{"id":63620,"date":"2012-12-03T21:58:44","date_gmt":"2012-12-03T19:58:44","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63620"},"modified":"2012-12-08T23:45:03","modified_gmt":"2012-12-08T21:45:03","slug":"en-alldeles-vanlig-familj-traffande-skildring-av-medberoendets-konsekvenser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63620","title":{"rendered":"En alldeles vanlig familj \u2013 tr\u00e4ffande skildring av medberoendets konsekvenser"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/12\/En-alldeles.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-63621\" title=\"En alldeles\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/12\/En-alldeles.jpg\" alt=\"\" width=\"200\" height=\"150\" \/><\/a>Titel: <a href=\"http:\/\/www.adlibris.com\/se\/product.aspx?isbn=9197914126\" target=\"_blank\">En alldeles vanlig familj<\/a><br \/>\nF\u00f6rfattare: Love Liman<br \/>\nRedakt\u00f6rer: Sara Holsbrink, Mats-Olov Eriksson, Jesper Sundewall<br \/>\nIllustrat\u00f6r: Rikard Nilsson<br \/>\nF\u00f6rlag: Sundewall &amp; Eriksson f\u00f6rlag<br \/>\nUtgiven: 201210<br \/>\nISBN13: 9789197914123<\/p>\n<p>Pappa super och mamma kr\u00e4ks. Love Limans text i dialog med Rikard Nilssons teckningar m\u00e5lar upp en saga om en medelklassfamilj i kris.<\/p>\n<p>S\u00e5 h\u00e4r i adventstider b\u00f6rjar funderingarna kring hur den st\u00e5ndande helgen ska firas. Just f\u00f6r att h\u00f6gtider som dessa har en f\u00f6rm\u00e5ga att pr\u00f6va den allra mest luttrade och avsl\u00f6ja sprickor i de finaste fasader \u00e4r det inte konstigt att det \u00e4r ett tacksamt scenario f\u00f6r litter\u00e4ra skildringar. I Love Limans debutroman En alldeles vanlig familj, fint illustrerad av Rikard Nilsson, finns en tr\u00e4ffs\u00e4ker skildring av just den sortens Nor\u00e9n-jul som m\u00e5nga b\u00e4var inf\u00f6r. Vid det obligatoriska julbordet flankerat av matriarkerna fr\u00e5n respektive familj, Agda och Clara, hade jag inte g\u00e4rna suttit. Pappa Axel l\u00f6ser situationen genom att dra en bl\u00e4cka och somna ifr\u00e5n alltihopa medan mamma Berit hets\u00e4ter och spyr. Alltmedan barnen Adam och Ida sitter ensamma under granen medan sn\u00f6flingorna faller utanf\u00f6r f\u00f6nstret.<\/p>\n<p>Det \u00e4r allts\u00e5 inte n\u00e5gon s\u00e4rskilt munter saga som Liman och Nilsson m\u00e5lar upp. Nej, inte mycket som st\u00e5r r\u00e4tt till i familjen Andersson. Pappa Axel sk\u00e5psuper och mamma Berit har anorexia och v\u00e4nsterprasslar med chefen. Barnen Adam och Ida f\u00f6rs\u00f6ker j\u00e4mka mellan f\u00f6r\u00e4ldrarna och leva upp till f\u00f6rv\u00e4ntningarna som de vuxna st\u00e4ller p\u00e5 dem medan \u00e4ldre halvsystern Maria f\u00e5tt nog och flytt till ett liv med kompisarna i kollektivet. I utkanterna av familjen finns ocks\u00e5 farmor och mormor som med sina skygglappar inf\u00f6r sanningen omintetg\u00f6r alla f\u00f6rs\u00f6k till f\u00f6r\u00e4ndring. H\u00e4r f\u00e5r vi f\u00f6lja familjen under ett halv\u00e5r i deras liv, det blir sommar, h\u00f6st och vinter och s\u00e5 jul.<\/p>\n<p>Familjen \u00e4r som h\u00e4mtad ur TV-serien Solsidan, med skillnaden att de bor p\u00e5 fel sida stranden. Och det \u00e4r den sten som skaver i mamma Berits putsade sko. Hon, f\u00f6dd in i en slumrande \u00f6verklassfamilj med dr\u00f6mmar om karri\u00e4r och ett liv med status ymboler fick se sin dr\u00f6m krossas n\u00e4r hennes man, ungdomsf\u00f6r\u00e4lskelsen Axel, som d\u00e5 de tr\u00e4ffades var en beg\u00e5vad, hipp student som spelade i band, ov\u00e4ntat hoppade av sin utbildning f\u00f6r att ta hand om sin mamma och s\u00e5 sm\u00e5ningom insjuknade i alkoholism. Och han, Axel, som en g\u00e5ng f\u00f6r\u00e4lskade sig i en glad och varm kvinna undrar vart hon tog v\u00e4gen? Barnen Adam, Ida och Maria f\u00f6rs\u00f6ker alla \u00f6verleva p\u00e5 sitt vis. Klyftan mellan de olika familjemedlemmarna och bristen p\u00e5 \u00f6ppen och \u00e4rlig kommunikation mellan f\u00f6r\u00e4ldrarna omintetg\u00f6r en f\u00f6r\u00e4ndring. Man skrattar l\u00e4tt \u00e5t de dr\u00e5pliga scenarion som gestaltas men skrattet fastnar snabbt i halsen n\u00e4r man inser allvaret bakom.