{"id":63758,"date":"2012-12-05T16:42:37","date_gmt":"2012-12-05T14:42:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63758"},"modified":"2012-12-06T23:03:15","modified_gmt":"2012-12-06T21:03:15","slug":"la-boheme-pa-komische-oper-i-berlin-en-starkt-annorlunda-operaupplevelse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63758","title":{"rendered":"La Boheme p\u00e5 Komische Oper i Berlin &#8211; en starkt annorlunda operaupplevelse"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/12\/labohemekomischeopermonikarittershaus.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-63759\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/12\/labohemekomischeopermonikarittershaus-300x234.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"234\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/12\/labohemekomischeopermonikarittershaus-300x234.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/12\/labohemekomischeopermonikarittershaus-1024x801.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Foto: Minika Rittershaus<\/p>\n<p>La Boh\u00e8me, opera av Giacomo Puccini<\/p>\n<p>Libretto: Giuseppe Giacosa och Luigi Illica<\/p>\n<p>Sett f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 Komische Oper i Berlinden 3 december 2012<\/p>\n<p>La Boh\u00e8me p\u00e5 100 minuter- utan paus- g\u00e5r det att genomf\u00f6ra? Nu s\u00e5 h\u00e4r i efterhand kan jag konstatera att det g\u00e5r inte utan det beh\u00f6vdes en timme och femtio minuter.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen upplevde jag h\u00e4romkv\u00e4llen p\u00e5 Komische Oper i Berlin. Upps\u00e4ttningen domineras av en j\u00e4ttestor julgran placerad mitt p\u00e5 scenen, som kl\u00e4s p\u00e5 och f\u00f6rs ut och in p\u00e5 scenens mittpunkt av k\u00f6rmedlemmarna, men med handr\u00e4ckning av operasolisterna. Granen kl\u00e4ddes av k\u00f6rens medlemmar och med hj\u00e4lp av tre stegar, tv\u00e5 modell st\u00f6rre samt en hush\u00e5llsstege.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen gavs allts\u00e5 utan paus, men ocks\u00e5 utan de traditionella scenindelningarna som \u00e4r mest vanligt f\u00f6rekommande. Handlingen i La Boh\u00e8me \u00e4r kanske alltf\u00f6r v\u00e4lk\u00e4nd men jag kan v\u00e4l enklast skriva att det handlar om fyra bohemer och \u00e5tminstone tv\u00e5 av deras \u00e4ventyr med varsin kvinna Mimi och Musetta och deras \u00f6den och \u00e4ventyr tillsammans som ju som bekant leder fram till Mimis d\u00f6d i tredje akten.<\/p>\n<p>H\u00e4r visade regiss\u00f6ren en annan tolkning som om han vill s\u00e4ga att m\u00e4nnen f\u00e5r allt de pekar p\u00e5 medan kvinnorna f\u00e5r betala notan. I slutscenen d\u00f6r Mimi helt ensam, alla har d\u00e5 l\u00e4mnat scenen, inklusive julgranen och kvar finns endast Musetta, men ocks\u00e5 en scen fullt av br\u00e5te. Knappast en poetisk eller v\u00e4rdigt slut f\u00f6r egentligen n\u00e5gon och h\u00e4r ligger kanske regiss\u00f6rens tanke?<\/p>\n<p>Det sj\u00f6ngs p\u00e5 tyska och med m\u00f6jlighet att f\u00f6lja texten p\u00e5 en minisk\u00e4rm p\u00e5 tyska, franska, engelska och turkiska. Det var lite l\u00e4ttare att f\u00f6lja med i handlingen h\u00e4r, men problemet med att l\u00e4sa minisk\u00e4rmen p\u00e5 grannens stol, samtidigt som du kunde f\u00f6lja den tyska texten p\u00e5 n\u00e4sta stolsrygg framf\u00f6r grannens stol var \u00e4ven denna kv\u00e4ll litet av ett bekymmer.<\/p>\n<p>Kv\u00e4llens publik bestod till stor del av skolungdomar i varierande \u00e5lder och d\u00e4r de yngsta kanske var i de tidiga ton\u00e5ren enligt min gissning: De blev under den sista delen av f\u00f6rest\u00e4llningen ganska ot\u00e5liga vilket resulterade i spridda kommentarer, typ viskningar och rop, men ocks\u00e5 minspel, vilket jag upplevde som b\u00e5de st\u00f6rande och irriterande. Uppenbarligen tyckte ungdomarna att man drog ut p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen helt i on\u00f6dan, men det beror f\u00f6rmodligen p\u00e5 att ingen hade pratat med dem om hur en operaf\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r upplagd.