![\"amour\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/01\/amour.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
I en tidig scen i Michael Hanekes magnifika film \u201dAmour\u201d befinner vi oss i en salong. Kameran vilar p\u00e5 publiken som tyst sitter och v\u00e4ntar p\u00e5 att en konsert med klassisk musik ska b\u00f6rja. I biosalongen, f\u00f6r oss som har valt att g\u00e5 och se Hanekes film just d\u00e4r, intr\u00e4ffar en m\u00e4rklig effekt; en sorts spegelbild uppenbarar sig f\u00f6r oss, d\u00e4r tv\u00e5 olika verkligheter blickar mot varandra i sp\u00e4nd v\u00e4ntan inf\u00f6r vad som komma skall. Med scenen f\u00f6rmedlar Haneke att vi egentligen m\u00f6ter oss sj\u00e4lva i hans film, att publiken p\u00e5 bioduken \u00e4r vi. F\u00f6r Amour \u00e4r en film om oss, om v\u00e5r k\u00e4rlek, v\u00e5rt \u00e5ldrande och v\u00e5r d\u00f6d. Handlingen kretsar kring ett \u00e4ldre par d\u00e4r kvinnan drabbas av en stroke. Mannen v\u00e4ljer att hand om henne i deras hem \u00e4nda fram till det oundvikliga slutet.<\/p>\n
Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r filmen drabbar mig s\u00e5 h\u00e5rt. Dagen f\u00f6re har jag f\u00e5tt ett telefonsamtal fr\u00e5n min mamma. Mormor ligger p\u00e5 sjukhus med lunginflammation. Och hon \u00e4r ju s\u00e5 gammal, s\u00e4ger mamma menande. Ja, det \u00e4r hon. Gammal. Sj\u00e4lva ordet ger mig rysningar och m\u00e4rkliga luktassociationer. Blanka golv och sjukhus. Darriga h\u00e4nder och ryckiga r\u00f6relser. Slapp, h\u00e4ngig hud och \u00e5driga halsar. Fl\u00e4ckiga, dimmiga \u00f6gonvitor, som i \u00e4rlighetens namn b\u00f6rjar bli ganska gula. Hela andemeningen av \u201dgammal\u201d blir f\u00f6r mig \u201dhj\u00e4lpl\u00f6s\u201d. <\/p>\n
![\"amour2\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/01\/amour2-300x188.jpg\")
Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r det g\u00f6r mig s\u00e5 r\u00e4dd. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r dagens samh\u00e4lle \u00e4r s\u00e5 besatt av ungdom. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r vi stuvar bort v\u00e5ra \u00e4ldre generationer p\u00e5 s\u00f6nderfallande \u00e5lderdomshem. Och kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r vi str\u00e4var bak\u00e5t, efter en tid som sakta rinner mellan v\u00e5ra fingrar.<\/p>\n
Min sambo gr\u00e5ter efter att vi sett Amour. Jag \u00e4r inte l\u00e5ngt d\u00e4rifr\u00e5n. Vi pratar om det \u00e4ldre parets relation. F\u00f6r ett otr\u00e4nat \u00f6ga ter den sig n\u00e4rmast kall. Den \u00e4r s\u00e5 subtil, skildrad p\u00e5 ett m\u00e4sterligt s\u00e4tt. De kramas inte, s\u00e4ger inte att de \u00e4lskar varandra. F\u00f6r det finns redan d\u00e4r, k\u00e4rleken existerar \u2013 m\u00f6jligen inte som tittaren f\u00f6rest\u00e4llt sig, men den finns d\u00e4r och det k\u00e4nns. S\u00e4ttet de r\u00f6r sig tillsammans. Hur de tittar efter varandra. Det s\u00e4ger n\u00e5got om dem som karakt\u00e4rer och m\u00e4nniskor; n\u00e5got privat, n\u00e5got som \u00e5sk\u00e5daren inte \u00e4ger tilltr\u00e4de till. De har levt ihop i en evighet dessa tv\u00e5 m\u00e4nniskor. De beh\u00f6ver inte r\u00e4ttf\u00e4rdiga sin k\u00e4rlek, inte f\u00f6r varandra och s\u00e4rskilt inte f\u00f6r oss. Haneke vet detta. F\u00f6r Amour \u00e4r egentligen ingen film i traditionell mening. Den handlar, mer \u00e4n n\u00e5got annat, om oss och vad som komma skall \u2013 p\u00e5 gott och ont. Hur skoningsl\u00f6st det slutar f\u00f6r de som \u00e4lskar varandra. \u00c4ven f\u00f6r dem. Det finns ingen filmmusik som kan r\u00e4dda eller tr\u00f6sta oss. Det existerar inga lyckliga slut. Bara slut.
