{"id":64425,"date":"2012-12-20T21:59:56","date_gmt":"2012-12-20T19:59:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64425"},"modified":"2012-12-20T22:00:17","modified_gmt":"2012-12-20T20:00:17","slug":"calle-flygare-teaterskola-spelar-musikdrama-om-raoul-wallenberg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64425","title":{"rendered":"Calle Flygare Teaterskola spelar musikdrama om Raoul Wallenberg"},"content":{"rendered":"

\"Det<\/a><\/p>\n

Det kunde varit du
\nAv Bj\u00f6rn Andersson och Filippa Engellau
\nI december p\u00e5 h\u00f6gstadie- och gymnasieskolor,
\nden 10 och 11 december p\u00e5 Norra Real, Stockholm<\/p>\n

Ljuset \u00e4r sl\u00e4ckt, den lilla orkestern b\u00f6rjar spela. Ett flertal ungdomar springer ut p\u00e5 scen; runt ena armen har de r\u00f6da band med ett hakkors p\u00e5. I centrum st\u00e5r den femton\u00e5riga fr\u00e4mlingsfientliga Alice och skrik-sjunger om invandrarnas bristf\u00e4lliga moral. Alice anser att v\u00e4lkomnandet f\u00f6r invandrare till Sverige \u00e4r ett enormt misstag; det enda de g\u00f6r enligt henne \u00e4r att v\u00e5ldta \u201dsvenska tjejer\u201d och uts\u00e4tta alla andra f\u00f6r olika sorts hemskheter.<\/p>\n

Alice stoppas dock av sin farmor Ester som vet betydligt mer \u00e4n Alice om symbolen som visas stolt p\u00e5 sondotterns arm. Ester och Alice drar sig undan till en b\u00e4nk vid sidan av scenen f\u00f6r att ge plats \u00e5t de egentliga huvudpersonerna och deras ber\u00e4ttelse. Musikalen tar sig till 1940-talets Budapest vars svenska ambassad f\u00e5r bes\u00f6k av en minnesv\u00e4rd individ \u2013 en svensk diplomat vid namn Raoul Wallenberg.<\/p>\n

L\u00e4get under mitten av fyrtiotalet i Ungern var kaotiskt \u2013 fler och fler judar skickades till utrotningsl\u00e4gren. Raoul Wallberg ans\u00e5g r\u00e4ddningen av de \u00e5terst\u00e5ende judarna i Budapest som en mission. Under det senare halv\u00e5ret 1944 r\u00e4ddade han tusentals ungerska judar genom att ge dem svenska skyddspass. Han f\u00f6rs\u00e5g dem dessutom med b\u00e5de mat och boende.<\/p>\n

I \u00e5r har det g\u00e5tt hundra \u00e5r sedan Raoul f\u00f6ddes; musikalen st\u00e5r som ett tack f\u00f6r hans agerande, och som ett minne om en hj\u00e4lte. I musikalen har Esters mor ett n\u00e4ra f\u00f6rh\u00e5llande med Raoul, d\u00e4rmed har farmodern mycket att dela med sig till Alice.<\/p>\n

Ester tar tillbaka publiken till h\u00e4ndelserna hon fick uppleva som litet barn. Raoul arbetar dag och natt p\u00e5 att hitta en l\u00f6sning p\u00e5 hans uppdrag. D\u00e4remellan b\u00f6rjar de ungerska nazisterna begripa att det endast finns tv\u00e5 utv\u00e4gar kvar f\u00f6r dem \u2013 antingen g\u00e5r de ihop med ryssarna eller flyr.<\/p>\n

I musikalen finns b\u00e5de helgonliknande hj\u00e4ltar och onda skurkar vars motiv \u00e4r obegripliga och oklara. Karakt\u00e4rerna \u00e4r n\u00e4rmare martyrer \u00e4n m\u00e4nniskor. B\u00e5de dessa onyanserade m\u00e4nniskoideal och banditer \u00e4r fullt s\u00e4kra p\u00e5 sina m\u00e5l och t\u00e4nker inte vika undan f\u00f6r n\u00e5gonting. Det finns endast en man vid namn Anton Hoch vars m\u00e5l inte \u00e4r idealistiska p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. F\u00f6r Herr Hoch spelar det ingen roll vem han hj\u00e4lper, det kvittar i fall det \u00e4r tyskar, svenskar, ryssar eller amerikanare \u2013 han beh\u00f6ver ekonomiska resurser f\u00f6r att kunna leva ett gott liv.<\/p>\n

Herr Hochs realistiska karakt\u00e4r \u00e4r f\u00e4ngslande. Med sina teatraliska gester och sitt tillfredsst\u00e4llda leende ser han (hon) ut som ett slugt kattdjur p\u00e5 scen. Att Camilla Hopfinger som spelar Anton Hoch g\u00f6r en h\u00f6gre insats kan man s\u00e4ga utan tvekan. Hans karakt\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 den mest komplexa. Med hj\u00e4lp av Hoch st\u00e5r tusentals m\u00e4nniskors liv p\u00e5 spel, och \u00e4nd\u00e5 l\u00e4mnar han inga sp\u00e5r efter sig.<\/p>\n

