borde<\/em> bli verklighet, och om s\u00e5 inte sker \u00e4r det n\u00e5gon eller n\u00e5got som b\u00e4r skulden.<\/p><\/blockquote>\nS\u00e5ngtexter och musik \u00e4r skriven av Stephen Sondheim och manus av John Weidman. Ulricha Johnson har \u00f6versatt till svenska och Staffan Aspegren har regisserat f\u00f6rest\u00e4llningen som han arbetat fram tillsammans med ensemblen i workshop-form p\u00e5 s\u00e5 kort tid som fyra veckor.<\/p>\n
F\u00f6r att bara ha repeterat i fyra veckor \u00e4r insatsen imponerande, speciellt under andra halvan d\u00e5 ensemblen kommit ig\u00e5ng ordentligt och s\u00e5ngerna blev kraftfullare. D\u00e4remot \u00e4r fyra veckor kort tid f\u00f6r att f\u00e5 en musikal att sitta ordentligt.<\/p>\n
\u00c4mnet som cirkulerar kring den amerikanska livsfilosofin och vapen \u00e4r intressant och h\u00f6gaktuell nu n\u00e5gra veckor efter ytterligare ett hemskt d\u00e5d i en skola och en f\u00f6rskola i USA. \u00c4ven om Assassins fokuserar p\u00e5 mord p\u00e5 presidenter g\u00e5r det inte att l\u00e5ta bli att dra paralleller till skolmassakrer.<\/p>\n
Assassins fokuserar p\u00e5 fr\u00e5gor kring den amerikanska myten om att alla kan bli framg\u00e5ngsrika och det gemensamma f\u00f6r dessa m\u00f6rdare och misslyckade m\u00f6rdare \u00e4r att inom sig har outh\u00e4rdliga k\u00e4nslor av maktl\u00f6shet samtidigt som de har ett fruktansv\u00e4rt sjukt behov av att h\u00e4vda sig sj\u00e4lva och \u00e4r uppbl\u00e5sta.
\nDetta tillsammans med att det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att f\u00e5 tag p\u00e5 ett vapen i ett land d\u00e4r vapenindustrin frodas banar v\u00e4gen f\u00f6r mord och mordf\u00f6rs\u00f6k.<\/p>\n
De tretton personer som f\u00f6rs\u00f6kt m\u00f6rda en amerikansk president skildras p\u00e5 olika s\u00e4tt. John Wilkes Booth som m\u00f6rdade president Abraham Lincoln hade starka sk\u00e4l enligt f\u00f6rest\u00e4llningen. Han menade att Lincoln var skulden till inb\u00f6rdeskriget som tog m\u00e5nga amerikanska m\u00e4ns liv. Efter\u00e5t framst\u00e4lls m\u00f6rdaren \u00e4nd\u00e5 som en ensam galning och han misslyckades. Ingenting f\u00f6r\u00e4ndrades. <\/p>\n
Skr\u00e4mmande \u00e4r att de som m\u00f6rdat en president blir historiska, deras namn kommer att finnas kvar i historieb\u00f6ckerna och ibland blir de inspiration f\u00f6r andra, som John Hinckley som f\u00f6rs\u00f6kte m\u00f6rda president Ronald Reagan. D\u00e5det var ett s\u00e4tt att f\u00e5 uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n Hinckleys stora k\u00e4rlek, Jodie Foster, som han blivit f\u00f6r\u00e4lskad i sedan han sett filmen Taxi Driver. N\u00e4r detta tidigare p\u00e5 andra s\u00e4tt misslyckats valde han i st\u00e4llet detta s\u00e4tt, inspirerad av John F. Kennedys misst\u00e4nkte m\u00f6rdare, Lee Harvey Oswald.<\/p>\n
F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r tv\u00e5 timmar, utan paus, och det \u00e4r kort tid f\u00f6r att hinna utveckla ett resonemang, d\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nns det som att den mer skrapar p\u00e5 ytan av problematiken, men det r\u00e4cker f\u00f6r att f\u00e5 ig\u00e5ng tankarna. Det finns mycket att fundera kring och diskutera efter att ha sett f\u00f6rest\u00e4llningen, \u00e4ven om den inte g\u00e5r p\u00e5 djupet med fr\u00e5gorna. Det kanske rent av \u00e4r s\u00e5 att det \u00e4r meningen, det l\u00e4mnar f\u00f6rest\u00e4llningen \u00f6ver \u00e5t oss att g\u00f6ra.<\/p>\n