\nMormor flydde fr\u00e5n Tyskland under andra v\u00e4rldskriget. Hon har ber\u00e4ttat f\u00f6r mig om fallande bomber, n\u00e4r de tvingades g\u00f6mma sig i k\u00e4llaren och hela byggnaden skakade som en gamlings h\u00e4nder. Hon har ber\u00e4ttat f\u00f6r mig om att resa ensam till Sverige och arbeta h\u00e5rt, bara f\u00f6r att skicka pengarna till familjen i Tyskland. Ett h\u00e5rt liv utan excesser. Sj\u00e4lv f\u00f6rs\u00f6ker jag relatera; mina ekonomiska bekymmer \u00e4r visserligen vida \u00f6verl\u00e4gsna de flesta av mina v\u00e4nners, men jag \u00e4r inte i n\u00e4rheten. Inte ens p\u00e5 samma karta.<\/p>\n
![\"amour3\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2013\/01\/amour3-300x168.png\")
Resten av filmen utspelar sig i det parets l\u00e4genhet. De spelas av Jean-Louis Trintignant och Emanuelle Riva, stora stj\u00e4rnor i Frankrike och s\u00e4rskilt Riva, som slog igenom i \u201dHiroshima \u2013 min \u00e4lskade\u201d fr\u00e5n 1959, blev en sorts sexsymbol. Att Haneke valt dessa sk\u00e5despelare \u00e4r ingen slump. N\u00e4r kameran f\u00f6rsiktigt utforskar deras gamla kroppar och fragila uppenbarelse, finns bilden av deras ungdom inpr\u00e4ntad i publikens medvetande. Det \u00e4r skr\u00e4mmande, men ocks\u00e5 m\u00e4rkligt avv\u00e4pnande. Kommer man p\u00e5 sig sj\u00e4lv att tycka synd om dem blir det \u00e4nnu underligare. F\u00f6r varf\u00f6r tycker jag synd om dem? F\u00f6r att de \u00e4r gamla? Kanske \u00e4r det inte dem jag tycker synd om. Det \u00e4r synd om m\u00e4nniskorna, som redan gamle Strindberg sade. N\u00e4r slutet kommer, f\u00f6r det g\u00f6r det f\u00f6r alla, vet vi inte vad som h\u00e4nder. Bara att det \u00e4r abrupt och konkret. Verkligt och overkligt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Vi har skapat v\u00e5rt livs v\u00e4gar, skissat upp v\u00e5ra regler och samh\u00e4llen och pl\u00f6tsligt tar det slut. Ingenting betyder n\u00e5got l\u00e4ngre. Pl\u00f6tsligt \u00e4r vi bara kallt k\u00f6tt p\u00e5 en b\u00e5r, likt t\u00f6mda beh\u00e5llare eller tomma hylsor. Glimten, livet, tankarna och sorgerna, har alla f\u00f6rsvunnit.
