{"id":64003,"date":"2012-12-10T14:23:43","date_gmt":"2012-12-10T12:23:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64003"},"modified":"2012-12-10T14:23:43","modified_gmt":"2012-12-10T12:23:43","slug":"maskeradbalen-fran-metropolitan-opera-inte-lika-bra-som-kungliga-operans-version","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=64003","title":{"rendered":"Maskeradbalen fr\u00e5n Metropolitan Opera inte lika bra som Kungliga Operans version"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

I g\u00e5r (9\/12) upplevde jag min tredje version av Giuseppe Verdi\u00b4s \u201dMaskeradbalen\u201d eller p\u00e5 originalspr\u00e5k \u201dUn Ballo in Maschera\u201d, p\u00e5 bara n\u00e5gra m\u00e5nader. I dag var det Metropolitan Opera\u00b4s operabio som jag upplevde p\u00e5 repriss\u00e4ndningen p\u00e5 biografen Spegeln i eftermiddags i ett sn\u00f6rikt Malm\u00f6.<\/p>\n

Det var allts\u00e5 en uppdaterad version signerad den amerikanske operaregiss\u00f6ren David Alden, som jag tidigare har sett p\u00e5 Den Kongelige Opera i K\u00f6penhamn och senast s\u00e5g jag hans \u201dLucia di Lammermoor\u201d p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan (GO). Det var en upps\u00e4ttning som jag inte precis tog till mitt hj\u00e4rta n\u00e4r det g\u00e4ller hans regiid\u00e9er, om jag minns r\u00e4tt.<\/p>\n

Hans upps\u00e4ttning av \u201dMaskeradbalen\u201d kunde jag inte ta till mitt hj\u00e4rta f\u00f6rr\u00e4n i tredje akten. Sj\u00e4lva upptakten med flera nyanser av gr\u00e5tt k\u00e4ndes b\u00e5de tr\u00e5kigt och oinspirerat men den var naturligtvis n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att g\u00f6ra den tredje akten till den succ\u00e9 som jag \u00e4nd\u00e5 anser att det blev. D\u00e4remot tyckte jag att det var tr\u00e5kigt att man hade delat upp scenerna i tre akter ist\u00e4llet f\u00f6r att spela f\u00f6rsta akten i sin helhet dvs med scenen med Ulrica direkt efter \u00f6ppningsscenen. Det \u00e4r anser jag helt obegripligt att g\u00f6ra s\u00e5, s\u00e4rskilt som det ju inte skedde n\u00e5got st\u00f6rre scenbyte som jag noterade.<\/p>\n

Att ha tv\u00e5 halvtimmespauser p\u00e5 en f\u00f6rest\u00e4llning som vanligtvis spelas p\u00e5 tv\u00e5 och en halv timme k\u00e4ndes ocks\u00e5 mycket m\u00e4rkligt. Det b\u00f6rjar bli ganska tr\u00f6ttsamt med dessa inlagda intervjuer d\u00e4r ingen s\u00e4ger n\u00e5got som helst utmanande eller provokativt utan alla \u00e4r s\u00e5 v\u00e4nliga och allm\u00e4nt f\u00f6rekommande mot varandra. Den enda intressanta intervjun den med dirigenten Fabio Luisi lyckades Deborah Voigt plottra bort f\u00f6rmodligen p\u00e5 grund av ren tidsbrist.<\/p>\n

David Alden hade valt att f\u00f6rl\u00e4gga upps\u00e4ttningen till kungliga slottet som jag tolkar det till 1940-talets Stockholm. Av vilken anledning f\u00f6rblir en g\u00e5ta f\u00f6r mig s\u00e4rskilt som David Alden tycks ha d\u00e5liga kunskaper av d\u00e5tidens Stockholm, n\u00e4r han tycks tro att tyska officerare var allm\u00e4nt f\u00f6rekommande kring Slottet. Att det fanns skrivbord gjorda av som det s\u00e5g ut av rostfritt st\u00e5l \u00e4r om m\u00f6jligt \u00e4nnu m\u00e4rkligare. Fast jag tror att valet av 1940-talet m\u00f6jligen kan bero p\u00e5 att det \u00e4r ett enkelt s\u00e4tt att ordna kostymdesignen p\u00e5, men jag kan ha fel.<\/p>\n

