{"id":64458,"date":"2012-12-22T12:14:14","date_gmt":"2012-12-22T10:14:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64458"},"modified":"2012-12-22T12:14:14","modified_gmt":"2012-12-22T10:14:14","slug":"karleksrelation-blir-krig-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64458","title":{"rendered":"K\u00e4rleksrelation blir Krig p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"Krig\"<\/a><\/p>\n

Krig \u2013 en f\u00f6rest\u00e4llning om k\u00e4rlek
\nStockholms stadsteater<\/a>, Lilla scenen
\nPremi\u00e4r den 6 december 2012<\/p>\n

Krig \u2013 en f\u00f6rest\u00e4llning om k\u00e4rlek handlar om parrelationer. Pj\u00e4sen omfattar b\u00e5de de stora dr\u00f6mmarna och vardagslivet och v\u00e4xlar mellan nyf\u00f6r\u00e4lskelse och fullt krig. Fyra sk\u00e5despelare gestaltar kvinnan och mannen. Det b\u00f6rjar med att de alla ber\u00e4ttar om scener fr\u00e5n livet med en idealpartner, men de v\u00e4xlar snart \u00f6ver till att skildra en k\u00e4rleksrelations sammanbrott.<\/p>\n

Varf\u00f6r \u00e4r det sv\u00e5rt att leva tillsammans och att f\u00e5 k\u00e4rleken att best\u00e5? Varf\u00f6r handlar v\u00e5ra vardagsdr\u00f6mmar s\u00e5 ofta om uppskattning fr\u00e5n v\u00e5r partner och varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 sv\u00e5rt att sj\u00e4lv visa uppskattning?<\/p>\n

Pj\u00e4sen ger inget entydigt svar, men antydningar om m\u00e5nga delar som kan samverka. Yttre krav som k\u00f6nsroller och prestations\u00e5ngest blandas med d\u00e5lig kommunikation, orealistiska f\u00f6rv\u00e4ntningar och egoism. N\u00e4r det blir sv\u00e5rt att n\u00e5 fram till varandra \u00f6verg\u00e5r paren till att prata om hur de ska m\u00f6blera om.<\/p>\n

Bj\u00f6rn Bengtsson, Ann-Sofie Rase, Helena Af Sandeberg och J\u00f6rgen Thorsson spelar mot varandra i olika konstellationer. F\u00f6r det mesta ser det ut att vara samma par det handlar om, men ibland \u00e4r det tv\u00e5 olika. Att det \u00e4r fyra personer i st\u00e4llet f\u00f6r tv\u00e5 g\u00f6r att pj\u00e4sen blir \u00e4nnu mer allm\u00e4ngiltig. Alla kan k\u00e4nna igen sig i n\u00e5gon av dem.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna \u00e4r duktiga p\u00e5 att f\u00e5 fram allvaret i pj\u00e4sen blandat med humor. Speciellt J\u00f6rgen Thorsson lockar som vanligt till m\u00e5nga f\u00f6rl\u00f6sande skratt.<\/p>\n

Det \u00e4r ljust i hela salongen under i stort sett hela f\u00f6rest\u00e4llningen. Det bidrar till att vi i publiken k\u00e4nner oss delaktiga i f\u00f6rst\u00e4llningen. Scenografin \u00e4r enkel med svarta v\u00e4ggar och ett parkettgolv som f\u00e5r oss att t\u00e4nka p\u00e5 en bostad. Ett stort antal gr\u00e5 plaststolar visualiserar olika milj\u00f6er och kastas ibland omkring p\u00e5 scenen n\u00e4r romantiken \u00f6verg\u00e5tt i krig.<\/p>\n

Manuset till pj\u00e4sen om k\u00e4rlek \u00e4r baserat p\u00e5 samtal som f\u00f6rfattaren Kamilla Wargo Brekling hade med sk\u00e5despelarna i urupps\u00e4ttningen i Danmark 2004. Stadsteaterns f\u00f6rest\u00e4llning har v\u00e4xt fram i ett n\u00e4ra samarbete med sk\u00e5despelarna som f\u00e5r improvisera utifr\u00e5n repliker i manus. Detta arbetss\u00e4tt har nog medverkat till att replikerna k\u00e4nns naturliga.<\/p>\n

Krig \u2013 en f\u00f6rest\u00e4llning om k\u00e4rlek ger b\u00e5de underh\u00e5llning och anledning till eftertanke. K\u00e4rlek och krig borde vara varandras motsatser, men allt f\u00f6r ofta sl\u00e5r det f\u00f6rsta \u00f6ver i det andra. P\u00e5 m\u00e5nga br\u00f6llop l\u00e4ses Paulus ord om k\u00e4rlek:<\/p>\n

K\u00e4rleken \u00e4r t\u00e5lmodig och god. K\u00e4rleken \u00e4r inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppbl\u00e5st. Den \u00e4r inte utmanande, inte sj\u00e4lvisk, den brusar inte upp, den vill ingen n\u00e5got ont. Den finner inte gl\u00e4dje i or\u00e4tten, men gl\u00e4ds med sanningen. Allt b\u00e4r den, allt tror den, allt hoppas den, allt uth\u00e4rdar den. (1 Kor 13<\/a>)<\/p><\/blockquote>\n

Ord som vi kanske borde g\u00e5 tillbaka till lite oftare n\u00e4r vardagsproblemen blir f\u00f6r tunga att b\u00e4ra och relationen tar stryk.<\/p>\n

Manus och regi: Kamilla Wargo Brekling
\nScenografi och kostym: Sven Haraldsson
\nLjus: Antonio Rodrigues-Andersen
\nMask: Sara Englund
\nKoreografi: Karina Dichov Lund<\/p>\n

I rollerna
\nMan 1: Bj\u00f6rn Bengtsson
\nMan 2: J\u00f6rgen Thorsson
\nKvinna 1: Helena Af Sandeberg
\nKvinna 2: Ann-Sofie Rase<\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/p>\n

Relaterat: recension i Svenska Dagbladet<\/a>. <\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Stockholms stadsteater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Krig \u2013 en f\u00f6rest\u00e4llning om k\u00e4rlek Stockholms stadsteater, Lilla scenen Premi\u00e4r den 6 december 2012 Krig \u2013 en f\u00f6rest\u00e4llning om k\u00e4rlek handlar om parrelationer. Pj\u00e4sen omfattar b\u00e5de de stora dr\u00f6mmarna och vardagslivet och v\u00e4xlar mellan nyf\u00f6r\u00e4lskelse och fullt krig. Fyra sk\u00e5despelare gestaltar kvinnan och mannen. Det b\u00f6rjar med att de alla ber\u00e4ttar om scener fr\u00e5n […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[7792,5420],"class_list":{"0":"post-64458","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-relationsdrama","11":"tag-stockholms-stadsteater","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64458","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=64458"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64458\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":64543,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64458\/revisions\/64543"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=64458"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=64458"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=64458"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}