\nTidigt i filmen, n\u00e4r paret \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n konserten, uppt\u00e4cker de att n\u00e5gon har f\u00f6rs\u00f6kt bryta sig in i deras l\u00e4genhet. Detta f\u00e5r kvinnan att ber\u00e4tta om en v\u00e4ninna som haft inbrott nyligen. Tjuvarna stal tavlorna, men l\u00e4mnade ramarna kvar \u2013 de fick med sig motiven genom att sk\u00e4ra loss dem. N\u00e4r Haneke, en bit in i filmen, l\u00e5ter tavelmotiv fylla bioduken, \u00e4r det f\u00f6rst sv\u00e5rt f\u00f6r mig att greppa inneb\u00f6rden. Han l\u00e5ter ramarna vara osynliga, strax utanf\u00f6r bild. Efter filmen sl\u00e5r det mig: det \u00e4r samma tavlor i sekvensen som satt upph\u00e4ngda i kvinnans sovrum. N\u00e4r kvinnan avlider, n\u00e4r hennes kropp ligger stel p\u00e5 s\u00e4ngen, k\u00e4nns det som att n\u00e5gon har varit d\u00e4r och stulit inneh\u00e5llet. Bara ramen finns kvar.
\nKanske drabbar Hanekes film s\u00e5 h\u00e5rt eftersom v\u00e5r r\u00e4dsla inf\u00f6r d\u00f6den verkar inprogrammerad, eftersom vi t\u00e4nker p\u00e5 den som om den vore en f\u00f6rlust. Vi f\u00f6rlorar n\u00e5got. En anh\u00f6rig. V\u00e5rt liv.
\nMina mamma f\u00f6rbereder sig f\u00f6r att \u00e5ka ned till Danmark, d\u00e4r min mormor bor. Mina mostrar \u00e4r oroliga \u00f6ver mormors tillst\u00e5nd, deras nuvarande konflikter st\u00e4lls \u00e5t sidan \u2013 n\u00e5got st\u00f6rre har pl\u00f6tsligt anl\u00e4nt. Jag bl\u00e4ddrar i ett gammalt fotoalbum. Min mormor har alltid sett likadan ut. Jag minns att vi ofta tittade p\u00e5 film tillsammans, James Bond-filmer dubbade till tyska. Jag, som inte kunde spr\u00e5ket, l\u00e4t fantasin skapa logik i det jag s\u00e5g; uppfann min egen handling till filmerna. Ofta gick det inte ihop, ofta slutade h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet mitt i, och mina f\u00f6rest\u00e4llda konflikter och handlingar uppklarades aldrig. De bara st\u00e4ngdes av.<\/p>\n
Hanekes film Amour slutar, till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga av hans tidigare verk, inte mitt i ett skeende. I st\u00e4llet f\u00f6ljer vi med till slutet. Filmens f\u00f6rsta scen \u00e4r ocks\u00e5 den sista. Detta f\u00f6r att vi inte ska missta oss och tro att det finns n\u00e5gon sorts sp\u00e4nning i ber\u00e4ttelsen. Det finns ingen uppt\u00e4ckargl\u00e4dje, inget \u00e4ventyr. Vi vet hur det kommer att sluta, precis som i verkligheten. Bara d\u00f6den v\u00e4ntar n\u00e4r eftertexterna rullar.<\/p>\n
Text: Robert Warreb\u00e4ck<\/strong><\/p>\n Tips: Recension av Amour i Expressen<\/a> och i Svenska Dagbladet<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I en tidig scen i Michael Hanekes magnifika film \u201dAmour\u201d befinner vi oss i en salong. Kameran vilar p\u00e5 publiken som tyst sitter och v\u00e4ntar p\u00e5 att en konsert med klassisk musik ska b\u00f6rja. I biosalongen, f\u00f6r oss som har valt att g\u00e5 och se Hanekes film just d\u00e4r, intr\u00e4ffar en m\u00e4rklig effekt; en sorts […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50],"tags":[],"class_list":["post-64836","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64836","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=64836"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64836\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":67677,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64836\/revisions\/67677"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=64836"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=64836"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=64836"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}