P\u00e5 scenen finns knappt n\u00e5gon rekvisita f\u00f6rutom de levande ljusen som utg\u00f6r en stor del i flera musiknummer under den senare delen av musikalen. S\u00e5ngerna \u00e4r v\u00e4lformulerade och den knappa orkestern spelar intensivt. Sk\u00e5despelarnas insatser \u00e4r desto v\u00e4rre l\u00e5ga. Musiknumren \u00e4r dock v\u00e4lkoreograferade och j\u00e4mnar ut det hela n\u00e5gorlunda v\u00e4l.<\/p>\n

Regi Bj\u00f6rn Andersson
\nMusik Bj\u00f6rn Andersson och Filippa Engellau
\nScenografi Mikael Tylmad, Pontus Walck
\nKostym och rekvisita Marina Jurkovic, Rebecka Kritstensen. Helene Behre, Thomas och Bertil Erikson
\nKoreografi Unni Persson, Camilla Hopfinger, Emma V\u00e4lme<\/p>\n

Musik
\nViolin Alexandra Ekl\u00f6f
\nKlarinett Johan Lund Andersson
\nBas David Skogsman
\nTrummor Martin Welander
\nPiano\/synth Bj\u00f6rn Andersson, Filippa Engellau<\/p>\n

Raoul Wallenberg: Oliver Thompson
\nMirjam: Maria Zois
\nAlice: Marina Jurkovic
\nAlice: mamma Evelina Magnusson
\nEster som gammal: Anna Lindholm
\nEster som ung: Emma V\u00e4lme
\nAdolph Eichmann: Isabelle Lanfelt
\nAnton Hoch: Camilla Hopfinger
\nPer Anger: Rebecka Kristensen
\nIvan Danielsson: Johanna Schiller
\nHugo Wohl: Elizabeth Ramos Martinez
\nAmiral Mikl\u00f3s Horthy: Tara Dabaghi
\nMiki Horthy: Unni Persson
\nFerenc Sz\u00e1lasi: Jonas Johnsson
\nBaronessan Elisabeth Kemeny: Linnea Torgilsman
\nBaron Gabor Kemeny: August Netz
\nRachel: Unni Persson
\nBenjamin: Fredrik Karl\u00e9n
\nEmelie: Linda Elmborg
\nLeah: Camilla Hopfinger
\n\u00d6verste i r\u00f6da arm\u00e9n: Linda Elmborg
\nSpanien: Louise Fasth
\nVatikanen: Linnea Trogilsman
\nSchweiz: Elin Lindqvist
\nPortugal: Linda Elmborg
\nEichmanns n\u00e4rmaste man: Johanna Schiller
\nTaxichauff\u00f6r: Linnea Torgilsman
\nEsters syster: Johanna Schiller
\nBarn 1: Unni Persson
\nBarn 2: Tara Dabaghi
\nBarn 3: Linda Elmborg
\nNazistsoldat 1: Elin Lindqvist
\nNazistsoldat 2: Evelina Magnusson
\nNazistsoldat 3: Linda Elmborg
\nSovjetsoldat (Nikolaj): Elin Lindqvist
\nAmiral Horthys livvakt 1: Linnea Torgilsman
\nAmiral Horthys livvakt 2: Fredrik Karl\u00e9n
\nNynazister: Linda Elmborg, Louise Fasth, Johanna Helgesson, Camilla Hopfinger, Fredrik Karl\u00e9n, Rebecka Kristensen, Isabelle Lanfelt, Elin Lindqvist, August Netz, Unni Persson, Johanna Schiller, Oliver Thompson, Emma V\u00e4lme, Maria Zois
\nJudar: August Netz, Johanna Schiller, Johanna Helgesson, Louise Fasth, Evelina Magnusson
\nMinglare p\u00e5 balen: Elin Lindqvist, Tara Dabaghi, Johanna Helgesson<\/p>\n

Musikdramat Det kunde varit du framf\u00f6rs av Calle Flygare Teaterskolas treor.<\/p>\n

Text: Anastasia Brink<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det kunde varit du Av Bj\u00f6rn Andersson och Filippa Engellau I december p\u00e5 h\u00f6gstadie- och gymnasieskolor, den 10 och 11 december p\u00e5 Norra Real, Stockholm Ljuset \u00e4r sl\u00e4ckt, den lilla orkestern b\u00f6rjar spela. Ett flertal ungdomar springer ut p\u00e5 scen; runt ena armen har de r\u00f6da band med ett hakkors p\u00e5. I centrum st\u00e5r den […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[8549],"class_list":{"0":"post-64425","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-musikteater","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64425","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=64425"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64425\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":64429,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64425\/revisions\/64429"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=64425"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=64425"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=64425"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}