S\u00e5ngligt sett var det en grupp s\u00e5ngare av internationell ber\u00f6mmelse och visst imponerade de i de ledande rollerna, men personligen \u00e4r jag inte s\u00e5 f\u00f6rtjust i vad jag kallar tekniskt kunniga s\u00e5ngare som saknar f\u00f6rm\u00e5ga att agera sceniskt och k\u00e4nslom\u00e4ssigt som rollen kr\u00e4ver. B\u00e5de Sondra Radvanovsky och Dmitri Hvorostovsky \u00e4r exempel p\u00e5 vad jag menar.<\/p>\n

Att Sondra Radanovsky \u00e4r en alldeles utm\u00e4rkt verdiuttolkare,st\u00e5r v\u00e4l utan all tvekan, men jag anser att hon saknar den n\u00f6dv\u00e4ndiga v\u00e4rmen i r\u00f6sten.Mitt intryck \u00e4r att hon satsar allt p\u00e5 det s\u00e5ngliga uttrycket och verkar gl\u00f6mma det sceniska framf\u00f6randet.Det ser jag ser som h\u00f6gst n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att jag som lyssnare skall f\u00e5 en stor upplevelse s\u00e5v\u00e4l f\u00f6r \u00f6rat som f\u00f6r \u00f6gat.<\/p>\n

Visst gjorde Dmitri Hvorostovsky mycket bra ifr\u00e5n sig i tredje akten och f\u00f6r \u00f6vrigt i sin helhet, och i tredje akten var han s\u00e4rskilt bra samtidigt kan jag konstatera att jag absolut f\u00f6redrar v\u00e5r egen Fredrik Zetterstr\u00f6m i samma parti.Givetvis handlar detta inte bara om det s\u00e5ngliga utan minst lika mycket om det sceniska och h\u00e4r anser jag att v\u00e5r egen Fredrik Z sammanlagt \u00e4r \u00f6verl\u00e4gsen Dmitri Hvorostovsky. Ett exempel: n\u00e4r Renato i stockholmsversionen f\u00f6rst\u00e5r vad han har gjort s\u00e5 visar ett klart och tydligt m\u00e4nskligt beteende ett uttryck som jag inte anser att v\u00e4rldsbarytonen Dmitri Hvorostovsky kan hantera.<\/p>\n

Det \u00e4r absolut inget st\u00f6rre fel p\u00e5 tenoren Marcelo Alvarez s\u00e5ngliga f\u00f6rm\u00e5ga, men jag hade absolut f\u00f6redragit en mer lyrisk tenor,i rollen, men jag efterlyser ocks\u00e5 en st\u00f6rre scenisk gestaltning \u00e4n han lyckades \u00e5stadkomma.<\/p>\n

Stephanie Blythe och Kathleen Kim svarade f\u00f6r de b\u00e4sta insatserna s\u00e5v\u00e4l sceniskt som s\u00e5ngligt,\u00e4ven om deras partier inte \u00e4r s\u00e5 omfattande. Dessa \u00e4r dock helt n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r handlingen och allts\u00e5 precis lika viktiga som de st\u00f6rre partierna.<\/p>\n

Husdirigenten, Fabio Luisi ledde k\u00f6r och orkester s\u00e4kert helt i enlighet med partitur,men jag efterlyste ett mjukare ”sound” allts\u00e5 med mindre energi i vissa partier, \u00e4ven om jag f\u00f6rst\u00e5r att han anpassar sig till s\u00e5ngarnas r\u00f6ster. K\u00f6rinsatserna var som vanligt helt utm\u00e4rkta.<\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e4ller olika upps\u00e4ttningar s\u00e5 \u00e4r det n\u00e4stan om\u00f6jligt att j\u00e4mf\u00f6ra dessa, men jag tror nog att jag kommer att minnas Kungliga Operan i Stockholms version som den b\u00e4ttre b\u00e5de ur ett s\u00e5ngligt perspektiv och jag anser dessutom att Hovkapellet under ledning av Pier Giorgi Morandi gjorde verket st\u00f6rre musikalisk r\u00e4ttvisa,men ocks\u00e5 f\u00f6r de s\u00e5ngliga insatserna som Andrea Car\u00e9, Emma Vetter och Fredrik Zetterstr\u00f6m svarade f\u00f6r.<\/p>\n

\u00d6verhuvudtaget tror jag att Stockholmsupps\u00e4ttningen signerad Tobias Theorell kommer att bli den upps\u00e4ttningen som jag kommer att minnas b\u00e4st av dessa tv\u00e5.<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r skriver Bj\u00f6rn Ekblom i ett kommande nummer av Nya Lidk\u00f6pingstidningen:<\/p>\n