<\/p>\n<p>Text och illustrationer fungerar bra ihop, layout och bild f\u00f6rst\u00e4rker ber\u00e4ttelsen. Love Limans lite torra ironiska och underfundiga text tillsammans med Johan Nilssons teckningar p\u00e5 tomma, vita sidor d\u00e4r familjemedlemmarna presenteras n\u00e4rmast som pappersfigurer. Man kan n\u00e4stan f\u00f6rest\u00e4lla sig hur vitt och rent det \u00e4r hemma hos familjen Andersson, inte en pryl p\u00e5 fel st\u00e4lle.<\/p>\n<p>Love Liman har valt ett allvetande ber\u00e4ttarperspektiv, \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det kanske lille Adam och pappa Axel jag f\u00e5r mest sympatier f\u00f6r och k\u00e4nner som bokens huvudpersoner. Mitt i allt m\u00f6rker finns det en liten scen mellan dem som lyfter och g\u00f6r s\u00e4rskilt intryck p\u00e5 mig.<\/p>\n<blockquote><p>\u201dAdam&#8221;, s\u00e4ger pappa.<\/p>\n<p>&#8221;Ja?\u201d<\/p>\n<p>\u201dSka vi leka?\u201d<\/p>\n<p>\u201dDet kan vi v\u00e4l.\u201d<\/p>\n<p>\u201dVad ska vi leka d\u00e5?\u201d<\/p>\n<p>\u201dJag vet inte, jo vi kan leka att vi \u00e4r rymdgubbar som bara \u00e4r h\u00e4r p\u00e5 bes\u00f6k och nu kommer v\u00e5rt stora rymdskepp och s\u00e5 ska vi \u00e5ka h\u00e4rifr\u00e5n? Och alla som \u00e4r sn\u00e4lla f\u00e5r \u00e5ka med i rymdskeppet men alla som \u00e4r dumma m\u00e5ste stanna kvar p\u00e5 den h\u00e4r dumma jorden.\u201d<\/p>\n<p>\u201dDet \u00e4r klart att vi kan leka det!\u201d s\u00e4ger pappa.<\/p>\n<p>\u201dVad roligt!\u201d S\u00e4ger Adam och k\u00e4nner sig genast lite gladare.<\/p>\n<p>\u201dAdam\u201d, s\u00e4ger pappa.<\/p>\n<p>\u201dJa, pappa?\u201d<\/p>\n<p>\u201dDu vet att jag \u00e4lskar dig, och \u00e4ven om det inte skulle komma n\u00e5got rymdskepp och h\u00e4mta oss s\u00e5 \u00e4r du alltid det finaste jag har. Och Ida, f\u00f6rst\u00e5s.\u201d<\/p>\n<p>\u201dJa, pappa, jag vet det.\u201d<\/p><\/blockquote>\n<p>En alldeles vanlig familj \u00e4r helt klart en bok som ber\u00f6r och som \u00f6ppnar upp f\u00f6r samtal och eftertanke.<\/p>\n<p>Love Liman \u00e4r journalist, f\u00f6rfattare och ekonom utbildad vid JMK och Uppsala universitet. En helt vanlig familj \u00e4r hans debutroman. Rikard Nilsson \u00e4r bildl\u00e4rare och illustrat\u00f6r utbildad vid Ume\u00e5 universitet och konstskolan Kuben i \u00d6rebro.<\/p>\n<p><strong>Text: Jenny Abrahamsson<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Titel: En alldeles vanlig familj F\u00f6rfattare: Love Liman Redakt\u00f6rer: Sara Holsbrink, Mats-Olov Eriksson, Jesper Sundewall Illustrat\u00f6r: Rikard Nilsson F\u00f6rlag: Sundewall &amp; Eriksson f\u00f6rlag Utgiven: 201210 ISBN13: 9789197914123 Pappa super och mamma kr\u00e4ks. Love Limans text i dialog med Rikard Nilssons teckningar m\u00e5lar upp en saga om en medelklassfamilj i kris. S\u00e5 h\u00e4r i adventstider b\u00f6rjar [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[3707],"class_list":{"0":"post-63620","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"tag-missbruk","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63620","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=63620"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63620\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":63955,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63620\/revisions\/63955"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=63620"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=63620"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=63620"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}