K\u00e4gelbanan \u00e4r inte v\u00e4rldens b\u00e4sta teaterlokal. Scenen \u00e4r dels p\u00e5 bortre v\u00e4ggen och sedan p\u00e5 en l\u00e5ng estrad in mot publiken. De b\u00e4sta platserna \u00e4r nog utan tvekan l\u00e4ngs sidorna p\u00e5 scenen som g\u00e5r ut mot publiken. Sj\u00e4lv satt jag p\u00e5 n\u00e5got som kallades fr\u00e4mre parkett, som var fyra rader av stolar l\u00e4ngst fram. Eftersom jag satt p\u00e5 den fj\u00e4rde raden d\u00e4r hade jag tre rader av huvuden framf\u00f6r mig som skymde massor av sikten. Mitt r\u00e5d till den som t\u00e4nker g\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r att se till att undvika platserna p\u00e5 fr\u00e4mre parkett utan s\u00e4tt dig vid sidan av scenen eller i bakre delen av salongen p\u00e5 platserna i den sluttande upph\u00f6jningen. <\/p>\n
Rollerna:
\nJohn Wilkes Booth (1838\u20131865) m\u00f6rdade president Abraham Lincoln
\nPetter Isaksson<\/p>\n
Charles Guiteau (1841\u20131882) m\u00f6rdade president James Garfield
\nJoakim Jennefors<\/p>\n
Leon Czolgosz (1873\u20131901) m\u00f6rdade president William McKinley
\nFelix Engstr\u00f6m<\/p>\n
Giuseppe Zangara (1900\u20131933) f\u00f6rs\u00f6kte m\u00f6rda den tilltr\u00e4dande presidenten Franklin D Roosevelt
\nOle A Bolstad Bang<\/p>\n
Samuel Byck (1930\u20131974) f\u00f6rs\u00f6kte m\u00f6rda president Richard Nixon
\nMichael Jansson<\/p>\n
Lynette (\u201dSqueaky\u201d) Fromme (1948\u2013) f\u00f6rs\u00f6kte m\u00f6rda president Gerald Ford
\nKarin M\u00e5rtenson<\/p>\n
Sara Jane Moore (1930\u2013) f\u00f6rs\u00f6kte m\u00f6rda president Gerald Ford
\nMy Blomqvist Olsberg<\/p>\n
John Hinckley (1955\u2013) f\u00f6rs\u00f6kte m\u00f6rda president Ronald Reagan
\nSonny Enell<\/p>\n
Ber\u00e4ttaren en folks\u00e5ngare i Woody Guthrie-\/Pete Seeger-stil
\nNils Bergstrand<\/p>\n
Emma Goldman anarkistisk agitator och feminist vid sekelskiftet
\nMy Blomqvist Olsberg<\/p>\n
F\u00f6rest\u00e5ndaren
\nMattias S\u00f6derhielm<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Assassins – The Musical Musik & s\u00e5ngtexter Stephen Sondheim Manus John Weidman Id\u00e9 Charles Gilbert, Jr. Regi Staffan Aspegren Dirigent Hanna Sandman Scenograf och kostym\u00f6r Bente Rolandsdotter Svensk \u00f6vers\u00e4ttning Ulricha Johnson Ljusdesign Niklas Elfvengren Koreografi Terry Etheridge K\u00e4gelbanan i Stockholm Premi\u00e4r 8 januari 2013 Kan John Wilkes Booth sm m\u00f6rdade den amerikanske presidenten Abraham Lincoln […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[],"class_list":["post-64913","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64913","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=64913"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64913\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":64916,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64913\/revisions\/64916"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=64913"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=64913"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=64913"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"assassins\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/01\/assassins-300x233.jpg\")
<\/p>\n