<\/p>\n<p>Personligen blir mitt omd\u00f6me att det var en annorlunda operaupplevelse som \u00e5tminstone fick mig att reflektera \u00f6ver denna upps\u00e4ttning i f\u00f6rh\u00e5llande till en mer traditionell s\u00e5dan. Allt var med som brukar vara med och i samma ordning men direkt i en och i princip samma scenbild f\u00f6rest\u00e4llningen igenom. Vad syftet \u00e4r med detta har jag dock sv\u00e5rt att ta till mig, men det \u00e4r ingenting som direkt st\u00f6r mig. Men eftersom mina tyska spr\u00e5kkunskaper \u00e4r milt sagt skrala hade jag ingen direkt hj\u00e4lp av regiss\u00f6rens tankar kring upps\u00e4ttningen, eftersom dessa endast finns p\u00e5 tyska.<\/p>\n<p>P\u00e5 de s\u00e5ngliga insatserna finns inte mycket i \u00f6vrigt att \u00f6nska Maureen McKay var explosiv och sceniskt mycket trov\u00e4rdig som Musetta. M\u00f6jligen. efterlyser jag n\u00e5got mer av v\u00e4rme i Mimis r\u00f6st, men hennes r\u00f6st gick v\u00e4l ihop med den danske tenoren Peter Lodahl. Det \u00e4r ingen tvekan om att han var b\u00e4st p\u00e5 plan bland de manliga s\u00e5ngarna, men \u00e4ven \u00f6vriga herrar sk\u00f6tte sig utan anm\u00e4rkning och inte minst Roman Bordenko var utm\u00e4rkt som Marcel. Ingen skugga m\u00e5 falla p\u00e5 \u00f6vriga herrar, men de har ju viktiga men inte s\u00e4rskilt omfattande partier.<\/p>\n<p>Upps\u00e4ttningen var ocks\u00e5 ovanligt p\u00e5 det s\u00e4ttet att operak\u00f6ren var n\u00e4rvarande n\u00e4stan f\u00f6rest\u00e4llningen genom och operak\u00f6ren var dessutom f\u00f6rst\u00e4rkt med en helt ypperlig barnk\u00f6r, men det \u00e4r ju som det brukar vara.<\/p>\n<p>Orkestern leddes med bravur av en kvinnlig dirigent som hette Kristiina Poska och att orkestern leds av just en kvinnlig dirigent h\u00f6r till ovanligheten. Jag kan faktiskt bara p\u00e5minna mig om att jag har upplevt tv\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar tidigare med en kvinnlig dirigent. (Karen Kamensek p\u00e5 DKT och Eva Ollikainen p\u00e5 KO i Stockholm)<\/p>\n<p>Sammanfattningsvis var det en annorlunda operaupplevelse och en upplevelse som kanske inte gav mersmak s\u00e4rskilt som denna upps\u00e4ttning var helt olika de traditionella upps\u00e4ttningarna.<\/p>\n<p><strong>Produktionsteam<\/strong><\/p>\n<p>Musikalisk ledning: Kristiina Poska<\/p>\n<p>Regi: Andreas Homoki<\/p>\n<p>Scenografi: Hartmut Meijer<\/p>\n<p>Kostymer: Mechtild Seipel<\/p>\n<p>Dramaturg: Bettina Auer<\/p>\n<p>Ljusdesign: Franck Evin<\/p>\n<p><strong>Medverkande<\/strong><\/p>\n<p>Mimi: Elena Semenova<\/p>\n<p>Musette: Maureen McKay<\/p>\n<p>Rodolphe: Peter Lodahl<\/p>\n<p>Marcel: Roman Burdenko<\/p>\n<p>Schaunard: Ipca Ramanovic<\/p>\n<p>Colline: Marko Spehar<\/p>\n<p>Benoit: Hans-Martin Nau<\/p>\n<p>Alcindor: Peter Renz<\/p>\n<p>Parpignol: Matthias Spenko<\/p>\n<p>Sergeant: Mathias Bock<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foto: Minika Rittershaus La Boh\u00e8me, opera av Giacomo Puccini Libretto: Giuseppe Giacosa och Luigi Illica Sett f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 Komische Oper i Berlinden 3 december 2012 La Boh\u00e8me p\u00e5 100 minuter- utan paus- g\u00e5r det att genomf\u00f6ra? Nu s\u00e5 h\u00e4r i efterhand kan jag konstatera att det g\u00e5r inte utan det beh\u00f6vdes en timme och femtio [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[9100,3197,9099],"class_list":{"0":"post-63758","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-i-berlin","8":"tag-la-boheme","9":"tag-pa-komische-oper","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63758","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=63758"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63758\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":63839,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63758\/revisions\/63839"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=63758"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=63758"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=63758"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}