 <\/p>\n

Som vanligt fick vi uppleva en musikalisk och s\u00e5nglig h\u00f6gtidsstund. Men \u00e4nd\u00e5 gav f\u00f6rest\u00e4llningen en del \u00f6vrigt att \u00f6nska. Mest tveksam \u00e4r jag till milj\u00f6placeringen av verket. Man spelade det i huvudsak i originalversion med mordet p\u00e5 Gustav III som huvudtema. Dock hade regiss\u00f6ren David Alden flyttat in den i en stiliserad scenografi med dr\u00e4kter som mest h\u00f6rde hemma i 1940-talet. Dessutom hette m\u00f6rdaren Anckarstr\u00f6m hela tiden Renato, ett namn l\u00e5nat fr\u00e5n \u201dBostonversionen\u201d. \u00c4ven andra rollnamn var l\u00e5nade fr\u00e5n Boston. Den tidsresan k\u00e4ndes enbart kl\u00e5fingrig och p\u00e5klistrad och tillf\u00f6rde ingenting. <\/p>\n

\u00c4ven om Marcelo \u00c1lvarez \u00e4r en mycket god tenor, s\u00e5 \u00e4r jag lite tveksam till valet av honom som Gustav. Han hade sv\u00e5rt att bli riktigt trov\u00e4rdig. Visst \u00e4r rollens tessitura en tenors, men den inneh\u00e5ller \u00e4ven n\u00e5gra l\u00e5ga toner d\u00e4r \u00c1lvarez hade vissa sv\u00e5righeter. Dessutom har \u201dmin\u201d Gustav III en mer feminin karakt\u00e4r och sjungs av en mer lyrisk r\u00f6st \u00e4n \u00c1lvarez\u00b4 kraftfullare spintotenor. Han visade ocks\u00e5 tveksamheter i agerandet och verkade besv\u00e4rad av de n\u00e4rg\u00e5ngna kamerorna.<\/p>\n

Kv\u00e4llens stora \u00f6verraskning blev ist\u00e4llet en av birollerna. Kathleen Kim i byxrollen som pagen Oscar satte verkligen fart p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen och sj\u00f6ng med god inlevelse i sin kristallklara sopran. Sondra Radvanovsky som Amelia \u00e4r en omskolad mezzosopran. Det m\u00e4rks, f\u00f6r \u00e4ven om hon har h\u00f6jden f\u00f6r en sopran, s\u00e5 har hon beh\u00e5llit djupet och fylligheten hos en mezzo. Det ger henne en klang, som matchade rollen v\u00e4l.<\/p>\n

Den tredje personen i triangeldramat \u00e4r Amelias man Anckarstr\u00f6m. Han sj\u00f6ngs av den m\u00e4ktige ryske barytonen Dmitri Hvorostovsky. Han \u00e4r alltid en njutning att b\u00e5de se och h\u00f6ra och detta var inget undantag. Hans karisma \u00e4r p\u00e5taglig och r\u00f6sten fyller ut vartenda utrymme i en operasalong. Sk\u00f6nt var ocks\u00e5 att lyssna till en s\u00e5 djup altr\u00f6st som Stephanie Blythes i rollen som sp\u00e5kvinnan Ulrica.<\/p><\/blockquote>\n

Recensioner<\/strong><\/p>\n

Martin Nystr\u00f6m i DN<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I g\u00e5r (9\/12) upplevde jag min tredje version av Giuseppe Verdi\u00b4s \u201dMaskeradbalen\u201d eller p\u00e5 originalspr\u00e5k \u201dUn Ballo in Maschera\u201d, p\u00e5 bara n\u00e5gra m\u00e5nader. I dag var det Metropolitan Opera\u00b4s operabio som jag upplevde p\u00e5 repriss\u00e4ndningen p\u00e5 biografen Spegeln i eftermiddags i ett sn\u00f6rikt Malm\u00f6. Det var allts\u00e5 en uppdaterad version signerad den amerikanske operaregiss\u00f6ren David […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[3540,9121],"class_list":{"0":"post-64003","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-maskeradbalen","8":"tag-stockholm-new-york","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64003","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=64003"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64003\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":64006,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/64003\/revisions\/64006"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=64003"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=64003"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=64003"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}