbok290\"](\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/01\/vikingbok290.jpg\" "\\"vikingbok290\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
XI. B\u00e4ttre b\u00f6rda
\nman b\u00e4r ej p\u00e5 v\u00e4gen
\n\u00e4n mycket mannavett.
\nS\u00e4mre v\u00e4gkost
\nman ej sl\u00e4par \u00f6ver f\u00e4ltet
\n\u00e4n \u00f6verm\u00e5tt utav \u00f6l.
\n-H\u00e1vam\u00e1l<\/p>\n
Kan vi l\u00e4ra oss n\u00e5got av hur vikingen levde? Eller var de en hop br\u00f6lande bikers som h\u00e4rjade runt om i Europa, med skepp ist\u00e4llet f\u00f6r motorcyklar?
\nJa, vi kan l\u00e4ra oss en del h\u00e4vdar Jan Kallberg, det finns m\u00e5nga saker som vikingarna kan l\u00e4ra m\u00e4nniskor av idag.
\n
\nBoken tar upp framf\u00f6r allt vikingens ledarskapstankar och hur de egentligen levde under den m\u00f6rka medeltiden som den har kallats f\u00f6r. Att den var en speciellt m\u00f6rk \u00e4r idag vederlagt, men tiden har m\u00e5nga likheter med dagens samh\u00e4lle som beskrivs i boken. Den globaliserad tids\u00e5lder som vi lever i nu liknar mycket den tid som vikingarna levde i, med m\u00e5nga m\u00f6jligheter och sv\u00e5righeter att ta st\u00e4llning till.<\/p>\n
En av de viktigaste saker som vikingarna trodde p\u00e5 att man var ansvarig som ledare f\u00f6r sina handlingar (det kanske visar hur l\u00e5ngt den vanliga svensken har kommit fr\u00e5n sin vikingatida sl\u00e4kting). En viking som leder sj\u00e4lv i strid hade b\u00e5de ansvar f\u00f6r sig sj\u00e4lv och gruppen, G\u00e5r det d\u00e5ligt f\u00f6r gruppen g\u00e5r det \u00e4ven d\u00e5ligt f\u00f6r ledaren. N\u00e4r riskerna delas s\u00e5 har ledaren skyldighet att leda p\u00e5 riktigt och inte mumla f\u00f6rl\u00e4get p\u00e5 en presskonferens som m\u00e5nga av dagen ledare g\u00f6r.<\/p>\n
Men vad har detta med dagens samh\u00e4lle att g\u00f6ra? Ta ett annat exempel; kan socialt f\u00f6rtroende kan inte k\u00f6pas med hj\u00e4lp av kick offs, bungy jump eller storslagna presentationer? Nej, de m\u00e5ste erh\u00e5llas p\u00e5 ett verkligt s\u00e4tt. Ledarskap var ett \u00e4mne som var n\u00e5got mycket viktigt f\u00f6r vikingarna med hj\u00e4lp av detta hade de f\u00f6rm\u00e5gan att er\u00f6vra och h\u00e5lla stora omr\u00e5den. N\u00e4r ledarskap tas p\u00e5 allvar kan organisationer g\u00f6ra storartade saker.<\/p>\n
Ledaren m\u00e5ste ha en \u00f6ppenhet n\u00e4r de lyssnar. Det lyssnar f\u00f6r att f\u00f6r informationsinsamling inte pga. artighet. Ledare \u00e4r ledare f\u00f6r att de har f\u00e4rdigheterna att ta gruppen fr\u00e5n punkt A till punkt B levande. Det finns inget substitut f\u00f6r denna underliggande lag.<\/p>\n
Vi v\u00e4ljer personer och ledare f\u00f6r att det g\u00f6r livet l\u00e4ttare f\u00f6r alla oss, f\u00f6r att de f\u00f6rsvarar oss, hj\u00e4lper oss kollektivt och som individer kan hj\u00e4lpa oss. En tanke som g\u00e4ller \u00e4ven under den parlamentariska demokratins era.<\/p>\n
Vikingarna drog i h\u00e4rt\u00e5g av olika sk\u00e4l. Under deras l\u00e4ngre resor fr\u00e5n Sverige n\u00e4r de unders\u00f6kte den baltiska kustlinjen f\u00f6r att ta slavar och timmer. \u00c4ven Frankerriket var s\u00e5 pass intressant f\u00f6r vikingarna s\u00e5 de skapade Normandie.<\/p>\n
En bok om vikingar och ledarskap tar givetvis upp krig och krigf\u00f6ring, s\u00e5 \u00e4ven den h\u00e4r boken. Taktiken f\u00f6r vikingarna n\u00e4r de stred var r\u00f6rlighet och v\u00e5ldsamhet. Och en annan viktig fr\u00e5ga: hur kan man dra sig tillbaka utan f\u00f6rluster? Den vikingatida ledaren m\u00e5ste h\u00e5lla s\u00e5 sm\u00e5 f\u00f6rluster som bara det \u00e4r m\u00f6jligt, det \u00e4r viktigt att t\u00e4nka p\u00e5 om man beh\u00f6ver rorsm\u00e4n \u00f6ver Atlanten. I dagens f\u00f6retagsv\u00e4rld har man f\u00f6r l\u00e4nge sedan l\u00e4mnat denna tanke om gemensam hj\u00e4lp, ist\u00e4llet l\u00e4mnar man \u00f6ver sina erfarenheter du har erh\u00e5llit s\u00e5 att de andra f\u00e5r ta del av dessa, mer eller mindre frivilligt.<\/p>\n
