{"id":64301,"date":"2012-12-17T22:32:07","date_gmt":"2012-12-17T20:32:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64301"},"modified":"2012-12-17T22:32:07","modified_gmt":"2012-12-17T20:32:07","slug":"verdi%c2%b4s-aida-blev-en-magnifik-framgang-for-roberto-alagna-direkt-fran-metropolitan-opera","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64301","title":{"rendered":"Verdi\u00b4s Aida blev en magnifik framg\u00e5ng f\u00f6r Roberto Alagna direkt fr\u00e5n Metropolitan Opera"},"content":{"rendered":"

\"aidametropolitan2012\"<\/a><\/p>\n

\u00c5rets sista \u00f6verf\u00f6ring fr\u00e5n Metropolitan opera blev Giuseppe Verdi\u00b4s \u201dAida\u201d. Det \u00e4r ett verk som jag har sett vid ett stort antal g\u00e5nger och nu senast s\u00e5g jag den p\u00e5 Nasjonaloperan i Oslo. Ungef\u00e4r vid samma tid f\u00f6r tre \u00e5r sedan upplevde jag ocks\u00e5 \u201dAida\u201d fr\u00e5n Metropolitan Opera, men med andra s\u00e5ngare men ocks\u00e5 en annan dirigent. D\u00e5 h\u00f6rde jag Urmana Violeta som \u201dAida\u201d, Johan Botha som Radam\u00e8s och som AmnerisDolora Zajick. Dirigent var Daniele Gatti.<\/p>\n

I denna upps\u00e4ttning sj\u00f6ngs de ledande rollerna av Liudmyla Monastyrska, som Aida och Roberto Alagna sj\u00f6ng Radam\u00e8s parti och som Amneris kunde vi uppleva Olga Borodina. Aida \u00b4s far den etiopiske kungen, Amonasro sj\u00f6ngs av den georgiske basen George Gagnidze, som jag tidigare har upplevt som Scarpia i Puccini\u00b4s \u201dTosca\u201d. Det \u00e4r bara den ukrainske sopranen Liudmyla Monastyrska, som \u00e4r helt ny bekantskap f\u00f6r mig, men Roberto Alagna tillh\u00f6r inte mina tenorfavoriter, men Olga Borodina \u00e4r ju en av favoriterna i mezzofacket. Fabio Luisi dirigerar Metropolitan Operaorkester och k\u00f6r.<\/p>\n

Som vanligt s\u00e5g jag f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 Spegeln i Malm\u00f6 och f\u00f6r en g\u00e5ngs skull var det n\u00e4stan fullsatt i salongen, vilket gjorde det till en \u00e4nnu mer sp\u00e4nnande upplevelse \u00e4n n\u00e4r vi \u00e4r en handfull i salongen. F\u00f6rest\u00e4llningen hade precis bara b\u00f6rjat n\u00e4r det satt en person som hade best\u00e4mt sig f\u00f6r att precis d\u00e5 skulle \u00f6ppna en godisf\u00f6rpackning under ett evigt prasslande. Detta ledde till att en annan dam i salongen mycket irriterat skrek att hon skulle sluta prassla.<\/p>\n

Det tror jag inte damen skulle ha gjort om hon hade suttit i salongen p\u00e5 ett operahus, men i en biosalong var det tydligen helt OK. Den uppfattningen delar jag dock inte utan lite f\u00e5r man t\u00e5la och om man inte kan h\u00e5lla tand f\u00f6r tunga borde man kanske avvakta med sin kommentar till pausen?<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r ans\u00e5g jag om den upps\u00e4ttningen vid f\u00f6rra tillf\u00e4llet:<\/p>\n

Aida \u00e4r ju en opera som k\u00e4nnetecknas av b\u00e5de det stora och lilla formatet p\u00e5 en och samma g\u00e5ng, men ig\u00e5r blev det bara pampigt och st\u00e5tligt men inte n\u00e5gon h\u00f6jdarupplevelse p\u00e5 operan.<\/p><\/blockquote>\n

 <\/p>\n

I g\u00e5r blev det en helt annan upplevelse och till min stora f\u00f6rv\u00e5ning s\u00e5 imponerade Roberto Alagna fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut och det \u00e4r ju verkligen ingen helt enkel uppgift att ta itu med \u201dCeleste Aida\u201d n\u00e4r han knappt har b\u00f6rjat att ta ton, men det var en uppgift som han klarade med all glans, visserligen inte i Pavarotti-klass, men \u00e4nd\u00e5. Roberto Alagna fortsatte att imponera dels i f\u00f6rsta akten men s\u00e4rskilt i fj\u00e4rde akten. \u00d6verhuvudtaget var det en Roberto Alagna i h\u00f6gform, som vi upplevde.<\/p>\n

\u00c4ven om Alagna var ovanligt bra s\u00e5 g\u00e5r mina h\u00f6gsta po\u00e4ng (12) till Liudmyla Monastyrska\u00b4s tolkning av Aida, en insats v\u00e4l i klass med de b\u00e4sta Aidorna som jag har h\u00f6rt genom \u00e5ren s\u00e5v\u00e4l p\u00e5 scen som p\u00e5 cd och dvd:s.<\/p>\n

Olga Borodina var ocks\u00e5 fenomenal som den svartsjuka Amneris \u00e4ven om det s\u00e5g ut som hon var obekv\u00e4m med den n\u00e4rg\u00e5ngna kamerabevakningen och s\u00e4rskilt i n\u00e4rbild beh\u00f6ll hon samma intets\u00e4gande ansiktsuttryck, men bortsett fr\u00e5n dessa randanm\u00e4rkningar svarade hon f\u00f6r en av de b\u00e4sta prestationerna denna eftermiddag.<\/p>\n

