{"id":63461,"date":"2012-12-01T10:37:51","date_gmt":"2012-12-01T08:37:51","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63461"},"modified":"2012-12-01T10:37:51","modified_gmt":"2012-12-01T08:37:51","slug":"happyland-1979-pa-folkteatern-i-goteborg-lovvart-men-ack-sa-spretigt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63461","title":{"rendered":"Happyland 1979 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg – Lovv\u00e4rt men ack s\u00e5 spretigt"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Happyland 1979<\/a> p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg<\/a>
\nRegi: Kim Lantz
\nMusik: Bj\u00f6rn Stern
\nMusikalisk ledning: Rolf Hedberg
\nScenografi: Ger Olde Monnikof
\nLjuss\u00e4ttning: Jacob Berndes
\nSpelas i november\/december
\nInt\u00e4kterna g\u00e5r till Stadsmissionen<\/p>\n

Kent Andersson var v\u00e4rldsber\u00f6md, \u00e5tminstone i G\u00f6teborg, f\u00f6r sin unika scenn\u00e4rvaro och f\u00f6r sina tykna texter. I allt han gjorde m\u00e4rktes att han var ordkonstn\u00e4r s\u00e5v\u00e4l som filantrop. N\u00e4r jag har h\u00f6rt KAL respektive Maria H\u00f6rnelius sjunga hans dikter, har jag insett att han rent av var ett geni. Regiss\u00f6r Kim Lantz kl\u00e4ckte id\u00e9n till att g\u00f6ra ny version av Happyland eftersom han tyckte temat om solidaritet och i andra v\u00e5gsk\u00e5len kommers \u00e4r lika aktuellt idag. Han best\u00e4mde sig f\u00f6r att testa med en stor brokig ensemble, n\u00e4stan uteslutande amat\u00f6rer tillsammans med n\u00e5gra proffsiga musikanter och k\u00f6rs\u00e5ngare. Likt fjol\u00e5rets succ\u00e9 med Breaking the waves, samarbetar Unga Folkteatern med Stadsmissionen. D\u00e4rf\u00f6r g\u00f6rs upps\u00e4ttningen i S:t Johanneskyrkan ovanf\u00f6r F\u00f6rsta L\u00e5nggatan i G\u00f6teborg. Pj\u00e4sen om julens egentliga syfte \u00e4r f\u00f6rlagd till Nordens st\u00f6rsta varuhustempel i Nordstan. Happyland \u00e4r rent bokstavligt ett julspel med f\u00f6rhinder om att ha eller vara. Och i botten finns, nu som vid urpremi\u00e4ren, fr\u00e5gan om n\u00e4sta generation f\u00e5r ett lyckligare liv. <\/p>\n

Efter att ha f\u00f6rklarat f\u00f6ruts\u00e4ttningarna m\u00e5ste jag tillst\u00e5 att resultatet blev oerh\u00f6rt oj\u00e4mnt. Kvalit\u00e9n kan till och med v\u00e4xla i samma scen. Glimrande guldkorn f\u00e5r samsas med ganska djupa dippar. Har man som amat\u00f6r bara ett uttryck att tillg\u00e5, vill det till att kunna f\u00f6r\u00e4dla detta f\u00f6r att texten ska kunna b\u00e4ra. Publiken beh\u00f6ver \u00f6verraskas, ruskas om och kunna k\u00e4nna starkt f\u00f6r karakt\u00e4rerna. Tyv\u00e4rr sker detta f\u00f6r s\u00e4llan. Jag tror det beror p\u00e5 att pj\u00e4sen har p\u00e5 tok f\u00f6r m\u00e5nga infall. Under f\u00f6rsta akten uppst\u00e5r ett tillst\u00e5nd av f\u00f6rvirring, inte helt l\u00e4tt att ta till sig som \u00e5sk\u00e5dare. Gestaltningen n\u00e5r inte alltid riktigt fram. Regiss\u00f6ren s\u00e5g antagligen bara positivt p\u00e5 m\u00f6jligheten att proppa in s\u00e5 m\u00e5nga medverkande som m\u00f6jligt. I k\u00f6rpartier funkar det utm\u00e4rkt, men i \u00f6vrigt blir det f\u00f6r m\u00e5nga \u00f6den att h\u00e5lla reda p\u00e5. <\/p>\n

Jag vill verkligen omfamna pj\u00e4sen f\u00f6r k\u00e4rleksbudskapet hos Kent Andersson Men min bearbetning st\u00f6ter p\u00e5 patrull. Hantverkarna under ledning av \u201dhalvbluffen Elon\u201d \u00e4r v\u00e4ldigt grovt tillyxade. Visst \u00e4r denne sj\u00e4lvupptagne filur stundom sm\u00e5kul i sin argumentering n\u00e4r han f\u00e5r mothugg. -Jag har f\u00e5tt frakta mig sj\u00e4lv. – F\u00f6raktar du dig sj\u00e4lv? Men jag st\u00f6rs av att han \u00e4r s\u00e5 endimensionell och odynamisk. Visst \u00e4r s\u00e5ngen Chips (Hisingspotatis) en klassiker, fast varf\u00f6r blir just den framf\u00f6rd tv\u00e5 g\u00e5nger p\u00e5 upploppet? \u00c4ven om mitt helhetsomd\u00f6me andas viss besvikelse vill jag som slutkl\u00e4m lyfta fram n\u00e5gra h\u00f6jdpunkter: Trion svartkl\u00e4dda ungdomar som agerar v\u00e4gvisare, de \u00e4ldre damer elegant ekiperade som spelar de tre vise m\u00e4nnen, Britt Lings tolkning av Genomskinliga hj\u00e4rta, kapellm\u00e4stare Rolf Hedbergs raffinerade kompositioner samt k\u00f6rens fina version av Steget.<\/p>\n

Text: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a> <\/p>\n

Foto:Henrik Enarsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Happyland 1979 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg Regi: Kim Lantz Musik: Bj\u00f6rn Stern Musikalisk ledning: Rolf Hedberg Scenografi: Ger Olde Monnikof Ljuss\u00e4ttning: Jacob Berndes Spelas i november\/december Int\u00e4kterna g\u00e5r till Stadsmissionen Kent Andersson var v\u00e4rldsber\u00f6md, \u00e5tminstone i G\u00f6teborg, f\u00f6r sin unika scenn\u00e4rvaro och f\u00f6r sina tykna texter. I allt han gjorde m\u00e4rktes att han var ordkonstn\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-63461","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63461","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=63461"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63461\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":63466,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63461\/revisions\/63466"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=63461"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=63461"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=63461"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}