En annan viktig sak som Jan Kallberg tar upp om skillnaden d\u00e5 och nu, vikingarna var mycket v\u00e4l medvetna om att de var d\u00f6dliga, men dagens m\u00e4nniskor ser sig ibland som gudar, det \u00e4r produkten av det inflammerat ego vi skapat. Vi lever i en tid d\u00e4r snabb tillfredst\u00e4llelse \u00e4r det viktigaste inte l\u00e5ngsiktighet eller planering p\u00e5 gott och ont.<\/p>\n
Visst fanns detta \u00e4ven under vikingatiden problem som Ingvar den Vidfarne som under strapatsrika f\u00f6rh\u00e5llanden reste i \u00f6sterled. Efter att ha blivit osams i guppen s\u00e5 lyckades inte komma hem igen. H\u00e4r fr\u00e5ngick Ingvar fr\u00e5n de vanliga exempel som Jan Kallberg tar upp i boken.<\/p>\n
Men en viktig vikingatida egenskap var: vikingar gillade inte skitsnack och ledare var alltid under uppsikt. Denna h\u00e5llning \u00e4r n\u00e5got som po\u00e4ngteras i texten det var en kultur som inte uppskattade skitsnack \u00f6verhuvudtaget. Och det \u00e4r kanske inte s\u00e5 konstigt, om man som Leif Eriksson s\u00f6kte sig till Amerika, s\u00e5 m\u00e5ste man kunna leverera eller inte komma tillbaka hem igen. I det vikingatida samh\u00e4llet m\u00e5ste ledaren leva med vetskapen att alla m\u00e5ste leva upp till den standard som gruppen av m\u00e4n och skepp uppr\u00e4tth\u00f6ll.<\/p>\n
Ledarskap f\u00f6r dem var i klartext f\u00f6rm\u00e5gan att kunna leda i strid, att retirera n\u00e4r det beh\u00f6vs och ha f\u00f6rm\u00e5gan att tolka situationen r\u00e4tt s\u00e5 att chanserna f\u00f6r att lyckas var s\u00e5 h\u00f6g som m\u00f6jligt. De hade heller inget intresse att f\u00f6lja en ledare som inte delade samma umb\u00e4randen och ledde genom exempel f\u00f6r dem. Alla som tog del i h\u00e4rt\u00e5gen och som f\u00f6ljde med resan var lika medvetna om faran som ledaren, detta gjorde ledarskapet robustare och mer l\u00e4ttsk\u00f6t. Ett slutord har man l\u00e4st n\u00e5gon form av ledarskapslitteratur tidigare, \u00e4r den h\u00e4r boken mycket intressant. Det mig veterligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen vikingar har f\u00f6rekommit p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet i en ledarskapsbok. Slutligen boken \u00e4r en informativ och l\u00e4ttfattlig bok om ledarskap fr\u00e5n en vinkel man inte f\u00f6rv\u00e4ntar sig.<\/p>\n
Text; Alexander Sanchez<\/strong><\/p>\n The Leadership principles of the Vikings by Jan Kallberg (2007)<\/a><\/p>\n Andra bloggar om: b\u00f6cker<\/a>, litteratur<\/a>, vikingar<\/a>, Jan Kallberg<\/a>, ledarskap<\/a>, Alexander Sanchez<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" XI. B\u00e4ttre b\u00f6rda man b\u00e4r ej p\u00e5 v\u00e4gen \u00e4n mycket mannavett. S\u00e4mre v\u00e4gkost man ej sl\u00e4par \u00f6ver f\u00e4ltet \u00e4n \u00f6verm\u00e5tt utav \u00f6l. -H\u00e1vam\u00e1l Kan vi l\u00e4ra oss n\u00e5got av hur vikingen levde? Eller var de en hop br\u00f6lande bikers som h\u00e4rjade runt om i Europa, med skepp ist\u00e4llet f\u00f6r motorcyklar? Ja, vi kan l\u00e4ra oss […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3,16],"tags":[907,6242],"class_list":["post-6497","post","type-post","status-publish","format-standard","category-litteratur","category-recension","tag-bocker","tag-vikingar","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/6497","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6497"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/6497\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6497"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=6497"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=6497"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"vikingbok600\"](\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/01\/vikingbok600.jpg\" "\\"vikingbok600\\"")
<\/p>\n