Aida \u00e4r ju en opera i kolossalformat, men samtidigt \u00e4r det ju ocks\u00e5 en kammaropera d\u00e4r det i princip \u00e4r tre s\u00e5ngare som f\u00f6r handlingen fram\u00e5t, visserligen med assistans av Amonasro i tredje akten. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det ju s\u00e4rskilt viktigt att dessa tre s\u00e5ngare \u00e4r v\u00e4l samsjungna och det var de.<\/p>\n

Vad det g\u00e4ller George Gagnidze s\u00e5 sk\u00f6tte han sig v\u00e4l i stort alldeles utm\u00e4rkt, men jag efterlyser lite mer av \u00f6mhet i r\u00f6sten i tredje akten, men det \u00e4r s\u00e5klart en smakfr\u00e5ga och jag skall villigt erk\u00e4nna att Tito Gobbi \u00e4r mitt ideal n\u00e4r det g\u00e4ller Amonasro\u00b4s parti.<\/p>\n

Solistinsatserna var allts\u00e5 utomordentliga, men ocks\u00e5 de mindre rollerna var som vanligt v\u00e4lbesatta, men med s\u00e5ngare som i stort var helt nya f\u00f6r mig dock med undantag f\u00f6r Stefan Kocan, som jag har upplevt fr\u00e5n flera f\u00f6rst\u00e4llningar just fr\u00e5n \u201dThe Met\u201d.<\/p>\n

En helt avg\u00f6rande orsak till den stora operaupplevelsen kan s\u00e4kert stavas Fabio Luisi, som ledde den fantastiska orkestern till sin h\u00f6gsta niv\u00e5. Det var en helt annan upplevelse \u00e4n n\u00e4r Daniele Gatti ledde samma orkester f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.<\/p>\n

Ett par andra saker som jag minns s\u00e4rskilt fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r dels k\u00f6rens fantastiska insatser och d\u00e5 t\u00e4nker jag s\u00e4rskilt p\u00e5 andra aktens scener i Amneris gemak, men ocks\u00e5 herrdelen av k\u00f6ren svarade f\u00f6r en magnifik insats dels andra aktens tv\u00e5 dansscener som f\u00f6r \u00f6vrigt tycks vara nya vid varje upps\u00e4ttning.<\/p>\n

Det var en mycket fin avslutning p\u00e5 opera\u00e5ret 2012 och det \u00e4r ju precis som det skall vara. Eller hur?<\/p>\n

Bj\u00f6rn Ekbloms recension som kan l\u00e4sas i Nya Lidk\u00f6pingstidningen<\/b><\/p>\n

Ur Bj\u00f6rns recension saxar jag f\u00f6ljande stycken:<\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00e5ngligt m\u00e5ste jag b\u00f6rja med att framh\u00e5lla Roberto Alagna i rollen som Radam\u00e8s. Jag har aldrig h\u00f6rt honom s\u00e5 bra. Han vann mitt hj\u00e4rta redan i Celeste Aida, d\u00e4r han med sin mjuka tenor lyfte fram det lyriskt k\u00e4nsliga. Hans frasering var f\u00f6red\u00f6mlig och han v\u00e5gade sjunga riktigt svagt d\u00e4r det beh\u00f6vdes. \u00c4nd\u00e5 hade han kraft och volym i rollens mer dramatiska partier.Ukrainska Liudmyla Monastyrska Met-debuterade i rollen som Aida och gjorde det verkligen med den \u00e4ran. Hon har en i grunden mycket tons\u00e4ker sopran med dramatisk klang, men visade ocks\u00e5 hur hon kunde modulera den i k\u00e4nslosamma lyriska passager. I hennes f\u00f6rsta stora aria Ritorna vincitor fick hon verkligen fram den kluvenhet Aida k\u00e4nner d\u00e5 Radam\u00e8s drar ut i krig mot hennes far. Den ryska mezzon Olga Borodina var ocks\u00e5 magnifik, s\u00e5ngligt och sk\u00e5despelarm\u00e4ssigt, som Aidas rival prinsessan Amneris.<\/p><\/blockquote>\n

Avslutar med dessa rader:<\/p>\n

 <\/p>\n

Stor \u00f6gonf\u00e4gnande monumentalopera p\u00e5 en stor scen, men med det m\u00e4nskliga dramat i centrum. Just s\u00e5 skall Aida spelas.<\/p><\/blockquote>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c5rets sista \u00f6verf\u00f6ring fr\u00e5n Metropolitan opera blev Giuseppe Verdi\u00b4s \u201dAida\u201d. Det \u00e4r ett verk som jag har sett vid ett stort antal g\u00e5nger och nu senast s\u00e5g jag den p\u00e5 Nasjonaloperan i Oslo. Ungef\u00e4r vid samma tid f\u00f6r tre \u00e5r sedan upplevde jag ocks\u00e5 \u201dAida\u201d fr\u00e5n Metropolitan Opera, men med andra s\u00e5ngare men ocks\u00e5 en […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[7813,9151,9150],"class_list":{"0":"post-64301","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-aida","8":"tag-en-blandande-upplevelse","9":"tag-som-operabio","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64301","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=64301"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64301\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":64303,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64301\/revisions\/64303"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=64301"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=64301"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=64301"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}