{"id":64128,"date":"2012-12-13T02:46:56","date_gmt":"2012-12-13T00:46:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64128"},"modified":"2012-12-19T11:05:47","modified_gmt":"2012-12-19T09:05:47","slug":"christopher-owens-pa-st-giles-in-the-fields-church","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64128","title":{"rendered":"Christopher Owens p\u00e5 St Giles-in-the-Fields Church"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Christopher Owens, St Giles-in-the-Fields Church<\/strong>
\n11 december 2012<\/em>
\nBetyg: 4<\/p>\n

Hyllad l\u00e5tskrivare g\u00e5r solo. Precis som alla andra blev jag 1) f\u00f6rv\u00e5nad och 2) lite besviken n\u00e4r den forne Girls-s\u00e5ngaren Christopher Owens i somras l\u00e4t meddela att han hoppade av sitt band – inte minst eftersom det k\u00e4ndes som att Girls var ett band som hade kunnat h\u00e5lla p\u00e5 en l\u00e5ng, l\u00e5ng tid – men s\u00e5 fort Lysandre’s Theme\/Here We Go<\/em> d\u00f6k upp p\u00e5 n\u00e4tet f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan stod det klart att 33-\u00e5ringens solokarri\u00e4r skulle ta vid d\u00e4r Father, Son, Holy Ghost<\/em> slutade.<\/p>\n

Vid en f\u00f6rsta anblick ser\u00a0St Giles-in-the-Fields inte ut att vara s\u00e4rskilt mycket f\u00f6r v\u00e4rlden. En liten angolsaxisk kyrka, ett stenkast fr\u00e5n Tottenham Court Road, som l\u00e4tt gl\u00f6ms bort p\u00e5 en gata som annars pr\u00e4glas av de m\u00e5nga instrumentaff\u00e4rerna. \u00c4nd\u00e5 v\u00e4ljer Owens att g\u00f6ra ett av sina f\u00f6rsta framtr\u00e4danden som ”soloasrtist” just h\u00e4r.<\/p>\n

Men att s\u00e4ga att det \u00e4r ett ”soloframtr\u00e4dande” klingar inte helt r\u00e4tt – med sig p\u00e5 scen har han n\u00e4mligen sju medmusiker: en basist, tv\u00e5 bakgrundss\u00e5ngerskor, en trummis, en elpianist, en gitarrist samt en \u00e4ldre herre som hoppar mellan att spela fl\u00f6jt, saxofon och munspel.\u00a0De framf\u00f6r\u00a0Lysandre<\/em> i sin helhet innan de avslutar med att spela fem covers som varit viktiga f\u00f6r hur albumet kommit att l\u00e5ta. Allt som allt varar konserten dryga timmen, framf\u00f6r allt k\u00e4nns det som ett smakprov p\u00e5 kommande storverk.<\/p>\n

Lysandre<\/em>\u00a0\u00e4r tio nyanser av ett brustet hj\u00e4rta, sett ur ett retro-filter d\u00e4r influenserna hittat fram till Bob Dylan och Simon & Garfunkel. Ett konceptalbum best\u00e5ende av l\u00e5tar som (bortsett fr\u00e5n epilogen) uteslutande skrevs under Girls f\u00f6rsta turn\u00e9. Ett transatlantiskt k\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llande d\u00f6mt att misslyckas.\u00a0Steg f\u00f6r steg f\u00e5r vi f\u00f6lja hur den till en b\u00f6rjan vid\u00f6gde och naiva l\u00e5tskrivaren hittar sin s\u00e5rbara och sj\u00e4lv\u00f6mkande r\u00f6st.\u00a0I avslutningsl\u00e5ten s\u00e4ger han det s\u00e5 enkelt: ”you were a part of me, but now that part of me is gone”. Med en \u00e5terkommande melodislinga – som spelas p\u00e5 alltifr\u00e5n fl\u00f6jt och saxofon till elgitarr – som ram. V\u00e4lkomponerat, snyggt och charmigt om du fr\u00e5gar mig.<\/p>\n

Christopher Owens har sl\u00e4ppt tv\u00e5 album och en EP med San Fransisco-bandet Girls. Den 15 januari ges hans f\u00f6rsta soloalbum Lysandre<\/em> ut via Fat Possum\/Turnstile och den 3 mars intar han\u00a0Pustervik<\/a> i G\u00f6teborg (l\u00e4s mer om det p\u00e5 Lugers hemsida<\/a>).<\/p>\n

F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades:<\/strong><\/p>\n

Lysandre\u2019s Theme\/Here We Go
\nNew York City
\nA Broken Heart
\nHere We Go Again
\nRiviera Rock
\nLove is in the Ear of the Listener
\nLysandre
\nEverywhere You Knew
\nClosing Theme
\nPart of Me (Lysandre\u2019s Epilogue)<\/p>\n

Extranummer:<\/strong><\/p>\n

Wild World (Cat Stevens cover)
\nLalena (Donovan cover)
\nThe Boxer (Simon & Garfunkel cover)
\nLet It Be Me (The Everly Brothers cover)
\nDon’t Think Twice, It’s All Right (Bob Dylan cover)<\/p>\n